Alla inlägg den 30 oktober 2010

Av Ann-Louise Ryrvik - 30 oktober 2010 01:56



  

(Känner du igen mig Charlotte?    )

Av Ann-Louise Ryrvik - 30 oktober 2010 00:34


Har nyss fått en tillfällig härdsmälta och är tvungen att skriva av mig. Klockan är mitt i natten och jag bara skruttar ned lite frustrerade tankar såhär utan rim och reson. Kanske jag ändrar lite i morgon om jag orkar läsa och kanske har lugnat ned mig....


Oftast kan jag släppa. Jag brukar inte skriva så mycket om vad jag tycker och tänker eller kritisera andra träningsmetoder för det är sällan någon nytta med det. De som tycker likadant bryr sig inte, de som inte håller med läser inte, och de som känner sig påhoppade blir arga.  

Sköt dig själv och skit i andra, var lite andan när jag vågade kritisera klickerträning, och det ligger lite i det. Det är bättre att köra sitt eget race och sedan strunta i hur andra gör, men ibland orkar jag inte. Det har varit några grejer under några dagar som gjort mig upprörd. Först fick jag referat från en kurs med en "hästviskare" som gjorde allt annat än viskade. Slog bl.a hästar med knytnävarna i ansiktet...läääänge....


Såg också en artikel med en känd hästtränare i en tidning. "Bort med underkastelse och in med inlärning" och "Negativ Förstärkning - bra metod men dåligt uttryckt" (Han tyckte att termen borde ändras till förstärkning genom borttagande istället för att det ofta missuppfattans som om det skulle innebära en hård träningsmetod...). 

Det låter kanon. Men när inlärningen i praktiken går till som så, att man tar hästar, vilka har blivit lärda att följa med en människa som går i grimmskaft, och bara bestämmer att de helt plötsligt ska stå kvar när människan går.... När människan går följer förstås hästen som är lydig och lärd detta. Då rycker människan hästen med helarmsryck i munnen "ryck, ryck, ryck". Du ska ju stå still!  Om och om igen. Hästarna blir mer och mer stressade och till det människor med taskig timing både på obehag och eftergift.


Och negativ förstärkning? Om negativ förstärkning ska fungera måste det ju föregås av ett tryck eller obehag.

Och i praktiken; jag ger signalen till backa. Hästen fattar förstås ingenting. Då dattar vi med spöt på benen. Om den inte lyssnar så ökar vi trycket dvs rappar hästen på benen. Hästen backar. Vi slutar använda spöt. Att backa vid signalen blir alltså negativt förstärkt. Hästen kommer att backa för att slippa bli slagen på benen. Det hade väl varit en sak om man lagt upp det i begripbara kriterier, lugnt och tydligt men när man får rycka och daska från ena änden till andra av ett ridhus...

Plus vilken association kommer hästen att få i samband med att den får signalen om att backa? Svårt att säga, men så väldigt kul kan det ju inte vara om man har en smula empati.


Jag blir så förtvivlad å hästarnas vägnar. Dessa snälla, vänliga, tålmodiga, kloka, lättlärda, fredliga varelser. Att de ska behöva bli så hårt åtgångna, utan att de ens har en chans att förstå.... Att de i stort sett alltid ska tvingas till lydnad. De ska alltid gå utan lön. Att slippa trycket är lön nog. Förstår den inte (eller protesterar)  så kommer rycket i mun, spöt, repet eller knytnäven....


Om den inte förstår, då är den "dominant". Om den inte är motiverad, då är den "dominant". Om vi inte har lärt den så är den "dominant". Och är man som djur "dominant" försöker man ta över "ledarskapet". Enda sättet att fixa det är att köra "dominansövningar"....Fixa motivationsbristen med att jaga dem runt så det är jobbigare att göra något annat än det vi vill.  Fixa att den inte förstår genom att skrika högre och högre och högre tills den slutligen lyckas gissa vad vi vill och slipper skriken.....


Undrar om det är därför man ser så många hästar med tomma blickar???? De har gett upp att förstå. Och det är klart, det är nog många som uppskattar det också. En häst ska stå där man ställer den och gå när man säger till den.

Tragiskt tycker jag!


Likadant är det med hundar, även om utvecklingen kommit längre där.


Jag kan ibland bli så frustrerad och känna mig som man vandrar i ett träsk. Man trampar och trampar. Gläds åt att se en tuva och så när man sätter foten där, så är det ändå snudd på bottenlöst... Till syven och sist när man kollar på tränare, coacher, "hästviskare", oavsett hur bra det låter, kommer man tillbaka till termer som ledarskap och dominans. Man måste ta dem i tid annars "tar de över".


Kanske är det som min kompis, Marie uttrycker det; De säger att mina hästar kommer att ta över. Men jag vet inte vad. Antagligen mitt hus eller min fjärrkontroll!?!   







  

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards