Har nyss fått en tillfällig härdsmälta och är tvungen att skriva av mig. Klockan är mitt i natten och jag bara skruttar ned lite frustrerade tankar såhär utan rim och reson. Kanske jag ändrar lite i morgon om jag orkar läsa och kanske har lugnat ned mig....
Oftast kan jag släppa. Jag brukar inte skriva så mycket om vad jag tycker och tänker eller kritisera andra träningsmetoder för det är sällan någon nytta med det. De som tycker likadant bryr sig inte, de som inte håller med läser inte, och de som känner sig påhoppade blir arga.
Sköt dig själv och skit i andra, var lite andan när jag vågade kritisera klickerträning, och det ligger lite i det. Det är bättre att köra sitt eget race och sedan strunta i hur andra gör, men ibland orkar jag inte. Det har varit några grejer under några dagar som gjort mig upprörd. Först fick jag referat från en kurs med en "hästviskare" som gjorde allt annat än viskade. Slog bl.a hästar med knytnävarna i ansiktet...läääänge....
Såg också en artikel med en känd hästtränare i en tidning. "Bort med underkastelse och in med inlärning" och "Negativ Förstärkning - bra metod men dåligt uttryckt" (Han tyckte att termen borde ändras till förstärkning genom borttagande istället för att det ofta missuppfattans som om det skulle innebära en hård träningsmetod...).
Det låter kanon. Men när inlärningen i praktiken går till som så, att man tar hästar, vilka har blivit lärda att följa med en människa som går i grimmskaft, och bara bestämmer att de helt plötsligt ska stå kvar när människan går.... När människan går följer förstås hästen som är lydig och lärd detta. Då rycker människan hästen med helarmsryck i munnen "ryck, ryck, ryck". Du ska ju stå still! Om och om igen. Hästarna blir mer och mer stressade och till det människor med taskig timing både på obehag och eftergift.
Och negativ förstärkning? Om negativ förstärkning ska fungera måste det ju föregås av ett tryck eller obehag.
Och i praktiken; jag ger signalen till backa. Hästen fattar förstås ingenting. Då dattar vi med spöt på benen. Om den inte lyssnar så ökar vi trycket dvs rappar hästen på benen. Hästen backar. Vi slutar använda spöt. Att backa vid signalen blir alltså negativt förstärkt. Hästen kommer att backa för att slippa bli slagen på benen. Det hade väl varit en sak om man lagt upp det i begripbara kriterier, lugnt och tydligt men när man får rycka och daska från ena änden till andra av ett ridhus...
Plus vilken association kommer hästen att få i samband med att den får signalen om att backa? Svårt att säga, men så väldigt kul kan det ju inte vara om man har en smula empati.
Jag blir så förtvivlad å hästarnas vägnar. Dessa snälla, vänliga, tålmodiga, kloka, lättlärda, fredliga varelser. Att de ska behöva bli så hårt åtgångna, utan att de ens har en chans att förstå.... Att de i stort sett alltid ska tvingas till lydnad. De ska alltid gå utan lön. Att slippa trycket är lön nog. Förstår den inte (eller protesterar) så kommer rycket i mun, spöt, repet eller knytnäven....
Om den inte förstår, då är den "dominant". Om den inte är motiverad, då är den "dominant". Om vi inte har lärt den så är den "dominant". Och är man som djur "dominant" försöker man ta över "ledarskapet". Enda sättet att fixa det är att köra "dominansövningar"....Fixa motivationsbristen med att jaga dem runt så det är jobbigare att göra något annat än det vi vill. Fixa att den inte förstår genom att skrika högre och högre och högre tills den slutligen lyckas gissa vad vi vill och slipper skriken.....
Undrar om det är därför man ser så många hästar med tomma blickar???? De har gett upp att förstå. Och det är klart, det är nog många som uppskattar det också. En häst ska stå där man ställer den och gå när man säger till den.
Tragiskt tycker jag!
Likadant är det med hundar, även om utvecklingen kommit längre där.
Jag kan ibland bli så frustrerad och känna mig som man vandrar i ett träsk. Man trampar och trampar. Gläds åt att se en tuva och så när man sätter foten där, så är det ändå snudd på bottenlöst... Till syven och sist när man kollar på tränare, coacher, "hästviskare", oavsett hur bra det låter, kommer man tillbaka till termer som ledarskap och dominans. Man måste ta dem i tid annars "tar de över".
Kanske är det som min kompis, Marie uttrycker det; De säger att mina hästar kommer att ta över. Men jag vet inte vad. Antagligen mitt hus eller min fjärrkontroll!?! 
Lin
30 oktober 2010 07:36
Jo, härdsmältorna kommer ju med jämna mellanrum --
FRUSTRATION...........
Det är som två helt olika världar, som inte kan kommunicera..så olika känns det som att vi är som människor, när man ser hanteringen av djur så olika.
Ann-Louise Ryrvik
30 oktober 2010 10:03
Jag blir så ledsen när hästen hamnar i rädsla och vanmakt för vi människor inte kan göra det tydligt för dem vad vi vill.
Den metoden har man ju slutat med i skolan i alla fall. Förr slog man dem på fingrarna med rotting också för att de skulle stava rätt... trodde att det skulle bli negativ förstärkning men om man inte vet vad man ska göra istället så.... får man bara mer smisk.
Det var ju inte så effektivt kan man tro, det är väl därför man plockat bort det.
Min brors svärfar fick rotting på fingrarna för att han skrev med vänster hand (han är vänsterhänt) och det är nog många hästar och hundar som får lida för att de tex bryter av galoppen eller fysiskt inte ens kan...
marie
30 oktober 2010 09:02
Håller med dig i allt, det är detta jag försöker få alla att förstå som idag pratar om horsemanship... Folk tar sin häst på en kurs (för att de har något problem).Man blir visad massa dominanta övningar man ska göra mot hästen "för att lösa problemen". Sen åker man hem och fortsätter och fortsätter... Då dör hästen, själen finns inte kvar. Har man dock en "dominant" (en stark individ) så säger den i från, men de allra flesta ger upp och dör. Tyvärr så tror jag att okunskapen ligger hos "tränaren"! Allt sånt här som du beskriver är VÅLDTÄKT på hästens psyke. Alla hästar är förlåtande, vill vara vår vän, men de kan bara bli detta genom ömsesidig respekt, inget annat. Som hästarna är avlade, uppväxta och så som de hålls i vår värld idag, så är detta hemska inget de förstår! Vi kan aldrig ge dem kropps språk som de gör med andra hästar. Hästar läser hur mycket den andra hästens näsborre är vinklad. Försök göra en sån min!!
Jag håller med dig och dina metoder! Du får glada, uppmärksamma, lekfulla, intiativ tagande och LYCKLIGA hästar!
Kram
Ann-Louise Ryrvik
30 oktober 2010 09:21
Tack det behövde jag, efter min totalkollaps mentalt igår... eller kanske man ska kalla det "totalkalops" =D moha ha ha.....
Jag blir så otroligt frustrerad och ledsen när jag ser på mina och hur de försöker klura ut vad man vill dvs få apparaten att fungera och jag tänker speciellt på lille Fnasket i klorna på någon som ställer kriterier för att tillsätta obehag som han inte har en janne att förstå... Jag vill bara skrika!!!!
Ann-Louise
30 oktober 2010 10:30
Tack du Hannah! Det är nog illa bevänt med det, men lite sunt bonnförnuft....
Jag vill inte bära hand mot mina älskade vänner om det inte skulle vara fråga om en strid på döden, vilket jag inte har sett röken av... (FÖRSTÅS!)
Ha de bra och skriv nu lite på din nya blogg! också :-)!
http://hastochhund.bloggagratis.se
Caroline cc
30 oktober 2010 10:57
Hej,ja vad gör man när man blir så frustrerad på att man som människa trots allt är väldigt trögfattad när det gäller djur och natur för den delen!? Men har nyligen blivit"beskylld"för att inte våga rida mina hästar ordentligt eller att jag ska vara försiktig för de kan "ta över". Pratade med min hovslagare om detta och hon höll på att skratta ihjäl sig! Hon sa du har de mest trevliga, lätthanterliga,kul hästar hon har som kunder. Dessutom har du två hingstar som står ordentligt bredvid varandra när vi jobbar med hovarna!Det är ett kvitto på att hästarna är hanterade,inte kadaverdiciplinerade! Ridningen har jag fått skit för i många år eftersom jag inte sliter o drar i hästarna och kan ibland ta en tur med bara grimma o grimskaft...Det är ju livsfarligt!-) Ha en skön helg!
Ann-Louise Ryrvik
30 oktober 2010 18:42
Härligt Caroline! Gött att du vågar köra eget race! Rida ut i grimma och grimskaft! Njuta av livet och dina fantastiska hingstar!
Trevlig helg på dig också!!!!
Felicia Lundgren
30 oktober 2010 11:02
Heja, heja dig! Tycker visst du ska skriva om bra hästhållning, inlärning osv - annars blir de som använder traditionella metoder aldrig emotsagda och nybörjarna får aldrig veta att det finns andra sätt att göra saker på. Fast det är tröttsamt... it´s a dirty job - but somebody got to do it :-) Förhoppningsvis blir vi ganska många så småningom. Tänkte lägga upp en länksamling på lillahästskolans sida till folk med vettiga sätt - tipsa mig gärna!
http://www.lillahastskolan.se
Ann-Louise Ryrvik
30 oktober 2010 18:31
Åhhhhh tack så mycket!!!!! När jag har gjort ett sånt här utspel, blir jag lite orolig och tänker att jag borde hålla käft. Fast lite är det som du säger. Även om det är obekvämt måste man i alla fall någon gång ta bladet från munnen - och ta smällen som ev. kommer =D.
Jo, det blir absolut fler och fler och det är trösterikt!!!
Ska grunna =D!
Charlotte
30 oktober 2010 11:41
100% rätt!
Nu bävar jag bara för onsdagen då mitt hem kommer att tas över av ännu en fyrbening, huvva!
Ann-Louise Ryrvik
30 oktober 2010 18:27
Kommer att gå så bra så, förutom att det finns en viss risk att han kan plöja upp en skyttegrav... ;-)
Maria Y
30 oktober 2010 12:16
Håller helt o fullständigt med kloka Du!
Och den som någonsin fått se in i ett klurigt hästöga som plirar o "säger" Aha! Var det sååå du vill göra skulle göra! Kolla nu då, jag gör det igen!" kan aldrig vända tillbaka.
Men innan man varit med om det vet man vill inte att det kan hända... Jag har faktiskt svårast för de som klickertränar sin hund men är "traditionell" med sin häst. Det är bara helt obegripligt!
http://cowgirlup.bloggagratis.se
Ann-Louise Ryrvik
30 oktober 2010 18:26
JA! Håller med dig helt. DET är ju TOTALT OFATTBART!!!!! Och återigen. Jag kan tycka att det är en sak att träna med korrigeringar men detta som jag fick refererat om John Moore är det fråga om misshandel. En bra tränare är en bra tränare oavsett metod...
Och AML... Tragiskt!
Kim
30 oktober 2010 14:47
Det du har och gör med dina djur vill jag också ha med min Nelly och mina vovvar.
Förstår att du blir less och frustrerad, jag försöker oftast ha mina skygglappar på, men det lyckas inte alltid...
Ibland ångrar jag att jag köpte Nelly, för jag är rädd att inte ha kunskapen att göra henne till en lycklig häst som desutom gillar mej...
Fast hon är ändå väldigt lyckligt lottad jämfört med många många hästar här, fast det vet hon ju inte...
Vill ha kunskap, men inte så lätt att veta var jag ska söka den.
Kollade mycket på NH ibörjan men det var mycket som klingade falsk..
Alltid snack om dominas och ledarskap, jag vill gärna vara en ledare som Nelly kan ty sig till om hon blir osäker, men inte att hon ska bli rädd för mig.
Du sprider din kunskap på alla kurser du har och dina hästar är lyckliga, du påverkar där du kan, glädj dej åt det, du gör det du kan!
Fast som sagt förstår din "Kallops" ;-)))
Sorry fick ord diarre....
http://varmt.bloggplatsen.se
Ann-Louise Ryrvik
30 oktober 2010 18:22
Hola Kim!
Jag bara äääääälskar ord diarré =D. Jag är superglad för kommentarer och gärna långa sådana. Så trevligt!
Du jag tror att man ibland nog ska vara glad att man inte är så kunnig. Tror man är friare i tanken. Viktigaste är att titta på sin kamrat. Hur uppfattar den livet, situationen och människan? Gå med hjärtat. Vi är alla däggdjur och dessutom flockdjur...
Gå efter hjärtat du! Det gör jag! Sen får blir som det blir, jag kan i alla fall stå för det jag gjort då...
Tack för alla snälla ord. Och idag är jag snäll igen =D! Igår var jag dock inte nådig fniss....
eiram
30 oktober 2010 18:43
En mycket käck dansk quinna sa att en av de saker hästar faktiskt tar över, är BANKKONTOT...;-)
Och jag kan även tillägga att de har tagit över mitt hjärta oxå...för å inte prata om min hjärna!
http://www.langebogard.se
Ann-Louise Ryrvik
30 oktober 2010 20:24
Fasen, är det det de tar över... Bankkontot! Visste väl att det var något allvarligt de var ute efter om man släpper dem förlångt =D!!!
Samma här!!!!!
Margareta
30 oktober 2010 19:53
Hästar kan jag inte yttra mig så mycket om, men jag tycker absolut man skall reagera på stolligheter!
"Man" = alla som vågar och...
"stolligheter" = allt som går ut på att använda våld mot ett djur!
Problemet tycker jag nuförtiden är likriktningen! Om en metod är inne (säg Klickerträning) så annamar alla (eller många iaf ;-) ALLT som presenteras inom denna innemetod.
Burträning är, enligt mig, ett ypperligt exempel på det. Bara för att det blev "träning" så var det OK att ha hunden i bur!
Näää...! Fortsätt du visa på stolligheterna :-)
Och det finns hur mkt som helst i hundvärlden att reagera mot: inte minst schäfrarnas rackliga hälsa. Det är ett hett ämne; skall du veta..!
http://www.arctoshundskola.com
Ann-Louise Ryrvik
30 oktober 2010 20:23
Ja, själv är jag gött skeptisk och värderande i allt. Vad tjänar jag på detta? Vad kan jag riskera? Hur blir det om jag gör så?
Det är så lätt bara för att det är någon människa från USA som säger att det ska vara så, så ifrågasätts det inte.
Precis som du säger går det trender i allt och jag tror man måste våga rådbråka allt lite. Annars blir det som Life of Brian. Alla ska ta av sig sin vänstra sandal (eller var det högra) för att Brian råkat tappa sin....
Är enig med dig i detta med burar. För min del har det inte varit aktuellt, eftersom jag inte känt att jag behöver det. Kanske hade det varit skillnad om man tex kört agility... Men att bara göra för att alla gör är inte min cup of tea.
Och schäfrar.... suck!!! Denna fantastiska hund och dess skrala hälsa :-(.
Ha en trevlig helg!
Lin
30 oktober 2010 21:43
Jean...som ju är i vår ålder, fick stryk med linjalen hela sin skoltid. Det var nunnor i katolsk skola som utfärdade dessa bestraffningar.
Inte ens detta fick honom att sluta opponera sig och ifrågasätta religionen...
Näää huvvaligen för burlekar, det ska vi inte hålla på med...räcker väl att de klarar av att vistas i bur när det är nödvändigt tex inlagda på djursjukhus eller i bilen :)
Malin
31 oktober 2010 09:26
Jag var på en JM clinic för några år sedan och det jag tyckte var värst var inte bara hans onödigt (och ibland obegripligt) hårdhänta hantering av hästarna utan det att publiken (utom jag) tyckte att det var fantastiskt och bra. Jag diskuterade lite med kompisar som var med efteråt och de verkade inte förstå mina invändningar. Hästarna förstod för det mesta ingenting i början av en övning men hetsades tills de råkade välja rätt väg. Jag såg stressade och ledsna hästar, andra såg nödvändig och bra hästträning.
Jag tycker det är synd att NH-folket (förlåt nu klumpar jag ihop alla inriktningar) har fått lägga beslag på ordet Natural. Jag ser inte så mycket naturligt med den hanteringen. Visst händer det att en häst i flocken ber en annan häst att flytta på sig, men där tar det också slut i deras värld. De skiter i vad den andra hästen gör sedan - bara den försvinner åt något håll.
Nu är jag ingen ängel, jag blir arg på mina hästar ibland (i regel då ettåringen som ibland är en fara för sin omgivning). Men jag jobbar på att utveckla min hästhantering och försöker ha humöret (humorn?) och hjärnan med mig.
Snälla Ann-Louise! Kyl ned härdsmältan och fortsätt jobba med att sprida din kunskap, det behövs! Jag har fått mycket inspiration av dig och dina hästar! Kram!
(detta är andra gången jag skriver det här inlägget, det första försvann, det första var nog bättre :-))
http://vetmalin.dinstudio.se
Ann-Louise Ryrvik
31 oktober 2010 21:57
Hej Malin o du kloka människa =D!
Ja, visst är det så. Kvällen / natten när jag fick rapporten från kompisen satt jag och googlade på honom. Det var bara idel bugningar och lovord. När jag sedan hittade rubriken "Hästviskaren" från USA trodde jag jag skulle krevera. Som du säger är det inte så mycket viskningar och kanske inte heller så mycket natural. Fnissade gott av din beskrivning av hur hästarna flyttar på varann. Det blir lite likadant som att man inom hunderite har rättfärdigat vrida om örat, skaka dem i nacken och bita dem i nosen för att "så gör de med varann". Hur ofta då? Och precis som du skriver ang hästarna så är det inte för att få den andra att göra något - bara försvinna. Jag har då inte sett någon hund hoppa på någon annan hund för att den tjuvstartade vid framåtsändandet tex.
Och att vi blir arga ibland. Absolut. Det är mänskligt att man ibland tappar kontrollen, så länge man jobbar på det och gör sitt yttersta för att tänka efter före och behärska sig.
Nu har härdsmältan svalnat och jag är snäll igen! Sitter och finular på en krönika, så jag får utlopp för min tankeenergi ändå =D!!! Tack,gulle dej!
KRAM!
(Visst är det surt när det blir så. Fast faktum är att andra versionen kan bli bättre. Då har man tänkt igenom vad man vill skriva och plockar fram essansen. Vet sen inte om du är som jag. För jag skriver rakt ned vad jag tänker och äser sedan inte igenom efteråt... fniss. Det är inte konstigt att det blir som det blir ibland ;-). )
Maria Y
1 november 2010 09:31
Det är bra när du kokar lite, jag går igång på det ;-) Och inspireras till egna inlägg i den halvsovande bloggen. För det är egentligen så vi måste tänka och jobba. Skriva om det VI gör, prata om det VI gör, göra det VI göra öppet bland andra. (Tänker t.ex på dottern som först inte ville lasta med target på tävlingen, för att det var fullt med "proffs" runt om, sedan plockade hon fram den och hade unghästen inne på 20 sek utan hjälp från någon vuxen. Och fick massor med impad, nyfiken, positiv feedback från folk runt om...)
Näe, vi måste tänka ännu mer taktiskt! Så när man googlar på ett hästbekymmer så ska man hamna på din blogg, eller min, eller någon annan som vågar tro på den (vetenskapligt bevisade) överlägsna kraften i positiv förstärkning.
Du borde dessutom ge dig själv ännu mera credit för vad du har att tillföra hästvärlden, och HÅLLA FLERA KURSER!!!
http://cowgirlup.bloggagratis.se
Ann-Louise Ryrvik
1 november 2010 18:13
Bra det =D! Ska kolla in din sen. Just nu sitter jag med manusstopp på min krönika så jag har inte hunnit kolla runt på några dagar.
Imponerande med Ebba där!!! Måste varit riktigt häftigt!
Fast du vet ju hur jag är. Jag flummar mest runt...
ylle
1 november 2010 12:26
Kloka kloka Ann-Louise, håll aldrig käften utan ös ut allt Du tänker bara! Det blir ju så RÄTT!!! Det här med "dominans" som ska botas med "ledarskap" som i praktiken innebär VÅLD mot djuret är ett otyg. Och som sagt, bara för att man kommer från ett annat land (ofta: Amerika) så innebär det inte per automatik att man gör rätt!!! Jag skrev ju några artiklar i en hästtidning för ett antal år sedan om "är pisken en godtagbar träningsmetod" och kritiserade vissa grenar av NH just för dessa mot hästen taskiga ledarskapsövningar som så ofta ger hästar med död blick och slocknad livsvilja.. och jag fick hotfulla telefonsamtal mitt i natten!!! DET kan jag väl ta, men dessa "undergörande" kurser där folk blir helt euforiska över hur man kan manipulera med hästens försvarsmekanismer... tvi!!! Som sagt, sluta aldrig att predika.. det behövs! Kunskap och framförallt EMPATI med djuren...
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
Ann-Louise Ryrvik
1 november 2010 18:11
Usch va hemskt. Kanske blir jag också snart "hemsökt". Å andra sidan är det väl ändå inga som kör de metoderna som läser min blogg. Fast det hade ju varit intressant att få lite andra aspekter på det, än denna guldfiskskål hi hi
Tervaleijona
1 november 2010 17:00
Den där metoden att hästen ska stå still när man rycker i grimmskaftet såg jag på tv en gång, fast med en hund. Det var han "Hundcoachen". Han gick runt hunden och ryckte i kopplet och när hunden inte fick röra sig blev den så förvirrad att den till slut hoppade upp och bet killen i handen. Suck, tänkte jag...
Det du säger i din "kollaps" känns självklart, jag förstår inte varför det ska vara så svårt för så många att förstå...
Ann-Louise Ryrvik
1 november 2010 18:09
Jag försöker hålla mig lugn oftast, men ibland blir det bara lite för mycket... Men nu är jag snäll igen =D.
Britta
2 november 2010 07:45
Jag förstår precis vad du menar. Jag har en vuxen häst som avskyr att bli hårt (eller rättare sagt orättvist) hanterad. Han stod ett kort tag på ridskola och hann på den tiden bli hela traktens fara. Han har lärt mig så otroligt mycket hur man kan vara mot en häst - hur lite som behövs och hur respektfull en häst kan vara.
Sen har jag en unghäst som "kör över mig". Jag känner att han ser inte mig alls och jag mår dåligt när jag måste ta i. Min tränare tycker vi ska jobba med backning när han tränger sig. Jag går då på och han flyttar sig oftast men inte alltid. Då har jag fått ta i med spö. Sen när vi väl leker eller jobbar då är han uppmärksam och glad.
När jag jämför den hanteringen med hur jag kan vara med min vuxna häst så är det som två skilda världar och nu när jag läste din blogg så fick jag hopp att det kanske inte behöver vara så. Har du några tips på hur man kan få min lille kille att bli mer hänsynsfull?
Ann-Louise Ryrvik
2 november 2010 08:31
Ja, så olika de kan vara. Jag tror absolut att det går. Det gäller att hitta vad hästen vill ha och se till att han får det när han gör det du vill. Låter lätt va!?!? ;-).
De hästar som upplevs som brötiga, tuffa eller dumma tror jag bara har beteenden som upplevs så. Kan vi stöpa om beteendena till sådana vi gillar så kanske deras sätt blir en tillgång istället.
Jag tror att man har mycket igen på att tänka - hur vill jag att hästen ska göra och belöna det beteendet (parallelt med att det beteendet man inte tycker om ska få utdelning.)
Oj detta må jag skriva ett allmänt blogginlägg på, för nu måste jag rusa till jobbet.
Tack för din kommentar och jag är jätteglad. Jag ska försöka svara dig efter jobbet!!!
(By the way.... Inget emot din tränare som jag är övertygad om kan betydligt mer än mig och är mer meriterad!!!!! men jag upplever att detta med att hålla på och backa hästen ofta skapar stress och konflikt. Naturligtvis beror det säkert på hur det är utfört, men jag tror att det är lätt hänt och då biter man sig själv i svansen, eftersom de blir knöigare och mer stressade. Oh nu blev jag inspirerad till ett blogginlägg till. TACK!)
MariaY
3 november 2010 00:23
Nu har du mycket att spinna vidare på ;-) bra de'
Ang backning har vi i stallet några hästar (inkl min) som i sina tidigare liv fått backa som straff. Trassligt att få rättsida på, tar tid att skapa förtroende för bettet igen, och är inte så lätt att få en fin och avspänd ryggning med god styrbarhet.
För mig rent korkad användning av straff, även om man nu skulle vara sådan att man vill använda straff för att påverka beteenden. Varför ta ett beteende som man behöver i andra situationer och göra det till något obehagligt? Precis lika idiotiskt som att rycka en häst i munnen, det känsligaste och för många viktigaste kontaktområdet i ridningen.
http://cowgirlup.bloggagratis.se
Ann-Louise Ryrvik
3 november 2010 06:41
=D Älskar dig Maria =D!!! Här skräds inte orden!!!! Så sant, så sant!
Britta
3 november 2010 09:40
Tack för er feedback!
Rent allmänt om lille man är att han vill så gärna vara med och han förstår inte att jag inte vill ha hans 400 kg på mig förrän jag skickar bort honom. Det är det han förstår av också när hans kompisar i hagen blir sura. Problemet är bara att jag gärna har honom nära men inte att han blir "farlig" och han verkar ha svårt att förstå gränsen... Konsekvens antar jag är enda sättet?
Nu blev jag nyfiken - Hur belönar man fram ryggning?
Ann-Louise Ryrvik
3 november 2010 12:55
Hej!
Oh jag tycker det är så roligt när någon frågar, undrar och ifrågasätter!!!!
Förstår absolut det.
Ska skriva lite efter att jag varit ute och grejat med mina hästar. SOLEN SKINER!!!!
Kika in ikväll ska jag ha svarat!!!
Carolina F
3 november 2010 16:12
Sent omsider läser jag detta blogginlägg och vill som flera här ovan protestera när du inte anser att dina åsikter har någon större betydelse. Du skriver att de som tycker lika dant inte bryr sig och de som inte håller med inte läser. Även fast jag oftast tycker som du bryr jag mig i allra högsta grad - Det är väldigt skönt och stärkande att inte känna sig ensam i sina funderingar! Ibland håller jag dessutom inte helt med dig och dina åsikter blir då mycket intressanta att läsa och försöka förhålla sig till. Den enda nackdelen är att det du skriver ibland inspirerar mig till att skriva reflektioner om hästträning i stället för att jobba med det som jag borde ;-). Självklart kan man inte ensam frälsa världen men så små frön här och där är stort det med. Jag säger mer Ann-Louise till folket!
Ann-Louise Ryrvik
4 november 2010 01:05
Så gulligt! Ja jag får väl spotta upp mig ibland då. Brukar bli en gång per år.... När jag har tid runt jul-nyår. I år var det ovanligt tidigt, men blir man rejält provocerad så =D ha ha
Skriv lite reflektioner du också.... så vi andra också får inspireras :-)!
