Här är det några bilder på mysige lipizzanern Picazzo med matte. Det hade blivit nåt tokigt någon av de första gångerna han haft ryttare på ryggen. Han hade blivit rädd och reagerat kraftigt. Nu har han dock blivit riden runt tio gånger och börjar bli lugn och trygg i denna miljö. Inget farligt händer här.

Angela ska sitta upp... lite gull först dock.

Han har blivit riden runt tio gånger...

Duktig pålle!

Och så bilder på vackra halvblodet Aktriz . En dam som är lite riden, men är bekväm av sig och kolugn. Har hittat på en del smarta strategier för att slippa jobba. Temat för helgen var att gå fram. Spelar ingen roll hur bara fram.

En fin häst!

Med matte på ryggen

En nöjd och glad matte...  

(Det blev inte många bilder tagna tyvärr. Jag tog bara med kameran på söndagen. Ljuset var lite dåligt plus att jag inte ville hamra på som värsta paparazzin eftersom det var unga hästar där... )

I helgen har jag varit i Eskilstuna på kurs hos Manuel Fernandes och Angela Linder. Temat var unghästutbildning, vilket är högst aktuellt för min del. Jag har varit hos Manuel och Angela en gång förut, och det var lika trevligt denna gången också. Stor gästfrihet och skön stämning.

Manuel har alla de egenskaper som jag gillar. Han är ödmjuk och öppen, duktig och lugn och han älskar hästar. Och när jag skriver älskar hästar menar jag älskar GENUINT hästar och deras väsen. Det är så många som "älskar hästar" fast all samvaro ändå består av till största delen aggressivitet, korrigeringar och att "den ska minsann". Många "älskar" hästar när de är "snälla", "lydiga" och "står där man ställer dem", men skulle de visa hästiga sidor så är det inte så mycket "älska" kvar... 

Av det ser man inget hos Manuel. Man kan se hans kärlek till HÄSTEN genom hur han tar i hästarna, tittar på dem, går bredvid dem och pratar om dem. Det är en fröjd att se.

Det är väl här jag skulle skriva en del om hans klokheter om jag hade varit en ordentlig bloggare. Det orkar jag inte, och jag vill heller inte riskera att förvanska hans mening och lägga ord i hans mun, så vill man veta det får man kontakta den ursprungliga källan :-).

Om jag ändå ska skriva några kortfattade meningar (som jag tolkat dem) för att fånga andan... 

• Manuel tryckte mycket på att hästen ska först få förtroende för oss och tillåta oss att vi är i dess närhet, att ta på dem och sedan också vilja vara med och  träna.
• Hästar är smarta och glömmer aldrig, vilket är dumt om vi gör något tokigt, samtidigt som det är bra om vi väl lagt en kunskapssten i utbildningens grund. Den ligger där!
• Framåt är det första hästen ska lära sig. Hästen måste förstå att man löser allt med att gå fram.
• Man förlorar alltid om man använder våld eller tvång!!!
• Lugn är viktigt. Det är en förutsättning för inlärning. Det är lätt att få en lugn häst stressad och ännu lättare att få en stressad häst galen!
• Hästar är oberäkneliga och man måste tänka på säkerheten först. Först ryttarens säkerhet, men också hästens säkerhet så att den inte hamnar i en situation där den kan skada sig tex rycka sig i munnen. (Egen kommentar; Stor skillnad mot en annan känd tränare som stod och höll en überstressad, orutinerad häst i bettringen så att den andra bettringen drogs igenom hästens mun. Hästen stod och trampade, gapade med uppspärrade ögon. Med ett leende sa han;  - JAG gör ju ingenting. Hästen gör det själv!  Då mådde jag dåligt! Hästen var försatt i en situation som var för svår och för stressande. Sådana kan jag inte få något förtroende för. )
• Man ska inte tråka ut hästen med att göra samma saker gång på gång och för många pass på rad.
• Man ska se till att inte "humiliate the horse" (Och för det uttrycket älskar jag honom =D!)

Här kommer några bilder på Manuel och hans unga, ljuvliga, lusitanohings Baco;

 Manuel och hans Baco