Hittade denna film hos Maria Yttermyr. Underbar film! Jag började förstås grina.

Det är något så fruktansvärt tragiskt med vargar på något sätt. De får klä skott som djävulens avkomma. Orsak till allt ont i världen.... Nu är det inte så att jag är någon naiv vildmarksromantiker, men jag tycker man ska se saker för vad de är. En varg är en varg. Inte ett monster. Inte heller ett gosedjur utan just en varg. Och att se det sunda, det äkta i att den är sig själv.

( Å så har jag varit så flummig att alla tappat tråden...)

Jag kan tycka att det är lite knepigt att varghatet är så stort bland hundägare (jakt o sällskap). Våra hundar är ju modifierade vargar. Jag menar inte att de är samma, men de är lika. Alla beteenden finns i bägge sorterna fast i olika grad och nyans. De får fertila barn. Att älska den ena och hata den andra tycker jag skulle vara omöjligt. Jag kan dock förstå att man är rädd å sin hunds vägnar. Jag kan förstå att man inte vill ha varg i skogarna. Men därifrån till urskiljningslöst hat....

Oavsett - se och njut.