I dag var jag mer strukturerad med Fnasket. Tydliga pass, rena repetitioner, tydliga pauser och genomtänkta kriterier. Det gick finemango. Han var mer fokuserad och mindre på (och jag slapp ha hans hovar i fickorna =D).

Idag  började jag med musmattan. Det har han inte provat förut. Först fick jag ett litet roligt beteende som jag tänkte behålla. Jag hade tagit ett sittunderlag som musmatta och det gled bra på snön/isen. Han satte mulen på och gnuggade den fram och tillbaka som om han skurade eller nåt. Jag kunde inte bestämma mig där i hastigheten och tappade det till förmån för hov på, men dyker det upp i nästa pass ska jag nog ta det och försöka ha "gnugget" på sittunderlaget och sedan får jag ta något annat som hovmusmatta...

Nåväl. Här kommer några bilder som Johan tog för ett par veckor sedan...

Fnasket och jag. (Har precis bytt Milou mot Fnasket.)

Fnasket övar sina stegringar. Experimenterar med utförande.  

Gunghäst     

....och dags för Borås och Puppis rehab. En stund i trasken och sedan lite massage. Inte så dumt, tycker Puppis. Lite tjötigt att köra kan jag tycka. Dryga 10 mil enkel väg. Fast vad gör man inte för hundskrället ;-).

Väl hemma slängde jag mig ut till hästarna. Vädret var milt och jag var ursugen. Paddocken hade allt övrigt att önska. Det var både is och knöggligt. Som tur var så var det ändå snöblandat och mjukt så det gick att gå ändå, trots viss möda.

Det blev väl inget enastående arbete men vi grejade i alla fall lite. Med Salle blev det lite öppna lite hit och dit där det gick och lite trav-halt vid handen och lika för Loke och Milou. Det gick väl sådär eftersom vi fick zick-zacka mellan is, drivor och pölar. Nåväl, vi gjorde något i alla fall.

Här kommer några Miloubilder från tidigare i januari. Då var det bättre i paddocken om än kallare ute...

Milou är redo för lite snask, när mamma kommer skuttande med karameller...

Och så måste man alltid leka lite också...

Fnasket fick putta boll, targeta, apportera, stegra, göra ingångar, sänka huvudet och ruska. Vi jobbar, eller snarare JAG jobbar, med att hålla repetitionerna rena och göra ordentliga pauser mellan varje repetition. Han är extremt på. Som en 350 kg´s bordercollie på speed... :-). A handful m.a.o och han skulle nog i mångas ögon ses som skrämmande, fast jag är själaglad. Så rolig! Han måste bara bli klar med strukturen. Det har gått bra att vara ostrukturerad, oförberedd och allmänt avslappnad med alla de andra, men med honom hinner man inte. Rejält fokus, rejält tydligt, rejäl frekvens, växla medan övningar utan föremål och med så att han slipper blanda och inte låta honom bli frustrerad.... NYTTIGT för mig, som den slarver jag är!!!!

Efter hästeriet stod strax ett st Eiram i köket med en påse härliga bullar och då förstår ni hur resten av kvällen gått till. Fika - tjöta - fika - tjöta - fika... o.s.v tills nu =D. Trevligt!

Några bilder som redan varit på facebook, men som jag ändå slänger in här för er som inte är på denna (a)sociala arena....

Söta gumman!

Puppis på G!

Slappkatt; Kompis som påminner allt mer om katten Gustaf :-).

Slapphundar o slappkatt II; Å var ska jag sitta då?

Tredje katten vet jag inte var den är, men det är bara att titta två gånger på den i fotöljen... De är ändå nästan identiska :-).  

Kompis the King

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Bildserie;

Johan äter frukost.

Johan tappar fokus...

Tillfället gör tjuven... :-)

Johan har dock snabba reaktioner också :-).

- Sicken luring :-)!  

Fast Kompis får förstås en bit ändå. Han gillar vitt bröd (antagligen barndomsminne sedan sin tid som vildkatt) .       

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Kärlek!         

Kan man blir lyckligare??? Vad spelar prestationer på tävlingsplanen, häftiga trick och bra vardagslydnad för roll i jämförelse. Visst är det kul, men det är INGET mot genuin samvaro och lek mellan två jämbördiga parter; barn och hund. Det finns något kravlöst, lustfyllt och totalt crazy i det. De har så skoj tillsammans att man bara står och skrattar.

Jag passade på att på eftermiddagspromenaden ta några bilder med "fulkameran" på Johan, Diva och Puppis. Bered er på värsta bildbomben av fulbilder =D.

Att se denna glädje och samvaro utan några som helst baktankar eller önskemål om prestationer får mig att bli så lycklig!!

Puppistackling rakt i diket..

Lika som bär I.....

Lika som bär II       

Observera; utsmetad Johan i djupsnö med Puppis ovanpå :-) 

Lika som bär III.....            

Efter rejäl influensa och tandvärk är jag äntligen på benen och i farten igen. Jag har mer eller mindre varit skral sedan jul. Nu har influensan gått över och i går var jag till tandläkaren och fick rotfyllt min onda tand. Hurra!!! Livet och kraften återvänder.

Det var ett tag sedan jag skrev något inlägg och mycket har hänt. Mina sadelfunderingar har gjort några vändor. Först var jag nästan säker på att jag skulle ha Barefootsadeln. Sedan blev jag tveksam och nästan säker på att jag skulle ha en Deuber & Partners Renaissance med ställbar ultraflexbom. Fick lägligt låna en sådan av Marie "Eiram". Schysst! Snälla sadelutprovaren kom ut och vi kikade tillsammans. Efter mycket tänkande, grunnande, vridande och testande enades vi; jag, sadelutprovaren och inte minst Loke om att Barfootsadeln ändå var bäst. Det var flera faktorer som talade för det men främst att det kändes bättre i den och att Loke rörde sig bättre i den. (Det lilla det är fråga om i vårat fall - lite skritt och lite godis  :-). ) Det känns som om den bomlösa sadeln inte kan bli så fel, medan bomsadeln kan bli urtokig om den inte ligger bra.

Nu kommer jag att rida i den bomlösa ett tag tills Loke är mer riden, kanske ändrat sin rygg lite mer och jag känner behov av en annan. Då ska jag ta med Loke till Hellekis och Christoffer och få titta igenom fler sadlar och med ögon från någon som kan den typen av sadlar ordentligt. Dessutom kan man kanske rida lite mer, än hasa några steg i skritt, och på så sätt avgöra vad som är bäst.

Hoppla, hoppla... ;-)

Idag har det också blivit en liten stund på Loke. Det är mest fråga om att jag sadlar, han kommer och ställer sig intill pallen, jag sätter mig på, hasar mig tillrätta, hoppla hoppla, han går några steg och får lite godis. Går lite, äter godis, går lite, äter godis och sen hoppar jag av.   

I dag trodde jag att jag skulle få värsta åkturen. Hästarna var HELGALNA och rusade runt i sporrsträck, stegrade, sladdade och for som jag vet inte vad. ALLA var såna. Det blåste ganska bra och det var bus i luften... Jag tog in Loke i paddocken, sadlade och hoppade upp. Han var så snäll. Trots att de andra for som tättingar i full galopp runt paddocken  höll han sig i skinnet. Tack o lov, annars hade jag flugit som en vante :-).

När vi var klara och jag var på marken igen så lekte vi lite så han fick härja lite i alla fall. Han gillar verkligen att busa "vilda hingsten-leken". Den går till som så; jag backar undan, så vi står mitt emot varandra. Vi tittar varandra i ögonen, hukar like och sedan.... exploderar vi :-). Han hoppar jämfota, vevar med frambenen, stegrar och skuttar. Jag tjoar BRAAAAA!!!! och då kommer han rusande in till mig och får godis. Vi står och kelar lite och sedan börjar vi om från början. HELTOKIGT tycker ni säkert. Kanske t.o.m idiotiskt. Men faktum är att det känns som ett sätt att behålla power i honom nu när han är kastrerad. Detta blir hans stund att vara vild och showig vilket han inte vågar bland pojkarna i hagen. Det intressanta är också att så fort jag sagt bra, så kommer han in och är helnöjd och lugn :-).

Det är såna här skutt han far runt med. (Gamla bilder från i somras förstås.)

Tjohoooooooooooo!!!!!

Efter Loke fick Salle en liten sväng på lina också. Bara lite skritt i varje varv, byte av varv och lite trav. Det var ett tag sedan sist så vi tog det lite lugnt. Han var riktigt duktig tycker jag. Efteråt fick han göra några lägganden och sättande och det tyckte han var trevligt. Gott om praliner förstås :-).  

Plats! =D

En sittbild jag tog som är så ful att jag bara måste publicera den =D!

I övrigt är det härligt att se att Loke och de andra pojkarna kommer bra överens. Det är helt avspänt dem emellan och Loke har nu ett gott utbyte med de andra. Hoppas verkligen att det varar även när testosteronet stiger till våren.

De forna fienderna är nu vänner...

Loke och Cazal i höhäcken...

Fnasket kliar näsan på höhäcken...

Sötaste Milouchen :-).

Tack å hej från oss i Skogen!

Me and my boys....