Direktlänk till inlägg 19 oktober 2010

Att åka hem med tomt koppel....

Av Ann-Louise Ryrvik - 19 oktober 2010 08:55

...känns fruktansvärt. Även om man vet att han tas omhand på ett bra sätt så gör det ändå ont.



Igår bar det av mot Västerås och Strömsholm i arla morgonstund... Först svängde jag förbi bästa uppfödaren Lena Martinson som bjöd på macka, kaffe och en massa tjôt. Vi är nog lika snackglada bägge två =D.


Sedan var det dags för Strömsholm. Jag tog drygt en timmes promenad med Puppis på området. Han skulle ju vara välrastad. Det är ju fantastiskt fint på Strömsholm. Fint, välansat och lyxigt, men jag är fortfarande beklämd över deras små rastfållor, i dryg boxstorlek. Det finns absolut INGET att göra förutom att stå och glo. För att de inte ska sysselsätta sig med det enda som eventuellt gått att göra - gnaga på trästaketet - har man satt eltråd på.... Jag har verkligen svårt för detta. Förstår i och för sig att man inte kan ha jättehagar åt alla hästar, men man kunde väl ha stoppat in någon gren att gnaga på, lite halm eller i alla fall NÅGOT att göra. Burfåglar, kaniner och t.o.m köttdjur har ju mer berikning. Vilka hästbeteenden får en häst under dessa förhållanden utföra? Äta 16 timmar per dygn? Nope. Umgås med hästkompisar (leka, putsa, hänga)? Nope. Rulla sig? Kanske (om de inte fastnar).

Jag tror en dag ser ut som så. STÅ i en box, STÅ i en större "box" ute. GÅ i en skrittmaskin, RÖRA sig i av människa bestämd form i runda slängar en timme. STÅ resten av dan... Äta lite hö och mycket kraftfoder.

Kanske är det fördomar. Jag vet inte, så jag ska väl egentligen inte yttra mig. Men tankarna snurrar...


Förresten, ni som kan hoppning,... Om en häst vägrar på ett hinder blir de bättre att hoppa om man rycker dem, helarmsryck, i mun, spöar dem och skriker? Klart att de blir väl antagligen räddare för att stanna än för att hoppa något som endera är för högt, skrämmande eller att man kommer in fel.

Det känns helgalet för mig. Såg en häst som skulle hoppa ett rätt uppstående. Det var högt. Den hade hoppat flera gånger fint. Sen vet jag inte om de höjde. Jag var ju ute och rastade hund och inte för att titta på hoppning. Men sedan ser jag att de tar ny fart mot hindret, och (vad jag kan utläsa) tycker hästen att det är otäckt, omöjligt och vägrar. Den blev då rejält ryckt i munnen ( i alla fall i min värld - där man aldrig ska rycka hästar i mun, speciellt inte om de är rädda) och andra åthävor. Å andra sidan hoppade han nästa gång.

Kanske är det dessa metoder som krävs för hoppning på hög nivå... -Oavsett vad du anser så ska du hoppa häst!!!! Hur osäker du är, hur hemskt det verkar, hur fel du än kommer in på hindret - HOPPA! Och går det så går det.


Fast då kommer frågan, som dyker upp iderligen tycker jag... Beteenden till vilket pris? Var går gränsen? Finns det någon gräns? Kan vi enas om någon gräns eller är det upp till var och en? Men om det blir misshandel då? Är det då också upp till var och en? Eller om någon tycker att vi inte ska få hålla husdjur över huvudtaget - ska gränsen gå där?


Ja, jag vet då inte. Skriv gärna lite tankar om hur ni tänker! Det hade varit kul att höra.


I vilket fall, efter vår promenad med diverse funderingar, så var det dags att dra sig mot djursjukhusets reception. Vi satte oss en stund utanför och tittade på hundar som passerade. Fasen va´duktig han har blivit lille Puppis. Inte ett skall. Inte en raggning. Träningsupplägget har haft resultat. Istället för att korrigera hans utfall som han gjorde som slyngling, så har vi kört ombetingning. Det har tagit tid, men å andra sidan så la han sig ned nu, med huvudet på golvet, när vi kom in i väntrummet som var FULLT av hundar. Hans uppsyn var nyfiken men avslappnad! Det var hundar överallt och många passerade oss på en meters avstånd. Det bra-iga var att de hundar som fanns där var väldigt välartade och ordentliga och då kunde Puppis klara det fint också.


När det var vår tur så skötte han sig också fantastiskt. Åhhh, sa veterinären, en schäfer som inte gnäller! Tålmodig, tyst, avslappnad och allmänt trevlig var han. Det sattes kanyl, togs blodprov och sedan var det dags för oss att skiljas åt. Snyft! Fasen vad löjlig man är. Men vi brukar ju inte vara ifrån varandra, och jag blir lite orolig att han ska vara ledsen och känna sig ensam och övergiven... Snacka om att förmänskliga. Han har det säkert skittrevligt med en massa goa skötare som tar hand om honom, spännande miljöer och  intressanta hundar runt omkring. Han hinner nog inte sakna mig... snyft..


Vi saknar dock honom. Huset är helt tomt och tyst.

Puppis - vi saknar dig!!!!!


Hela huset känns energilöst. Tänk vad en pigg, yster själ kan föra in i ett hus. De flesta skulle nog tycka att det är skönt när det är lugnt, men jag saknar det.

Nu är det ju inte så att Puppis härjar runt inne. Men man kan känna energin. Fasen vad flummig jag låter nu då... Moha ha ha.


Tur att Puppis och Johan har varandra att trösta sig med.


Annars är det bra dystert.




  

Fast det är klart.... finns det ett kylskåp så går det ändå ganska bra =D.     

 
 
Ingen bild

Emelie

19 oktober 2010 09:50

hej .. åå jobbigt :/ ... är han inne för operation nu ? hoppas allt går bra med lille gubben .. kram på er !

Ann-Louise Ryrvik

19 oktober 2010 10:10

Japp. Nu är han inne. Äntligen! Så vi kan börja vår vandring via rehabilitering till friskhet.
Tack så mycket!
Kram!

 
Felicia Lundgren

Felicia Lundgren

19 oktober 2010 09:59

Nej, man får inte rycka hästar i munnen! Av många skäl. Problemet är att många inte ser att det finns några alternativ, inte vet att man kan göra i stället. Var gränsen går för vad man får göra mot husdjur (och andra människor)är för mig både en etisk och moralisk fråga - och en fråga om kunskapsbrist - men jag tror inte man hjälper människor till förståelse genom predikningar - utan genom att visa på alternativ. Frågan är bara hur man når ut? Hur får man folk att tänka till?

Läste en underbar artikel av Per Jensen på dogma.se - "Den missuppfattade dominansen http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen)" - Vår vilja att dominera, här ligger problemet mycket som jag ser det - vi applicerar våra mänskliga tankar om hierarkier, makt och dominans på djuren. Hundar och hästar ska bara lyda - för att jag säger det... Olydnad ska bestraffas... - och gud så mycket dumt vi lär våra djur med en sådan inställning!

http://www.lillahastskolan.se

Ann-Louise Ryrvik

19 oktober 2010 10:09

OH, tack för fint svar! Ja, hur får man ut det?
Det tuggar väl på så sakterliga...
Det behövs nog att någon riktigt ambitiös tävlingsryttare börjar styra om skutan med sin träning och får ett bättre resultat. För det är väl till syven och sist RESULTAT som gäller. Varför ändra något som funkar?

Ja, den artikeln är suverän. Fast samma där. Hur får vi den spridd??? Fortfarande är det Cecar Millan, ledarskap, dominant - undergiven som regerar... Eller kanske inte?

Tack för tankarna.

 
Ingen bild

Lin

19 oktober 2010 10:12

Visst är det tomt när de är borta...Men sen är de hemma igen och då känns allt ok igen.

Jag tror du har rätt, han har det bra och blir ju så ompysslad, det är inte honom det är synd om, det är dig.
Kram

Ann-Louise Ryrvik

19 oktober 2010 10:22

Jo. Helt ÖDE!!!!!!
Tack kära du!!!
Kram!

 
ylle

ylle

19 oktober 2010 13:04

Så jobbigt att lämna sin Puppisäskling där, jag förstår hur deppigt det känns. Nog för att Du har andra djur som avleder, men ändå....
Det Du beskriver med små elförsedda uteboxar etc är inget annat än DJURPLÅGERI enligt mitt sätt att se det. Likaså hoppträningen = tortyren för att få en häst att hoppa. Tyvärr inte ovanligt, ses väl mer som ett "normalt beteende" för homo sapiens av idag?

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

19 oktober 2010 13:56

Det är tufft, men jag har nyss fått veta att han är opererad och att det gått bra :-)
Ruta ett klar.
Ja, typ.

 
Kim

Kim

19 oktober 2010 15:10

Va skönt att höra att operationen är över!
Jag tycker alltid det känns nervöst när de sövs.

Instämmer med Felicia och Ylle.
Jag tror också att man måste visa "folk" att det går att träna djur på ett sätt som känns rätt för båda parterna.
Alltid lättare att tro på det man ser än på det man hör...

http://varmt.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

19 oktober 2010 15:17

Jaaa. Tack!

Så sant så....

 
Larsson

Larsson

19 oktober 2010 23:38

Det där med sjuka djur, lämna de, operation m m det är INTE kul :(
Har själv detta i färskt minne...

Jag håller alla tummar! Kram!

http://www.ymer.bloggagratis.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

20 oktober 2010 06:23

Tack Larsson!!!! Väntar på varje dags lägesrapport...

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Tervaleijona

20 oktober 2010 09:03

Nu är jag ingen stjärna på hoppning och hoppar i princip bara hinder som hästen kan "kliva över" på min ridskola. Så egentligen vet jag inget om hur det funkar på höga hinder. Men jag tycker det är kul att yttra mig ändå :) På ridskolan har min ridlärare aldrig förespråkat att vi ska rycka hästen i munnen eller spöa till den om den vägrar eller springer förbi hindret. Däremot lär vi oss att hålla emot hästen med en stadig tygel och skänkel och sedan lätta på båda när hästen går åt det håll vi vill. Hästen brukar då naturligt välja den enklaste lösningen och sen brukar det gå bättre och bättre. Kommer då och tänka på när jag koppeltränade en kanin i min ungdom och mamma alltid sa att jag aldrig fick dra i kopplet utan bara hålla emot om han gick åt fel håll exempelvis in under någon buske. Till slut försökte han inte ens att dra åt sitt håll utan vände tvärt när det tog emot trots att det inte ligger i kaniners natur att följa efter människor.

Ann-Louise Ryrvik

20 oktober 2010 14:47

Å tack för dina tankar! Jag älskar tankar och åsikter. Man måste inte vara proffs eller yrkesman för att få ha kloka tankar.
Häftigt med kaninen!!!! Det sägs att ska man träna snabbhet ska man träna hönor och ska man träna tålamod ska man träna kanin. =D Jag började också min bana med kanin. Det var skoj. Inte hoppning, men trick.

 
Margareta

Margareta

20 oktober 2010 18:01

(vill du inte utveckla VAD han har; så bara låt bli att publicera mitt inlägg ;-)
Det är så olika: ngr med ryggproblem (alltså hundar med ryggproblem) vill inte prata om det...
Är det diskbråck han opereras för? Hade han en sakralisation? dvs en medfödd missbildning?
Han och min Asko har ju samma pappa och Asko är nu förhandsröntgad = ingen sakralisation det dom kunde se här på vet kliniken iaf :-)

Lycka till med allt och har dom rekommenderat operation; då är prognosen bra. Jag litar då fullt och fast på deras råd!

http://www.arctoshundskola.com

Ann-Louise Ryrvik

20 oktober 2010 22:08

Jag tycker att det är jättebra med korten på bordet. Finns ju inget att dölja, och det gagnar ingen att gömma undan. Tvärt om - kan man ta lärdom är det bra.
Jag ska skriva lite när jag "fått det på papper" i morgon. Det var diskbråck och ett rejält ett. Ev. var det något mer. Men jag vet inte riktigt vad. Så jag återkommer med en rapport i morgon eller fredag.

Skönt med din Asko!!! Speciellt med tanke på din förra.

Tack å tack!!!! Ja, och huvudsaken att man får ha sin hund hos sig - man älskar sin lille Puppis förstås!!!! Sen kan han bli tävlingshund och kanske t.o.m i sök så vore det fantastiskt kul.

 
Karin

Karin

24 oktober 2010 14:47

Det är hemskt att lämna sitt djur för op på djurkliniken! Man saknar dom så det gör ont i hela kroppen. Men bäst av allt är ju, att nu är ni på G igen... nu kan ni börja rehabilitera, och allt kan ju bara bli bättre och bättre!! Jag håller alla tummar för att lilla Puppis snart är hemma igen.
Att djur och människor, plågas på olika sätt gör mej ont, och fruktansvärt arg!!Det går ju att med våld tvinga någon till det mesta, kanske ser resultatet ut att bli ok, men hur mår
individen??!! Jag såg en hund som tävlade lydnad för ett par dagar sedan...det var en HEMSK syn!! Hela hunden slokade med svansen mellan benen, öronen bakåtstrukna, och ögonen stora och tomma. den gjorde allt den kunde, för att undvika korrigeringar. på vägen ut från appellplanen, körde tjejen upprepade gången med Cecar Millans "hotljud", just när hon sa ljudet, hukade sej hunden. Jag hade sådan lust att, gå fram och frågad henne, vad hon pysslade med! Men tyvärr är jag för feg för, att konfrontera en sådan person rakt upp och ner. Men någon måste ju föra djurens talan, dom kan ju inte göra det själva! Ibland känner man sej så maktlös...

http://www.servicehunden.gundogs.se

Ann-Louise Ryrvik

24 oktober 2010 17:27

Fruktansvärt när man ser sådant. Samtidigt krävs det så mycket att våga säga något, det kanske inte heller än den bästa sättet. Det är lite som diskussionen här...
Man hoppas att man sprider mer samarbetsmässiga träningsmetoder genom att visa att det också går och med ett bättre resultat.
Men visst blir man förtvivlad å deras vägnar. De som inte har något val.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2015 16:47


  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 19:45


  Kompis the Cat! <3

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 08:38


     

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards