Alla inlägg under mars 2010

Av Ann-Louise Ryrvik - 31 mars 2010 22:46


Puttefnask har växt till sig, trots sin skada och boxvila, och verkar mer som den åring han är. I stället för att vara och kallas "Puttefnask" bör han nog kallas "Nitro" =D. Såååå lätt i fötterna. Helt olik mina andra pojkar är han. Det sprätter än här än där. Men så är det klart att han är ganska orastad också. 

I dag passade jag på att ta med kameran och ta lite biler. Håll i er =D!

(Jag har retucherat bort såret eftersom ni nog skulle sätta fikat, eller vad ni nu sitter med vid datorn, i halsen. Själv sitter jag med ett glas vin....he he)


En liten tjurfäktarhäst som övar sina moves ;-).


     










  



Små lus-sparkar som man inte vill vara ivägen för....




Acceleration









Moi? Jag rida in om ett par, tre år??? Holy moses! Det lär bli action! Fast det löser sig väl, annars får det väl bli en "titt-och-klapp" häst =D.



Står och spanar på hästarna bredvid som en surikat.....


                                         

Jag tycker han är så fantastiskt fin.... eller snarare tror att han ska bli fin som vuxen. Nu är han bara bedårande söt.

 

En stilig grabb  



  

Snuttemule!

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 28 mars 2010 09:18


är skönt....... =D


Loke är kastrerad och jag har fortfarande ångest. Han är allt FANTASTISKT snäll! Lastades på plättlätt på morgonen. Gick bara in och det var bara till att stänga. Väl på Ale djurklinik så fick jag lasta av honom. Lika snäll då. Gick fint med mig trots hästar som gnäggade och underlig miljö. Gnäggade lite.

När vi skulle gå i själva kliniken stannade han på tröskeln. Han var mycket förundrad! En av tjejerna på kliniken tänkte mana in honom lite försiktigt. NO. Då backade han bara ut. Jag sa att "jag lägger en volt och tar nya tag  för han brukar följa med mig...." (och så tänkte man måtte han göra det nu då...) och det gjorde han. Jätte snällt följde han med trots att han tyckte att det var konstigt så lät han mig ta mig in. Jag fick ställa honom i en box där med sån mjuk gummimatta. Han gick snällt med in dit. Plirade på mig under lugg och viftade lite med läppen.... Det vred om i mitt hjärta. Varför gör jag såhär mot antagligen världens snällaste pungpojke???? Är det verkligen nödvändigt?

Det kändes som att svika hans förtroende när jag lämnade honom där i boxen. Både för att han följt med mig så snällt in i detta okända... och att han skulle komma ut som valack. Som jag grät när jag kom tillbaks till gubben och transporten. Jag var så ledsen så jag orkade inte göra något. Gubben - den snälle - hämtade redskap. Mockade och fixade med allt och sedan åkte vi hem.


  


"Arkivbild" på mig och Loke

 

 

De ringde på eftermiddagen och  sa att operationen gått bra och jag kunde komma och hämta honom. Eiram-Marie följde med mig denna vända. Efter att ha styrkt oss med lite "gyllene måsen" (Mc Donalds) skuttade vi in på kliniken. Där fick vi reda på att "min"veterinär var försenad pga en kastration där hingsten inte varit så samarbetsvillig. Oh var min det då? undrade jag. Jo, han hade varit jättesnäll! Så stolt jag blev över min pojke.


Vi fick vänta. Så småning om kom vet. Hon skulle ta bort en sutur, (tror jag att det heter - en gasbinderulle som satt fastsydd över broderierna. Han var jättesnäll då också. Veterinär med pannlampa pillande i hans nyopererade "privata delar". Nu var han nog ganska trött efter operationen, men ändå. Matte var stolt igen.


Så skulle vi lasta på och åka hem. Nöjd i hågen hämtade jag hästen, tog fart mot transporten, trampade in. Loke följde med nästan ända in. Sen var han tvungen att gnägga åt hästarna på klinken och fick rungande svar. Han gick ut igen. Så var det igång då. Ett par försök till... upp på lämmen, stannade, vred huvudet, gnäggade, backade ut.....


Vi provade då att ställa transporten i riktning mot stallarna och bredvid en vägg.... Nej. Efter en bra stund provade vi med att driva lite för att få honom att gå in det sista. Vi provade också linor. Vi var ju tvugna att få hem honom...

Efter lite trix och fix insåg vi ett detta inte skulle gå. Han hamnade bara i ett läge av att ok, jag kan stå här, men jag går inte IN.


Då ryckte två cowboysare in. Riktiga cowboysare, med hattar, västar och hela konkarongen. Loke fick en lugnande spruta av en veterinär och sedan lyftes han in. Näpp. Jag skojar inte. Jag gick före in. Cowboysarna tog varsit grabbatag under Lokes bakdel, Marie hjälpte också till, och så lyfte och sköt de in honom i transporten. Frambenen (det var av förståeliga skäl bara dem som jag såg... trippade in. Fantastiskt. Det är ju ändå 650 kg muskler.

Stor kram till cowboysarna - jag och Eiram hade aldrig lyckats baxa in honom själva av förståeliga skäl.


Snälle Loke. Han blev verkligen safetyproofad. Trots alla våra experiment, både innan och efter operation, så tappade han aldrig humöret och blev arg. När vi var för djäkliga så ställde han sig bara stilla. NOPE! Inte en gång försökte han slita sig, inte en gång reste han sig, inte en gång försökte han dra iväg med mig till andra hästar... det enda han gjorde var att hingstskrika och skrapa med något framben. ÄNGEL!!!!

Nåväl, den snälle hingsten har förhoppningsvis blivit en snäll valack....


-----------------------------------------------------------------------------------------------

Puttefnask är också hemma igen. Hemma medelst hål i halsen. Det ska "skuras" varje dag och det är tur att man är bonnunge. Det ser inte trevligt ut nu, men ska bli trevligare så småning om. I övrigt är han vid gott mod. Han äter som en häst (tur det då han är en häst) och är pigg som en lärka (om våren). Nu ska han kureras och fortsätta att gödas upp... så han blir stor och ståtlig....


Tur i oturen är ändå att det är ganska svalt väder. Detta hade inte varit roligt i augusti!!!!

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 23 mars 2010 23:02


Med speciell hälsning till Karin; Savannah - vår "huskatt" i Sydafrika. På nätterna var hon ute och jagade och på dagarna låg hon och slappade vid poolen....

  

En fläckig skönhet från trädgården.....


Ljuvligt......Jätteprästkragar.


Johan och Savannah. Så liten Johan var då! Gissa om hon hade en sträv tunga. Ni vet ju hur sträv bonnkatters tungor är - det är intet mot hennes. Å andra sidan var hon ju lite större också. Det var som en rasp!     

Av Ann-Louise Ryrvik - 22 mars 2010 22:30


Gubben ville ge mig något fint då vi varit tillsammans i 20 år (hujedamej). Han tänkte då närmast på en ring med sten eller en resa. Jag hade dock kärat ner mig i en liten lusitanokille på 1 år och eftersom min käre man är tålmodigheten själv tyckte han väl att om det var det jag ville ha skulle jag väl få det.


Lusen, som fick benämningen Puttefnask, flyttade hit. Meningen var att han skulle gå med Junge och Milou, men jag tänkte att det kunde vara bra om han i alla fall träffat de andra. Det blir mycket mer flexibelt och om man någongång ska introducera en ny pålle till Cazal och Loke är ju denna rätt. Liten, stillsam och bäbis. 


Efter några små försök till mosningar (från Lokes sida) började det flyta fint. Loke gullade med den lille och Salle brydde sig föga. Loke och Puttefnask umgicks mest hela tiden. Putte hade förstått att man springer inte hur som helst. När loket kommer ska man stå stilla, bli avnosad och allt är frid och fröjd. Jag och gubben är så nöjda att de går så fint tillsammans.


       

Den "hemske" hingsten..... (På sista bilden leker han med Puttes svans.)


På D-day springer de lite tillsammans. Allt ser trevligt ut. Jag höll sträng övervakning inifrån huset. Plutten ska göra en tjurfäktarvändning och halkar och flatlandar på sidan. Loke kastar sig över honom, tar ett grabbatag i halsen.


Jag springer ut i strumporna, genom djupsnön, forcerar ett 160 cm grunnebostaket - hur nu det gick till - hoppar in i hagen medans jag vrålar. Loke släpper Plutten som kommer på benen och sticker in i lösdriftsstallet.


Gubben som hört att tanten vrålar, kommer utspringande i kallingar, träskor och med ett skohorn (!!!!) som tilltänkt vapen :-). Jag sa att det nästan var rätt... Jag behövde ett par skor där jag stod i issörja och hästbajsar....


Veterinär tillkallades. Det hade blivit en utgjutning på halsen i övrigt ok. Den lämnas, som är rutin är, att gå tillbaka själv. Denna gick dock sönder efter typ fem dagar. Veterinär ut igen för att eventuellt sy. Veterinären vågade inte rota för mycket av rädsla för eventuella blödningar. Det gick inte att komma fram i Skara trots att klockan inte var 21.00 Det innebar att han blev bandagerad över natten. Dagen efter fick jag komma in i Skara för rensning av koagulerat blod och fixning av sår. Då visade det sig att huden var så skör och att huden på översidan - den som brustit - hade börjat dö av. Det blev till att rensa ur och klippabort oduglig hud plus sätta drän på ett ställe.

Pga att såret är öppet och ska hållas rejält rent fick han vara kvar på Skara.


Efter kontakt med Skara idag så fick jag reda på att det läker fint. Han kunde ha fått åka hem nu, men eftersom han är skygg måste de fortsatt ge lugnande när de gör rent såret. Därför får han vara kvar några dagar till för säkerhets skull.


Nåväl, så kan det bli. Djur är djur och man vet aldrig. Hingstar är speciella på sitt sätt. Vissa i alla fall. Å andra sidan stötte jag på andra hästar i Skara bl.a en valack som fått käken söndersparkad av ett sto. En kompis hade en inhyst valack som försökte döda ett ettårs sto. Och en annan valack dödade sin gamle valackkompis för den inte tog sig ur snön...En annan  bekant har två ston som försökte ha ihjäl varandra.  Jag tror det händer mycket oavsett kön, men det blir speciellt "stort" när det är hingstar som är inblandade. Är det ston eller valacker är det olyckor eller en knäpp häst. Är det en hingst är det för att han är hingst.... (Att hingstar kanske upplevs som värre kan nog också vara att de ofta lever ett torftigt isolerat liv med ägare som "har tummen i ögat" i förebyggande syfte. Det är klart att med ston inblandade så är hormonerna i taket... ) Plutten fick ett rejält bett i halsen men det kunde varit värre!!!


När Puttefnask kommer hem ska han först få vila upp sig lite och sedan får han gå med de tilltänkta grabbarna Junge och Milou. Kan tänka och hoppas att det går bättre...fast man kan aldrig veta...


-----------------------------------------------------------------------------------------------

Anledningen till att jag funderar på att snöpa Loke är inte enkomes för att han bet Plutten i halsen. Hästar har bitit varandra i halsar förut utan att det inneburit drastiska åtgärder....

Jag har mest resonerat som så; Han kommer inte att bli godkänd hingst. Trots förfrågningar om buskbetäckningar så kommer han inte att gå i avel. Kulorna ska i så fall hänga som prydnad. 

Han trampar gärdet en del för att hålla koll på grannens ston bredvid. Svårt att stripbeta då han trampar "mitt i maten". Han är dock inte så manisk utan han släpper dem för att komma till mig direkt om jag visar mig.


Han är snäll, vänlig och lyhörd. Han matchar Salle bra och de har riktigt fint tillsammans.


Dock säger summan av kardemumman att han är lite snar att ta till tänderna och mena allvar. Han har, och har alltid haft, ett annat kynne mot andra hästar än vad tex Cazal och Milou har. Vad händer i en riktig konflikt som kan uppstå med Cazal om tex grannens ston? Vågar jag riskera att Cazal blir skadad?

Förhoppningsvis tar en kastration bort den värsta peaken om något händer.

Det är också lättare att ha med sig en valack om man ska någonstans tex på någon kurs. Plus att man förhoppningsvis slipper "onda ögat"(allmänhetens tyckanden, förfasanden och ojanden) för att han är hingst. Det är antagligen det som är det värsta.......

(Fast tyvärr får det motsatt effekt på mig. Då ska jag snarare på pin kiv behålla honom som hingst... bara för att.... )



     


Snöper jag honom blir det "vad var det jag sa!". Snöper jag honom inte blir jag idiotförklarad som behåller honom som hingst. Skulle något hända så skulle det också bli "vad var det jag sa!" Så det spelar ingen roll vad man gör. Det kommer att vändas emot en. Man kan ana att gamarna sätter sig samman och bidar sin tid. Väntar på att få gotta sig i NÅGOT oavsett vad och åt vilket håll det tar....

Man får väl  strunta i det, följa sitt hjärta och göra det man tror är bäst....

Av Ann-Louise Ryrvik - 22 mars 2010 13:00


Cazal och Loke leker i hagen. De har såååå kul. Hoppar, skuttar, stegrar. Livet leker. Ska jag verkligen snöpa honom i övermorgon!?!??!?

NEJ! JO! NEJ! JO!

FAN! NEJ! JO! NJOEJOEJOE....... ÅNGEST! Jag kan ju aldrig göra det ogjort liksom!


Nyss var bondegrannen här och ställde in en ny halmbal till pojkarna. Snacka om att de är dumtrygga. Speciellt Cazal. Han höll balen ganska högt och körde in genom grindarna. Salle stod mitt framför och vägrade flytta på sig. Han fick skjuta honom försiktigt framför sig med halmbalen o klon. Då är man inte speciellt rädd inte. Jag kunde bara skratta där jag stod vid grinden.

Loke flyttar sig i alla fall någon meter så man slipper putta undan honom.


Och så en liten hälsning från Puttefnask. Jag har pratat med Skara idag och det läker fint. Hade han inte varit en så känslig liten plutt hade han fått komma hem nu, men vi enades att han skulle få någon dag till så att såret kan hållas riktigt rent. Han får lugnande varje gång för att de ska kunna göra rent det.

Grunnar ändå om det inte vore bättre att ta hem honom och greja i lugn och ro. Han är nog mer stressad av att man är många, forcerad o.s.v

Hmmm fler beslut.


Tre tankar från dagen;

  • Om en månad åker vi till Island. Det ska bli kul. Jag har varit där förut och bilat runt ön tillsammans med polare. Det var helt fantastiskt. Nu ska jag dit med familjen. Roligt!
  • Hur kan man ha kvinnor som vrålar av smärta, gråter, skriker i timmar VARJE vardagseftermiddag på TV4? Vem tittar? Inte jag i alla fall... (Jag går och stänger av. TVn stod på medans jag satt på kontoret.) Detta måste vara värre för barn att höra timme ut och timme in än 10 sek Beck-reklam, hur hemsk den än är.
  • Jag som lovade att jag inte skulle sätta några fröer i år och strunta i trädgården.... tiden räcker ju inte till allt.... har fallit pladask . I senaste numret från Allt om trädgård fanns porslinsanemon, Anemonopsis macrophylla, med. SÅÅÅÅ ljuvlig. Jag måste nog bara.....

Vacker eller hur!?!?!?  

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 mars 2010 17:20


Måste bara lägga in denna snygga bild på Salle. Underbar eller hur!?!?!?


Avelsgodkänd P.R.E hingst =D ha ha ha! En bild för hingstkatalogen kanske!???! He he he ....


Tre tankar från dagen;  

  • Så underbart det är när man känner vårsolen. Såg förresten att snödropparna börjat blomma och att både tulpaner och pioner hade stuckit upp en bra bit ovan jord. Äntligen!
  • Snöpa, inte snöpa, snöpa, inte snöpa!??!? Fasen hur ska man göra. Ena stunden tänker man det är lika bra och mindre risk för att något ska hända medans andra stunder tänker man att varför snöpa något som fungerar... Är rädd att jag ska få en hjärndöd häst efter kastrationen. En utan kraft och energi. Samtidigt kan man fråga sig varför de ska vara kvar och han kanske bara blir "bättre"... Gud så svårt!!!
  • Att säga att man är bäst och enastående utan att egentligen säga det..... Jag tycker man stöter på det då och då. Ett exempel i det offentliga är Ranelid. Han har en förmåga att få det sagt utan att det går att ta på det. Det känner jag igen från andra bekantskaper. "Jag har aldrig sagt att...", "Jag är så ödmjuk" o.s.v fast hela andan är "jag är bäst och andra är sopor". Tillbe mig! (Å andra sidan är ju Ranelid tämligen unik och upprepar inte gamla sanningar i alla fall ;-) he he he )
  • I love Anne Holt! Sicken superkvinna. Hörde en intervju med henne. Hon gillar jantelagen - i alla fall vissa delar av den. Det förklarade hon med att hon ofta stötte på nya författare som gett ut en bok och trodde sig vara alldeles särdeles unik, speciell typ en gåva till människan. =D! Äntligen EN som inte tycker att alla ska slå sig för bröstet och tycka att man är bäst. EN människa med eftertanke och sunt förnuft. Min mamma sa alltid - Du blir aldrig bäst, men heller aldrig sämst. Det är ingen ide´att jämföra sig med någon annan. Gör det bästa du kan, av det du vill! Hon var inte så dum min mor. Hon hade lite andra talessätt också, fast dessa lämpar sig inte i skrift he he....
  • Luftslottet som sprängdes. Undrar när det sprängs?

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 mars 2010 16:58


Lika sansad, stabil, kontrollerande och avvaktande i sina rörelser som Loke är lika mycket "ryck mig i ett snöre" är Cazal. Han är överallt nu. Pubertal som han är. Ruskar, knör, trampar, far. Go´å gla´kexchokla´!


Lika mycket hård kärna (med inbyggt allvar) som det finns under Lokes lugna yttre, lika mycket mjuk fluff (med stort hjärta och mjukhet) finns det i Cazals spattiga yttre....... Lustigt hur det är! Jag älskar dessa grabbar! Snacka om att de kompletterar varandra.


  

Hej! Här är jag!!!!

 

  

Vacker som få....

 

 

  

Sööööööööt!!!!!

 

 

  

Cazal är stora killen nu. 4 år!

 

Efter att han också fått springa runt lite med snöre på, lekte vi lite annat. Måste bara säga att det är olika frigång på dessa pojkar. Salle skuttade lätt genom snön.

Jag bad Salle lägga sig, han skrapade och kom till mig. Så gjorde han tre gånger. Det syntes att han förstod vad jag ville men inte "ville"... Trampade runt..

Sen gjorde han en riktigt skojig sak. Han stegade iväg bort till kanten av paddocken där snön hade smält bort och det var en smal och ren remsa, och lade sig pladask. Jag ropade BRAAAA! och han kom sättande bort till mig för att få karamell. (Jag orkade inte gå i lössnön dit. Eller förresten det hade väl tagit mig flera minuter att gå dit. Bättre han kom till mig och fick belöning istället :-)  )

Ganska smart gjort tycker jag.


 

Hundar brukar ha svårt för att generalisera ett ord till en annan plats eller ett annat avstånd. Ta tex "sitt". Hur vanligt är det inte att det betyder "sitt på ett speciellt avstånd från föraren". Man får ofta träna att det ska gälla även på andra avstånd och platser.

 

Ligger.


Kommer för att få godis.


Tjohooo!  Fram med snasket!       

 

  

Kärlek!

 

Ser ni att han börjar apla sig!?!??

Jag som tycker det är så fint med apelkastade skimmlar!!!  


Av Ann-Louise Ryrvik - 21 mars 2010 16:43


I dag var det såpass fint och snön hade smält undan så jag dristade mig till att ta en vända med pungpojkarna i paddocken. Så glada de blev!!!


Loke först. Älskade goa Loke. Han är så snäll, lugn och tålmodig med mig samtidigt som han är kraftfull och energisk. Gissa om jag fick kalla fötter angående hans kastration. (Ja, jag har bokat tid....) Nu vet jag varken ut eller in. Jag vet vad jag har, men inte vad jag får.... SUUUUUUUUCKKKKK!


I vilket fall visade det sig att snön var ganska djup i alla fall fastän den såg ut som bara decimetertjock på håll. Loke fick springa runt i valfri form runt mig. Det var tämligen svårt att ta bilder själv och Loke tyckte nog att jag var lite knasig och okoncentrerad, men det spelar ingen roll. Det var inte upplagt för något ordentligt ändå.... Dessutom är de tagna med ful-kameran så ni får stå ut.


Menar du att jag ska gå här??!!!?! Tur att det inte var en dm till för då hade jag aldrig gått här!!!


En riktig guldgosse! Så älskvärd! (Trots gediget brottsregister som Eiram brukar säga =D.)


Å hej å hå....


     

 Gudagod liten Loketoke!!!

 

Smaka lite på din dragkedja kanske !?!!?

 

 

  

Nackkillaren....

 


Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6 7
8 9 10 11
12
13 14
15
16
17
18 19 20 21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se