Alla inlägg under maj 2011

Av Ann-Louise Ryrvik - 31 maj 2011 20:49


Fasen va´ jag tjôtar... Hundbilder, pionbilder, hundbilder, pionbilder.... samma samma samma. Ska försöka variera mig i morgon med.. tja kanske en hästbild

 ;-).



 


 

 


 


 


 


 




      



Av Ann-Louise Ryrvik - 31 maj 2011 09:47

för många i klubben. Eva har kvalat SM i bevakning, Karin har kvalat SM i lydnad, Zonja är uttagen i landslaget i vallning och ska tävla VM och Göran vann SM Sök i fjol och ska förstås vara med i år igen. Plus en massa andra som gjort stora bedrifter. Inte illa för denna lilla klubb!!!! Stora gratulationer och eloger till dem alla!!!


Å så är det vi då... Hrmmm... Vi är på valpstadiet vi. Fast någon ska vara där också.

I dag tog vi en tidig sväng till skogen, eftersom monsteråska är på ingång. På dagens schema stod grusspår med Zack. Jag passade på att åka upp till Bergagråden på Hunneberg och nyttja deras grusparkering. Det blev tre små, korta spår eftersom det var första grusspåren. De gick väl sådär, men blev bättre för varje. 

På vägen hem kunde jag inte hålla mig utan svängde förbi Ursand och lade ett grusspår där också plus ett barrpår också. Mycket bättre. Var helt med på noterna på grusspåret och spårade fint. Barrspåret blev plättlätt i perspektivet.



 

 


 


 


Nu ska vi ladda upp inför åskväder med att brygga kaffe på termos, fylla på hästvatten odyl. om det blir strömlöst. Vore ju fruktansvärt om man inte hade tillgång till kaffe nu när man kan dricka det igen ;-).


Ha en fortsatt bra dag allesammans!!!



Av Ann-Louise Ryrvik - 28 maj 2011 07:49


Tänkte en stund på hundfamiljen. Ja, det har blivit en sådan med Puppis, Diva och Zack. De är för go´a med varandra och verkar trivas eminent med varandra.


En grej jag tänkte på är Diva. Hon är en bitch i många fall. I början så vaktade hon sina grejer, speciellt mat. Hon kunde t.o.m ta ben från valpen.  När hon sa ifrån (hände bara någon gång eftersom jag passade henne) tog hon i hårt. Verkligen nöp i. Jag passade situationer så att det inte skulle råka ta olyckligt, eftersom hon har så trasiga tänder. Puppis var ju lugnare men kunde någon gång tappa humöret lite också.

Totalt var det bara fråga om en handfull gånger (4-6), men ändå.


Det som egentligen är intressant är att efter en vecka ca. så ändrade sig allt. Helt plötsligt fick valpen ha kvar mat och ben. Han fick vara med och slicka ur skålar och bunkar. Inte ett ont ord eller hård blick. Han kunde klättra och kliva över Puppis och Diva hur som helst. Han kunde hänga i halspälsen och i läpparna på de andra. Var han jätteprovokativ kunde det komma något litet litet morr och en liten luftmarkering, fast då var han RIKTIGT PESTIG...

Han hade blivit en i familjen!!! Och toleransen är ENORM!


Appropå detta med "rangordning och hävda sin position"... kan det vara så att man många gånger bygger detta på plötsligt ihopsläppta individer som sedan studeras och "rangordnas"???? I en etablerad familj ser det kanske helt annorlunda ut och borde så göra eftersom det är sociala djur där konflikter är olönsamma. Att ha konflikt med en främling över en resurs gynnar ju däremot i alla fall tillfälligt...


Här kommer några bilder på La Familia Affirmativo;


 

  Alla på samma tuva...

 

  På promenad

 

 

 

  Du och jag Alfred...

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

   

 

 

 

 

 

 

  

Puss i örat...

  

 

    

 

 

 

 

 

 

 

 

  

  Tre vovvar..  

 

 

 

   


 

  Vackra, vackra Diva!

 

 

  Hej då!

 

 

Av Ann-Louise Ryrvik - 27 maj 2011 19:13


Får man skriva såhär på internet???  Jag gör det ändå; Jävla idiotjävlarshelvete!!!!!!!!





Av Ann-Louise Ryrvik - 27 maj 2011 08:08


I går morse var jag ute och gick ett litet spår med Grävlingen. När jag precis var klar så kom Johan cyklandes hem igen.

Han hade cyklat och haft musik på telefonen. Det hade blivit tvärtyst och han hade stannat för att sätta på den igen, men hittade den inte i cykelkorg, ryggsäck eller fickor. Han hade letat en stund men sedan gett upp, cyklat till bussen och naturligtvis missat den! Nu var han hemma igen.


Det var bara för mamma att hoppa i bilen för att köra mot skolan. Jag slängde med Puppis i bilen för att stanna till och leta efter telefonen där han sist hörde den. Ut med Puppis och sedan "Leta!" . Både han och vi gick och letade. Inget resultat. Efter en stund pissade han och såg allmänt okoncentrerad ut. Jag tänkte att han inte är någon klippa direkt. Biltelefon är ju lite udda, men såpass borde han väl känna... Masade väl på honom en stund till, men vi kammade noll. Efter 20 minuter ungefär gav vi upp. Ja, ja tänkte jag det var väl en chansning att tro han skulle hitta den...suck.


Väl i bilen igen tröstade jag Johan (som hade en ny jätteliten mobil som han var så förtjust i) att han inte var den förste som tappat sin mobiltelefon. Har du tappat någon telefon någongång undrade han. Nej sa jag först. Jo förresten. Tappade en i en sökbana och då använde jag gamle Kiro för upplet, men han hittade den inte (visserligen 300m x 100m så det var kanske inte så konstigt). Fast då ringde jag på den och hörde signalen....


Gahhhh så dum jag varit. Naturligtvis! Vi vände tillbaka och ut igen. Nu med telefon som hjälp. Där gick vi ytterligare ett tag och ringde på telefonen... Vi hörde inte ett ljud. SÅÅÅÅÅ konsstigt! Signalerna gick fram men ingen trudilutt....


Det var bara att gå tillbaka till bilen igen. Väl inne klack det till... Jag ringde i bilen. Trudilutten hördes!!! Från Johans ryggsäck!!!! Den hade legat på ryggsäcken i cykelkorgen och studsat ned i en sån där liten konstig ficka vid sidan som är öppen, med dragsko på toppen. Den använder man ju inte till något och telefonen är ju så liten så den kändes knappt.


Det var bara att konstatera DUM, DUMMARE, DUMMAST! Puppis får stå för dum av gammal hävd. Denna gång hade han inte en chans!!! Dummare får väl stå för Johan som haft telefonen som han hade, men DUMMAST måste ändå stå för mig, som gammal och vis borde ha ringt på telefonen direkt Johan kom hem!!! Om inte annat tänkt på att direkt ringa längs vägen...  Dessutom är jag dummast som inte litade på min hund (även om det var Puppis ;-9 he he) SUCK!


Denna sedelärnade historia fick det goda med sig att jag bestämde att Zack ska specialiseras på mobiltelefoner, nycklar och plånböcker. Det händer ju titt som tätt att man ska ut och leta efter något sådant, och då är det ju bra att ha övat på speciellt mobiltelefoner, så man vet hur de arbetar och vad de klarar. Föremål som föremål visserligen, men det blir nog lite annan doft av en mobil plus att man vet ungefär vad man kan förvänta sig att de kan kunna hitta.


Zack fick m.a.o leta mobiltelefon på eftermiddagen. Vi har några gamla skruttar som fick figurera. Det gick finemang.


Ute och letar...

  

  Jag känner något....

 

Här var det visst....


Plocka upp...

  



  

Kolla mammsen...

 

 

Zack fick tuss som belöning för sitt jobb...

(Han fick leta ett par repetitioner och själva telefonerna blev mer och mer värdefulla och han letade mer och mer intensivt.)

 

  På väg hem igen. (Matte med ny jobb-väst.)

Av Ann-Louise Ryrvik - 26 maj 2011 09:46


Fast jag inte har ridit denna gren själv, och med andra ord inte ska ha någon åsikt. (Så var det när jag skrev om tävlingsdressyr så det må gälla nu också...hmmm...) Men nu skriver jag i alla fall. Ursäkta alla westernkompisar som är snälla och mjuka med sina hästar och där träningen sker med hästens mentala och fysiska välbefinnande ligger i centrum...Jag syftar inte på ER!!!!


(Sen må jag säga att jag har grava fördomar om western, och detta gör det inte bättre...)




Är det okey att rida så här? Jag förstår att många anser att rida på stång är djurplågeri när man ser sådant här, men tanken är ju inte att man ska rycka i den!!!!

Tittar man på hästarna i bakgrunden så syns ju att ryttaren inte är ensam. Antar att det snarare är ett ideal, eller sticker denna/dessa ryttare ut?

Om det nu är ett ideal, en norm, sanktionerar man då inte denna behandling av djur genom att titta på denna typ av tävlingar och genom att delta? Lite tvehågsen där, eftersom det finns många dåliga utövare inom alla sporter och man kan ju vilja förändra genom visa att det finns andra sätt att träna.


Å andra sidan kanske man SKULLE åka och titta och ifrågasätta. Så att det inte bara är människor med liknande ideal och synsätt som är närvarande. Det blir nog lätt en kultur inom alla sporter och så småningom blir man hemmablind. Hade dock ett par kompisar som gjorde det, och som pratade med kontrollanterna om en häst som blev illa behandlad men fick som svar att hästägaren var på plats och tyckte det var okey att tränaren gjorde så mot hästen!!! Då hjälper inte mycket :-(.


Vad tycker ni??? Hugg gott folk, hugg!!!! Upplys mig om jag är vilsen!

Av Ann-Louise Ryrvik - 25 maj 2011 20:12


Måste upprepa det; Underbar Gubbe och underbara grannar!!!! Tillsammans fixade de igår och idag så att jag slapp skotta ur lösdriften för hand! Gubben stod för tillfrågandet och grannarna för utförandet. Ljuvligt med tanke på omständigheterna. Jag tror faktiskt inte ens att jag skulle vara kapabel om jag ens skulle kämpa till dårskapens brant.


I morgon ska jag köra högtryckstvätt och skura ur och sedan in med lite halm så de kan sova gott under sommaren också. Förutom bäddutskottning passade vi också på att bygga en övergång över ett dike för att kunna öppna upp ytorna ännu mer. Förut var ju hagen uppdelad på två hagar då jag hade två grupper hästar. Nu går de tillsammans och då är det skönt att det är så öppet som möjligt.


Hästarna tyckte att detta var fantastiskt spännande dagar! Trots att de har stora ytor och bete att gå på skulle de ändå vara med mitt i smeten. De stod och nosade på grävskopan i arbete och ville nästan att den skulle jaga dem så de fick skutta iväg.

Idag när de körde husen så skulle de också vara med.  Stundtals fick gubbarna nästan putta dem urvägen med maskinerna. Fast ingen tyckte illa vara, för de är så snälla och gulliga!


Salle och Milou var upp och in i containern och kollade. De var fram och nosade på maskinen. Stod ivägen för lasten o.s.v I samma veva kom en annan traktor och sladdade inne på den hårdgjorda delen så de hade traktorer på två sidor. Jag tänkte först att detta kunde bli lite väl mycket, men inte ens det. De stod bara och hängde och kollade läget.


Förutom att dessa dagar har varit arbetsbesparande så har det varit nyttig miljöträning och underhållande för hästarna.



Nyfikna i strutar



Både Cazal och Milou var inne direkt i containern och kollade läget.

(Loke var inne en sväng sedan såg jag och Fnasket vet jag inte.)

     


Cazal inspekterar så att allt sköts som det ska.  

 

 

 




  Loke, som är mer neurotiskt lagd, vågade sig också fram när de körde. Stod fint i vägen och fick någon klapp i förbigående.

 

  Vackre, gode Loke.

Av Ann-Louise Ryrvik - 24 maj 2011 21:34


Fasen, det börjar kännas att man är i ett välsignat tillstånd. Den värsta halsbrännan har gett sig, men nu svullnar fötterna istället. Det är jobbigt och jag är trött. Kort sagt gamla tanter ska inte ha barn! Ett konstaterande!


Emellertid har jag väl orkat lite i alla fall. I går var jag och Johan ute och gjorde de första vindövningar med Zack. Johan fick leka lite och ge leverpastej och sedan X-figga sig. Jag tog undan valpen och sedan rusade Johan i en båge så att han hamnade utanför skickplatsen. Vet inte hur mycket Zack kom ihåg av x-figgen men han lyckades i alla fall lokalisera Johan i vinden och tog honom. Vi gjorde tre sådana små skick på rad och det syntes snabb progression i förväntan. Vinden var dock jäkligt bedräglig och det var inte helt lätt. Den snurrade och slog och när Zack fick vind och stack däråt så försvann den lika snabbt igen och han blev lite förvirrad. Dock löste han det. Han är heller inte rädd för att lämna matte och gå på egna uppdrag. Bra!


  

 vindövningen.

 

  Tredjeskicket

 

  Duktiga figgen Johan och duktiga valpen!

 

I dag var det lika blåsigt och samma typ av kastvindar, men idag när jag gjorde några uppletsövningar såg jag att han hade bättre envishet när han tappade vinden, så han håller nog på att dra slutsatser och hitta strategier för att lösa problemet när det uppkommer. I hope.


I övrigt har det varit ett spännande väder. Sol, storm och spöregn om vartannat. En liten lustig sak hände när jag släppt ut hundarna en stund. När jag tittade mot glasdörrarna ser jag hur Puppis står där och att Zack har tagit betäckning (kan man gissa) under Puppis mage. Det var lite som i reklamen "Är man stor ska man vara snäll..." Kolla här!


 



Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4 5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23 24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards