Underbar morgon idag (att titta på), sen molnade det på.

Under dagen blev det mest fixande inför kvällens bravader. Då och då stack jag ut huvudet och tog någon bild. Det var vackert.

Trevligt var det, god mat och dryck blev det och hästarna blev inte SÅ tokiga.

Mest problem hade nog faktiskt Loke. Fyrverkeri på håll gjorde inte så mycket men när det sköts på andra sidan dungen som enstaka kulspruteskott - pang - pang- pang -pang var det jobbigt. Loke ryckte till som skjuten varje gång och rusade runt lite. Junge var ganska stissig medans Cazal tog det med jämnmod och Milou inte verkade uppmärksamma något över huvud taget. Sicket psyke den lille ponnyn har! INTET rubbar honom verkar det som.

Det var till att trycka i dem så mycket morötter som möjligt. Det gjorde att Loke och Junge fick annat att fundera på. De var m.a.o. inte räddare än att de kunde äta och det är ett gott tecken!!!!

Några bilder från dagen;

Bild 1 

Bild 2

                               

                               Bild 3 

Bild 4  

 Bild 5 

 

Bild 6

                                

                              Bild 7 

                               

                              Bild 8 

  Bild 9

   Bild 10

   Bild 11

  

Bild 12

   

Visst är han söt den lille killen!?!!!!

En riktig docka

     

Men han har oanade talanger. I dag kom han på att det var ett trevligt sätt att få uppmärksamhet :-). Jim Carrey släng dig i väggen!

Vilken grimas är din favorit???

Ett

   

Två

Tre

Fyra

Fem

Sex

Sju

  

Åtta

         

Nio           

                        

                   om inte annat så återstår inte så mycket av den ;-).....

Lite spooky eller !?!?!?  

Oj oj oj så mycket snö vi har. Passade på att ta med kameran och ta några bilder på spektaklet.

  

Redan på verandan när man sticker ut näsan ser man hur det är bevänt.

  

Framsidan. Diva sitter på pass på framsidan. Våran vedstapelmur syns i förgrunden.

 

  

Stora drivor har lagt sig emellan husen pga blåsten.

 

 

Det har blåst så mycket snö utmed garageväggen så det har blivit en backe upp mot taket. En backe som kan nyttjas av en stycke Puppis till att få span över omgivningen.

  

Sydsidan 

  

Det som lyser i bakgrunden är Trollhättan... åt andra hållet lyser Vänersborg och åt det tredje Uddevalla. Snacka om mitt i Trestad.

Mellandagar i antågande och traditionellt brukar jag ju skriva något som gör att adrenalinet och kommenterandet går i topp. Så icke i år. Jag är inte tillräckligt provocerad tyvärr. Kanske kan någon stå till tjänst!?!?! ;-)

Det som brukar få igång mig är överlägsenhet och självgodhet. Något sådant har jag inte stött på i år, tack och lov, men detta resulterar också dessvärre i en allmän snällhet på bloggen. (Ett förtydligande. Jag har inget emot självsäkra människor. Tvärtom. De beundrar jag. De sätter mål för vad de vill ha gjort för sin EGEN del. Självgoda trycker ner andra för att själva vara, eller framstå som duktiga. ) 

(Kommer snart lite mer.... dock fick jag telefon nu.... återkommer)

Nå, nu är jag tillbaka.

Äsch nu tappade jag styrfarten... Vill slå ett slag för ödmjukhet, självkritik och kritiskt tänkande!

Vacker solnedgång för några dagar sedan....  

Såsom traditionen påbjuder åker vi ut på julafton med lite vaniljlikör och choklad till grannar. Det är mysigt att göra iordning en häst eller ponny och sen ge sig iväg med bjällerklang. I år blev det Milou som var tomtehäst. Han är enastående! Trots att han inte haft vagn efter sig så många gånger så trampade han glatt på medelst bjällerkrans runt halsen. Tuff, tålig och trygg är han.

Till en början gick jag bredvid men det sista på vägen hem fick jag ock prova att köra lite från rockarden. Det gick fint.

                     

Debutåkning för matte. (Det blev en film med kameran , hade kommit åt någon knapp, men det gick att ta ut en bild i alla fall....)                

Jag har precis börjat smaka på den egna glöggen efter recept från Hoffematte-kattmamma-LenaN. Kärt barn har många namn. I tre veckor har den bubblat och haft sig och idag var det dagen D. Dags att sila och smaka. Den var jättegod och är antagligen jättestark. MUMS!!!!

Granen är klädd, köttbullarna rullade, vaniljlikören klar... ja, det mesta är klart. Tur är väl det för jag tycker att glöggen redan börjar få konsekvenser =D!

Ha det så himla mysigt så här dan före doppare dan!!!

God Jul och Gott Nytt År önskar vi Er!          (Illustration; Marie Eiram Bergström)  

Fick ett par bilder taggade av Emelie L  på Facebook. (Hennes nya fotoblogg hittar du HÄR!) Hon är urgrym på att fota. Jag var bara tvungen att lägga ett par av dem här också för han är så stilig min "lille" Cazal =D.

                                    

     

Inget får mig så glad och lycklig som när jag ser Johan och hundarna rumlar runt. Jag kan inte se mig nöjd på samspelet. Johan har en genuin "jag älskar dig och respekterar dig" inställning till djuren och jag är så tacksam och stolt över det. Han säger aldrig ett hårt ord åt dem. Han är aldrig irriterad på dem. Han sätter alltid deras väl och ve först. Han älskar dem förutsättningslöst. 

Detsamma gäller tvärt om. Hundarna bara avgudar honom.

Några bilder på jullovs rummel.....

                    

    

       

Vaknade glatt strax innan sex. Krypa ned i sängen igen med en jättemugg kaffe och sedan kika på tv4´s nyhetsmorgon.

Vad börjar man med? Vargjakt!

Nu måste jag börja med att säga att jag förstår att det är hemskt med får och hundar som blir rivna. Så jag är inte helt förblindad.... Jag är heller inte emot jakt. Jag har själv jägarexamen även om jag inte jagat praktiskt pga tidsbrist. Jag gillar att äta kött och jag är ganska bonnig och hårdhudad vad gäller att döda djur för mat och för att bespara djurets lidande. Men det är just det att bespara lidande..... 

* Det som gör mig så förblånat ledsen, frustrerad och får tårarna att rinna är att vargar lever i familjegrupper. I starka sociala grupper. Det är väl ingen tvekan om att det är "intelligenta", kognitiva väsen. Att skjuta helt "vilt" i en familjegrupp. Tänk er... Ett troget par i livslångt förhållande där den ene skjuts av? Den sorg och saknad som den kvarlevande måste känna? Vad får det för konsekvens för vargstammen? Borde inte det göra att de splittras och resulterar i ännu mer ensamgående vargar som blir hänvisde till att ta får för de inte orkar ta större vilt såsom älg?

* Det som gör mig arg är att det är att vissa intressen har så starka lobbyister och att man faller till föga för detta. Varför kan man inte uppbåda den energin till att få viktigare saker gjorda och ändrade i sammhälle? Hur kan det komma sig att just jägarna lyckas så bra? Beror det på att det är mycket pengar bakom? Många MÄN?

* Jag kan tycka att det är dåliga ursäkter att skjuta av för att de tar hundar. Jag förstår att det är tråkigt, men hur många hundar skjuts av sina egna förare? Hur många körs över i trafiken? Att det skulle vara för HUNDENS skull tycker jag verkar långsökt. Det finns fler och reellare faror och då hade man nog inte släppt hunden över huvudtaget.... Jag tror snarare att det är en kombination av främst konkurrens om viltet och rödluvanskräck. Förlåt alla kära vänner som gillar jakt och är väldigt måna om era hundar. Jag vet att ni bryr er om hundarna, men jag undar om en övergripande inställning.....

* Åter igen - jag förstår problemet med att vargar börjar gå nära boningshus och ta tamdjur o.s.v. En selektiv jakt där man möjligen tar bort de vargar som inte är skygga, som får beteenden som är "onormala" istället för, som det verkar nu, bara skjuta det man ser och kommer över.....

Borde det inte vara bättre, om man nu ska skjuta, att kartlägga och skjuta av de som är ungdjur som vandrar ut för att skapa nya flockar...  

* Sen kan jag tycka att det är något obehagligt, nästan perverst i denna önskan att få DÖDA en VARG. De intervjuade mös, och undertonen var obehaglig.

En respektfullt inställning till vargen och ett nyktert konstaterande att det måste göras hade varit bättre. Ett konstaterande med sakliga argument. Då hade jag kunnat klarat det bättre utan att behöva möta måndagen med tårar.

På eftermiddagen var jag förbi hos underbara, söta, go´a Carro och tittade på hennes nya stall och vackra hästar.

Vilket stall! Fantastiskt fint och fräscht.

Vackrare lösdriftsstall får man leta efter....

 

  

Lille Santino tog emot

 

  

Santino 1år och Kanoni några fler år.

 

  

Santino har de vackraste ögon jag någonsin sett!!!! Visst är de fina!?!!!

  

  

Gosingar

 

  

Kelsjuk kille

 

  

Änglahår..

 

     

Fina stallet innuti..

 

  

Carro & CO

 

  

Mysigt.

 

Vi gick in och tog en fika. Carro hade bakat värsta goda sockerkakan, så det slank ned två bitar. Hrmmm... Mycket tjöt blev det med Carro, C´s mamma och pappa. Trevligt. Innan det var dags att åka hem kikade vi till hästarna igen.

De hade tagit kvällen och gått in för lite mystid.

  

 

 

Idag passade vi på att övningsköra lite med Milou. Salle och Loke hade gått bort på gärdena så det var inte läge att lämna Junge ensam i hagen. Han blir tokig av att de andra går bort och att då dessutom ta ut Milou är uteslutet. Junge fick med andra ord följa med. Han hamnade på gubbens lott.

Vi selade på, Milou klev i skacklarna och sedan bar det av. Det gick finemang.

Milou spanar på Salle och Loke som går på gärdena.

 

  

Milou den lille hårbollen.

 

  

Cirkus Ryrvik på utflykt.

 

  

Vi passade på att hämta posten.

 

  

Vi passade också på att hämta tefat och bob när vi passerade förrådet. Gubben släppte Junge som snällt gick och kollade läget.

 

  

Herrarna kom på den strålande iden att binda boben i rockarden. Först var jag lite skeptisk till idén men va f-n. Det går säkert bra. Milou brydde sig inte alls om att ha en skrapande, väsande bob efter sig med en jublande halvfigur på.

 

  

Johan tyckte detta var superkul så vi tog faktiskt en trav på raksträckan. (Matte fick springa - pust!) Här är det ett godisstopp.

Sen bar det vidare hem och både hästar och människor var nöjda med dagens lilla utflykt.  

Man ska inte klaga. Här var det torr snö som yrde runt. Det är inte mycket på marken men den återanvändes gång på gång. Det blåste än hit och än dit, upp och ned, fram och tillbaka....

Prins Johan hade avslutning på skolan igår och när vi kom hem igen var det till att ge sig ut till hästarna. Det kändes som om det skulle bli ett riktigt elände, men faktum var att när man väl var ute gick det ganska bra. Påbylsad med lager på lager, mössor och halsdukar gav vi oss ut. Gubben den snälle och gode, hjälpte mig att fylla vatten medans jag körde några skottkärror hösilag. Det var schysst för det är jäkligare när vattenslangar ska förvaras frostfritt och så.

Hästarna var vid gott mod. Snacka om att de har effektiv päls. Inte en gnutta värme tar sig ut genom den inte. Ett lager av snö låg helt oberört uppe på ryggarna. Det hade varit intressant att se hur det hade sett ut på Salle, men det kan jag ju inte plåga honom med. Han fryser ju så han måste ju ha täcke på sig. Kanske isolerar inte hans päls lika bra....

Nu går han dock med täcke hela tiden. Kände med handen under. MYSVARMT

Loke

Lokerumpa

  

Imponerande snötäcke. Det borde ju också isolera lite eller?!!?     

  

Junge och Milou. Junge ser ut som om man sprutat vispgrädde på hans rygg.

 

 

Jungerumpa

  

Milou också snöig.

                           

                                           Milou - den lille sötisen