Tänkte en stund på hundfamiljen. Ja, det har blivit en sådan med Puppis, Diva och Zack. De är för go´a med varandra och verkar trivas eminent med varandra.

En grej jag tänkte på är Diva. Hon är en bitch i många fall. I början så vaktade hon sina grejer, speciellt mat. Hon kunde t.o.m ta ben från valpen.  När hon sa ifrån (hände bara någon gång eftersom jag passade henne) tog hon i hårt. Verkligen nöp i. Jag passade situationer så att det inte skulle råka ta olyckligt, eftersom hon har så trasiga tänder. Puppis var ju lugnare men kunde någon gång tappa humöret lite också.

Totalt var det bara fråga om en handfull gånger (4-6), men ändå.

Det som egentligen är intressant är att efter en vecka ca. så ändrade sig allt. Helt plötsligt fick valpen ha kvar mat och ben. Han fick vara med och slicka ur skålar och bunkar. Inte ett ont ord eller hård blick. Han kunde klättra och kliva över Puppis och Diva hur som helst. Han kunde hänga i halspälsen och i läpparna på de andra. Var han jätteprovokativ kunde det komma något litet litet morr och en liten luftmarkering, fast då var han RIKTIGT PESTIG...

Han hade blivit en i familjen!!! Och toleransen är ENORM!

Appropå detta med "rangordning och hävda sin position"... kan det vara så att man många gånger bygger detta på plötsligt ihopsläppta individer som sedan studeras och "rangordnas"???? I en etablerad familj ser det kanske helt annorlunda ut och borde så göra eftersom det är sociala djur där konflikter är olönsamma. Att ha konflikt med en främling över en resurs gynnar ju däremot i alla fall tillfälligt...

Här kommer några bilder på La Familia Affirmativo;

  Alla på samma tuva...

  På promenad

  Du och jag Alfred...

Puss i örat...

  Tre vovvar..  

  Vackra, vackra Diva!

  Hej då!

 

agneta

28 maj 2011 12:07

som vanligt jättesnygga bilder! jag tror att hundar har förstånd att säga ifrån från början vem som bestämmer mycket bättre än många människor och sen när den nye förstår vem som bestämmer då kan man koppla av och bara vara tillsammans.

http://stillstanding.blogg.se

Ann-Louise Ryrvik

28 maj 2011 12:16

Tack!

Tja kanske det är så någonstans inunder.
Fast det är det som lite är grejen... Det är liksom ingen som bestämmer... Alla lever upplever jag mer som fria individer, mer i samarbete och samförstånd än med struktur och bestämmande.
Valpen är MYCKET pestigare nu än när han kom. Han tar sig mycket mer friheter och kan vara riktigt stökig med de gamla. Han biter i dem, klättar på dem och äter i deras mat. Ingen surnar för det. (Ibland tycker jag att de borde säga till för det måste göra ont!) Verkar som relationen gör att sådant blir oviktigt eller i alla fall mindre viktigt. Och så är det väl mellan oss människor också. Om det är en okänd människa som stör oss blir vi nog mer irriterade än om det är någon vi har en relation med och tycker om.

 

ylle

28 maj 2011 15:13

En helt underbar familj!
Vet Du, dina foton är så oerhört skarpa, det är som om de vore i 3D, man ser rakt in i landskapet liksom... vad HAR du för kamera egentligen? I jmf är mina bilder skruttiga i kvaliteten. Eller är det jag som blivit darrhänt på gamla dar? Snyft

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

28 maj 2011 16:36

Du är gullig du!!!! Jag har samma gamla Nikon D90 och så lite plock i photoshop....
Tror det är kameran dock. Jag hade Cannon förut och då blev det mycket mattare och suddigare...

 

Kim

29 maj 2011 00:51

Vilken härlig familj!
Fina bilder!!

http://varmt.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

29 maj 2011 08:07

Thnx!! =D
Älskar hundar som springer och leker!!!! Blir så glad då!

 

ylle

29 maj 2011 10:29

Kanske dags att skrota min Nikon D 80 då....

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

29 maj 2011 15:37

Fast du tar väl hur fina bilder som helst!?!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...