Upp med tuppen och upp med familjen. Körde Prinsen till skolan och åkte och shoppade lite färskt fikabröd plus tog ut lite cash. Jag är en extrem kortmänniska och har aldrig kontanter. Idag skulle dock hovis komma och det föranledde bägge de senare insatserna. Nybryggt kaffe och färskt fikabröd smörjer jag alltid min trogen och snälle hovis med när han kommer. Det är det minsta man kan göra när man har fått fatt på världens bästa =D.

Hem och på med kaffekannan. Kollade uppbindningsplatsen att den var som den skulle. Handdukar redo. Grimmor och grimmskaft redo. Morötter, äpple och torrisar redo! Allt kollat och klart!

Då ringer det. Hovis har skadat arm och rygg genom en försmädlig isvurpa och var urstånd att förrätta sitt värv. MÄÄÄÄÄNH!!! Vad gör vi nu?!?!

Eftersom hästarna har gått låååååångt över tiden på grund av en massa olyckliga omständigheter, var det omöjligt att vänta tills hovis var igång igen.

Det var bara till att leta upp en stand-in. Tack och lov har man vänner som också har hästar, som också måste ha skor, och som också nyttjar sig av hovslagare och som har nummer till sådana... De har ett stort utbud av erfarneheter av hovslagare.

Eftersom jag är synnerligen ultravelour så ställs det ju stora krav på en hovis hos mig. En vän hade utprovat en hovslagare med goda egenskaper som fallit till belåtenhet. Det blev till att ringa denne och han förbarmade sig över mig och mina hästar som snart får näbbskor om vi väntar längre.  

Förhoppningsvis kommer hovis-stand-in i morgon eller i alla fall i dagarna! Skönt! 

Lite snopen blev jag där jag stod med mitt kaffe och kaffebröd. Jag kunde inte annat göra än att smocka i mig det mesta själv ;-).

På eftermiddagen var det dags för nästa prövning. Då var det dags att träffa tandläkaren igen. Jag har precis bytt och det känns väldigt bra. Nya kliniken är betydligt modernare och jag känner mig lugnare där.

I dag var det vidare arbete på min stackars spruckna klo-krossar-tand. Den har ju fart illa i många år och gick sönder innan jul. Sedan kom tandvärk och elände. Innan London "dödade" vi den och nu var det dags för riktig rotfyllning. Att besöka tandläkare är en stunds träning i självkontroll. Det är mest hela tiden jag känner klipp till och spring. Spring för livet! Men då är det till att andas, försöka slappna av och tänka på annat. Det kan vara lite svårt när munnen är uppbaxad och fylld av grejor. En böjbar tampong, en gurgelsnorkel, en gummiklänning som är fastsatt med ståltråd, tandläkarfingrar, verktyg.... Hade man haft en mun i storlek med Julia Roberts eller Steven Tylor hade det säkert varit betydligt lättare än den lilla ynka foderlucka jag själv har... Faktum är att när de mitt i allt skulle röntga och stoppade i en röntgenplatta med vidhängande plastpåse och utrustning så höll bägaren på att rinna över. (Att gummiduken hade vikts över min näsa så jag inte kunde andas annat än genom den vid det laget fulla munnen gjorde inte saken bättre.) Då fick jag faktiskt uppbåda viss självkontroll och med milt inre våld hålla mig tillbaka. Att sedan gå ut och betala flera tusen för nöjet, känns ju dubbelt jobbigt.

Nästa gång, då vi ska göra färdigt, har jag fått mig tilldelad hela 80 minuter..... HJÄLP!!!!   

Jag muntar upp stämningen med denna fina bild som Maria Zahlander på Stjärnsunds dartmoorstuteri tagit. Hon tog den på oss på DartmoorRiks och jag tycker Milou är så fin på bilden. Ren och fin =D!