Måste bara skriva om ett smultronställe. I helgen var jag i Skåne. Jag hade en helg med affirmativ-träning hos Lilla hästskolan i Torna Hällestad. SIcket ställe och sicket läge! Trevliga kursarrangörer, härliga kursdeltagare och sedan en vacker miljö som grädde på moset. Gården är en mysig skånelänga och de driver också Trollskogens Gästhus  (bed and brakefast).

   Gården

Naturen var helt fantastisk. Mycket lummigare och mer kuperad än jag visste fanns i Skåne. Jag har bara varit på slätten förut....

Det var nära naturreservat med fantstisk bokskog och sedan för min del ännu roligare - Revingehed! Det låg några minuter bort med bil, så dit begav jag mig på klockan 06.00 söndag morgon för att få lägga spår åt Puppis och Zack som var med. Det är ju lite spännande också med Revingehed med tanke på de uppvindar som råder där. Många hundar har svårt för det. Det var väl något SM för x-antal år sedan där många föll bort just på spåren som låg där.

Det var sköna ytor att låta hundarna springa lösa och rejsa på. Medan spåren gottade till sig så fick hundarna springa runt och leka lite, medan jag tog bilder. Så här såg det ut då.

 Snällaste "storebror" Puppis leker med "lillebror" Zack

Den vackraste hunden jag vet!

Underbare hjärtegryn!

   Dumbo!?!!?

Efter en massa härjande, lekande, hoppande och springande var det dags för spåren. Jag hade inga spårgrejer med mig förutom ett gäng spårpinnar som låg i bilen. Varken spårsele eller lina så jag fick spåra i koppel och halsband. Underlaget var perfekt för en höggravid immobil kvinna och en sjukpensionerad hund, samt en valp.

Först fick Puppis gå sitt. Trodde nog att han var på promenad i sitt koppel. Jag kör inga andra signaler än sele och spontanupptag. Efter ca 40 meter lös han upp! Tjohoo, det är ett spår! Oj, vad han tyckte att det var kul!!! Spårade bra och noggrannt men i ganska högt tempo. Som en dammsugare! Jag var glad att det var plattemarke och krävde ett relativt lågt tempo (torrt, väldigt lågt och glest). Det gjorde att jag kunde hänga med. Att ha haft ett skogsspår i frodig snabbspårad terräng hade jag inte orkat.

Glad och aningen överraskad hund.  

Sedan fick grävlingen Zack-Zune alias "Stampe" gå sitt spår. Han var lika duktig han. Mitt uppe på torra heden hade han svårt, men löste det. Vet inte om det kunde vara dessa uppvindar för då hade solen börjat hetta på en del, när spåret sedan vände ned igen hade han lättare igen.

Dutti vovve

Uppe vid rosbuskarna var det lite svårt, han löste det dock själv och kom vidare.

Kvart över nio var jag tillbaka och hundarna var trötta och belåtna.