Jag tror att de flesta uppskattar att det finns artfränder nära. Vi människor behöver andra människor att umgås med. Hundar behöver andra hundar. Katter behöver (ja, jag tror faktiskt det) andra katter. Och sen uppstår det förstås utbyte och uppskattning mellan artgränserna också :-).

När jag tittar på hur hundarna härjar med varandra och hästarna leker med varandra så tror jag mig inte kunna ersätta den relationen totalt, hur mycket jag än engagerar mig och försöker.

Det är klart att det funkar med bara en hund, eller att hästarna går en och en, men jag menar att idealet är att ha tillgång till umgänge med andra av "samma sort". Sedan ser ju verkligheten och omständigheterna kanske annorlunda ut.

Det måste i alla fall vara skönt att kunna umgås med någon som verkligen kan ens språk och inte bara tror det (som vi människor gärna gör när vi tror att vi agerar som en annan hund skulle ha gjort eller som en "ledarhäst" skulle ha gjort   )!

Smart lösning att ta varsin. Alla nöjda o glada!