Det är det nog många som undrar, men få som vågar fråga. Affirmativ betyder bejakande, bekräftande och det är så jag tycker att träning ska vara. Både människa - djur och människa - människa.

Alla människor och djur ska mötas med respekt och som tänkande, kloka individer. Är man nybörjare innebär det inte att man är "dum i huvudet" eller hopplös. Man har bara inte övat lika mycket. Bara för att man motoriskt är ovan betyder det heller inte att man mentalt inte förstår.

För mig är detta superviktigt eftersom jag själv möttes av fnysande och himlande med ögonen tidigt i min klickerkarriär (trots många, många år inom hunderiet som instruktör, tävlingledare, mentaltestledare, elittävlande m.m.) Det är inget affirmativt i det...

Djuren är också jämbördiga individer och jag vill ha den attityden i träningen också. VI TRÄNAR TILLSAMMANS!

Livet är ingen tävling. För mig är det lika bra oavsett vad man gör med sina fyrfota vänner. . Man kan träna för tävling eller bara för att det är kul. Man kan träna trick eller dressyr eller bara vara. Att det man gör är affirmativt är för mig viktigare. Vissa har familj, jobb, fler intressen, fler djur och andra lever bara för en hund eller en häst. Det är helt okey. Det finns ingen värdering i det. Den ene är inte bättre än den andre, de är lika bra fast på olika sätt.

Även om man tränar samma sak så betyder inte det att någon som kommer fortare fram är bättre. Vissa individer (människor och djur) har lättare för vissa saker och för vissa går det fort i början och det blir trögare sedan och tvärt om.  

Det ska vara roligt att träna.  Både människor och djur ska ha skoj. De ska känna sig bekräftade och sedda. Ingen ska behöve lämna tex en kurs och känna sig oduglig, misslyckad eller hopplös. För mig är det jätteviktigt. Jag skulle ALDRIG själv gå på kurs hos någon som behandlade mig som skit oavsett hur bra den ev. instruktören är. Om det så vore Gud. (Sen verkar många vara sadomasochistiska och nästan ha djupare respekt för den som är drygast... Ja ja)

För mig är det förankrat djupt inne i mig och det blir ingen skillnad om jag jobbar med djur eller människor. Jag tror på ett klimat där människor kan göra "fel", kan säga "fel" saker. Det är enda sättet att utvecklas. Är man rädd att få obehag  så hämmas man och blir passiv, vilket gäller både två och fyrbeningar. Jag vill fokusera på förstärkning och undvika neg. straff(belöning tas bort) så mycket som möjligt.

För att mötas "mage mot mage" måste man vara en fullständig individ. Det innebär för mig att en hund måste få vara en hund och en häst en häst. Att ta till hinder, isolering, begränsningar för att få till samarbete är något jag vill undvika. Träningen ska vara grädde på moset och det är upp till mig som tränare att hitta något att erbjuda som gör att en fullvärdigt djur vill leka med mig. Annars har det ändå inte för mig något riktigt värde.

Jag vill ha ett öppet klimat. För mig är det viktigt att få erkänna brister och svårigheter. Att kunna diskutera svårigheter och okunskap är en förutsättning för utveckling. "Jag vet vad jag tycker när jag sagt vad jag tänker", säger Nalle Puh och jag håller med. Inga frågor är för dumma. Även det som skulle kunna tyckas som självklart tåls att divideras.

I många fall så är det en nackdel att uttrycka misslyckanden, tveksamheter, återvändsgränder, funderingar o.s.v. Det vänds oftast emot en och någon annan plockar poäng i sin förträfflighet. Jag försöker göra det yttersta för att skapa ett klimat där det är okey. Om någon visar sin svaghet och sin sårbarhet, måste man göra sitt yttersta att inte trampa i såret för då kommer människan aldrig att våga visa sitt sanna jag igen. Det är viktigt för mig och jag tror att det är viktigt för andra. 

Tja.... nu orkar jag inte skriva mer. Kort och gott för mig var det viktigt att UTTALAT få med förhållningssättet till människor och djur också. Inte bara de tekniska principerna. Det är min variant av klickerträning!

Det får räcka. Och nu - bilder!!!!

"Mage mot mage"

Johan och Loke

Loke tigger godis som en hund ...

Man gör så gott man kan. Många fel, något rätt...

Än slank han hit och än slank han dit ;-)

Milou äääääälskar att stegra.

 

AK

10 september 2011 19:22

Tjohej!!
Precis så.

http://bacillen.wordpress.com

Ann-Louise Ryrvik

11 september 2011 09:27

Eller hur !?! :-)

 

Malin & Java

10 september 2011 20:45

Vilka underbara bilder! :D Den svarta hästen är riktigt fin! :)

http://SuperMagic.se

Ann-Louise Ryrvik

11 september 2011 09:26

Tack så mycket! Ja, det är han och gullig :-).

 

Michaela Olsson

10 september 2011 21:04

Ååå vad jag gillar det du skriver! Blir varm ända in i magen <3

http://www.notascrew.rular.se

Ann-Louise Ryrvik

11 september 2011 09:26

Tack å tack!!!! =D

 

Angéla

10 september 2011 21:36

Så fina bilder :)

Ann-Louise Ryrvik

11 september 2011 09:25

Tack =D!

 

Kim

10 september 2011 23:23

Jag funderar på att starta en A-L sekt ;D

Det där med att visa brister eller visa osäkerhet gör jag ofta.
Många tror då att jag inte kan något alls och börjar då tala om hur saker ska vara.
Och ofta så är deras sätt helt tvärtom mot hur jag vill träna Nelly.
Får många gånger höra att jag ska ta kontrollen, för annars tar Nelly den...?
Jag brukar ofta bara säga att jag tror inte på kontroll.
Känner mej inte mogen att diskutera det hela, jag vet ju bara vad som känns rätt för mej och Nelly.

Men trots allt så har några i stallet så smått ändrat sitt sätt när de nu umgås med sina hästar, är så glad att jag är lite smittsam ;))
Och deras hästar har blivit mer nyfikna och positiva, häftigt!

Underbara bilder!

kram

http://varmt.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

11 september 2011 09:25

Det är därför jag gillar dig så mycket!!! Du känns så ärlig i ditt skrivande. Det är befriande och jag tycker mycket om det.

Precis så upplever jag det också. Visar man upp sin irrvägar (även om de är tillfälliga) så vänds det emot en. Det krävs styrka att orka visa upp sin vardag med både bra och dålig träning och ta att man fnyses och himlas åt.
Det är därför jag har så få tränings och ridbilder. Jag har unga hästar och jag kämpar på efter bästa förmåga. Det blir lite skillnad mot hur jag gjorde förr.

Det är så skoj att det går så bra för dig och Nelly. Det är väl det de ser :-)! Det är väl så det är att sprida ett budskap. Genom att visa ett bra eller bättre resultat "trots velour metoder".

Tack å kram!!!!

 

Anna Hovskägg

11 september 2011 00:48

Så himla bra skrivet. Nu snor jag någon bild & länkar hit!
♥

http://www.lyckoprickar.se

Ann-Louise Ryrvik

11 september 2011 09:04

Tack å tack! Bugar och bockar och blir lite generad... :-)

 

Helen

11 september 2011 07:29

Vad underbart skrivet!! Dig måste jag bara gå kurs för någon gång trots att jag bor långt i från. :-)

Ann-Louise Ryrvik

11 september 2011 09:01

Åh tack! Vad glad jag blir att du gillar det! :-) Och att du säger det?

 

Pernilla & Hedda

11 september 2011 09:29

Sååå bra skrivet! ♥♥♥

Ann-Louise Ryrvik

11 september 2011 09:50

Tack! =D
Kram!!

 

nina.nordengren@education.ministry.se

11 september 2011 20:25

Imponerande sammanfattning.Önskar att du kunde omvända alla gräsliga stall, ridklubbar och brukshundklubbar som drabbar de flesta entusiastiska nybörjare. Kommer att följa din blogg framöver. hälsningar från Nina i skåne

Ann-Louise Ryrvik

11 september 2011 20:29

Åh tackar och bugar!!! Så glad jag blir över din kommentar!!!!(Sen må jag säga att det inte är alltid är djupa tankar på bloggen. Mest är det bilder... hrmmm)

 

Marie

12 september 2011 11:25

Så fantastiskt bra du uttrycker dina åsikter. Jag skulle skrivit det själv, men har inte hittat orden.
I mitt fall, hunden ska uppfatta träningen som en kul lek. Det lyser i ögonen av förväntan när vi går ut på planen, det är träningsglädje för mej. Allt annat går bort.
Långt ifrån alla tränar på samma sätt, och det får man acceptera, men det gör ont i hjärtat, när man ser hundar som försöker och försöker, men ändä får obehag från föraren.

Ann-Louise Ryrvik

12 september 2011 20:36

Tack :-)
Så sant så. Det är som du säger - det gör ont i hjärtat.

 

EiramEiram

12 september 2011 23:19

Så många kloka ord <3

http://www.langebogard.se

Ann-Louise Ryrvik

13 september 2011 08:28

Thnx!

 

Catja

13 september 2011 23:48

Halkade in här..så bra skrivet!!
Mitt i prick!

http://vincentsetter.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

14 september 2011 07:08

Tack så jättemycket!
Och tack för att du kommenterade!

 

ylle

14 september 2011 13:00

Klockt klokt klokt!! som vanligt! Och superfina bilder! Som vanligt!!!!!!!!!!!!!! Du är bäst!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

14 september 2011 15:49

Tack, tack och tack detsamma Ylle!!! =D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...