Två urkrafter i rörelse...

Det var länge sedan det var hundbilder på bloggen. Orkar inte skriva något men ruvar på ett inlägg. Håll till godo med några bilder på vårystra vovvar....

• Snällaste goaste Gubben. Jag jobbade i kväll och kom nyss hem. Då jag körde förbi Fnaskets hage ser jag att trådarna är nere. Jäklar! Har han gått igenom tråden? Vad har hänt? Var är han? Många tankar han tänkas innan jag kom ned på gården och ser att Fnasket är i sin "box". Så skönt! Gubben har väl fått fatt på honom och stoppat in honom. Kanske har han blivit så ivrig när han hört någon ute att han gått igenom. (Innan jag dubblade trådarna slank han ut när han hörde mig stå och prata utanför huset. Då kom han som en avlöning och ville ha snask =D) När jag kom in och fick pratat med Gubben så visade det sig att han tagit in honom. Han hade tyckt att det var så synd om honom när det började regna och snögloppa så han var tvungen att plocka in honom. =D Gullegubbe!!!!! Det är inte illa för någon som är rädd för hästar och som har sett hur Fnaskets bakben har sparkat än hit än dit. (Å andra sidan har han inte gjort det på ett tag utan det var väl mer ysterhet och osäkerhet.) Så skönt det är att ha en sån medkännande Gubbe. Han kunde ha tänkt att det är inte min huvudvärk. Hon kan ta in honom när hon kommer hem om några timmar eller det ska de väl tåla.....                                       

• Vill till Island! Vill inte till Island! Vill till Island! Vill inte till Island! Tankar och hopp går än hit än dit. Det skulle vara SÅÅÅ kul att komma iväg. Det är ett undebart land. Mitt favoritland hittills. Jag har bilat runt ön i tre veckor en sommar. Helt fantastiskt. Underbar natur, trevliga människor och alldeles, alldeles magiskt!  Eftersom jag gillar geomorfologi och blir knäsvag över pseudokratrar och glacifluvialaprocesser är det extra magnifikt. Kul att komma dit nu och kolla lite extra på naturens krafter!  Samtidigt vill jag inte åka.... Det är lite rörigt i hästkonstellationen just nu och jag hade känt att det hade varit skönt att vara hemma och tillgänglig. Att bli strandad på Island pga askmoln när man väl är där är inte så lockande. Nåväl det spörs.

• Spännande med synen på (eller missförstånden om) klickerträning. Speciellt bland hästfolk men också bland hundfolk. Hur många möter man inte som säger att "jag har provat att klickerträna men det funkade inte" eller bara detta med "att jag har tränat med att ge godis till hästarna men det funkar bara på vissa. De andra blir så buffliga".                                        
  

  Bara för att man ger en morot betyder inte det att man klickertränar! Bara för att man försöker någon gång betyder inte det att man tränar bra. Det krävs både kunskap och färdighet precis som med allt annat. Det är som att ha en travhäst som man vill börja rida och så köper man en dressyrsadel. Rider ett par gånger i paddocken, men slänger den åt sidan och säger - Det funkar inte! Hästen gjorde inget av det jag ville; varken piaff, passage eller galoppombyten. Det tror nog inte de flesta ska gå, men många verkar dock tro att om man köper en plastdosa och tar en näve godbitar så ska hästen/hunden göra mästerverk. Sorry! Man måste TRÄNA och man ska helst TRÄNA BRA också!

Go´natt go´folk!

I dag påbörjade jag operation lastträning med Puttefnask. Tänkte att "jag lastar honom och kör honom till hagen ":-).  Det är inte många hundra meter till "hagen därborta", och det kändes som en pedagogisk idé.

Att bara lasta Fnasket och sedan köra honom den korta sträckan. När han kommer ur transporten är han vid roliga hagen där han går med sina vänner på dagarna. Skulle det strula så kan man ju alltid gå.

Efter lite övertalning gick Puttefnask ombord. Gubben, den stackars gubben, fick köra och jag passade på att åka i transporten - det får man säkert inte men gjorde det ändå - för att se hur det kändes. Jag hade breddat mellanväggen och bara stängt innerdörrarna bak. Det har jag aldrig gjort förut och kommer heller inte att göra det igen, för gud vad det skramlade. Vägen är nyskrapad och det var väldigt skramligt på gruset. Fnasket brydde sig inte alls, men jag tyckte att det lät alldeles förmycket. Det gick fint att lasta av och jag stoppade in honom i hagen. Allt väl.

Sen åkte vi tillbaka och lastade på Junge och Milou. Började med Milou och sin vana trogen traskade han rakt ombord och naturligtvis gjorde Junge det också. Fast att Junge gör det räknar man ju kallt med. Det gör han alltid. Han är ju en rutinerad transportåkare. Milou har också åkt en del och han har alltid, utan någon form av pedagogisk träning, gått rakt ombord men han är ju ändå ganska ung.

Även denna gång åkte jag i transporten och med mellanväggen på plats var det väldigt tyst och lugnt. Milou försökte tigga godis hela vägen =D. Fick faktiskt hålla ned honom vid något tillfälle då han ville stegra för att få.

Det är väldigt praktiskt med Junge och Milou för de lastar jag på och av själv utan minsta krångel. Det är alltid tryggt eftersom man inte alltid kan räkna med att man har någon som kan stänga bakom o.s.v

Nu på kvällen när jag skulle ta hem dem var Gubben borta så då gick jag och hämtade dem till fots. Det regnade. Inte mycket men tillräckligt för att jag helst inte ville gå två vändor vilket jag gjord de tre dagar jag haft dem där. Jag tog alla tre med mig samtidigt och det gick finemang. De lufsade med som hundar. De riktiga hundarna var också med förståss, så det var väl lite "Cirkus-Ryrvik" som kom gående på vägen. Matte, tre hästar och två hundar. Tur att bor tämligen enskilt ;-).

Lite klapp och kel under mellanlandningen på lämmen....

Ett fnask kommer lastat.... eller kanske två ;-P.     

Ska bli intressant att se nästa gång hur det går.

Go´natt!

På denna blogg är det ju mest jämt och ständigt bara bilder på lite djur och någon växt. Sällan dyker "Gubben" upp....

Denna fantastiske man som ALLTID ställer upp utan knot och utan ett uns av irritation eller uppgivenhet. Allt som oftast är jag borta över helger (har kurs eller går kurs) och då kämpar han troget därhemma med att ta hand om MINA djur. Och de är ju inte få heller. Fem hästar, tre katter och två hundar. Puppis är i o f s oftast med mig.

"Gubben" tycker djur är fina och gulliga men det är liksom inte hans grej. (Han är ju egentligen rädd för hästar men var på väg att få ett litet intresse och förtroende för hästarna tills han såg Loke försöka döda Fnasket... Tyvärr. Tråkigt. Hoppas han kommer igen.)

 I går ringde jag till honom på morgonen och sa du får åka och hämta två rundbalar hösilage! Jag såg att det hade gått hårt åt sista balen på fredagen, men inte fått tag på min hösilagleverantör. Det var tvunget att hämtas mer någon gång under helgen. På tidig, tidig lördag morgon innan jag åkte såg jag att det inte skulle räcka över dagen ens.  När jag ringer till "gubben" i skälig väckbar tid en lördag så visade det sig dessutom att han låg med kraftig huvudvärk. Oj, men "vi" måste få hem hösilag och det nu. Ge mig en timme sa "Gubben", så ska jag vara på benen och iväg. Inte ett gnyande, inte ett knot! Han är helt otrolig!

Inte nog med att han ska fodra och vattna han ska åka och hämta foder också!

Gubbstackaren får vara med och stängsla också... I år var det extra mycket att göra. Sen är ju inte hästarn direkt så att de håller sig på sin kant heller ;-).  

Vackre, stilige Cazal......

Cazal spanar på kompisarna.....