Alla inlägg under december 2010

Av Ann-Louise Ryrvik - 4 december 2010 18:29


I dag har blivit en häst kort. I alla fall tillfälligt. Junge har flyttat till värsta goa familjen i Skara.


Så gick det till....


Innan - varför:

Junge är ju en alldeles underbar, fantastisk och go häst. Snällare och tryggare häst får man leta efter. Och han är vacker som en dag!

Han har dock två beteenden som gör att han inte mår riktigt bra hos oss längre. Det ena är att han inte kan gå med någon av de andra hästarna förutom Fnasket. Junge har hingstfobi (grattis hemma hos mig) och har dessutom blivit rejält mosad av Loke en gång så han är också körd som hagkompis även om han idag är valack. 


Milou och han har tex gått ihop sen Milou var yttipytt men Junge blev tvärt rädd för den lille plutten i juni. Då hade Milou blivit fyra år och trots att han inte beter sig hingstigt för fem öre så blev Junge rädd för honom. Han flydde i panik när Milou kom nära och Milou såg tämligen förvånad ut. Efter några sådana veckor började sedan Milou jaga honom och det var helkört.


Fnasket som Junge går med nu har redan börjar växa på sig. Han har energi, är hårdhudad och bråkig och jag ser att Junge har börjat tycka att han är jobbig. Jag tror inte att det skulle ha gått länge till. Max att han klarat det fram till sommaren.


Alternativet hade varit att köpa en ponnyvalack till till Junge, byggt en lösdrift till men jag har inte mark till det.  Den skulle komma att hamna på undantag en bit bort. Sen är ju heller inte en häst till så lyckat. Sex hästar att greja med.... är lite mycket när man knappt hinner med de man har... Det skulle väl ha gått om den nye kompisen varit en gammal valack som bara skulle gå och dra, men då kommer nästa problem.....


Junges kontrollbehov. Trots att han inte kan gå med de andra hästarna måste han kunna se dem. Är de för länge utom synhåll så börjar han vandra trots att han har hästkompis i hagen. Han vandrar/springer steriotypt fram och tillbaka och mår inte bra av det.

Nu när kära C var på jakt efter en häst som stämde exakt in på Junge, plus att han där skulle få gå med sto känndes det jättebra. Han kommer att få det paradisiskt hos henne och hennes mysiga familj. Bara en sån sak som att ridas ut tillsammans med hästkompis kommer han att gilla. Jag rider alltid ut ensam och han blir så själaglad när han får hästkompis med sig.


Och som jag har haft ångest. Varannan dag hade jag bestämt mig för att det ALDRIG skulle bli av. Jag vill minsann ha honom kvar. Jag löser det. Ingen annan ska få ha honom. Så svartsjuk och så egoistisk kan man alltså vara. Andra stunder har det kännts självklart. Han kommer att få det inte bara bra, utan MYCKET BÄTTRE hos C. Det är min skyldighet att släppa honom. Så har jag velat i flera veckor. Och egentligen inte varit säker, riktigt säker förrän i går.





Igår - Gudarna är emot oss.

 

Att C skulle låna Junge i första hand har varit klart (om än jag gått och tvekat fram och tillbaka) sedan ett par månader sedan. Avhämtningsdagar har varit spikade många gånger. Varje gång har det varit snöstorm och drivis just den dagen och vi har fått skjuta upp det.

I början av veckan bokade vi fredag och som C sa; med risk för att släppa lös Apocalypsen så provar vi med fredag.... Ha ha.


I går var det dags. C messade mig från Stallbackabron att hon var på G och jag tog med mig Junge och gick till brevlådorna. Jag ville inte att hon skulle ner och baxa bland snöhögarna hemma på gården plus att den backen upp nog inte är så lätt att klara med hästsläp med häst i. Medan jag stod och väntade kom ett tidningsbud farande som skjuten ur en kanon. Gubben skulle precis vända med bilen i det skymda korset och det känndes nästan lite obehagligt. Sa till gubben att det var tur att vi inte stod och lastade också, med släp och grejer.

Efter en stund kom samma tidningsbud tillbaka i lika god hastighet. Vi skrattade och sa att "fan va han kör. Han säljer inte per timme utan per tidning...


Strax efter kom C. Hon hade mött tidningsbuden hundra meter bort, de hade stött ihop. Hästsläpet hade punka och tidningsbudet låg i diket. Och sen var det kaos. Vad gör vi nu??? Ringa macken där hon hyrt släpet, ringa släpets ägare, prata med tidningsbudet, dra upp tidningsbudet, byta däck åt tidningsbudet, leta skadeanmälan, skriva papper om vad som hänt o.s.v


Med tanke på alla de andra försöken att hämta Junge kunde man inte annat än skratta. Detta var inte meningen. (Ett litet egoistiskt hopp tändes hos mig. Kanske ska han ändå vara kvar !?!?)


I vilket fall fick jag gå hem med Junge igen, med oförrättat ärende. C fick åka till däckverksta och fixa släpet och med många timmars försening och var det dags att försöka igen. Denna gång gick jag ut till "stora" asfaltvägen. Vi kan lasta där sa jag kaxigt. Det är bara att gå på. Vet inte om C trodde mig men jag antar att hon blev lite paff när jag kom bort till vägen, gick över den och rakt in i transporten.

Junge var dock lite trampig där inne. Vevade lite tiggande med frambenen precis som att be "snälla, snälla" jag lipade lite i smyg. Faan vad jag kände mig som en svikare, han visste ju inte att jag tror han kommer att få det bättre. Gubben kom och hämtade mig och i bilen hem blev det störtgråt och tandagnisslan. Hjärtat värkte och höll på att explodera.


Väl hemma var det dags att rycka upp sig och ta tag i nästa grej innan mörkret ankom. Släppa in Fnasket till de andra. Hur skulle detta gå? Sist han var inne hos pojkarna försökte ju Loke döda honom. Hur skulle Fansket reagera? Hur skulle Loke reagera? Skulle de jaga varandra genom staketen? Skulle någon bli allvarligt skadad?


Jag öppnade grindarna emellan. Fnasket skruttade glatt in och Loke kom som en svart gigantisk katapult. Då hände det häftiga. Cazal for på Loke precis som han sa att "Så där gör man inte! Passa dig! Loke vände. Cazal gick fram till Fnasket och allt var frid och fröjd. Inte en spänning. Inte något surt utan bara polers på sekunden.

 

Tre skimmel-musketörer. Edipo, Milou och Cazal.

 

Skimmelpung mingel!


    

Blä! Jag var bara lite sugen på snask-fnask...

 

 

Snälle Cazal och lille Edipo


Fnasket och Milou


Här står pojkarna på rad :-).

 



  


Cazal blev verkligen förtjust i Fnasket. Vet inte om spanska och portugisiska är ganska lika? De kanske förstår varandra bättre ;-)


Iberiska gosingar!


Fnasket får fart på de andra pojkarna också.


Spanjoren och portugisen! Samma skrot och korn!?!             



Salle polis höll ögona på all integration mellan de andra. Blev det lite spänt mellan Loke och Fnask gick han dit och ställde sig emellan. Fascinerande! Han har ju passat Milou så också i början och nu gör han det med Fnasket också. Sicken hjälte!!!       


   

Idag - Glädjande rapport


Jag vaknade i morse med min nackont-huvudvärks-illamående som jag får sällan, men det händer. Idag han jag inte ta tablett i tid så jag mådde så jäkla illa. Fick gå och lägga mig nere i ett tyst och kallt rum. Gubben letade upp en kudde som jag kunde lägga mig på. När detta inträder finns det inget sätt att ligga på utan att det gör ont. Jag byter ställning, känns skönt och 10 sek senare är det olidligt. llamåendet kör och huvudet värker. Jag domnade i alla fall av och vaknade vid 14. Då hade illamåendet lagt sig men jag var slut i övrigt. Kunde dock äta och dricka lite och sedan vilade jag till 18. Då var det dags att hasa sig ut och titta till hästarna.


Fnasket mår prima. Han verkar mer förnöjd och inte så pumpad som han varit de sista veckorna. Han och de andra har funnit varandra direkt! Skönt.


Jag har också fått rapport om att det har gått jättebra med Junge i natt. Han trivdes bra med sitt damsällskap och hade varit hellung. Jag har också fått bilder där han står och mumsar hö i hagen tillsammans med sin nya kärlek. Så gott att höra!!!




Av Ann-Louise Ryrvik - 2 december 2010 21:09


Idag har Puppis varit på rehab igen. Han har fått gå i trasken och fått massage. Han verkar trivas ypperligt med bägge delar, trampar på med solsken i blick när han är på bandet och ligger avslappnat på sidan med slutna ögon när han får massage. Gött!


Fortfarande är det kallt och uggit ute även om termometern ligger på "bara" -9 grader. Jag har suttit och botaniserat i gamla dvd skivor med bilder. Härliga bilder från varma dagar. Nu får ni faktiskt stå ut med ett gäng till :-).




   










                 



Av Ann-Louise Ryrvik - 1 december 2010 23:58


Kom just in från hästarna. Jag har tömt ur vattenkaren, slått ur isen och fyllt upp nytt fint vatten, fyllt på hösilage till Fnasket och Junge och stått och gosat en stund med dem var och en. Det där med goset är viktigt. På något sätt verkar de bli missnöjda om jag inte gett dem den tid de vill ha eller om jag kommer in och har för bråttom.

En stunds kliande, pussande och socialt umgänge  och de är ganska nöjda. Själv älskar jag också att stå där och nosa i deras päls och pussa på deras  silkesmjuka mular. Konstigt nog känns det inte så kallt när man väl är ute hos dem och är väl påpälsad. Det går faktiskt, även om man tror att det ska vara omöjligt....


Nu är jag dock inne igen och ska ta mig en god kopp kaffe, ett par bullar (hoppsan hoppsan.) och passa på att kika i de två tidningar som dumpit ned i brevlådan idag; Canis och Stallmagasinet. Canis framsida pryds av en mycket, mycket vacker och intelligent schäfer täckt i snö dvs Puppis. Där ska jag bl.a läsa Dinas artikel och sedan såg jag att bästa, goaste Jessica också skrivet en. Superkul! I Stallmagasinet ska jag kolla på min egna krönika. Ska se hur den blev denna gång. Vad jag flummat till, missat och messat upp.


Go´natt go vänner!

  

Av Ann-Louise Ryrvik - 1 december 2010 21:04


Vaknade idag till -21. Brrrrrrr.... I hate it. Var ganska håglös tills jag plockade fram lite gamla bilder.




     






  


  








           


            

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards