I går hade jag tänkt träna med Puppis, men eftersom han är konvalecent fick jag och Johan den strålande idén att åka till Kolmården istället.

Vi stack iväg tidigt och var där vid 10 när de öppnade. Oj oj vilken mysig dag vi hade.

(Sen kan man ju ha etiska dilemman kring hur okey det är att ha vilda djur i fångenskap o.s.v Jag kan förlika mig lite med det på ett sätt. Jag ser dem som ambassadörer för de vilda djuren och för naturen. Jag tror faktiskt att människor blir lite varsammare och får lite större förståelse om djur och natur om man sett dem "på riktigt". Sen är det inte en helt enkel fråga....)

Snöleopard ett vackert djur!  

Järv....

Många tungor är´e.

Jag fick verkligen upp ögonen för detta med lantraser. Har egentligen inte tänkt så mycket på det, men nu såg jag.... "Riktiga kor, "riktiga" får och "riktiga" grisar.... Speciellt grisarna!  Dessa grisar hade inte mycket gemensamt med dagens fabriksgrisar. Så sunda de verkade och så rörliga. Blev helfrälst och skulle kunna tänka mig att ha några svin själv...

Eketorpssvin

Nu snackar vi rejäl snok!     

Härligt att sitta i splash zonen....

På Akvaritet träffade vi dessa ursöta små apor. Bedårande, men antagligen ganska påfrestande i längden. De var överallt; studsade runt, ville ner i väskor och kapuchonger. Både Johan och jag var helförtjusta över dessa små liv. En speciell fabless hade de för vår miljövänliga Kolmårdenkasse som vi köpt. Där hade vi väl som mest åtta stycken eller nåt. De sprang, hoppade, kivades – upp ur kassen, ned i kassen, upp på axeln, nedför trädet, ned i kassen o.s.v

Jag har ju alltid velat klappa en fågelspindel, men det har aldrig blivit av. Det blev det nu. Både Johan och jag passade på att känna. Vi klappade en boa också, men det var ju ingen big deal.  Jag har ju haft både boa, pyton och majsormar själv en gång i tiden.  Johan är dock mer ovan. Fasen, va ormar är vackra. Som ädelstenar!! Fågelspinden var en cool en. Det var bara att känna. Han tog det med ro. Faktum är att när de kommer upp i den storleken blir det mer ett djur än en insekt och jag tyckte den var ganska fin. Hade gärna velat bära runt på den lite – fast det fick man inte. (Skönt för spindeln förståss!) Det är ju lätt att de kommer till skada om man råkar tappa den eller om man, som man kan misstänka att vissa människor  får,  får panik och kastar den.

Johan med ene handen på spindel och andre på orm. Att handen är svullen beror varken på ormbett eller spindelbett utan på jordgetingbett.... Han blev stucken under lördagens svamppromenad och nu är handen rejält stor.

Sicken sööööötis!

   Johan bland pirayorna.

Hitta-Nemos kusin.

Vacker fågel!

  Fräck firre.

Johan "i" akvariet....     

Försov mig i morse efter att ha vakat en del på senkvällen. Telefonen måste ha blivit misshandlad av någon halvsovande människa för den var helkonstig ;-). Med oro i magen fick jag på mig en morgonrock, sandaler och sprang ut.

Tack och lov. Ute på gärdet gick tre hästar och betade i godan ro. Puh!!!

Milou och Cazal är som de två siamesern i (är det Aristocats?) "Vi är två små söta siameeeeeser...mjaaaaaaaauuuuu". De går side by side och ser ut som ett sillstim med bara två individer.

Speciellt Cazal vill också umgås med Loke. Fast när dessa slynglar hur än avspända och snälla kommer för rakt mot honom - då går Loke. Där ser man hur det kan gå....

Eftersom det var lugnt och fint i Cazal-Loke-Milou hagen så passade vi på att ta en promenad med Junge och Puttefnask. "Cirkus Ryrvik" (Jag, Peter, Johan, Junge, Fnasket, Puppis och Diva) begav sig iväg bortåt Hagen. Under vägen ramlade vi över lite kantareller som fick följa med oss också.

Cirkus Ryrvik

Nyttigt att stå och vänta; Puttefnask (som inte är så pyttig längre) och Junge . 

Borta vid Hagen morsade vi på bröderna Bjarnell och familjen Laudama. Puttefnask var faktiskt riktigt duktig. Han stod stilla och lugnt och lät sig klappas och verkade njuta av aktiviteten. Kul. Han har ju varit lite försiktig av sig. Junge är ju alltid nöjd så länge det finns godis.

Noa med lite lingon...  

Fnasket får smaka lite på gott gräs.

Väl hemma igen med kusarna tog vi en sväng till bara med hundarna. Det blev en stor kasse med kantareller. Det värsta är att de ska RENSAS också...

  Ett av grannens söta föl....  

Nu var det allt länge sedan jag skrev något på denna blogg. Jag brukar ju vara ganska flitig även om jag inte skriver så "ordentliga" inlägg. Nu har det dock varit sommar och lusten har varit borta plus att det har varit kopiöst mycket som tagit tid, kraft och ork. Nu lugnar det sig en aning i alla fall.

Jag hade ju äntligen tänkt börja tävla med Puppis och har/hade anmält mig till både en appell och till en lägre (ifall att...). Nu är han dock skral och konvalecent :-(. SÅÅÅÅ surt och deprimerande.

Med hästarna är det bra. Än i alla fall. Och i alla fall tror jag det. Jag har släppt in Milou till Cazal och Loke. Det var onekligen med hjärtat i halsgropen. Visserligen har jag märkt att Milou älskar honom och Loke är snäll (numer), men ändå.

Milou är ju så liiiiiiten!

Nåväl. Än så länge har det gått tämligen bra. Man märker ju att han är liten när de leker också. Det kompenserar han med vilja verkar det som.

Här kommer några bilder från ihopsläppet..... Jag lägger dem lite huller om buller, för nu ska jag nana.

Igår kväll när jag skrev var jag så trött, på gränsen till medvetslös. Satt faktiskt vid datorn och somnade. Det är som gamla goda tiden när jag pluggade på universitet och satt och tentaläste... Då var det inte alltför sällan som jag satt och skrev, somnade, och fortsatte skriva det jag drömde. Det är faktiskt sant... Helknasigt!

Nåväl nu har jag i alla fall fixat till gårdagens inlägg lite. Även om jag känner att jag håller på att somna nu också    ha, ha. Fast det går inte för sig, för nu ska jag ut och fixa med Milou. Han ska bli badad! Och få man och svans fixade! Det ni!!! Det är ju inte riktigt jag, men vad ska man göra. Ibland får man bjuda till... Kanske kommer det någon bild också på nybadad Milou. Denna gång ska jag se om jag kan hålla honom från att lägga sig och rulla sig direkt när han är blöt i jorden. Sist blev han ju helt inpackad!

Ha en bra dag!

Nu är det snart dags för dartmoor riks. I år går det av stapeln mycket nära - i Ljungskile. Lyxigt. Jag och Milou ska visa klickerträningen mellan utställningen och proven. Det blir inget märkvärdigt utan bara hur man kan börja om man vill testa och så.

Min busiga, go´a stuterimamma har anmält mig till ponnyagility också! Nå´t för oss tyckte hon. En skojig idé tyckte jag när hon berättade det, man kan ju vara med bara för att det är kul, men ju närmare jag kommer desto mer frustrerad blir jag att jag inte tränat. Jo, föresten.. Vi har testat att gå över en presenning och det brydde han sig inte över huvud taget om. Jag har också testat att ställa hans fötter i ett bildäck också. Det var heller inga problem. Problemen kom när vi skulle prova att hoppa.

Jag grävde fram några skumgummikavaletti som jag köpt på Odal. Oanvända och fina. Började med att lägga en smal pinne över dem. Första gången vi provade hoppade han, men sen kom han strax på att man kunde bara gå rakt igenom så ramlade allt ihop i en liten hög.  Han verkade som om han varken iddes eller förstod att han skulle hoppa. Klev bara över som Bambi på hal is. Hela konstruktionen ramlade ju dessutom nästan av det lilla vinddraget  som blev när han klev över. Bytte då ut den mot en tung staketstolp som höll blocken bättre på plats.

Vi fick några skutt och han fick karameller. Det roliga var då att han trodde det var för att han "sprang och ystrade sig" som han fick snask. Han gjorde ju det också. Så han for som en tätting runt om och bredvid hindret.  Efter ytterligare några repetitioner kopplade han att det var hoppet som var grejen.  Ibland hoppar han ändå inte utan stegar över. Det är när han inte har lust.

Nåväl där är vi i alla fall, så det blir väl ingen större succe. Men kul lär det bli.

Ett av Milous debuthopp. Han kom över i alla fall =D

Johan med kompis är publik. Ibland är de nyttig störning också!     

Vackraste, undebare Puppis!

Mattes hjärtegull.

Lille Milouplutten går uppe vid huset nu för att inte bli så tjock. Han gå ensam just nu eftersom Junge och Fnask är rädda för honom (kan jag i och för sig förstå ;-) ). Efter helgen tror jag att jag ska försöka släppa honom med Cazal och Loke. Det hade ju varit SUVERÄNT om det funkat! Alla problem hade varit lösta för i alla fall ett år framöver. Dvs innan Junge blir rädd för Fnasket. Han är verkar dessutom brötigare och blir nog hingst tidigare, så vi får hålla tummarna att de kan gå ihop så länge som möjligt. 

Jag får så dåligt samvete för lille Milou som är ensam. Han har visserligen kompisar på mulgnuggaravstånd, men ändå. Igår kväll stod jag och kliade och smekte honom i 40 minuter. Det var uppskattat. Viktigt detta med närhet och beröring. Det blir ju lätt att man fokuserar på att GÖRA med hästarna och glömmer bort att VARA. Den delen är nog till och med viktigare.

Kli

Det gäller att hitta rätta platsen!

Söt lilja! 

Fräck lilja!        

Nässelfjäril i lavendeln

Denne vackre fjäril tog skydd mot vinden på en solvarm sten. Satt där länge. Hur länge vet jag inte för jag hann tröttna och gå.  

Svärmor och svärfar är på besök just nu. Jag och svärmor passade på att ta en sväng i svampskogen. Det är första gången detta året. Efter lite vandrande kom vi hem med en massa svamp, och medans Ethel rensade svampen passade jag på att plocka ett par kilo hallon också. Jummie. Det ska bli rårörd hallonsaft. My favorite. Förresten är det nog hela familjens favoritsaft.

Johan har varit på Liseberg ett par gånger och har också skördat. He he. Hans skörd ser dock ganska annorlunda ut.....

Gött!!!

Hallon. Underbara hallon!

Skogens guld. Så roligt att plocka men så jobbigt att rensa.. (Även om kantareller är lättrensade.)

Johans skörd - Lisebergs guld! Oj oj så smaskigt.