Direktlänk till inlägg 13 april 2011

Dominans och sömlöshet

Av Ann-Louise Ryrvik - 13 april 2011 03:27


Bevisligen kan jag inte stava i sömnen heller. Det ska förstås stå SÖMNLÖSHET. Nu får det vara så, eftersom länken ligger ute lite här och där och ändrar jag så försvinner den. Vi får väl se det som en omedveten omskrivning. Mina sömmar håller på att rämna av frustration och jag kommer snart att explodera som ett popcorn (både med tanke på volym och humör) =D. Ha en god dag allesammans. Själv har jag fått sova mellan 06.00 och 09.00 och är piggare än på flera dagar =D!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Jaha, då vaknade man 03.15 och det är för jobbigt att somna om. Tät näsa, ond hals och tryckande bihålor... vad gör man då? Sätter sig vid datorn försås.


Har väl också lite ångest över att jag har massor att göra. By the way drömde jag att det kom en kontrollant som skulle kolla hur jag tränade. Typ okeyade att jag höll på med hund och hästträning. Jag hade börjat med Diva. Jag hade värmt upp lite innan kontrollören kom och medans vi pratade lite. Hmmmm sa kontrollören. Jag tror vi börjar med passivitet. Va, tänkte jag, konstigt, men det var väl okey. Vi satte oss vid det långa matsalsbordet.

Plättlätt tänkte jag för de är så lugna inne och speciellt Diva. Diva stod dock och kollade på mig vid min sida, gick en sväng och helt plötsligt kom hon gående PÅ det långa bordet, med dess handvävda linneduk, fram till mig. --"Nämen oj då, sa jag och lyfte ned henne, konstigt så där brukar hon inte göra.... Fast det gör ingenting egentligen." Jag såg inspektörens ogillande min och misstro mot "fast det gör ingenting"... Sen vaknade jag.


Knasig dröm, fast logisk. Jag har på sista tiden funderat mer på detta med "olydig". För mig finns inte "olydig". Det är ett o-ord. Det betyder bara att djuret utför beteenden som är naturliga för dem fast vi tycker att de är jobbiga.Vi lägger värderingar i beteendena och lasten läggs på djuret. "Den är olydig" eller "den är ohyfsad", och med det följer oftast korrigering eller ilska. Hunden blir straffad för att den är hund och hästen för att den är just en häst. 


Om vi nu tycker att dessa beteenden är jobbiga måste vi träna vad vi vill att de ska göra istället så att det tar överhanden. Annars får vi snällt leva med dem eftersom vi har valt att ta dessa arter i vår vård.


Tyvärr verkar den allmänna tanken vara att det är en genetisk färdighet och instinkt hos djuret att veta vad vi vill; hunden vet att den inte ska dra i kopplet, hästen ska stå still när vi sitter upp, en hund inte ska ta kvarlämnad mat på bordet en häst ska kliva rakt in i en transport ...  Det måste ju vara anledningen, för tränat är det inte och skulle det mot förmodan vara tränat så är det dåligt tränat.


Om man faktiskt tränar så väljer man ofta att korrigera det man inte vill ha, eftersom det verkar vara det som den mänskliga hjärnan faller för. Input från media och det mänskliga samhället är dessutom drivande i detta. Om man mot förmodan skulle stöta på någon velour-bralla med sina belöningar tycker man att belöna är så svårt   "-Jag har så svårt med timingen" , obetänkt att det är lika svårt att tajma en korrigering. Man brukar säga att bara riktigt duktiga tränare kan använda sig av bestraffning, för då har man bättre timing, och man gör det bara en á två gånger och sedan är det klart. Det är då det funkar. Det finns en tydlighet. Tyvärr är det få som behärskar detta.


Eftersom man nu börjar i fel ända både vad det gäller svårighetsgrad och etik kan jag tycka (För mig käns det fel att bestraffa tex koppeldrag om jag inte först tränat gå fint i koppel. Har jag tränat gå fint i koppel så behöver jag å andra sidan inte korrigera dra i kopplet... Hänger ni med!?!). Detta resulterar ofta i att det inte blir bättre, kanske t.o.m tvärt om. Djuret blir stressat och blir ännu "besvärligare" och kanske grinigt.

Då kommer epitetet som driver mig till galenskapens rand; den är så "dominant". Det finns inget ord som kan få mig att bli SKOGSTOKIG som det. Och ni förstår att det händer ideligen och jämt. Så fort man pratar med en människa, slår på TV;n eller läser en bok så dyker det upp - dominant!    -"#¤%&/()!


Otränade, feltränade eller allmänt missförstådda djur.... djuret är så "dominant". Hade det slutat med det och en suck hade det väl gått bra, men i kölvattnet på detta ord kommer konsekvenser. Om den är "dominant" då är vi "undergivna". Vi är delar i en struktur med kamp om rang och ledarskap. Då måste vi börja agera som man gör i vargflock och hästhjord. Använda våld!  (Det intressanta här är att det inte är så det ser ut där heller. Fräsch forskning säger annorledes. Att det mer är frågan om motivation, men eftersom vi människor har tittat på djur, helst i onaturliga grupper av hägnade djur med begränsade resurser, ur ett mänskligt perspektiv så har vi tolkat världen så. Ska vi knalla ännu djupare så har det väl sin grund i den kristna synen på människan som kronan på Guds skapelse och att vi är satta till att härska över djuren. Om så än må vara vad gäller konflikter i flocker/hjordar, så är det ändå frågan om individer som är av samma art och har samma språk, vilket inte innefattar oss.)


Sen kommer nästa grej då. Det är skillnad på träning och vardagslydnad! Som jag ser det så är det träning varje sekund jag möter mitt djur. Är jag korrigerande till vardags så följer det med till "träningen" och tvärt om. Det är samma sak som om jag har det tufft hemma med maken och sedan kommer till jobbet eller om  jag har ett jobb där jag får mycket obehag och sedan kommer hem. Det ändrar sig inte över tröskeln. Känslorna finns kvar där ändå. Skulle maken och chefen vara samma person skulle det definitivt inte ändra mina känslor radikalt om vi klev över tröskeln. Skulle maken hutta till mig ibland skulle jag även vara osäker på honom som chef och tvärt om. Och då är det ändå människor i detta fall. Varelser av samma art.


Tänker vi oss då in i att chefen/maken är av en annan art, vars språk och intentioner jag inte helt förstår skulle ju situationen vara ännu värre. Skulle chefen/maken har taskig timing med sina korrigeringar skulle jag ha haft mycket svårt att förstå honom och jag skulle inte helt lita på honom. Skulle maken/chefen jobba med pengar eller choklad med dålig timing så skulle jag inte bli så osäker på honom, snarare mer förvånad när snasket dök upp, men ändå ganska positivt inställd till denna konstige varelse. Jag hade i alla fall inte blivit rädd för honom. I min iver att få mer gotter hade jag kanske försökt hitta vad det var som gav utdelning och då kanske trott att det var något annat än det chefen/maken önskat. Då hamnar träningsansvaret på chefen/maken att få en tydlighet i träningen.


Och så en sista nu när jag ändå är igång.... "Den människan har ingen ordning på sin hund/häst!" Det är inte så sällan jag stöter på folk som med rodnande kinder framför vilken usel människa och djurägare man är. Jag har en dvärghund och den drar i kopplet! Usch så hemskt! Så pinsamt!

Tycker du att det är jobbigt och ett problem? brukar jag undra. I så fall får vi träna det.

-Njaa nej egentligen inte. Det ser så illa ut bara. Hunden gör som den vill. Den SKA ju gå fint i kopplet.

Det finns med andra ord värderingar i vad vi lär våra djur. Om nu en 1 kgs hund drar i kopplet och det inte är jobbigt för ägaren eller att hunden får ont på något sätt så gör väl det ingenting!?!?! Fast någonstans är det det ultimata kvittot på att man är en duktig hundtränare - hunden drar inte i kopplet. Att det beror på ett allmänt flegmatiskt sinne hos hunden, att den är belönad för att gå fint eller för att den inte vågar göra annat än gå fint värderas inte. Huvudsaken är att kopplet inte sträcks. Den näst bästa hundägaren är den som i alla fall rycker och säger nej när hunden drar i kopplet för då har den stackars människan en dominant hund. Sen att man rycker varje dag, på varje promenad, hela hundens liv tänker man inte på. Sämsta hundägaren är den som inte gör något. Vad man har för relation i övrigt med sin hund eller hur vältränade den i övrigt är räknas inte.

Om man nu tycker att det är okey att hunden drar i koppel så låt den. Om den skäller vid dörren, tigger vid bordet, ligger i sängen så låt den om det är okey för dig. Det har inget att göra med om man är en bra hundägare eller ej. Vad som däremot avgör det är att man tränar på ett schysst sätt om man INTE vill att hunden ska göra detta. Det är då det avgörs.

 

 

Som jag ser det grundar sig alla problem i rangordningstänkandet och hävdande av oss själva. Hade man kunnat släppa detta, slappna av och belönat önskvärda beteenden (plus tillgodosett djurets grundläggande behov i så stor utsträckning som möjligt) så hade vi nog inte haft så många "dominanta" djur med problematiska beteenden.

Tack å hej leverpastej! Nu ska jag gå och sova igen =D!

 
 
Karin FK

Karin FK

13 april 2011 06:40

Du är klok du, Ann-Louise!!
Jag har funderat lite på hur de som dresserar späckhuggare tänker om rangordning, dominans och bestraffningar..... hmmmmmm........ Vad tror du?

http://kfk-education.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 09:51


Tack detsamma!!!!

Moha ha ha. Vill se den som hoppar i och alfarullar späckhuggaren! Fniss. Kanske det man skulle ha som träningsobjekt i stället för hönor. Å andra sidan skulle det kanske bli ett visst svinn på kursdeltagare. Ett så att säga naturligt urval =D. He he vilka tankar du väcker!!!

 
Ingen bild

Sarah

13 april 2011 07:22

Jag älskar att läsa dina inlägg. De får mig att tänka till. Jag delar dina tankar o jag håller verkligen med om att ordet Dominans får en att se rött. Dårskap säger jag. Det är bara nått att skylla på när man inte förstår sitt eller andras djur. Lika illa tycker jag om de som säger till andra att " Det där får du ta ur honom/henne" Hur då brukar jag fråga, Men får inga svar för de har inga svar. Brist på ledarskap svarar en del, andra svarar inte alls eller upprepar sina ord som ett mantra.
Men som du säger om jag inte upplever att jag har problem då är det väl inget problem eller?? Man måste äga problemet för att rätta till det eller jobba med det. Det ska ingen annan tala om för mig om jag har eller inte.
Nä Jag håller på dig i alla lägen!!! Belöna det du vill ha o skit i resten så att säga. Nu svamlar jag iväg känner jag.
Ha en bra dag o hoppas du fick sovit nått när du skrivit av dig. Kram

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 09:49

ha ha Jag var lite orolig nu när jag vaknade, vad jag egentligen skrev i nattens kval. Fast det var visst inte så farligt... he he Jag har varit värre.
Håller med dig och svamla på! I love it!!!
Jodå jag fick mig en god sömn från kl 06.00 och till 9.00 Nu är jag på väg åt rätt håll igen!
En bra dag till dig också =D!!!!

 
Michaela Olsson

Michaela Olsson

13 april 2011 09:29

Amen! Håller med dig, skitjobbigt med allt "dominans och ledaskapstänkande"! ps har börjat tycka det är kul att vara tvärt om, lite stolt över mina "o"hyfsade hundar som hoppar på folk osv! Å vill du inte att hunden ska hoppa så gå inte fram å hälsa på den då, den är inget jävla allmänt klappobjekt !

http://www.notascrew.rular.se

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 09:46


I lööööööövvv ju!!!!!! Ha ha "Å vill du inte att hunden ska hoppa så gå inte fram å hälsa på den då, den är inget jävla allmänt klappobjekt!". Lovely!!!! =D =D =D

 
Ingen bild

Linnea

13 april 2011 09:51

Åh, du skriver så bra! :)
Du får en verkligen att tänka om och tänka RÄTT när det gäller djur.

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 09:54


Tack å tack! :-)
Fast en del skrämmer jag nog åt andra hållet också.
Fast faktum är att jag egentligen inte dömer den enskilda människan. Jag har ju också gjort så och det var av okunskap och osäkerhet. Det är mer allmän omruskning och tankeväckare, och då måste man trycka lite extra...
Jag blir jätteglad om det resuterar i reflektion och inte avsåndstagande.

 
Felicia Lundgren

Felicia Lundgren

13 april 2011 09:57

Halleluja! Utbrister jag i ren glädje! Jag har inte hållit på så länge att träna hästar (medvetet menar jag - jag umgås ju med dem varje dag) - men hela mitt jag spjärnar emot mot att med vilje - i träningssyfte göra något som gör ont, eller är obehagligt mot en annan levande varelse. Jag vill ju att mina djur ska lita på mig - att vi ska ha det roligt och trevligt ihop.

Du som har så lång erfarenhet av ett alternativt tänkt vi inlärning/träning - har både verktygen att göra det - och erfarenheten att uttrycka det i ord. Därav mitt halleluja :-)

Här är ett axplock av vad jag brukar få höra... du är inte tillräckligt dominant, du är mesig, otydlig, undergiven... Hästen är dominant, tänker gå över dig, flyttar på dig, blir ledare. Du måste ta kontroll, visa var skåpet ska stå, ta över ledarskapet. Hästen får inte gå förbi dig, lukta på annat hästbajs, titta bort. Den ska istället tugga, inte komma med egna förslag, inte visa missnöje...osv.

Sedan brukar det läggas till - det är bättre att du "klipper till" en gång rejält än säger till mesigt 100 ggr...

Nu låter det ju som om min häst och jag inte alls kan umgås med varandra. Det är inte sant - vi har det riktigt mysigt faktiskt. Tyvärr var han ju rejält vuxen när jag köpte honom, och ingen har lagt tid på att lära honom hur människor vill ha det (typ inte ha 600 kg gosehäst i knät...) - så jag behöver lära honom hur jag gillar att umgås - vi behöver helt enkelt en överenskommelse om hur vi både kan umgås socialt - och båda gilla det. Men han blir så skärrad när man blir "dominant" - även när jag försöker på mitt mesiga sätt... så han lär sig inte ett skvatt. När han blir skärrad vill han sitta i knät på mig (eller bitas om det är någon annan).

Nu tänker jag att jag vill prova något annat - och har blivit jätteinspirerad av vad du skriver (och Karen Pryor och Alexandra Kurland). Tror att just den här hästen skulle behöva få saker mer grundligt förklarat för sig (tyvärr har han nog stått mycket ensam i sina dagar - och inte fått öva sig så mycket på kommunikation överhuvudtaget). Han blir skärrad när han får veta att han gör fel, har blivit tillräckligt straffad för att inte våga prova andra alternativ - så hur ska han komma på rätt lösning? Han är en ganska mild häst - till vardags - men när man pressar honom i hanteringsövningar - så blir han potentiellt farlig.

Men jag är övertygad om att alla varelser, inte bara han, alla hästar, hundar, människor - alla - skulle lära sig snabbare och bättre - och med bibehållet förtroende för den som lär ut - om man förstärker önskade beteenden och negligerar oönskade (fast det är nästan svårast...)

Inom hästeriet sker allting nästan med negativ förstärkning och bestraffning som inlärningsmetoder - och det är svårt att hitta alternativa sätt. Med våra hundar lever vi ju jämt - och har en annan nära relation. Hästarna har ju sin trygghet ute i hagen, med kompisarna. Det är större - och på så sätt en mer påtaglig säkerhetsrisk - och är flyktdjur...

Tänker också på det där du skrev om att göra ingenting. Jag kan ju välja att göra ingenting om mitt djurs beteende inte stör mig. Jag väljer ofta att göra ingenting - för då har jag ju i alla fall inte förstört förtroendet. Men jag känner mig "redskapslös". För jag har stora hästar och hyfsat stor hund - så rent praktiskt hade min vardag blivit lättare om vi hade lite andra överenskommelser vid umgänge...

Tänker också på hur djuren känner sig av att bli korrigerade hela tiden - hos mig leder det ofelbart till passivitet. Jag vågar inte längre prova saker/lösningar förutsättningslöst. Jag krymper själsligt, blir initiativlös - och min mesighet växer exponentiellt...

Jag vet att man inte alltid ska ha sig själv som referenspunkt - antropomorfiera (kan det heta så?) Men om det är på någon punkt som vi är lika våra djur - så är det väl här - vi har ett rikt känsloliv - och positiva känslor hjälper till vid inlärning. Bäst lär jag mig när jag känner mig lyssnad på, omtyckt, blir berömd för mina försök, när jag får lära mig en sak i taget och min tränare är glad och förlåtande (som tur är har jag ju en sådan ridlärare!)

Många talar om respekt. Hästen ska ha respekt för mig. Själv känner jag respekt för de som lyssnar på mig - och försöker förstå saker ur mitt perspektiv. Jag gillar dialog...

Hej och hå! Är så mycket som snurrar i skallen... Känns oerhört frustrerande det hela - men jag är också jätteglad - för jag börjar se en väg!

Hoppas att du snart slipper din förkylning. Krya på dig!
Felicia

http://www.lillahastskolan.se

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 11:56

Gud så bra du skriver!! Tack!!!
Jag hade skrivit, värsta längsta svartet och så poff- borta! Att man aldrig lär sig att skriva i word och sedan lyfta över :-(.

Summa sumarum. Jag tror du bara måste få redskap att förtydliga kommunikationen och sedan undvika människor och situationer som är dömande.
Vi får hitta ett datum!!!!!

Tack. Är bättre idag :-)!!!

 
AK

AK

13 april 2011 10:53

Jag gillar det. Skarpt. Bra helt enkelt.
Ständigt lika aktuell skåpmat liksom, om du förstår mig...

http://bacillen.wordpress.com

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 11:59

Ja, jag förstår hur du menar. Och för mig går detta runt, runt, runt... för det är pudelns kärna. Det är A och O och alla andra bokstäver.
Sedan blir inlärningstekniker, fräcka träningsidéer och annat småfix underordnat.

 
agneta

agneta

13 april 2011 11:43

jag håller oxå helt och hållet med dig, men det kan vara lite pyssligt när man bor i stan i en lägenhet. då underlättar det om hunden uppför sig någorlunda och man kan inte alltid bestämma själv vad som är ok beteende, om man vill vara skapligt sams med sina grannar. funderar på att hålla mig till små hundar så länge jag bor som jag gör, även om jag en gång hade en granne som var rädd för min dvärgspets...

http://stillstanding.blogg.se

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 12:14

Absolut Agneta. Jag förstår hur du menar. Fast man bestämmer ju ändå själv till syven och sist. De som inte ser problemet kommer inte ens att fundera i dessa banor oavsett förhållningssätt och träningsmetod och man kan inte tvinga dem. (Tyvärr ibland.)

De som ser problemet och vill göra något åt det bör träna och inte bara bli arg på hunden när den gör "hundiga" saker.

Jag tänker mer på de som egentligen inte stör någon men som har omgivningens åsikter som trycker. Jag borde inte låta hunden ligga i sängen, för då tar den över. Det är dåligt att låta hunden få godbitar vid matbordet. Hunden drar i kopplet när jag promenerar och folk som kör förbi tycker att jag är en dålig matte... Min mamma har en hund som är så "ohyfsad" och hoppan när jag kommer på besök typ. Är inte rädd men den är "olydig".

Visst finns det de som borde träna sin hund för att funka i vardagen som inte inser att de stör omgivningen, men jag tror att de flesta vet om det och att många tror att de behöver fast de inte gör det...


 
Malin m Birk o Mio

Malin m Birk o Mio

13 april 2011 12:50

Underbart skrivet! Speciellt som jag den senaste tiden har varit en del frustrerad över samma sak efter att ha hört för många kalla olika hästar för "dumma", "bråkiga" och "tuffa" när de inte varit vana vid hantering. Som att hästarna är medfött programmerade att veta vad människor vill med grimmor, transporter, röntgenapparater osv... Men som vanligt är det vi människor som lagt för lite tid på att faktiskt TRÄNA hästen.
Kram!

http://vetmalin.dinstudio.se

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 15:35


Tack och tack detsamma Malin! Super med en veterinär som dig! Du stöter säkert på många sådana fall ideligen och kan kanske påverka med lite träningsinspiration!!!

 
Gudrun & Alfons

Gudrun & Alfons

13 april 2011 13:46

Visst är man smart så där mitt i natten! Bra inlägg som vanligt. Jag går t o m igång på ordet lydnad som man använder hela tiden i hundträningssammanhang. Lydnad låter som förtryck i mina öron. En "lydig" hund är en hund som gör som man säger - eller? Ordet "lydnad" borde bytas ut till "samarbete"! En lydig hund är en hund som har ett gott samarbete med sin förare och utan gott samarbete får man inte en hund som gör det man ber den om! Så enkelt är det!

http://velourpojken.blogg.se

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 15:31

Så sant så. Det har inte jag reagerat på med det är faktiskt ett till! Och ordet kommando!

Mitt i natten är en bra tid =D!

 
Ingen bild

Maria Y

13 april 2011 14:05

Det här låg väl i din hjärna och bara måste ut, så du fick sova sedan ;-)

Jättebra reflektioner, som alltid!

Personligen är jag lika trött på lydnadsbegreppet i skolvärlden. Läser just nu en suverän bok av Bo Hejlskov Elvén "Problemskapande beteende"
Blir ett blogginlägg så småningom men ett smakprov från Bo's klokskap:

"Det kanske viktigaste vanligt förekommande missförståndet är att man som pedagogisk personal kan ha eller ta kontrollen över brukarna. Om man upplever att man förlorar kontrollen försöker man ta tillbaka den fortast möjligt. Då finns en risk att man använder sig av tvång/..../I själva verket kan ingen ha kontroll över en annan människa. Den andra måste ha full kontroll över sig själv om hon ska kunna överlämna sig lite till en annan. Brukaren måste därför vara i full kontroll över sig själv om man som pedagogisk personal ska kunna känna sig trygg och uppleva att man har kontroll"/

Jag är helt säker på att det samma gäller för våra fyrbenta "brukare"!

Ross Greene säger: "Barn som kan uppföra sig, gör det"



Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 15:29


Ha ha så sant så. Du känner mig. Jag sov gott som ett barn sedan =D!!!!

Superbra! Mycket kloka tankar som jag precis som du tror gäller för våra fyrbeningar! Ser verkligen fram mot det blogginlägget!!!!

 
Instruktörskollelga

Instruktörskollelga

13 april 2011 15:02

Bra skrivet om bl.a hundägares inställning till sig själv och sin "dåligt" uppfostrade/hund.
Jag har också träffat massor av sådana hundägare och varifrån har dom fått det?
Jo, från oss som kallas instruktörer!
Tyvärr finns det ju instruktörer/hundskolor som pratar om vi (som KAN träna hund) och dom (som INTE kan träna hund. "Dom" måste då ledas och läras och också påminnas om att dom gjort fel!
Tyvärr finns också det tänket bland klickertränanade instruktörer som annars är så noga med att enbart fokusera på det positiva.
Det här betyder förstås inte att vi inte skall påpeka felaktiga metoder, men vi skall alltid ha i åtanke att (även) människor lär bäst genom positiv förstärkning :-)

Psss. Min schäferhanne hade inga medfödda missbildningar i ryggen; men däremot en C-höft med lindrig pålagring. Alltid är det nåt ;)Men jag gillar honom skarpt för det :-)

http://www.arctoshundskola.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 15:26

Först måste jag bara säga tjohooooooo för din hunds rygg!!!! Hurra och grattis! Hoppas att inte c-höften påverkar honom nämvärt framöver. Jag förstår man älskar sina pojkar!!!

Så sant det du skriver. Ibland kan vi bli lite "skitnödigt präktiga" huruvida det är klickerskt eller ej. Det kan bli begränsande. Jag har känt det själv, att jag inte varit klickersk nog för att vara okey. Har dock gått över nu =D.

Jag var jäkligt kategorisk i texten pga jag var så uppretad plus att ruska om lite. Jag vet att folk vill sina djur det bästa och jag har själv tränat på annat sätt förut utan att vara en ond människa.

Du har så rätt i att människor lär bäst genom positiv förstärkning! Ingen tränar bättre av att känna sig dålig, otillräcklig eller okunnig!!

 
Kim

Kim

13 april 2011 16:38

Jag tränar oftast Nelly när jag är ensam uppe i stallet, lugnt och skönt och slipper höra andras kommentarer om att jag borde sätta henne på plats.

Nelly stegrar sig ofta både av glädje och när hon inte förstår och blir osäker.
Men för mej är det inget problem det är en naturlig rörelse och hon kommunicerar så, men andra verkar tycka att det är sååå hemskt och dominant.
Hon stegrar sig mycket mindre nu förtiden, bara genom att hon förstår mer.

Den dagen jag vill att hon stegrar när jag ber om det kommer det inte behövas många morötter :D

Beundrar dej som sprider ditt budskap, själv så undviker jag oftast diskussionen.

Kram och krya på dej!



http://varmt.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 18:09

Det är klokt att inte utsätta sig för negativa och dömande krafter. Bättre att få leka ifred.

Ha ha var inte så säker på det :-) Ju mer jag har belönat stegrandet hos Fnasket ju mindre stegrar han. Nu får jag vara jättenoga att hålla på kriterierna annars trampar han ihop lite, lättar lite fram och tycker sedan med glad min -Karamell!?!?!? :-)

Tack å kram!

 
ylle

ylle

13 april 2011 18:22

TÅRÖGD var ordet, över alla dina kloka ord, och inte minst alla positiva och kloka kommentarer! Får du aldrig något mothugg? (mer än vad du själv ibland försöker ge dig?) Jag har suttit och klurat på nåt liknande inlägg i min blogg om dominans, lydnad, hugg och slag och inlärning och betydelsen av eftergift, men nu tror jag att jag hänvisar till ditt inlägg istället. Oj oj oj. Så skönt att det finns tänkande och reflekterande människor som vill våra djurs bästa!!!! All min beundran alltså!!!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 18:46

Nämen tack Ylle!!!! Vad glad jag blir!!! Och du jag är helt övertygad om att du skulle uttryckt dig tusen gånger bättre, jag tänker inte innan jag bara skriver ner vad som far runt i skallen. Kontrolläser inte heller, eftersom jag är färdig då!
Det har varit många sådana kommentarer ang "väldigt dominanta hästar" på sistonde som man varit tämligen säker på bara varit missförstådda. Man blir så uppgiven!!! Det är ju inte den enskilda människans fel, utan så många krafter som suger ned människor i det träsket....

Tack detsamma Ylle! Kram!

 
MariaY

MariaY

13 april 2011 18:38

Just precis nu ligger en hund med sitt ansikte ca 30 cm från mitt och stirrar intensivt på mig. Varje gång våra blickar möts går svansen som en propeller och hunden knixar med huvudet i riktning mot köket. (Jag kommer strax att resa mig och servera kvällsmat.) Dominant eller kommunikativ?
Nu kom min dotter in för att säga något. Hunden viftar på svansen, rullar över på rygg och blir kliad på magen. Undergiven, dominant eller bara kommunikativ?
Vem bryr sig? Varken jag, barnet eller hunden. OM det nu skulle vara så att vi alla är Toscas undersåtar, so what, vi har det väldigt mysigt :-)

http://cowgirlup.bloggagratis.se

Ann-Louise Ryrvik

13 april 2011 18:47

Ha ha UNDERBART!!! Exaktamento!!! =D

 
Ingen bild

Helen

14 april 2011 07:15

Tack för att din underbara blogg finns en riktig höjdpunkt på dagen. Du är fantastisk på att skriva och bilderna är oxå fantastiska :-)

Ann-Louise Ryrvik

14 april 2011 07:46

Tack så jätteenormt mycket!!!
Hade jag bara läst det jag skrivit så hade det varit lite bättre. Sömlöshet - attans vad jag retar mig :-).
Tack igen!!!

 
Viveca

Viveca

14 april 2011 12:14

Mitt i prick som vanligt:) Så skönt att läsa dina kloka ord. Oj, såg nu att klockan går, får återkomma. Har stämt träff för en skogstur:)

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

14 april 2011 13:58

Tack! Hoppas du får en underbar skogstur! =D

 
Ingen bild

ylle

14 april 2011 12:47

Sömlöshet, ha ha ha
jag är rätt sömlös jag också ska du veta!

Ann-Louise Ryrvik

14 april 2011 13:54

ha ha både sömlösa och sömnlösa kanske ;-)!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2015 16:47


  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 19:45


  Kompis the Cat! <3

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 08:38


     

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11 12 13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards