Maria Y

7 juni 2011 14:54

Jaha, så det blev inget smygfilmande av quartertävlingen i Skövde då ;-) Inga fackeltåg heller. Nu var där visserligen knappt några reiningekipage, så där var väldigt lugnt på framridningen. Till 98 %...

Jag saknar också alltid teoripass på häst-clinics. Vare sig man deltar som ryttare eller fotfolk skulle allt bli så mycket mer begripligt om tränaren gav sig tid att först förklara sin grundsyn och sina personliga fokusområden i ridningen.

Apropå kommentarer i "reiningskandalen" tycker jag det är intressant hur olika man ser på huvudpositionen utifrån vilken gren man håller på med. Där en ser en häst "hänger med huvudet" ser en annan avslappnad bärighet, det som någon uppfattar som "stolt och kraftfullt" bedöms av någon annan som spänt osv.
Det är inte alltid så lätt att förstå varandra över gränserna! När jag t.ex tittar på de sista hästbilderna i det här inlägget, kan jag tycka att det ser ut som hon håller hästen ganska hårt i munnen, med mina mått mätt. Den löddrar en del, vilket min aldrig gör.
Skimmeln ovanför har en nosgrimma som verkar klämma fast bettet i mungipan. Ser heller inte helt "snällt" ut, med min ögon. För man ser olika saker!
Därför är det också så bra att man tittar på varandra, och ställer "dumma" frågor med ett fräscht utifrånperspektiv som kan hjälpa till att väcka tankar och motverka hemmablindhet!

Ann-Louise Ryrvik

7 juni 2011 22:10

Nej, det blev inget korståg så det var tur att det gick bra ändå :-).

Ja, fast jag tycker nog att det är skillnad på "uppgivenhet" och "avslappnad bärighet". Bärighet för mig är när mer vikt hamnar på bakbenen vilket gör att framdelen "lättar". Bogarna kommer upp och man hamnar i uppförsbacke. Och att hästen palacerar sitt huvud i valfritt läge som beror på hur mycket den sätter sig bak.

För mig är skillnaden mellan "stolt och kraftfullt" och "spänt" att rörelserna blir mjukare. De spända är yvigare men stötigare... Jag tycker att det syns på hur flödet av rörelsen går genom kroppen. På en spänd häst är det benen som rör sig men ryggen är stel.

För mig är idealbilden hur en pigg, frisk, stark, ung hingst rör sig i hagen när den vill visa upp sig och sin kraft. Den hållning och de rörelser den gör i det läget är vad jag försöker få till trots att jag sitter på. Att min ridning ska störa och förstöra så lite som möjligt... Sen finns ju en tanke problematik med att tex en häst inte böjer sig som vi vill ha tex i en volt...

Nåväl, det är intressant detta med tycke och smak. Håller med om att ifrågasättas utifrån. Intressant att du tycker att sista hästen är hårt hållen. Mjukare ryttare får man annars leta efter. Har nog knappt sett någon som rider så mjukt och känsligt. Att hästen är löddrig runt munnen ser jag som ett tecken på att den är lösgjord, tuggar på bettet och rör sig genom ryggen. Det är skillnad på ett litet tuggskum och de hästar som är hyperflexade så att körtlarna kläms ihop och det rinner hejdlöst plus har så hårt åtdragna nosgrimmor så de inte kan svälja. Ett litet skum ser jag som positivt, mer tråkigt utan...
Jag personligen skulle vilja få fram pannan lite, men som sagt tycke och smak.

Här får gärna någon duktigare ryttare hjälpa mig och rätta mig om jag har fel.

Den första hästens bett var lite för smalt pratade Marc på och jag själv gillar ju rent generellt inte nosgrimmor som sitter åt, men i övrigt var det också mjukt ridet.

Jag tycker att det är stor skillnad på hästarnas attityd och uppsyn om man jämför med "reiningskandal"-hästarna!?!??

Vad tycker och tänker ni andra läsare???

anna o elvis

10 juni 2011 20:15

Jag passar på att tacka för många trevliga inlägg genom att ge dig en award på min blogg! :)

Ann-Louise Ryrvik

12 juni 2011 12:16

Nämen!!!! Å tack!!!Vad glad jag blir!!!