Vaknade och är pigg som en lärka. Funderade på att invänta gryningen denna en av årets ljusaste nätter...
Tittar på lite dålig TV. Dricker kaffe. Funderar en del.
En sak som jag förundras över är detta med samtal eller kanske brist på samtal. Jag upptäckte det i juletid och har antagligen skrivit om det tidigare, men jag slås mer och mer av hur vanligt förekommande det är....
Först pratar man om våra vänner djuren, att påverka beteenden, inställning till träning. Detta med att belöna önskvärda beteenden, avstå korrigeringar, att vi "skrotat" dominans och ledarskap o.s.v. Man är på "samma tåg". Hade man inte varit det hade det varit OK och förståeligt., tycker jag. Man kan tycka och tänka olika. Men då protesterar man och säger sin åsikt. Vågar man inte det så byter man ämne.
Samtalen flyter på i god anda och samförstånd. (Som jag tolkar det i alla fall. Jag håller faktiskt ganska låg profil oftast, fast jag vet vad jag tycker... Faktiskt!)
Sen kommer det som en blixt från klar himmel, i samma glada samtalsanda "man får ju ta tag i dem och visa vem som bestämmer", "vem som är ledaren", "den försöker ta över", "inte komma undan", "den är olydig" o.s.v.
Jag blir helt PAFF! Det är precis som samtalet som förts innan inte har hänt!
Jag har funderat en del kring hur det kan bli så.
1, Endera är det så konstigt att folk inte förstår, jamsar med, och sen så kommer deras sanna tankar fram!?!!
2, Kanske tycker de annorlunda men vill inte stöta sig på något sätt. Fast då hade väl också avstått det sista också!?!?
3, Kanske tycker de att jag är knäpp och drämmer till efter ett tag. Fast jag upplever inläggen, som att de bara kommer, i samma anda.
Undrar om jag är så jäkla otydlig att det kan missförstås hur jag tycker? Att då stoltsera hur man korrigerat någon hund känns ju lite konstigt?
Och det händer iderligen!!!
Någon som förstår hur jag tänker? Ibland tar jag upp detta i andra samtal men jag får ingen direkt respons. Kanske är jag för komplicerad och grunnar för mycket...
Jag ser ljuset.... Morgonljuset! =D
Lin
23 juni 2010 07:39
För komplicerad och grunnar för mkt ?!?
NÄÄÄÄ skulle inte tro det...
Vad hade det varit för mening om man inte var komplicerad och grunnade...!!!!
Ellen Ofstad
23 juni 2010 09:31
Gamle vaner vonde å vende?
Kanskje handler dette mest om at selv om man kan tenke på en ny måte, så er det annerledes i praksis fordi man kan ikke ta bort en måte å være på uten å finne en erstatning. En ting er å prøve noe nytt ved innlæring; en annen ting er å endre sitt beteende-mønster når det er en virkelig og akutt situasjon; når man blir stresset og frustrert. Og dette må jo rettferdiggjøres, og da kan det passe bra med litt "god gammel -være sjef- tenking.."
Nå er jeg temmelig uklar her :)
Altså; på den ene siden ønsker man å leve opp til det man snakker om i første del av samtalen du beskrev.
På den andre siden vil man forsvare sine handlinger som ofte ikke helt lever opp til disse idealene, spesielt i begynnelsen når man holder på å endre måte å gjøre ting på. Å endre adferd er en prosess som tar tid...
http://ellenofstad.com
Carolina F
23 juni 2010 10:32
Jag vet inte om detta är samma fenomen som jag upplever ibland med några av de hästägare som jag fått glädjen att hjälpa. De kan ibland till synes förstå och fullständigt hålla med om mitt tankesätt och dessutom ofta tillämpa det väl under en lektion, bara för att vid nästa gång vi träffas ha fallit tillbaka i det gamla "tänket". Inte så konstigt egentligen med tanke på att de ofta har många år av "visa vem som bestämmer - tänkandet" med sig i bagaget samtidigt som de fortfarande är omgivna av människor som med bestämdhet hävdar att det är så det fungerar. Så länge allt rullar på bra med det nya tankesättet som presenterats för dem så är det lätt att tro på det men när det dyker upp motgångar så är det svårare. Det blir då lätt att falla tillbaka till en väg som kan upplevas mer "handlingskraftig",inte minst för deras omgivning. Jag anser att min roll är att vara bollplank och så sakligt som möjligt bemöta deras argument och låta dem välja väg igen och igen till dess att de är trygga i vad de tycker - Oavsett om det är min "sanning" eller någon helt annan ståndpunkt som de landar i. Men visst kan man bli förundrad ibland när en och samma person så snabbt kan växla mellan till synes diametralt motsatta ståndpunkter. Kanske ska vi bara se detta som en helt naturlig del i en inlärnings- och utvecklings process?
Carolina F
23 juni 2010 10:37
Såg inte Ellens kommentar när jag skrev min. Jag tycker att hon helt sätter huvudet på spiken här!
Maria Y
23 juni 2010 14:55
Åh, vad jag känner igen din beskrivningen av hund/hästsamtal! Så till den grad att jag ofta undviker att hamna i dem, eller åtminstone försöker vara väldigt selektiv i val av samtalspartner.
Men jag tror Ellen helt klart har korn på grundorsakerna där! Och precis som Carolina beskriver så är det inte så lätt när man är nybörjare inom en "lära" eller metod , att hålla sig till den när man kommer tillbaks till sin vanliga miljö och stöter på olika problem.
Och det tar tid för nytänk att etablera sig. Jag var helt paff på ClickerExpo i Austin i fjol, när deltagare som avsatt 4 dagar och en massa pengar för att förkovra sig i klickerträning, på luncherna förde samtal av typen "some dogs just need a kick in the butt" eller funderade över om stackelhalsbandet kanske minskade värdet av klicket...
Jag tror man måste försöka att inte ta det så personligt, även om känslan man får i kroppen är att "människan mitt emot kan inte ha hört ett ord jag sagt eller förstått något av det som är viktigt för mig".
http://cowgirlup.bloggagratis.se
eiram
23 juni 2010 15:29
En kan inte komme fram te nö om en inte grönner....tror Du bare det gick opp ett ljus för Einstein?
kramer från en me som grönner
http://www.langebogard.se
Ann-Louise
23 juni 2010 15:57
Så mycket kloka ord!
Jag blir egentligen inte så upprörd utan mer FÖRUNDRAD. Som det du, Maria Y skriver om Clicker Expo. Lägga ned massor, massor av pengar, vara med i snacket och sen så bara pluppar det ut det helt motsatta.
Det är som om någon skulle jobba med mångfald och allas lika värde och sedan i andra andetaget uttrycka klart främlingsfientliga åsikter utan att överhuvudtaget ändra en min eller energi. Skumt liksom.
Det är lite kul att fundera över våra beteenden ibland. Mest brukar jag fundera över mina egna. Fast de skriver jag inte om för de är så pinsamma =D ha ha
http://hastochhund.bloggagratis.se
MariaY
23 juni 2010 19:27
Fast det förekommer väl oxå, "gärna integrering och mångfald i samhället men kanske inte just i mitt kvarter och på mina barns skola"...
Vackra tankar och faktisk handling är inte alltid synkroniserade. Men det är ju en början att i alla fall tänka vackra tankar! Eller att åka på ClickerExpo och fråga runt lite vad folk tror om kombon stackel och klicker...
http://cowgirlup.bloggagratis.se
Ann-Louise
24 juni 2010 07:50
Jo, det är sant Maria. Det var kanske en dålig liknelse.
Det har kanske också vad för slags motivation man har - resultatinriktat oavsett hur gentemot "det" (hunden) - eller om man gillar "hunden som väsen" och sedan försöker uppnå kommunikation och resultat.... Hmmmm
http://hastochhund.bloggagratis.se
Lina
24 juni 2010 15:58
Jag hamnar också i sådana situationer ibland och det är ganska frustrerande. Men jag tänker att var och en får göra som de vill numer. Förr var jag mycket mer gåpåig och ville förändra där och då.
Jag upplever nog att när det blir så här, så handlar det i de allra flesta fall om att man inte förstått helheten, och att man har en massa "kunskaper" med sig som bara är så för att det alltid varit så. Att man inte reflekterar över varför, utan att det bara är.
Har upplevt att folk som först hållit med om "mitt tänk", sedan blir förvånade när jag kommenterar något de gör som strider mot tänket helt och hållet (typ korrigerar hunden). De har liksom inte fattat helheten och inte heller reflekterat över eventuella konsekvenser.
Tror faktiskt att det är ganska vanligt :)
http://www.hundbiten.bloggagratis.se
Ulla
26 juni 2010 13:29
Ibland kan det vara svårt att "lära om"... hur mycket man än vill!!! Beroende på vilken personlighet man har t.ex Vi vänder på steken, vi överdriver för att se vad jag menar: Säg att jag är en väldigt ödmjuk och mild person. Höjer aldrig rösten och skulle aldrig komma på tanken att tro att JAG skulle ha något att överhuvudtaget tillägga i debatten. Men jag är ju hästägare och får ofta problem med att hästen inte respekterar mina fötter och mitt val av ridväg. Då säger en tränare att jag måste vara tydlig och "visa vem som bestämmer!!" Hur lätt är det för mej som bara är människa att ändra det som finns både i mitt beteende och i min ryggrad? Kunskap o tid löser en hel del men jag har ju inte ens självkänsla? En döv och blind häst ser ju att jag spelar "tydlig och bestämd". Jag TYCKER att jag är ju bestämd och jag försöker ju att vara hästens guide... Men mina tånaglar är fortfarande blå och vi kommer inte längre än till första grästuva.... Vad menar jag? Inte så lätt att ändra hela sin person.... Även om jag vill så knäna skakar.
