Alla inlägg den 16 augusti 2011

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 augusti 2011 22:02


Nyss hemkommen från Skräckland i Vänersborg. Det är parken som går utmed Vänernsstrand och som kryllar (och då menar jag kryllar) av hundar. Vill man ha hundmöten så är det bästa platsen plus att det är mycket bra uppsikt åt alla håll så att man kan förbereda sig på hund och att man inte kommer för nära .


Jag åkte dit med Zack för jag kom att tänka på att den stackaren bara har varit hemma, i olika skogar och på brukshundklubben sista två månaderna. Inga stadsvandringar och inga främmande hundar. Tänk om han var förstörd och att Divas utbrott idag  hade satt spår.

Inte då! Han skuttade runt - på mig och mot mig- som ett a-barn eller kanske man skulle säga a-valp (eller a-slyngel). Brydde sig föga om andra hundar och struntade i hundar som skällde. Enda gången han stramade kopplet var när det kom en joggartjej som han ville hänga på. Annars var det hellugnt. Dessutom fick han se blåsorkester med publik och tillhörande applåder, rullskidåkare, cyklister, skateboardar m.m Perfekt!


Med andra ord så kan jag sova gott i natt trots att dagen började i pinsamheter.

Go´natt!!!!

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 16 augusti 2011 14:08


Var nyss ute på promenad med barnvagn, hundar och Johan. Johan körde barnvagnen. Hundarna skuttade runt, brottades, lekte och hade allmänt kul. När vi kom bort till grannarnas fårhage som ligger utmed vägen, låg ett gäng får alldeles bredvid staketet. Jag beslöt mig för att koppla hundarna ifall fåren sov och skulle bli rädda när vi kom nära. Då kanske de skulle ruscha iväg på ett sätt som skulle vara svårt för en liten valp att motstå och det ville jag ju inte.


På med snören och trampelitramp. Inte brydde sig fåren om hundarna och inte heller hundarna om fåren. Hellugnt! När jag tittar upp mot stora grusvägen ser jag en människa komma gående med en liten vit hund - aha grannen med sin bishon tänkte jag. Brukar aldrig se dem men det råkades väl denna gången. De var en bit bort och skulle m.a.o fortsätta rakt fram borta i korset och vara borta innan vi kom dit. Till min förvåning svängde tjejen/kvinnan in på "vår" väg. Konstigt. Tur jag har mina kopplade. Man vet ju inte med Diva. Hon är ju som hon är med andra hundar och speciellt på hemmaplan där det aldrig kommer någon. Jag tänkte att matten med den lilla hunden nog skulle stanna (eller som vanligast är springa åt andra hållet) när man kommer med tre schäfrar . Plus att det var barnvagn full vägen också. Denna modiga människa marscherade dock på. Normalt sett är jag tacksam för det, men idag var det olyckligt.


Bäst jag går åt sidan med mina, tänkte jag,  MEN problemet var att på ena sidan hade jag fårstaketet och på andra sidan elstaket. Jag var tvungen att fortsätta rakt fram tills jag passerat hörnet på elstaketet och sedan bäcken för att sedan kunna gå ut på gärdet. Matten med den lilla hunden höll raskt takt vilket gjorde att hundarna han fästa på den lille hunden och jag hann bara pyttekort in på gärdet innan hon var framme vid oss. Det fanns ingen möjlighet att hinna få kontakt och styr på de små liven.


Pinsamt! Diva vrålade som en galning. Zack sprang runt och virade in mina ben med kopplet och bjäffade bara för att Diva skällde. Puppis var helt förtvivlad i tumultet och visste inte vart han skulle ta vägen. Jag hade fullt upp kan man säga. Dessutom hade jag kameran runt halsen som hängde och slängde medans jag försökte råda ordning bland koppel och hundar. Tänkte säga något överslätande om hundarnas, främst Divas, beteende till matten men hon gick bara på med sin lilla hund lös vid sin sida. Det hade väl ändå inte hörts så de var väl lika bra. Zack och Puppis var kontaktbara men Diva var bortom "räddning". Diva lugnade inte ner sig förrän efter en kvart typ. Hon låter som ett rabiesmonster.


Guuud så pinsamt! Jag kan bara tänka hur tankarna och snacket skulle gå. "Hon, människan med hundskolan, hon har ju ingen som helst koll på sina hundar!!!! Velourbralla!" eller "Stackars människa! Hon borde gå någon kurs!"

  

Jag mådde nästan illa sedan. Det var så pinsamt och samtidigt så orättvist på något sätt. Det blev för fort, för nära hemmet och för nära i avstånd... Hundaran är ju annars hur snälla och välartade som helst. Usch rodnar fortfarande. Hua! Å andra sidan hände väl inget farligt, men detta är illa nog för mig.


Fast till mitt försvar måste jag också säga att hundar är olika. Mina första fyra hundar sa aldrig flaska om någonting och gjorde aldrig någonting ont. Gick alltid lösa i alla miljöer och situationer.  Inga problem att ha med dem när jag red eller gjorde något annat. Alltid lösa. 

Speciellt den första schäfern, Queenie. Hon låg lös utanför huset både när jag var hemma och när jag inte var det. Hundar passerade 10-15  meter ifrån henne. Hon drog aldrig i koppel. Skällde aldrig. Gjorde aldrig något ont. Jag var så kaxig och tyckte att jag var världens duktigaste tränare, men att hon var som hon var berodde bara på att hon inte hade några större intressen och inget större mod.  


Tre hundar blir dessutom "flock" och eldar upp varandra. En hund är lättare att ha och hålla fokus på och med. Två är lite mer, men så fort de blir tre eller fler då blir det lite flock och alla möjliga konstiga beteen dyker upp på ett annat sätt. 

Sen när det kommer en främmande hund "hemma på reviret" där det aldrig syns röken av en gör det inte bättre. Det hade också gått bra om jag haft lite större avstånd.


Okey, inget ont som inte har något gott med sig. Vet inte om det är en ny människa som flyttat till området som kommer att mötas ofta, men oavsett måste jag bara stämma av så att inte Zack har lärt sig ofog av Diva. Nu ska jag bara duscha och sedan ska jag stämma av honom på Skräckland. Jag är för dålig på att trampa runt på stan. Endera tränar jag någonting med en hund i taget eller också går jag i skogen. Koppel har de typ aldrig. Bäst att mota olle i grind.


Man får gärna lämna tröstande kommentarer till mig. I need that!!! :-)

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 16 augusti 2011 08:55


Som alla vet gillar jag bilder. Jag gillar att ta bilder och att titta på bilder. Ibland vet jag inte varför. Jag har inget speciellt jag vill säga eller det finns inget speciellt syfte med dem, men jag tycker om dem ändå.

Vad ska jag då göra? Tja jag slänger ut en liten soppa här på bloggen utan mål och mening.....


Kompis the Cat. Påminner om Mästerkatten i stövlar i Shrek...

  

Klematisen på hundgården - prunkande!

  

Närbild

 

  Vad håller de på med ?

  

Fjäril (överflödig information?? he he)

   Mitt morgonbröd. (Görs kvällen innan. Steks samma dag. Perfekt)

 

  Vad håller de på med 2?


Fnasket utan huvud....

  

Annika och Puppis

  

Tjaaa ;-)

     

Häst och tant

 

Häst som strax ska få godis av glad tant.

  

Häst som försöker förstå vad förvirrad tant vill....

 

 

       

Det är bevisat att det går att krypa på vatten i alla fall...


  

Fnasket Edipo


  

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 augusti 2011 08:06


Fasen vad man upprepar sig i denna internetvärld. Man ska tvittra, blogga och facebooka och det blir samma överallt. Många människor är med i alla lägen och då blir det lite tjôtigt kan man tycka å andra sidan måste jag ta hänsyn till mina långväga vänner som inte ödslar sin tid på facebook. Här kommer m.a.o en upprepning. IGEN!


---------------------------------------------------------


I går hade vi inne vår födelseannons på Erik i lokaltidningen TTELA. När Johan var liten så tog vi en bild i studio med honom liggandes på siden och med de två hundar vi hade då, Kiro och Inka, liggandes bredvid. Det funkade fint för Kiro var en liten schäfer och Inka var en dansk-svensk gårdshund så det blev lite tripp trapp trull. Annonsen väckte blandade känslor. Vissa tyckte den var urfräck och andra tyckte den var hemsk. Hur kan man lägga en söt liten baby bredvid en otäck, äcklig schäfer? M.a.o var jag ju tvungen att göra något likadant nu. Problemet var att familjen var större i många bemärkelser. Både fler till antalet och större i storlek.Jag fick experimentera lite med format och så och enda lösningen var denna;



 

  

Det är inte helt lätt att få till det när det ska vara underliga format på bilden och fem (nja fyra kanske) individer som ska se ordentliga ut och inte blunda. Jag har inte hört så många kommentarer, enda är att inte Erik syntes, och det kan väl så vara. Å andra sidan ser de flesta barn likadana ut små, knubbiga och hårlösa ;-) he he...



 

Lite större Erik, men man vill ju att hundarna ska vara med. (Och helst hästarna och katterna också, men DET hade blivit trångt och rörigt ha ha)


Det är inte utan att mamma är stolt över sin vackra barn ;-).     



Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se