Alla inlägg under augusti 2011

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 augusti 2011 16:08


Idag var det dags för BVC och mätning och vägning. Kors i taket vad han växer. Han skulle ju egentligen ha leveransdatum 20 augusti och faktum är att han har storleken inne; 3.470 kg och 50,5 lång.


För att fira detta och mysa lite så åkte jag, Erik och Johan till Brobacka kaffestuga utanför Alingsås. Jag hade fått tipset på Facebook av Kicki Kjällman som varit där förut.


Prinsarna på sin första fika ihop. Erik fick förstås nöja sig med mjölk...



    

Johan ville testa flera sorter så så fick det bli. Vi åt upp det vi orkade och sedan fick det bli lite doggy bag.

 


 

Mammas "lilla" räkmacka. Tur jag inte tog den stora...

     

Gull

 

Mycket att välja på

  

mmmmm

  

Mer mmmmmm

  

Fint inne

  

Innan vi rullade ut mätta och belåtna skrev Johan betyg (högt) i gästboken.  


Tack för tipset Kicki. Hit kommer vi garanterat att åka igen.

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 16 augusti 2011 22:02


Nyss hemkommen från Skräckland i Vänersborg. Det är parken som går utmed Vänernsstrand och som kryllar (och då menar jag kryllar) av hundar. Vill man ha hundmöten så är det bästa platsen plus att det är mycket bra uppsikt åt alla håll så att man kan förbereda sig på hund och att man inte kommer för nära .


Jag åkte dit med Zack för jag kom att tänka på att den stackaren bara har varit hemma, i olika skogar och på brukshundklubben sista två månaderna. Inga stadsvandringar och inga främmande hundar. Tänk om han var förstörd och att Divas utbrott idag  hade satt spår.

Inte då! Han skuttade runt - på mig och mot mig- som ett a-barn eller kanske man skulle säga a-valp (eller a-slyngel). Brydde sig föga om andra hundar och struntade i hundar som skällde. Enda gången han stramade kopplet var när det kom en joggartjej som han ville hänga på. Annars var det hellugnt. Dessutom fick han se blåsorkester med publik och tillhörande applåder, rullskidåkare, cyklister, skateboardar m.m Perfekt!


Med andra ord så kan jag sova gott i natt trots att dagen började i pinsamheter.

Go´natt!!!!

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 16 augusti 2011 14:08


Var nyss ute på promenad med barnvagn, hundar och Johan. Johan körde barnvagnen. Hundarna skuttade runt, brottades, lekte och hade allmänt kul. När vi kom bort till grannarnas fårhage som ligger utmed vägen, låg ett gäng får alldeles bredvid staketet. Jag beslöt mig för att koppla hundarna ifall fåren sov och skulle bli rädda när vi kom nära. Då kanske de skulle ruscha iväg på ett sätt som skulle vara svårt för en liten valp att motstå och det ville jag ju inte.


På med snören och trampelitramp. Inte brydde sig fåren om hundarna och inte heller hundarna om fåren. Hellugnt! När jag tittar upp mot stora grusvägen ser jag en människa komma gående med en liten vit hund - aha grannen med sin bishon tänkte jag. Brukar aldrig se dem men det råkades väl denna gången. De var en bit bort och skulle m.a.o fortsätta rakt fram borta i korset och vara borta innan vi kom dit. Till min förvåning svängde tjejen/kvinnan in på "vår" väg. Konstigt. Tur jag har mina kopplade. Man vet ju inte med Diva. Hon är ju som hon är med andra hundar och speciellt på hemmaplan där det aldrig kommer någon. Jag tänkte att matten med den lilla hunden nog skulle stanna (eller som vanligast är springa åt andra hållet) när man kommer med tre schäfrar . Plus att det var barnvagn full vägen också. Denna modiga människa marscherade dock på. Normalt sett är jag tacksam för det, men idag var det olyckligt.


Bäst jag går åt sidan med mina, tänkte jag,  MEN problemet var att på ena sidan hade jag fårstaketet och på andra sidan elstaket. Jag var tvungen att fortsätta rakt fram tills jag passerat hörnet på elstaketet och sedan bäcken för att sedan kunna gå ut på gärdet. Matten med den lilla hunden höll raskt takt vilket gjorde att hundarna han fästa på den lille hunden och jag hann bara pyttekort in på gärdet innan hon var framme vid oss. Det fanns ingen möjlighet att hinna få kontakt och styr på de små liven.


Pinsamt! Diva vrålade som en galning. Zack sprang runt och virade in mina ben med kopplet och bjäffade bara för att Diva skällde. Puppis var helt förtvivlad i tumultet och visste inte vart han skulle ta vägen. Jag hade fullt upp kan man säga. Dessutom hade jag kameran runt halsen som hängde och slängde medans jag försökte råda ordning bland koppel och hundar. Tänkte säga något överslätande om hundarnas, främst Divas, beteende till matten men hon gick bara på med sin lilla hund lös vid sin sida. Det hade väl ändå inte hörts så de var väl lika bra. Zack och Puppis var kontaktbara men Diva var bortom "räddning". Diva lugnade inte ner sig förrän efter en kvart typ. Hon låter som ett rabiesmonster.


Guuud så pinsamt! Jag kan bara tänka hur tankarna och snacket skulle gå. "Hon, människan med hundskolan, hon har ju ingen som helst koll på sina hundar!!!! Velourbralla!" eller "Stackars människa! Hon borde gå någon kurs!"

  

Jag mådde nästan illa sedan. Det var så pinsamt och samtidigt så orättvist på något sätt. Det blev för fort, för nära hemmet och för nära i avstånd... Hundaran är ju annars hur snälla och välartade som helst. Usch rodnar fortfarande. Hua! Å andra sidan hände väl inget farligt, men detta är illa nog för mig.


Fast till mitt försvar måste jag också säga att hundar är olika. Mina första fyra hundar sa aldrig flaska om någonting och gjorde aldrig någonting ont. Gick alltid lösa i alla miljöer och situationer.  Inga problem att ha med dem när jag red eller gjorde något annat. Alltid lösa. 

Speciellt den första schäfern, Queenie. Hon låg lös utanför huset både när jag var hemma och när jag inte var det. Hundar passerade 10-15  meter ifrån henne. Hon drog aldrig i koppel. Skällde aldrig. Gjorde aldrig något ont. Jag var så kaxig och tyckte att jag var världens duktigaste tränare, men att hon var som hon var berodde bara på att hon inte hade några större intressen och inget större mod.  


Tre hundar blir dessutom "flock" och eldar upp varandra. En hund är lättare att ha och hålla fokus på och med. Två är lite mer, men så fort de blir tre eller fler då blir det lite flock och alla möjliga konstiga beteen dyker upp på ett annat sätt. 

Sen när det kommer en främmande hund "hemma på reviret" där det aldrig syns röken av en gör det inte bättre. Det hade också gått bra om jag haft lite större avstånd.


Okey, inget ont som inte har något gott med sig. Vet inte om det är en ny människa som flyttat till området som kommer att mötas ofta, men oavsett måste jag bara stämma av så att inte Zack har lärt sig ofog av Diva. Nu ska jag bara duscha och sedan ska jag stämma av honom på Skräckland. Jag är för dålig på att trampa runt på stan. Endera tränar jag någonting med en hund i taget eller också går jag i skogen. Koppel har de typ aldrig. Bäst att mota olle i grind.


Man får gärna lämna tröstande kommentarer till mig. I need that!!! :-)

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 augusti 2011 08:55


Som alla vet gillar jag bilder. Jag gillar att ta bilder och att titta på bilder. Ibland vet jag inte varför. Jag har inget speciellt jag vill säga eller det finns inget speciellt syfte med dem, men jag tycker om dem ändå.

Vad ska jag då göra? Tja jag slänger ut en liten soppa här på bloggen utan mål och mening.....


Kompis the Cat. Påminner om Mästerkatten i stövlar i Shrek...

  

Klematisen på hundgården - prunkande!

  

Närbild

 

  Vad håller de på med ?

  

Fjäril (överflödig information?? he he)

   Mitt morgonbröd. (Görs kvällen innan. Steks samma dag. Perfekt)

 

  Vad håller de på med 2?


Fnasket utan huvud....

  

Annika och Puppis

  

Tjaaa ;-)

     

Häst och tant

 

Häst som strax ska få godis av glad tant.

  

Häst som försöker förstå vad förvirrad tant vill....

 

 

       

Det är bevisat att det går att krypa på vatten i alla fall...


  

Fnasket Edipo


  

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 augusti 2011 08:06


Fasen vad man upprepar sig i denna internetvärld. Man ska tvittra, blogga och facebooka och det blir samma överallt. Många människor är med i alla lägen och då blir det lite tjôtigt kan man tycka å andra sidan måste jag ta hänsyn till mina långväga vänner som inte ödslar sin tid på facebook. Här kommer m.a.o en upprepning. IGEN!


---------------------------------------------------------


I går hade vi inne vår födelseannons på Erik i lokaltidningen TTELA. När Johan var liten så tog vi en bild i studio med honom liggandes på siden och med de två hundar vi hade då, Kiro och Inka, liggandes bredvid. Det funkade fint för Kiro var en liten schäfer och Inka var en dansk-svensk gårdshund så det blev lite tripp trapp trull. Annonsen väckte blandade känslor. Vissa tyckte den var urfräck och andra tyckte den var hemsk. Hur kan man lägga en söt liten baby bredvid en otäck, äcklig schäfer? M.a.o var jag ju tvungen att göra något likadant nu. Problemet var att familjen var större i många bemärkelser. Både fler till antalet och större i storlek.Jag fick experimentera lite med format och så och enda lösningen var denna;



 

  

Det är inte helt lätt att få till det när det ska vara underliga format på bilden och fem (nja fyra kanske) individer som ska se ordentliga ut och inte blunda. Jag har inte hört så många kommentarer, enda är att inte Erik syntes, och det kan väl så vara. Å andra sidan ser de flesta barn likadana ut små, knubbiga och hårlösa ;-) he he...



 

Lite större Erik, men man vill ju att hundarna ska vara med. (Och helst hästarna och katterna också, men DET hade blivit trångt och rörigt ha ha)


Det är inte utan att mamma är stolt över sin vackra barn ;-).     



Av Ann-Louise Ryrvik - 15 augusti 2011 07:14




  


  


  


  

Av Ann-Louise Ryrvik - 14 augusti 2011 13:37


Så var det då söndag igen! Tiden går galet fort, så jag nästan får panik. Det är så mycket som man ska hinna göra och så mycket man vill göra.


I våras var jag bekymrad för att mina hästar var för lugna haha. Jag kan säga som så att jag inte behöver vara orolig. Det finns fart där inunder. Denna vecka har de varit tokiga. Pigga som lärkor och ystra som fålar (fast det är ju det de är förstås). Hur detta kommer sig har vi diskuterat. Kan bero på flera saker. Det har blivit svalare. De har stått när jag varit på sjukhuset och att de nu är träningssugna. De har gått lite på andra sidan ravinen och haft grannens ston närmre ( 6 meter mellan staketen) som kan ha lyft testosteronet lite. Sen har jag ju höjt belöningskvaliten på vissa moment och det har nog färgat av sig på hela träningssituationen. Nåväl, who knows. Spelar ingen roll. Det är full fart i alla fall.


Gubben hade sett mig och Fnasket och konstaterade att han var glad han såg det genom fönstret. Han hade inte ens vågat stå utanför paddocken än mindre i den. Fansket är jättesnäll och go, men måste bara fara runt lite. Han är som en  häxpipa (sån där fyrverkeripjäs) och leker väl tjurfäktning eller nåt.

Jag har ju försökt få brallbilder i våras men fick ingen av dem att göra några yvigare rörelser. "Vi har det så bra här bredvid dig matte. Vi har väl inte så bråttom..." Nu passade jag på att be Johan följa med ut och ta några bilder. Det var nog inte helt lätt för honom, för Fnasket är först i ena änden och sedan någon sekund senare är han i andra. Därför fick det bli korta objektivet och sedan har jag fått zooma in i datorn i stället. Det blev inte så bra, men nå´t blev det i alla fall.



 


  Tjohooooo! Med tryck under hovarna.

 

  

 

   


Lätt på foten.

 

 

 

 

 

 

   

Mamma ropar att det är dags att gå ut ur paddocken....


   

Fnasket är så pigg så han sätter av som en avlöning utan att tänka på konsekvenserna - det blir slut på det roliga. Normalt sett måste jag sätta snöre på hästarna när de ska ut ur paddocken för annars vill de vara kvar. In däremot knôr de sig.




 

Sedan fick den tålmodige Johan ta fler bilder också. Bäst att passa på :-).


Gulleplutten Loke. Han är snarare mer i harmoni nu än annars. Han kan vara lite partiellt neurotisk, men är lugn och fin nu.  



   Jag ska väl snart börja rida igen efter kejsarsnittet. Började sitta på Loke när han låg ned. Lagom action för mig ha ha ha!

 

  

Loke är så söt när han tigger godis!!

  


  

Måste få busa lite också :-)


  Fotografen fotograferar sig själv och Milou.


 


  Milou


 

   

Milou visar sina vackra bissingar för att få mer karameller.




Ock så med sepciell avslutande hälsning till vår kära granne - en kattbild =D!


 

   Panik




Av Ann-Louise Ryrvik - 9 augusti 2011 10:25


Hoppsan hejsan. Det var länge sedan det var några hästbilder på bloggen. Det har varit mycket hundar och Erik.

I går tyckte vi att Erik var tillräckligt stor för att sitta upp för första gången. (Han skulle ju ha förlöst med kejsarsnitt i morgon om det hade gått som planerat, men han är redan på plats och som ni ser "i sadeln".)


Johan hade utsett Edipo som Eriks häst (på skoj!). Det är nog för att han är rädd att han är den förste som får sitta upp som brukligt. Med tanke på att han sett Edipos krumbukter så förstår jag att han vill ge bort uppdraget till Erik.


Till första ridturen utsågs dock Cazal.

Tally-ho!!!!

  

No hands! No hands!


Det är som det sägs. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Å andra sidan red ju Johan när han var tre-fyra år också och fick egen ponny när han var fem år, men det blev ingen hästkille av honom ändå. Han tycker att det är sådär intressant. Dock ställer han alltid snällt upp när jag vill att han ska sitta in någon av hästarna. Kanske man ska prova omvänd taktik denna gång; Erik, du FÅR INTE rida på hästarna ;-)!!!!


Älskade gudomlige Cazal!!!! Så försiktig han var med lillen och så nyfiken men med samma överjordiska mildhet och överlägsenhet som alltid.

  

Love



Mamma fick lite pussar också...

 

 

 

Jag fick passa på att be Johan ta några bilder på mig och Edipo också.


Fnasket (till höger ;-) ) och jag.

Han har nys käkat lite kraftfoder därav hans lortiga mule, vilken han sedan torkar av på mig. Hrmm... ledarskapsproblem ;-) !?



Bad om någon stegring. Det var första gången utanför ordnade träningsytor med honom. Han kom allt ihåg, men är lat. Det är väl "nackdelen" med hästar som går på lösdrift. De bli lugna, avslappnade och trygga.

- Det räcker väl såhär tyckte han!  




  Milou fick också lufta på sig....

 

 

Inte heller han orkade med några höga, men det fick gå. Det var ju ett par månader sidan vi gjorde något över huvud taget. 



  Min lilla krigshäst :-). Ett sockergryn!




Min fotograf tar igen sig med ett äpple vid hundhuset. Ser skönt ut.

  

Den lavendelfärgade rosen jag haft i många år lyckades i år trycka fram fyra-fem rosor i sin tynande tillvaro. Jag ska flytta den i höst och se om den tar sig bättre på en annan plats. Färgen är ball tycker jag.


  

"Panik" den gamle katten säger; Öppna dörren TANTEN jag vill ut. NU!!! Orientalen i honom producerar ett otroligt långt, klagande läte.....

 

    


     

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se