I går insåg vi att vi var tvungen att ta tag i snöproblemet. Takytan på poolrummet är såpass stor att vi inte vågade låta det vara längre. Vi tyckte oss se förändringar. 

Till saken hör att gubben är höjdrädd, så det blev till att fru Ryrvik

fick kravla sig upp på taket och började skotta. Jag började på ena sidan. Det rullade på fint. Då stod jag på köksutbyggnadstaket som är ganska platt. Sen skulle jag vidare upp på pooltaket. Ha ha ha. Det var OMÖJLIGT och då menar jag OMÖJLIGT att stå på det. Isen var helglatt på plåttaket. Ingen friktion alls. Så jag bara ruschade tillbaka ned på kökstaket. Låg där och skrattade som besatt.  Fick i alla fall ned  den snön jag nådde.

Efter en paus med ett par bananer och lite vatten försökte jag ta tag i andra sidan av taket. Där är fallhöjden inte alls hög. Där finns flera etag. Grannkillen kom och hjälpte mig. Vi kom också på att det var bättre att klättra upp på nocken och sedan skotta oss ned. Det innebar i o f s att vi fick skotta samma snö flera gånger, men å andra sidan kunde man stå på taket så länge det låg snö o is kvar. Eftersom det låg runt nollan så klibbade snön kvar både på tak och skovlar. Tungt! Efter några timmars skottande  var vi klara.

Det kändes enormt bra  att ha klarat av det, och jag hade enormt ont i kroppen. Efter en ytterst varm och lång dusch och sen stöp jag i säng.

Var ska Puppis vara om inte på taket!?! Det var omöjligt för gubben att få in honom. Han kunde locka honom till dörren - sen tvärvände han och sprang som en rem tillbaka och upp på taket. Vi gav upp. Jag orkade i alla fall inte klättra ned och ta in honom...

Hjälten Jocke, Puppis och jag. Det varken syns hur stort taket är eller hur mycket snö det var, men här är vi nog inne på tredje skottningen av samma snö. Suck!

Detta är den lilla drivan utanför köksdfönstret. Stegen står i alla fall stadigt ;-) ha ha ha.

Allt är förlåtet! En sådan vintermorgon kan göra att man känner att det är okey att vakna med värkande muskler och oändlig trötthet....

Utsikt från sovrumsfönstret.  

 

Lillan & Zelda

5 februari 2010 10:49

Klart att Puppis ska va med!=)
Förstår att du blir förlåtande med den underbara utsikten!

http://zelda.bloggagratis.se

 

Lena N

5 februari 2010 11:42

Akta nacken bara!

Och ett stort GRATTIS till Kris & Panik som fyller 12 år idag!
Hurra, hurra, hurra, hurra!

Kramen

 

Lin

5 februari 2010 17:02

HÄRLIGA bilder!!
Pratat med Kristina och det verkar som om det kan gå riktigt bra detta, sitter på ett bra ställe iaf, om det nu är en pålagring.
Då blir det simning för att få muskler där:)

 

ylle

6 februari 2010 10:30

Känner med Dig, har exakt samma problem, med snötak och aj aj ynk ynk i kroppen... har dock ingen glad schäfer som hjälper mig att skotta....

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Ann-Louise

7 februari 2010 13:10

Lillan; Jo, oavsett hur vackert och hur bökigt det är så är det i alla fall vackert ibland.

Lena N; Hälsa och gratta brorsan också. Mina har fått grillad kyckling. Det gillade de.

Lin; Tack. Så skönt! Mycket bra att ha Kristina!

Ylle; Nä en schäfer som är ivägen behöver alla för att få lite extra adrenalin ;-). ha ha

http://hastochhund.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...