Alla inlägg under augusti 2011

Av Ann-Louise Ryrvik - 7 augusti 2011 00:29


Jag har fått önskemål om Erikbilder. Det kommer här. Och jag lovar att det ska komma bilder på hästarna och katterna i morgon också.


  



    

 


     


      

Av Ann-Louise Ryrvik - 6 augusti 2011 23:45


I dag var jag i takt igen. Skönt!!!

Jag har fått gjort en hel del. Jag har bl.a. stängslat en del som jag borde gjort för flera månader sedan. Det kom liksom något ivägen ;-). Nu är det mesta och viktigaste dock gjort och det är knepigt hur fort saker kan bli gjorda när man väl gör dem. Våndan innan är mer arbetsam faktiskt.


Vi fick till en go´promenad i dag också. En stor del av Cirkus Ryrvik gav sig ut en sväng. Vi borde väl bara ha haft någon/några hästar med och några katter på släp så har det väl varit fullkomligt ;-).


På väg i augustisommaren....

  

Johan och hundarna.

    

Tre musketörer; Diva, Zack och Puppis

  Voffsegullen!

 

Många snören är det...

  

Johan och Zack


  


  

De passar bra ihop eller hur!??!

   Johan passade på att hämta cykeln som stått vid busshållplatsen sedan Jesus gick i sandaler.... Hundarna hade nog gärna sprungit efter.


  Som ett stim...

 

Jag hann kolla runt på blommorna lite och var förstås tvungen att ta mer bilder. Kan liksom inte få nog. Vill suga upp all doft, färg och skönhet inför hösten och vintern. Lagra det så mycket det går....


    


 

Till den släkt som vill se Johan på Liseberg kan gå in på TV4 Play. Tyvärr blixtrar han bara förbi i någon sekund, trots att han var på scen en stund.


 


Gubben är på kalas och jag fick stanna hemma hos Erik och Johan. Tja Johan klarar sig ju själv. Vi passade på att mysa och kolla på film. Det blev en gammal klassiker Toy Story 2.

Mina söta tvåbenta prinsar....

  

och mina fyrbenta....  


 

 

     

Av Ann-Louise Ryrvik - 5 augusti 2011 21:55


Jag är lite gammeldags när det gäller blommor. Jag är supersvag för rosor, pioner och liljor. Här kommer mina tre lilje favoriter just nu.

(Tyvärr verkar min två superliljor, den illröda och den gula med kakaostänk, ha dött... Undrar om det är sniglarna eller jag som har dödat dem...)







  Denna har en skum hallonfärg som nästan lyser i mörkret.

 

 

 

 

Som hallon i grädde... 


  

Så blek å så fin som månsken... 

Av Ann-Louise Ryrvik - 5 augusti 2011 20:51


Ibland hamnar jag i otakt på något sätt. Svårt att förklara.

I går kväll var jag hur driftig som helst. Tränade med Zack, städade och pysslade hos hästarna, städade inne och grejade som bara den. Jag planerade hur denna dag skulle arta sig med tidig morgonpromenad med Erik och hundarna. Hur jag skulle komma hem ta frukost och sedan greja med hästarna. Det skulle bli så bra.



  


  

  


Eftersom jag var så i gasen på kvällen så var jag pigg som en lärka vid tolv när lillen skulle ha mat och en bra stund efter det. Tänkte att jag lika gärna kunde ge honom 03.00 målet också och att gubben skulle få sova lite extra. Somnade väl vid 04.00 tiden och sedan vid sex-sjutiden och det var dags för nästa mål för mjölkvampyren var jag som död. Borta var alla tankar om stärkande morgonpromenad. 

Måste sova lite till. Gubben tog hand om driften av lillen och jag sov fram till tio. Då var det klart. Jag var ur takt. Det blir som om de haft en blystass över mig och blyinfattad luva. Släpande trött, huvudvärk, deppig. Går inte att sova sig ur och jag orkar inte ta mig för med något. Hela dagen bli skit.


Nu på eftermiddagen piggade jag på mig och vi har varit på promenad i regnet. Det var fantastiskt skönt och nu är jag pigg som en lärka. Lite huvudvärk kvar men ändå. Lite torra kläder, en kopp kaffe, lite internet och sedan ska jag träna lite främst med Zack. Han är nämligen den första hund jag haft som blir totalt omöjlig att ha om han inte aktiveras en dag. Han aktiverar sig själv. Pestar runt och försöker få igång både folk och fä, får han inte igång någon katt, hund eller människa går han på inredningen och tar saker som han demolerar och springer runt med. Heltokig! Det är bra, men man bävar för när man får influensa och blir sängliggande några dagar. Då bygger han väl om hela huset kan jag tro :-).


  


 

Av Ann-Louise Ryrvik - 3 augusti 2011 22:23


Livet rullar på i tretimmarspass. Inte illa det. Jag har nyss varit på promenad med hundarna för att leta kantarell. Gick till ett av mina säkra ställen nära huset. Det var som att hitta Eldorado, landet av guld. På en yta av ca 3 x 1 m lyckades  jag fylla en grönpåse. Det var som ett gult lager över hela marken.

  

Inte illa, men det kändes snopet att gå hem. Det är ju egentligen själva kantarelljakten som är grejen och mindre kantarellerna i sig själva. Dessutom skulle ju hundarna ha sin promenad så jag tog en sväng och letade på mer ovanliga ställen så vi fick en skön stund i skogen i alla fall. När jag går där med hundarna så känner jag en sådan ofattbar lycka. Att bara vara. Att umgås. Att ha det trevligt tillsammans. Det springer, leker, badar, bär pinnar, hoppar över stock och sten... När jag stannar, stannar de och när jag ändrar riktning hakar de på. Jag behöver aldrig undra var de är. De är med för att de helst vill vara där jag är. Man ser hur glada de är och hur fria de är. Sådana stunder är viktigare för mig än någon träning. Träning är kul och skapar en djup relation men detta är ren och skär avslappnad lycka eftersom det är totalt kravlöst både från min och från deras sida.


  Skogens guld.



Appropå träning så jobbar jag på med Zack. Jag har bestämt mig att min reaktion häromdan var hypokondri och det får vara så till annat anges. Idag jobbade vi lite med fria följet och började lite mini med krypet. Han känns väldigt balanserad och av pipet som man ibland kan höra i vardagen (helt i tomma för sig själv kan han gå och pipa) har jag inget av i lydnaden. Pepper, peppar ta i trä och i allt annat som går att ta i... Inställningen till träningen är bra. Han är sugen, uppmärksam, pigg och inte övervarvad eller bekymrad. Känns bra hittills.  


I går rensade jag rabatter på framsidan. Då var hundarna ute och stökade. Zack hittade en ytkälla i slänten. Det sipprar fram vatten där i leran och det var ju fruktansvärt kul. Han grävde och geggade och drack. Det var bara sååå kul. Det är inte för inte jag kallar honom GRÄVLINGEN.


Skitkul, med betoning på skit. Den leran är så finkornig så den fastnar överallt. Köket fick saneras sedan för det dök upp avtryck överallt, trots avspolning.

  

Skön tunga!

   Diva gillar Zack jättemycket. Ju äldre och pestigare han blir, ju mer tolererar hon honom och hans pestighet. Ganska intressant det för han kan vara väldigt förolämpande ur mitt perspektiv. Han kan tex gå och sätta sig på henne eller Puppis om de ligger ner. Eller kliva på dem. Ingen bryr sig.

 

Diva låter honom t.o.m brotta ned henne. Det är en kärleksförklaring =D.

  


Johan älskar och bada i sin plastpool ute. Det gillar hundarna också. Det är ett himla badande på Johan och det är nätt och jämt att de inte hoppar i. Minsta vink och så hade vi haft tre hundar där i också.

Här är några bilder från kvällsdoppet...


Tokigt barn och tokiga hundar! I love them all!!!!    Vackra Diva... Hon ser precis ut som en schäfer ska tycker jag!




Sist skrev jag att jag skulle kolla på "Lotta på Liseberg" för att se om jag fick en skymt av Johan Prinsen. Och jojomän. Han blixtrade förbi bredvid Lotta. Det såg ut som de hade dansat, men det visade sig sedan att han varit uppe på SCENEN och sjungit! Skoj! Tyvärr var inte mycket av det med på TV, bara en glimt, men det var roligt ändå för Johan att få känna på hur det kändes att stå där inför några tusen människor... Ja, blyg är han i alla fall inte he he.


Det var ju tema schlager och det är ju något som Johan gillar. Norges, Danmarks och Finlands Eurovisionbidrag var med och så Danny förstås.


Johan sjunger på scen.

   No limits ;-).

  Hrmmm... Det ryktas om att Johan fick en puss sedan också... 



 


 Och förutom Johan var då dessa där och sjöng ;-).


Smällkaramellen Danny

   Stella Mwangi 



Paradise Oskar

   A Friend in London 



Av Ann-Louise Ryrvik - 1 augusti 2011 19:33


Allt börjar successivt att återgå till det normala. Nja så normalt det nu kan bli med ständigt schema med mjölkvampyren ;-). 


Har småbörjat lite med hästarna. Bara pyttelek i paddocken och ännu inget viktigt. Ska se i morgon hur landet ligger om ifall jag ska göra något strukturerat och vettigt. Sprayade hästarna i morse och jag upphör aldrig att förundras över deras icke-hierarki. (Eller snarare att alla andra hästgrupper har fasta hierarkier med "flockledare" och "dominanta."...) När jag kom ut så kom Fnasket, Cazal och Milou fram i samlad tropp då de stod närmst i stallet. Ofta "vågar inte" Loke gå fram då, men idag var motivationen att umgås med matte så stor så han stövlade fram rakt mellan dem. Vände rumpan (han slår bakut om de inte passar sig) åt dem och alla backade undan bums. Ingen gick sedan fram utan stod en bit bort och tittade.


Sen när jag gick en bit bort i hagen så var alla med huller om buller. De blev flugsprayade. De sköter sig mycket bra i det fallet. Loke, Milou och Salle står helt stilla lösa i hagen och låter sig bli sprayade. I fjol var det ett sjå att spraya Fnasket. I år gick det jättebra, fast jag hade grimma och grimskaft på så att han inte bara gick iväg, men i övrigt tog han det bra. Vid två tillfällen ville han gå och då lät jag honom gå en lov och så började jag om. Gick finemang.


Vad gäller hundarna så har det mest blivit kantarellpromenader och lite långsam cykling i skog. Zack har jag tränat lite lydnad med varje dag, men i går fick jag mig en tankeställare. Jag höll på med plockaupp övning. Han hade precis lämnat av och fått lite leksak. Jag lade ner apporten igen och tog undan leksaken. Det var m.a.o mellan aktivitet och väldigt stilla. Helt plötsligt tjöt han till och fick jätteont. Såg ut att vilja kasta sig ned på marken men kunde inte...  Han gjorde ingenting för att det skulle bli så. En liten vridning i kroppen kanske när han vände upp mot mig, men annars inget...

Faan, fick känslan att det är något fel på honom... Hade det varit bara detta tillfälle så hade man kunnat tänka sig att det är någon sträckning, eller något tillfälligt men han har skrikit till vid några tillfällen förut i situationer som inte varit farliga men ändå varit i rörelse. Då har jag inte varit nära och sett hur det gått till. Kanske hade någon av hundarna kommit åt honom eller så. Jag har tänkt då att han just är en skrikig liten schäfer, fast det stämmer inte med honom i övrigt... När jag analyserar gamla observationer så känns det som det är när han rör sig bakåt främst.

Får en gastkramande känsla av att det kan vara något med någon höft..

Det skulle väl vara ¤%&/()=?)(/&%¤#%&/()=!!!! Kanske överdriver jag och målar spöken på väggen, men jag har reagerat på betydligt mindre avvikelser på hundar förut och har tyvärr haft rätt....


I trädgården växer det och frodas. Mest ogräset. Det är en ständig kamp.... Fast det är fint det som blommar.


Vacker lilja...


  

  Vacker, vacker!!1

 

Nu ska jag skrutta upp och titta på Lotta på Liseberg. Egentligen inget för mig MEN idag är Danny med och Johan Prinsen sitter på första parkett =D. Det får jag ju inte missa....



Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards