Lovade att det skulle bli något annat än hundar och pioner... men lite hund blir det förstås ;-).
- Igår var det öppet hus på Johans skola. Först fick vi vara lite i klassrummet och kolla på grejer som barnen gjort och sedan var det lite jippo ute. När vi var ute fick Zack följa med för miljöträning. Han tog det himla bra, lät sig snällt klappas, försökte bita lite barn, fick någon pinne, kunde titta på när några spelade fotboll och sprang förbi utan att jaga dem. Dutti pojke. Att han ändå växt och inte är den där gullige valpen som alla vill klappa, fick jag bevis på. Vi stod i kö för att köpa kaffe. För att han inte skulle råka tugga på någon som stod i närheten, lyfte jag upp honom. Efter ett tag så kom det ett barn förbi i skolålder, fick syn på honom. Observera att jag höll valpen i famnen! Hon började gallskrika och gråta och sprang till sin mamma som fick lyfta upp. Det var bara att ta sin valp och gå ur kön för att inte skrämmas mer. Det var några andra som också såg på honom med förakt/äckel. Ganska tråkigt det där. Det fanns lite andra hundar där också, och de misstänker jag inte resulterade i samma känslor. En hund är en hund oavsett om den är hårig, liten och söt eller stor, korthårig och ful och ser ut som en grävling ;).
Lite fika i avskildhet...
Fast med lite besökare då och då.
Den skrämmande valpen...
- Johan hade varit med på "Talang 2011" på skolan. Många dansade och mimade till musiken. Inte Johan förstås. Han är som sin mor. Inga hämningar. Han sjöng själv han tillsammans med sina kompisar. De hade en instrumental version av Oh my God (The Moniker) och sjöng själva. De hade vunnit och de fem första fick visa det på kvällen. Två gånger. Först för klasserna F-3´s föräldrar och barn och sedan för 4-6 orna.
Johan i sitt esse.
Ann-Louise Ryrvik
2 juni 2011 20:23
Ja, speciellt de i vissa paket. Har de bara lång päls så brukar de vara ofarliga (obs ironi!)
Kim
2 juni 2011 11:35
Det glädjer mej att Johan har så bra självkänsla att han vågar sjunga på scen = du/ni har gjort ett bra jobb!!
Jag trodde att Schäferns rykte idag var bra och inte som för 20-30 år sen?
Kom ihåg när jag var liten så fanns det många nervösa och därför bitska sådana...hoppas du inte tar illa upp.
Den lilla tjejen som blev rädd kanske fått som "godnatt" saga rödluvan...stora öron, stora ögon och stor mun :D
kram på dej!
http://varmt.bloggplatsen.se
Ann-Louise Ryrvik
2 juni 2011 20:21
Det kom nog med modersmjölk och ex antal timmar med mamma som kursledare, föreläsare odyl. Han var ju med i vissa sammanhang redan som ettåring :-).
Här tas inte illa upp. Det finns många dåliga schäfrar och många bra också. Fast för 20-30 år sedan var det väl som så att "buset" ville ha en "tuff hund" och så kom ryktet. Idag är det väl som så att man hellre då väljer pitbull, amstaff eller rottis kanske... Så antagligen är det väl aldrig hunden i sig utan de som dras till dem som sätter stämpeln. Det är kanske lite därför jag blir förvånad att man fortfarande är rädd för schäfer...Det är länge sedan de var "fräcka"....
Kram kram!
Ann-Louise Ryrvik
2 juni 2011 22:05
Jomen, fördomarna är stora mot schäfrar. Fast det vet man ju egentligen så det är inget att yvas över.... Fördelen är att man får promenera i fred. Ingen vill hälsa med sina hundar och man har alltid fri väg =D
Alltid stolt =D
Maria Norén
2 juni 2011 21:31
Tycker inte att han ser det minsta farlig ut. Jag blir mest irriterad på folk som blir rädda särskilt för valpar. Kan inte hjälpa det, tycker att de är urlöjliga. Barn må väl vara men vuxna... Tog väldigt illa upp med första schäfern jag hade då folk gick över på andra sidan gatan osv. Nu bryr jag mig inte längre. Men man kan ju undra vad de tror att man är för ett tok då de tror att man går omkring med en livsfarlig hund och t.o.m låter barn leka med den...
Ann-Louise Ryrvik
2 juni 2011 22:03
Jo, man kan tycka att det är så knasigt. Fast det är väl så med rädslor. De är väl sällan faktagrundade - i så fall skulle man ju vara rädd för sin gubbe och för att tillbringa tid i kök och badrum. Det är väl där den största risken att bli skadad är.. he he...
Istället är vi rädda för vissa hundar, vargar och hajar.... Ja ja... sånt är livet.
Man blir dock lite kränkt å sina fyrfota vänners vägnar. Om man vet att de är snälla vänliga och sedan behandlar folk dem som pestsmittade och mördarmaskiner... Trist!
Sedan var det mest en koppling till inlägget jag gjorde vid första miljöträningen då han var 8 v. och ALLA log, skulle klappa och det var sååå gulligt. Då skrev jag att om någon månad springer de åt andra hållet - vilket tyvärr stämde :-P