I dag kom snälla grannen med stora traktorn och lyfte in en rundbal halm och lyfte i en hösilagebal hos Salle, Loke och Milou.
Eftersom jag visste att bonnen var på ingång så har det varit ont om hösilag på morgonkvisten. Låg lite pinnigt kvar, men det passade väl inte herrskapet :-). Tänkte att de fick vänta en stund på påfyllning.
Bonnen kom och fyllde på och jag började ösa ut halmen. Halva hos Loke, Cazal och Milou och halva hos Junge och Fnasket. Medan jag stod där och öste såg jag något intressant.....
Loke har ju sprungit undan för de andra sedan Milou flyttade in. Har de varit på en plats har han gått till en annan. Om han har stått vid en höhög och Milou kommit har han dragit direkt. Nästan sprungit iväg. De får hö på tre ställen i hagen för att han garanterat ska få. Det har varit fri tillgång på hösilaget.
Här skulle man, om man nu gillar dominansbegreppet, säga att Milou är den dominante och att Loke är submissiv eller hur....
Dominans brukar man väl definiera som "företräde". Företräde till resurser vid brist på sådana.
Det intressanta är att idag - när det var brist på mat. De var hungriga. Då kliver Loke rakt fram till höhäcken och flyttar sig inte när de andra kommer. Han snarare vispade bort dem när de nyfiket kom och nosade.
Med tanke på dominansdefinitionen borde ju Loke då alltså vara den dominante!?
Jag skulle vilja säga som så att detta handlar snarare om MOTIVATION! Lokes motivation att äta var större än hans motivation att slippa eventuellt trubbel.
Vad tror ni? Kommentera gärna.
Hannah
26 november 2010 16:18
åååå vad jag önskar att jag både var så klok som du och dessutom så bra på att få ner orden rätt i text
http://frukendrup.blogg.se
Ann-Louise Ryrvik
26 november 2010 16:20
Puss på dig du! Du kan minst lika bra och bättre!!!!
Åsa och Popsy
26 november 2010 16:51
Har du läst "Om hundarns och vargars beteende"? Författaren hävdar exakt samma sak, det är motivationen hos individen som avgör vem som gör vad först.
http://www.asashundar.se
Ann-Louise Ryrvik
26 november 2010 17:18
Förköpte den man har inte hunnit läsa ÄN. Kanske i jul.
Ja det känns helt rätt för mig i alla fall. Annars är just mina hästar undantaget... Och mina hundar också, för det är likadant där.
Elisabeth
26 november 2010 17:21
Det tycker jag var en intressant vinkling! Har också funderat mycket kring sånt där. Jag håller helt med dig där att motivationen är en del i beteendet. Det är intressant att se hur äldre ranghöga hästar viftar bort sk lågrangade precis när vi ger mat, men de lågrangade studsar liksom bara tillbaka tills de tillslut får vara där ;) om det nu vore ren dominans " jag äter först och våga inte ifrågasätta mitt beslut" så hade de ju aldrig vågat gå tillbaka såsom de gör, tänker jag. Det slutar alltid med att alla äter tillsammans i olika konstellationer. Det är väl lite så jag jobbar med mina hästar också jag fortsätter insistera på det jag vill lugnt och tydligt med beröm vid rätt beteende, istället för att kräva omedelbar lydnad direkt för annars är det att ifrågasätta mitt ledarskap eller hur det nu är man har lärt sig en gång i tiden... Hästar är överlevare och letar nog alltid efter det som är bäst för dem (=motivation) såvida man inte har trubbat av dem till att blint lyda (vilket jag aldrig har sett i en naturlig flock)
http://boulanger.camarguehast.se
Ann-Louise Ryrvik
26 november 2010 17:29
Tack för tankvärd kommentar! Kom att tänka på en hel del andra saker nu också...
Tack!!!
eiram
26 november 2010 17:48
Älskar dina som vanligt kloka funderingar, fast det vet Du ju redan :-) Har dock något som jag tror försöker dominera mig och ta över...den där vita demonen som har sketet över nejden :-O och min motivation för å mopsa upp mig mot den är ytterst liten...sitter hellre inne å knaprar på ett knäckebröd :-) kram!!!
http://www.langebogard.se
Ann-Louise Ryrvik
26 november 2010 18:06
Va´re inte du som skulle kämpa mot dina demoner ;-)? he he
ylle
27 november 2010 08:45
Jag tror att Dina funderingar stämmer, det måste väl vara styrkan på motivationen som styr beteendet vid just det tillfället? Är ett djur mätt så är det inte speciellt motiverat att göra något för att få maten osv
Själv känner jag mig rätt motiverad att göra mig av med allt det vita som kommer ner från himlen!
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
Lena med c
27 november 2010 12:47
Ja, det är iaf inte storleken som gör det! Jag vet en ardenner som gick undan från höbalen i hagen, när det dominerande lilla halvblodet kom... Kom hon ut i hagen efter ridtur och var hungrig, bestämde ändå han om hon skulle få komma fram och äta eller ej. Jag gjorde mej till mellanhand och gav henne så mycket jag fick loss ur balen (en rundbale)...
http://lenac-son.bloggagratis.se
Ann-Louise Ryrvik
27 november 2010 13:15
Nä storleken har då ingen betydelse ha ha. Ja, man får ställa upp på vänner i nöd :-)!
Det intressanta här med mina tycker jag är just att det ser ut att vara som att en bestämmer fast det inte är det. Man tror att någon är "dominant" fast det är snarare att den ville mer just då...
lena
27 november 2010 17:39
Eller är det den som går undan då det finns mycket till alla som är "dominant", för flockens överlevnad kräver att alla får mat, men är det lite mat måste de starka föra generna vidare. Ingen aning??? Kan först och främst ingenting om hästar men i många djurflockar ser "ledaren" till att alla får mat. Och är tillgången god är det inte så noga i vilken ordning man äter - det finns ju till alla.
http://tyramyra.bloggagratis.se
