Denna helg var det första träffen på Hästens beteendebiologi i Skara. Jag började på denna kurs i fjol också, men den krockade med en massa annat så jag fick hoppa av. I år ska jag försöka göra klar den och är mycket motivierad.
Det var väl inte så mycket nytt under solen denna helg, både med tanke på att jag varit med på första helgen förra året också, plus att det säkert är så att det är ett speciellt urval av människor som går en sådan här kurs. De som redan är nyfikna på nya tankar och intresserad av forskning och nya rön. Alltså lite frälsning för de redan frälsta :-).
Föreläsare var bl.a Margareta Rundberg och Jenny Yngvesson. De var bra. Margareta skulle jag kunna lyssna på hur länge som helst. Hon är duktig, provokativ och underhållande.
Här kommer några personliga, ovetenskapliga och spretiga tankar från helgen;
Som vanligt kom dock rang och ledarskap upp. Jag tycker att det är sorgligt eftersom det tyvärr används för att berättiga hårda tag. Finns det en tanke om en statisk fastställd rangordning så vill människan gärna ingå i den och naturligtvis vara ”på topp”. Om då inte hästen gör som vi säger respekterar den inte vår rang och vårt ledarskap och vi har rätt att korrigera den. Jag tycker detta med rang är ett föråldrat uttryck, och det är tragiskt att det fortlever.
När Margareta visade rang/undvikandeordningsbilden hur häst A, B, C o.s.v flyttar på varandra, var jag tvungen och fråga om inte denna ordning varierade från dag till dag och situation till situation och därav är MOTIVATIONSSTYRT. Margareta höll med på det. Då blir ju begreppet undvikandeordning i stort ointressant, eller hur?! Varierar det från situation och dag beroende på motivation kan man ju inte kalla det för en ”ordning”. Lyssnade på Andrew McLean för ett tag sedan och han pratade om att detta är motivationstyrt. (Sen gillar inte jag hans praktiska träning, för den är lika gammeldags som vanligt, fast teoretiskt tyckte jag han var bra. Fast det är en annan story.)
Rangordning/undvikandeordning dyker ju upp i stort sett endast vid resursbrist, och främst på grund av onaturliga förhållanden i fångenskap, och då är det ännu mer ointressant eftersom det är ett onaturligt tillstånd.
Som jag ser det är det synd att man inte trycker mer på samarbete och motivation istället för rang och dominans. Människor suger upp det som svampar och hästhantering och träning blir därefter.
I varje samtal där det diskuteras hästhantering upplever jag att alla först är eniga med att det handlar om trygghet och inlärning, men att det ändå alltid slutar med att de andra klämmer i med att man minsann måste vara dominant och att hästarna ska lära sig att hålla sig på mattan. Den grundtanken gör att vi människor svarar med aggression på det mesta hästen gör istället för att bekräfta det hästen gör bra, ha tålamod med det den inte kan och lära den det den behöver kunna för att vi ska få en smidig vardag tillsammans. Jag upplever att hästar vill undvika aggression och konflikter. Om de inte kan komma undan eftersom de sitter fast i tyglar, grimmskaft eller round-pen så måste det skapa en stor stress och frustration och jag skulle inte bli förvånad om det är sådant som skapar agression, stress och nervösa beteenden hos hästar.
Vi fick också se en gammal film, The Zebra in your Stable. Jag undrar över hur aktuell den var med tanke på nya forskningar och nya rön. Den hade många år på nacken, Arne Weise var kommentator och jag upplevde den som stammad ur gamla patriarkala tankar.
I filmen pratade man bl.a om att det är ledarhingsten som bajsar sist på hingsthögen. Kom då att tänkte på mina egna. Där finns det ingen siste-bajsare som måste vara sist. Fick då tanken om en gammal teori från hundvärden att ”flockledaren” kissade sist och högst och drog det därifrån vidare till att om man kissade och hunden kissade över försökte den ta över ledarskapet och den skulle ha stryk. Ny forskning visar att det inte alls har med någon rang utan snarare att ”Flocken was here”. Alla hjälper till med att sprida det gemensamma budskapet utan inbördes ordning. Tänk så många hundar som i samarbetsanda kissade på samma plats och som fick stryk för det. TRAGSIKT!
Kan det vara så med hingstbajsandet också? Vilken nytta skulle det vara att ledarhingsten skulle bajsa sist? Hans doft lär väl kännas ändå och så ovanpå varandras bajsar kan de väl aldrig få till. Kulorna dräller väl lite huller om buller!?
En annan sak som jag verkligen fick fokus på och som gör mig synnerligen upprörd är att det finns regelverk runt t.ex takhöjd när det inte finns regler kring hur lång ättid en häst ska ha möjlighet till. Margareta menade att det är det största välfärdsproblemet i Sverige. Jag håller med. Hur ofta ser man inte hästar som står hela dagar i grusade hagar utan något som helst att tugga på. Vissa gnager t.o.m på sin egna frusna skit i brist på annat (kan man misstänka). Varför finns inga krav runt detta??? Dessutom räcker det inte, tycker jag, med att reglera ättid. Den ska också fördelas jämt över dygnet så att uppehållen inte blir för långa. Med tanke på att hästarna aldrig har längre frivilliga uppehåll än 3,5 h borde det vara absolut övre gräns, eftersom tvåtimmars intervall är det naturliga. Att begränsa ättiden skapar både fysiska och psykiska störningar.
Det enda som skiljer en vild häst från en tam häst är just förmågan att lätt bli tam, i övrigt har de samma behov.
Flock och social gemenskap är mycket viktigt - ändå isolerar vi dem en och en.
Rörelsebehovet är stort - ändå hålls de i boxar och kommer knappt ut. Om så många gånger i en liten, liten rasthage.
Ätbehovet är stort, upp till 18 h, men i alla fall 14-16 h. - ändå får de små givor av hö (och ingen halm), som på långa vägar inte räcker.
Hästar dricker helst ur hink/ho - men får oftast vatten ur vattenkoppar med för lågt flöde.
Hästar har en väldigt hög biprodukt i form av värme vilket innebär att kyla inte är något problem däremot värme - trots det täcker vi dem många gånger i tjocka eller dubbla täcken med resultat att de INTE KAN äta för att de överhettas.
Sen får hästarna stereotypa problem som vävning, krubbitning eller uppgivenhet. Fast krubbitningen kan man ju lösa med krubbitarrem och vävning kan man göra mindre synligt med speciella boxgaller eller genom att hänga upp grejer som hästen dunkar huvudet i om den väver... och att hästen är apatsik är väl bara praktiskt. Då hittar den inte på en massa dumheter.
Hur kan det komma sig att kunskapen finns - fast den ändå inte kommer ut i praktik?? Är det för att vi är vanedjur? Kanske för att det är bekvämast för oss?
Vad tror ni?
Felicia Lundgren
22 februari 2011 17:28
Heja Ann-Louise :-)Gick ju kursen i höstas - och reagerade som du. Och ju mer jag tänker på det ju mer skrattar jag (fast tokigheterna går ju ut över djuren - och då fastnar mitt skratt i halsen). Men är det inte dråpligt? All den här lusten att vara chef... Vara dominant och ha ett gott ledarskap? Och att man får dänga hästarna titt som tätt - eftersom de gör de minsann själva ute i hagen. Det kan man ju se - att det är tuffa tag som gäller... Hör om små 6-åringar som måste lära sig att rappa hästen med spöt - för det är så man gör för att få hästen att lyda...
Aggghhhh - hur gör man för att förklara att hästar inte hyser någon lust att ta över världen? Att hästar inte är sadister eller masochister i ett evigt dominansspel. Men lite ledarskap måste man väl i alla fall ha? säger även den mest förstående...
Kontrollbehov - tror jag är ett av problemen. Rädsla man inte vågar erkänna - ett annat. Och så då den evinnerliga lusten att vara chef. Hörde en dam utropa: Det är så härligt att få bestämma över de här stora djuren!
Ska bli kul att höra vad du tycker om resten av kursen.
http://www.lillahastskolan.se
Ann-Louise Ryrvik
22 februari 2011 17:39
Eller hur blir man förtvivlad! Och skrattet fastnar i halsen! Och ärligt skulle jag önska att man kunde vara lite tydligare på SLU eftersom de har lite bakom sig, till skillnad från oss vanliga velourtanter. OM de nu håller med...
Varje gång rang, dominans och ledarskap nämns så späder det bara på....och alla sitter och nickar och antecknar så att de har på fötterna när de kommer hem.
Sedär, du gick klar du =D! Grattis!
Garanterar att mer rapporter kommer! =D
Anne-Lie
22 februari 2011 18:25
Oj! Den kursen hade jag tänkt att gå...
Allt prat om dominans och ledarskapsövningar står mig upp i halsen.
Folk verkar lägga mycket tid på att korrigera när hästen gör fel - men mer sällan belöna när den gör rätt!
Angående ättider så är det väl mer regel än undantag att ge hästar små portioner på tok för sällan av rädsla att hästen ska bli tjock eller få för mycket energi.
Kan det handla om rädsla och att "tappa kontrollen" att många måste domdera runt sina hästar?
Jag är absolut ingen expert, men jag försöker alltid att tänka på VARFÖR jag gör saker si eller så... Och att jag uppmuntrar minsta försök till ett önskvärt beteende hellre än bestraffar ett felaktigt =)
Fortsätt dina kloka inlägg. Jag blir inspirerad =)
http://monzan.bloggplatsen.se
Ann-Louise Ryrvik
22 februari 2011 18:45
Oj nu var jag otydlig ingen! Det var inte så att det pratades mycket om det. Inte alls. Fast man hakar ju upp sig på vissa saker och tänker vidare vet du...
Det har du nog så rätt i så!!! Rädsla att tappa kontroll!!!
Tack!!! =D!
Kryddan
22 februari 2011 18:35
Mycket bra skrivet, det hade varit bättre att du hade haft såna här kurser. Dock håller jag inte med dig vad det gäller hästars ätande. Att du har rätt råder det ingen tvekan om men alla raser kan inte äta på det här sättet. Det leder till fetma och fång. Orsaken är också ofta för lite motion i förhållande till smörgåsbordet. Skall man gå till det naturliga så rör sig en vild häst 1 1/2 mil per dygn för att söka föda, dessutom består den födan mest av sånt som inte innehåller så mycket näring, inte mycket likhet med den gödslade vall eller det stråfoder som vi så snällt placerar mitt framför näsan på dem. I vårt moderna samhälle går det dock att tillgodose hästars foderbehov utan att proppa i dem så mycket mat som dessutom innehåller en jäkla massa socker. Stärkelse skall vi inte tala om, folk borde läsa på om socker, stärkelse och cellulosa. Och att hålla på och dutta för mycket med foder är inte heller bra, man triggar igång hungern när man fodrar, så då måste man se till så att de kan äta i 30 minuter varje gång. Det är så lång tid som tuggandet tar för att hästen skall bli nöjd. Fritt med halm och en i övrigt igenomtänkt foderstat är vad jag anser. Om man kan välja alltså. Här är det svårt att hitta bra halm nu.
http://hippocampus.slu.se/hastens_foder/vaxande_hast/unghast.cfm?Call=foder
Tjolahopp! :)
Ann-Louise Ryrvik
22 februari 2011 18:44
Fast då tycker vi nog lika eller!??! Visst blir vissa hästar för tjocka pga att vi har för bra hö. Fast det kan man ju fixa genom att försöka få fatt på hö/hösilage som är lite fattigare eller som du skriver med tillgång på halm. Bara att det finns något att knapra på.
Jag menar inte att man ska springa ut och dutta en gång varannan timme, vad jag menar att det ska just finnas något att tugga på tex halm större delen av tiden.
Annars är det lätt att gömma sig bakom att den har fri tillgång hela kvällen/natten medans den får stå i en grus/lerhage hela dagen utan något....
Det var så jag tänkte fast kanske var jag otydlig. Antagligen! =D
helena
22 februari 2011 19:23
Slow feeding- behållare man placerar höt i, små hål så de får pilla fram maten. Mer naturligt än att glufsa i sig från en hög =)
Anne-Lie
22 februari 2011 21:28
Näe det var nog inte du som var otydlig utan snarare jag som tycker att det överlag pratas mycket om "dominans övningar" och träna ledarskap osv osv. Jag går igång på sånt :P
Och så går jag igång på att många hästar inte får sitt tuggbehov tillfredsställt pga okunskap av människan. Vilket inte nödvändigtvis behöver vara med hö!
Sorry... svammlar :)
Jag vill fortfarande gå kursen ;-))
http://monzan.bloggplatsen.se
Ann-Louise Ryrvik
22 februari 2011 22:26
Helt enig! Det är väl därför jag hakar på så direkt. Blir provocerad och frustrerad :-).
Ja, hur ofta ser man inte det?! Grusade hagar där det inte finns något att göra. Bara lite halm att plocka i. Inte ens en pinnkrake har man stoppat in att gnaga på. Det vore väl lätt...
Skönt det, för det är lite annat också... =D Skulle dock om jag fått önska haft mer föreläsningar. Grupparbete och litteraturstudier i all ära, men jag tycker föreläsningar är lättsmälta och ger mycket på kort tid, vilket passar mig som är lat ;-).
Kim
23 februari 2011 15:55
Håller med dig som vanligt :-)
Där Nelly var innan gick hon på grus och fick små portioner mat 5 gånger om dagen.
Hon slukade maten på 10 minuter sen stod hon där och såg ganska apatisk ut.
På det nya stället får dom inte mat så ofta men i större mängd och sen finns det alltid halm att knapra på.
Hon äter nu nästan hela tiden, är mer aktiv och ser så mycket gladare ut.
http://varmt.bloggplatsen.se
Ann-Louise Ryrvik
23 februari 2011 17:52
=D
Så härligt att hon ser ut att trivas. Ja, halm blir väl som popcorn - man plockar och tuggar men det är mycket luft =D
Marie
23 februari 2011 17:23
Jag vill egentligen bara säga att ditt tankesätt är klockrent, men man får inte glömma att det finns alltid undantag!
Jag tror faktiskt inte att alla hästar blir/mår bäst om de får gå i lösdrift med många hästar och fri tillgång på mat och inga täcken!!
För att ha hästar i lösdrift, tror jag krävs en del kriterier först, som vi i sverige aldrig skulle kunna uppfylla för våra hästar även om folk ville. De är
-STOR yta
-Väl sammansatt flock på MINST 4st.
-Som du säger, fri tillgång på ett bra grovfoder. (För mig är detta ett ekologiskt odlat grovfoder, med inte så höga värden och det viktigaste LÅGT sockerhalt) Hur många tar med socker i analysen?? Görviktigt att veta!
-Olika sorters underlag, berg, sand, gräs, skog, uppför/nerför osv. Hur ska skåneland göra?? *SKÄMTAR* men lite så tycker jag ändå!
MEN vi som människor ska sträva dit! Kunskap för mig i all hästhållning är när man kan se....
Tex
*Den hästen behöver täcke.
*Den hästen går inte ihop med den hästen.
*Den hästen kan inte ha fri tillgång.
Det sociala du skriver om är otroligt viktigt! Men även här, alla hästar går icke ihop! Vi människor har det likadant!
Angående ledarskap och dominans är jag SÅ med dig, så mycket hästar det finns idag som stängt av pga av detta sätt att hantera.
Oj vad långt och svamligt det blev känns det som!
Ja, ja, du är en stjärna! Visst hade världen sett bättre ut om "vi" var statsminister! ;-) Hihi, Kram på dig och alla dina djur!
http://www.dalangensdjurhalsa.se
Ann-Louise Ryrvik
23 februari 2011 17:51
Hola Marie!
Jag ÄÄÄÄLSKAR långa "svamliga" svar =D!!!! Jättekul! Och om jag skulle vara statsminister skulle i alla fall landets finanser fara rakt åt h-sike... Hualigen! =D
Jepp, förstår hur du menar med att alla hästar inte går ihop och att vissa behöver täcke. Min Cazal tex behöver ha täcke och har det medan de nadra kan vara näck i stort sett jämt ev undantag är regn och storm. Men det är nog få som egentligen behöver och inte alltid i alla fall...
Ang flockantalet är fyra inte så tokigt, men jag tror att det i alla fall är bättre att ha en kompis som man kan umgås nära med än att stå en och en.... Sen måste de förstås trivas ihop.
Jag tror att alla kan ha fri tillgång till halm i alla fall. Svårigheten är om man har någon svårfödd och någon lättfödd i gruppen. Då måste man ju fodra individuellt.
(En lustig grej by the way var att min shettis Casino blev smalare när han kom till mig och fick fri tillgång på hösilage. Han rättade in sig efter ett tag och glupade inte alls på samma sätt som förut.)
Håller också med dig om att ytorna helst ska vara så stora och varierande som möjligt, men jag funderar på om ändå en mindre hårdgjord platt i alla fall är bättre än att stå i box?? Måste dock vara hårdgjort annas står de ju i leran
Ja som sagt. Strävan i alla fall.
Kram på dig och de dina också!
Ann-Louise Ryrvik
25 februari 2011 21:53
Okey, kul =D!
Mmm, så kan det var... Förstår det.
