Alla inlägg under mars 2011

Av Ann-Louise Ryrvik - 5 mars 2011 20:26


I går kväll satt jag vid datorn och kollade runt. Plötsligt fick jag syn på att Sven Forsström skulle komma till Laxgården i Velanda. Jag som hade en ledig dag!!! Nyfiken i en strut slängde jag iväg ett mail till arrangören om det var okey att jag kom som fotfolk, och fick svaret att det var det.


Arla morgonstund var det uppstigning, fodring (jag får ju bära hösilage till mina odjur nu pga halkan) och sedan redo för avfärd. Den blev dock lite förskjuten pga två hackspettar som höll på att kurtisera i eken utanför. Jag var ju bara tvungen att ta några bilder och titta. Kanske får vi små hackspettsbäbisar i trädgården i år :-).


 


  

Okey, små pluttefåglar i ett stort träd men det får gå ändå. Är det detta som kallas "flugskitskort"? Eller kanske snarare fågelskitskort ;-)?

 

 

Kanske undrar vän av ordning vad JAG skulle på NH och göra... Jag tror att det är nyttigt att kika på de som gör och tänker annorlunda. Vissa saker plockar man på sig och andra tydliggör olikheter. Faktum är att de kurser som gett mest är de som man varit halvt upprörd när man lämnar. Tankarna klarnar. Det är som Marco Helles på Röda Korset en gång sa angående att anställa medarbetare, det är de som man inte tror sig passar som är de som man behöver. Mycket klokt. Om ger man sig bara av folk som tänker och gör likadant så blir det ingen utveckling.


Ett gott betyg var att jag varken mådde illa, grät eller var tvungen att åka hem ;-). Grundsynen är ju markant olika min, med tanke på att tyngdpunkten ligger i "dominans" och att som människa vara "ranghög". Jag tycker att de termerna är föråldrade och tror inte på dem. Jag tror att de riskerar att "berättiga" våld och hårda tag hos många. Om hästen inte respekterar mig som "ranghögst" måse ju det få en konsekvens och det är den jag är orolig över bl.a för att många har dålig timing, svårt att sätta rimliga kriterier plus har lätt att bli irriterade, arga och "skuldbelägga" hästen som inte respekterar en.


Nu tror jag i praktiken att det inte blir så illa eftersom Sven tryckte hårt på att hästar inte lär sig om de är rädda. De är bara inriktade på att fly och att deltagarna därför inte skulle använda bestraffningar, inte skrika, slå eller rycka i hästarna. Inte bara för att det är oetiskt utan att det också gör människans jobb ännu hårdare. Med den inställningen håller man tillbaka de värsta hoten/obehagen. 

 

Extra glad blev jag när han pratade om att man skulle vara ännu mjukare med hingstar - mycket i och för sig för att de kan svara med aggression lättare, men det är strunt samma så länge man slutar bråka med dem tycker jag :-). Han berättade att vissa NH-tränare slår en hingst det första den gör. Snyft, kan bara tänka mig någon av mina snälla, goa små änglar i nävarna på någon sådan!!! I förebyggande syfte precis som gamla tiders "kasta dig över hunden och vrid ned den" för att den aldrig skulle veta när det kom. För att visa att man var dominant och "alfa".....


Som en passus måste jag bara säga att det är tur att mina hästar inte gått någon kurs och fått höra talas om detta med rangordning och att människor tillhör samma system, för då hade man nog legat pyrt till ;-). Jag som varken jagar dem från höet när jag serverar dem. Jag som både pratar och tuggar tuggummi i deras närvaro (vilket jag idag fick reda på att hästarna såg som en undergivenhetssignal från oss =D. Påminner bl.a om en annan tränare som menade att man inte fick smacka på sin häst för att det var ekorrarnas varningssignal för fara...). Alla vi fem här hemma är lyckligt ovvetande om detta och det verkar gå bra ändå.

 

Ojdå!! Fick nyss syn på att Fnasket har tagit över ledarskapet... Hjälp! =D

 

 


Nåväl, åter till kursen. Sven var mycke bra som uttryckte klar och tydlig att man "skall ta bor alla skäl för häsen att bli rädd". Att vi inte kan förklara det med att säga till dem att vi inte är farliga trots att vi är "ovanligt aggressiva allätare" (ett uttryck som jag för övrigt älskade!!!), utan vår enda möjlighet är att vi måste visa det med kroppen.

Det gjorde man genom att...


1, Visa hästen att den inte behöver vara rädd för händer.


Nelly gillade inte att bli tagen nära juvren....  


   Här är det Bond som får en oralbehandling. -Blä, sa han, har du verkligen tvättat fingrarna ;-)?

 


2, Visa att det näst viktigaste redskapet, ledrepet, inte heller är farligt.


  

Även på benen...

 

  

... och lyfta dem...

 

  

 

 

3, Var att be hästen sänka huvudet med hjälp av tryck i repgrimma och med hand på hästens hjässa.


  

Sänka huvudet med tryck och eftergift.

 

 

Sven menade också på att enda gången man har rätt att slå en häst är om den går till anfall/attack och då för att försvara kroppen och livet. Aldrig, aldrig någonsin annars. Bra tycker jag!

Han tryckte också mycket på eftergiften. Det är det hästen lär sig på. Mycket bra tycker jag!


Ovan såg ni några bilder från förmiddagens praktik. Inger visade och Sven pratade.


Sven, Nelly och Inger. Nelly var en liten pralin! Henne gillade jag skarpt. Hon hade attityd och åsikter! Hade hon varit en häst-kille så hade jag nog försökt övertala mattarna att sälja. Fast ett sto till mina hingstar hade väl ställt till det lite i hagen ;-). Störtskön var hon i alla fall!!! 



Tre ekipage åt gången tränade och många fotograferade :-). Det var väldigt lugn och skön stämning även för en klicker-velour-bralla.

Här ser man Pluto, Ester och Bugatti...

 

 

  

Bugatti....

 

 

Efter en god lunch bestående av god sponsrad baugett med i mitt fall räkröra så var det teori igen.

Nu handlade det än mer om att hästar är flockdjur med strikt rangordning. Det intressanta är att det i stort sett ändå kommer en eftersläng med; fast den kan vara olika om det gäller mat, vatten, saltsten.....

Då kunde inte jag hålla tyst. Jag som i övrigt höll mig bra i skinnet - klick på mej! Jag var bara tvungen att säga att jag sett hästar som ofta går undan tex vid höet, stå kvar andra gånger, pga att de är hungriga. Vilket mer tyder på motivation. (Som förövrigt nyare forskning också stöder!) Där höll Sven med. Det kunde handla om motivation.

Då kommer ju följdfrågan - men jag ville inte vara en tjötröv.... Om då denna "strikta rangordning" är olika i olika situationer, olika olika dagar och vid olika motivationer... är det då intressant att prata om en strikt rangordning eller rangordning över huvud taget?


    

Andra citat från dagen;

"Konsekvensen är att det aldrig kan vara fel att dominera en häst. Det är inget fel bara man inte överdominerar hästen." (Bra tycker jag, om man vill jobba på detta sätt, att man inte går för långt. Klokt.)

"Endera ser vi till att vi blir ranghöga eller accepterar att den tar över ledarskapet. Hästar kan inte stava till demokrati."


För att åskådliggöra hur tokigt det kan bli jämförde Sven med när vi går ut med höpåsar i hagen. Vi häller ut en går bort och häller ur den andra och går sedan därifrån. Då visar vi att vi är ranglåga. Sven häller alltid ut en kasse först och om någon häst kommer emot visar han/säger han att "det är ej ditt hö!!!!" och går emot hästen. "Jag bryr mig inte om det där höet förresten". Sedan går han bort och gör likadant  med den andra höpåsen.

"Om hästen tar initiativet tar han kommandot"


Sven delade upp LEDARSKAP i tre delar;

  • dominans
  • respekt (Förtjänar man och det tar tid. Man kan inte respektera någon man är rädd för.)
  • förtroende (tar ännu längre tid! Kan man inte få för den som man inte litar på. Man kan aldrig tvinga sig till förtroende.

Dominans uppnår man genom att flytta hästen.

1, Först genom att flytta huvudet. Det är den mildaste formen av dominans.


  

Här flyttar Inger Nellys huvud först åt ena sidan...

 

 

... och sedan åt andra.


  

2, Sedan flyttar man bakdelen. Det försätter dem i ett mentalt underläge eftersom de är bakbensdrivna. Det är mycket effektivt.


  

Först ställer Inger Nellys huvud i rörelse riktningen och går sedan mot hennes bakdel för att flytta den. Denna gång med repet som tryck...

 


3. Nästa steg är att rygga hästen. Hästen måste flytta om sin kroppsvikt och det är en kraftig dominans från vår sida. Det är det effektivaste sättet att korrigera en häst för det är en glasklar domineringshandling.


Här flyttar Inger Nelly bakåt genom att vifta i ledrepet.

 

  

Det är förstås viktigt med eftergift direkt hästen går bakåt.

 


  

(Själv tyckte jag att vissa hästar hade svårt att förstå eftersom viftandet kom lite pang på... Det tog lite tid innan de kom på lösningen på detta obehag...)



    

Ett annat sätt att flytta hästen bakåt... att "skvätta vatten" med repet.

 


Sedan visade de också lite ledövningar;


   Tvära helomvändningar där man flyttade hästens bakdel runt.

 

 


     

Stanna tvärt genom att sträcka upp sig och göra sig stor...

 

 

  

och hota som en annan häst hade gjort...

 

 

Vändning genom flytt av bogen. Först ställa huvudet utåt...

 


...och sedan flytt...


..och runt...

 


Efter denna visning fick alla träna på detta praktiskt och som grädde på moset visade Sven join-up....


Allra sist var det frågestund. Då kom frågan om godis i träningen upp. Spännande! Sven menade på att det funkade ganska bra men inte lika bra som på hundar. Det har ett par svaga punkter bl.a detta med rangordningen. Inget har skapat så många ledarskapsproblem som  handmatning.

Jag fick bryta mitt löfte att hålla käften för andra gången, bara för att påpeka att det mer har att göra med att lära hästen vad som ger belöning och vad den ska göra för att få tex hålla sig tillbaka. Hade väl ingen inverkan tror jag.


Det tar några sekunder att få upp godiset så man hinner inte få upp godiset så lätt. Hästen får då godiset för sent. Han använde också positiv förstärkning. Han klappar hästen när han träffar den och om den varit duktig.

Hundar kan man få att göra vad som helst för godis, det är svårare med hästar. Det går också bättre att ge godis till hundar. De har också en rangordning men det är lättare att överbrygga avståndet.


Att handmata hästar tyckte han var; "Jävla dumt så det inte är sant...."

Det fanns väl egentligen bara två personer som kunde använda handmatning. Det var Hempfling och Ellen Ofstad. De etablerade ledarskap direkt och kunde därför göra det. Deras elever har inte detta ledarskap och då går det åt skogen.


Igen försökte jag påpeka att det väl gäller alla metoder... även det Sven lärde ut. Det handlar ju om timing och kriterier. Det höll han med på, som jag förstod det, men det blev väl inte mer än så.



Summar kardemumma;

 

Intressant dag! Fantastiskt trevliga kursdeltagare och ett kanonställe att gå på kurs. Träffade både gamla bekanta och nya.

 

Jag är ingen fan av NH eftersom jag föredrar att så stort det bara går jobba med positiv förstärkning, men Sven Forsströms variant kan jag tycka var mild. Det är klart att det går att jobba med negativ förstärkning fullt ut. Det är så hästar har blivit tränade genom historien. Jag kan dock tycka att man missar en engagemangsnivå som man får om man har en klickertränad/belöningstränad häst. Det är klart att det är svårt att belöningsträna hästen, men det är svårt att träna hästar överhuvudtaget. Det kommer alltid tillbaka till att se beteenden, ha timing och sätta rimliga kriterier och det gäller oavsett om man använder sig av positiv eller negativ förstärkning. Same shit! 

 

Sen har jag har svårt för detta med "kräva hästens uppmärksamhet", "det är inte tillåtet att flytta på mig" och "svårare att komma åt den då"... Jag skulle också tycka att det var himla jobbigt att gå och passa min "position och rang" hela tiden. Att gå och vänta på nästa försök från hästen att ta över ledarskapet. Med tanke på att jag aldrig brytt mig i samvaro med mina kan man undra varför inte de har tagit över än. (Eller det kanske de har gjort...he he... Fast då är jag lyckligt ovetande.)

 

Eftersom jag handmatar alla mina hästar och låter dem bjuda frivilliga beteenden borde jag verkligen ha gigantiska problem. Überproblems! Av dessa har jag inte märkt några än.


Fördelen med NH tränade hästar är säkert att det är praktiskt. De står mer där man ställer dem och är nöjda med att inget händer, kontra mina som kanske är mer vakna, påhittiga och alerta.

Alla sätt att träna har nog sin roll att fylla beroende på vilket resultat man vill ha....


  



 

  

 


    

 

 


        

 

 

 

Av Ann-Louise Ryrvik - 3 mars 2011 18:51


I går när jag grejade med hästarna var Fnasket totaltokig. Tokig på ett roligt sätt. Det var verkligen fullt ös medvetslös. Han for som en guttaperka i paddocken, bockade, hoppade och for. Jag kunde inte annat än skratta åt honom. Några gånger fick jag verkligen uppmärksamma honom på att bromsa i tid för jag var jätterädd att han inte skulle få stopp och fara rakt över mig i 100 knyck. Han var verkligen på, som en chipmunk på speed....


Tänkte att det var synd att inte ha detta förevigat på bild, så när Johan kom från skolan och fått lite mat, så fick han agera fotograf. Glad i hågen begav vi oss ut och för att få lite sol i bilderna började jag med Fnasket.

Nu vet jag om det berodde på att han inte stått och laddat, eftersom jag normalt tar honom sist, eller om det berodde på att han busade av sig i går.. för idag var han hur lugn som helst. (Och då menar jag mer som en normalt pigg häst ;-9 )

Attans så snöpligt. Försökte hetsa upp honom med bus, men han sprang med och var glad men något tryck blev det inte... Lustigt vilka preferenser man får, eftersom jag misstänker att de flesta skulle ha tyckt att han var ganska jobbig idag...he he


Nåväl det fick bli lugna puckar. Vi fick ta några bilder, fast min andra rann lite av mig. Det blev bara han som blev grejad med för sedan gick jag och Johan in och drack varm choklad. De andra får väl få lite mer i morgon.


Lite blandade bilder;


Fnasket och Johan

  


Me and my Fnask


Andra dagen med hovtarget...


Ett....


Två....


Tredje...


Fjärde...



Ett par förvirrade typer... Matte undrar Varför är han så lugn och sansad idag? Dvs. Vad är fel? ;-) 

Fnasket menar att det är dags för matte att reagera på hans fina hållande...                   


-Men hallå!!!

  




  -Ska jag stoppa den i fickan åt dig själv? undrar Fnasket

   


Tack!

 

 Gotta!    


     


Tunna med spindelben =D.

Och då pratar jag inte om mig för jag är jämtjock och mer Loke-lik med korta tjocka ben och lång rygg....

Av Ann-Louise Ryrvik - 1 mars 2011 20:41


Är egentligen motiverad att skriva lite om den lilla hästflocken jag har här hemma, men jag orkar inte det ikväll. Kanske i morgon.

Däremot kommer några paparazzi-bilder från ovanvåningen på Loke och Fnasket. Loke har verkligen börjat söka kontakt med de andra. Hingstpojkarna stod och käkade granbarr. (Verkar vara årstid för det.) Då kom han gående och ställde sig en bit bort. Han stod och spanade på dem, precis som en ny unge på gatan som funderar om han vågar sig fram till de andra barnen. Så verkade han ta mod till sig och gick bort. Naturligtvis var det ingen av hingstarna som brydde sig nåt om det. De har aldrig visat något avogt någon gång.


Loke och Milou började "munhuggas" kärleksfullt och senare så började Fnasket och Loke att leka. Jag blev så glad när jag såg det, för då känner jag att han verkligen interagerar med de andra.




Två hästar kan knappt bli mer olika. Fnasket så kort i ryggen, högbent och smalbent. Loke är lång med korta grova ben....




Den flygande köttbullen....           

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5 6
7 8 9 10 11
12
13
14
15
16 17 18 19 20
21 22 23 24 25
26
27
28
29
30 31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards