Alla inlägg under september 2011

Av Ann-Louise Ryrvik - 19 september 2011 00:15


Denna helgen har varit görskoj. Först på lördagen fick jag besök av lite värmlandssläkt. Det är inte så ofta som vi träffas, men trevligt är det. De var här med tanke på firande av Johans födelsedag och Eriks födelse.


Normal värmländsk gåbort -stass ;-)

     och ändå är klockan tidig...

 

Christian och Frida

 

  

Frida är som Grävlingen 6 månader och en riktigt rolig hund. Orädd och cool.

 

 

     

Vacker blomma till mig.

 

Vilka färger!  

 

 

På söndag åkte jag till Christoffer på Hellekis där Bent höll helgkurs. It´s my Cup of Tea. Jag gillar både Christoffer och Bent jättemycket. Jag förstår, de får mig att se, de är pedagogiska och sedan tycker jag de är trevliga. När jag har haft någon tokig nybörjarfråga har jag mailat (eller ringt) någon av dem och alltid fått svar. Och svar där jag inte känt mig dum eller hopplös. Stor eloge.


På vägen hem svängde jag in på Lidköpings brukshundklubb för att träna en sväng med Grävlingen, men det var så många bilar att jag vände och åkte till Ursand i Vänersborg för att lägga ett spår och köra ett upplet. Det gick bra. Fasen vad jag gillar Grävlingen! Han är en riktig pärla. Det är så skoj att greja med honom.


Sånt här kan man få se när man går upp mitt i natten för att mata barn. Nattmys!


  

Vänner på hög.  

 

 

Av Ann-Louise Ryrvik - 11 september 2011 20:40


Nu när det finns så många kloka människor där ute i cyberrymden eller vad det heter, måste man ju passa på att dra nytta av det. Jag har två saker som jag skulle vilja ha tips på...


1, Boots. Eftersom alla hingstpojkar går tillsammans på lösdrift så kan jag ju inte brodda hästarna, vilket innebär att jag inte heller kan sko dem på vintern. Risken är ju att de halkar. Nu skulle jag dock ändå vilja kunna köra med Milou på grusvägarna i höst och vinter... Jag har ingen erfarenhet av boots. Är det någon som har tips på boots som sitter kvar och där det inte åker in grus i dem????


2, Hösilagebegränsning. Jag har ju mina pojkar på lösdrift och vill ha fri tillgång till hösilag, men jag skulle vilja begränsa ättakten lite. De behöver äta mycket, fast jag skulle bara vilja minska pyttelite. En aningens.

Har någon provat hönät? Vad har ni i så fall för erfarenhet av det det? Skulle inte vilja ha så jättetätt nät... Vill ju att de ska kunna äta hyfsat som vanligt men bara minska takten lite. Någon annan som har någon smart lösning????



    



Av Ann-Louise Ryrvik - 10 september 2011 19:36


Förra lilla inlägg var djupt, men nu kommer ett med bara bilder. Gööööt!!!


     


 






  

Ett litet nyp i näsan.


 

Svärfar och svärmor på besök.


 

"Gubbmys"  



Av Ann-Louise Ryrvik - 10 september 2011 16:06

Det är det nog många som undrar, men få som vågar fråga. Affirmativ betyder bejakande, bekräftande och det är så jag tycker att träning ska vara. Både människa - djur och människa - människa.


Alla människor och djur ska mötas med respekt och som tänkande, kloka individer. Är man nybörjare innebär det inte att man är "dum i huvudet" eller hopplös. Man har bara inte övat lika mycket. Bara för att man motoriskt är ovan betyder det heller inte att man mentalt inte förstår.

För mig är detta superviktigt eftersom jag själv möttes av fnysande och himlande med ögonen tidigt i min klickerkarriär (trots många, många år inom hunderiet som instruktör, tävlingledare, mentaltestledare, elittävlande m.m.) Det är inget affirmativt i det...

Djuren är också jämbördiga individer och jag vill ha den attityden i träningen också. VI TRÄNAR TILLSAMMANS!


Livet är ingen tävling. För mig är det lika bra oavsett vad man gör med sina fyrfota vänner. . Man kan träna för tävling eller bara för att det är kul. Man kan träna trick eller dressyr eller bara vara. Att det man gör är affirmativt är för mig viktigare. Vissa har familj, jobb, fler intressen, fler djur och andra lever bara för en hund eller en häst. Det är helt okey. Det finns ingen värdering i det. Den ene är inte bättre än den andre, de är lika bra fast på olika sätt.


Även om man tränar samma sak så betyder inte det att någon som kommer fortare fram är bättre. Vissa individer (människor och djur) har lättare för vissa saker och för vissa går det fort i början och det blir trögare sedan och tvärt om.  


Det ska vara roligt att träna.  Både människor och djur ska ha skoj. De ska känna sig bekräftade och sedda. Ingen ska behöve lämna tex en kurs och känna sig oduglig, misslyckad eller hopplös. För mig är det jätteviktigt. Jag skulle ALDRIG själv gå på kurs hos någon som behandlade mig som skit oavsett hur bra den ev. instruktören är. Om det så vore Gud. (Sen verkar många vara sadomasochistiska och nästan ha djupare respekt för den som är drygast... Ja ja)


För mig är det förankrat djupt inne i mig och det blir ingen skillnad om jag jobbar med djur eller människor. Jag tror på ett klimat där människor kan göra "fel", kan säga "fel" saker. Det är enda sättet att utvecklas. Är man rädd att få obehag  så hämmas man och blir passiv, vilket gäller både två och fyrbeningar. Jag vill fokusera på förstärkning och undvika neg. straff(belöning tas bort) så mycket som möjligt.


För att mötas "mage mot mage" måste man vara en fullständig individ. Det innebär för mig att en hund måste få vara en hund och en häst en häst. Att ta till hinder, isolering, begränsningar för att få till samarbete är något jag vill undvika. Träningen ska vara grädde på moset och det är upp till mig som tränare att hitta något att erbjuda som gör att en fullvärdigt djur vill leka med mig. Annars har det ändå inte för mig något riktigt värde.


Jag vill ha ett öppet klimat. För mig är det viktigt att få erkänna brister och svårigheter. Att kunna diskutera svårigheter och okunskap är en förutsättning för utveckling. "Jag vet vad jag tycker när jag sagt vad jag tänker", säger Nalle Puh och jag håller med. Inga frågor är för dumma. Även det som skulle kunna tyckas som självklart tåls att divideras.


I många fall så är det en nackdel att uttrycka misslyckanden, tveksamheter, återvändsgränder, funderingar o.s.v. Det vänds oftast emot en och någon annan plockar poäng i sin förträfflighet. Jag försöker göra det yttersta för att skapa ett klimat där det är okey. Om någon visar sin svaghet och sin sårbarhet, måste man göra sitt yttersta att inte trampa i såret för då kommer människan aldrig att våga visa sitt sanna jag igen. Det är viktigt för mig och jag tror att det är viktigt för andra. 


Tja.... nu orkar jag inte skriva mer. Kort och gott för mig var det viktigt att UTTALAT få med förhållningssättet till människor och djur också. Inte bara de tekniska principerna. Det är min variant av klickerträning!


Det får räcka. Och nu - bilder!!!!


"Mage mot mage"

 

    

Johan och Loke

 

 

 





 

Loke tigger godis som en hund ...


 

 

Man gör så gott man kan. Många fel, något rätt...

 

Än slank han hit och än slank han dit ;-)



 

  

  

Milou äääääälskar att stegra.

 

Av Ann-Louise Ryrvik - 4 september 2011 09:11


Nejdå, stackarn, han är allt go´. Men namnet låter bra och han har ett rejält humör. Vi springer och servar honom alla tre. Får han inte sina behov tillfredsställda inom några sekunder så visar han tydligt sitt missnöje. Tålamod är inte hans grej. (Inte min heller förresten) Så fort som han dock fått som han vill är han nöjd och glad och sååååå gullig. (Precis som jag också ;-) )


 Några färska bilder kommer här.





 


 

Vaddå jag humör? Vad menar ni????




  

Mina älskade prinsar!


  

Dessa ögon kan i vissa lägen vara rent mordiska, vilket får tankarna att gå till Chucky....  

Av Ann-Louise Ryrvik - 4 september 2011 01:39


I natt när jag skulle göra detta inlägg, så hade lilleman andra åsikter. När jag laddat upp bilderna så var det STOPP! Du ska vara med MIG nu. Och så fick det bli. Tänkt att vara helt styrd av 4,5 kg temperament :-). Det värsta är att han är så lik mig och jag förstår vad jag har att vänta mig framöver ;-).

Det var en fantastisk dag i går i alla fall. Sol och skön temperatur. Riktigt, riktigt fint. Jag fick gjort massor och känner att jag är på G igen. Det har varit nyttigt, om än jobbigt det sista halvåret med trötthet, graviditet och tiden på sjukhuset. Jag känder verkligen hur jag längtade till att greja med djuren och få struktur på saker och ting i livet. Grejen är att jag är en livsnjutare till 100%. Jag följer minsta motståndets lag och det är "mycket snack och lite verkstad". Det är jag väl fortfarande, men jag tror att jag blivit lite duktigare med att ta fart, utnyttja möjligheter och få saker gjorda sedan jag har varit helt låst. Så här har jag inte varit på ett tag. Hoppas att det håller i sig.






  




  

Zack har hittat en mysig plats på det gamla utebordet...


 

Tre hundar och en form med matrester...


Det var också första gången sedan kejsarsnittet som jag red. Tja, om man kan kalla det för ridning. Vi hasar runt lite hit och dit i paddocken och försöker hitta varandra. Loke är så underbart snäll. På med sadel och tingeltangel. Sedan gick jag till min pall och då kommer han dit och klämmer sig in till. Fasen vad jag älskar honom. Han trycker sig så nära så jag ska ta mig upp och sedan vrider han huvudet åt utsidan för att liksom kolla om jag kommer upp och på plats. Ja, detta var inte så vetenskapligt skrivet ;-), det har med inlärning och belöningsförväntan att göra men samtidigt kan man inte undgå att känna att det finns en nivå till - förståelse och kärlek. I alla fall känns det bra att tänka så, för det är så jag känner gentemot honom.

Väl uppe hasade vi oss lite hit och dit, med många godisstopp emellan. Han fick lite extra för han är "snäll" också ;-) he he sån är jag. Förr var jag inte lika ödmjuk inför uppgiften, nu tänker jag ofta på hur liten och svag man är. Och att jag egentligen inte har något som helst att säga till om utan vi måste få ett samspel och förståelse. Bent Branderup säger ungefär som så att "två själar måste vilja, vad två kroppar kan". Ligger mycket i det. Och det är väl det som är "problemet" med mig och Loke. Vi vill, han kan och sen är det jag då, men om jag lyssnar på honom så lär han nog mig =D

 


 

  

Krumelurer

Vi höll inte på så värstans länge. Efteråt när jag skulle ta ut honom försökte han tigga om att vara kvar genom att föreslå att han skulle lägga sig. Bra idé tyckte jag. (Shit där rök mitt ledarskap och min dominans ;-). ) Jag tog av tyglarna och han fick lägga sig. Sedan tränade vi att ligga kvar med huvudet nere. Det gick finemang. Han såg mönstret direkt. Om jag lägger ned hakan i marken så kommer tanten tillbaka med morot. Jag kunde gå hela paddocklängden och han låg kvar. Kul. Sötast var han nästan när han försökte krafsa med ett framben medans han hade hakan i marken.


  




  




 

På kvällen skulle Gubben på killfest eller kanske snarare gubbfest. Jag och ungarna körde in honom till Trollhättan och fick då se den tomma kanalen. När vi lämpat av honom, så åkte vi bort och kollade lite.

  


  


  

Tämligen imponerande byggnadsverk.



 


  

Gubben är på plus sedan han kom hem med dessa i förrgår. Sweet!

 

 

  

Av Ann-Louise Ryrvik - 2 september 2011 20:58


I går var det dags för BVC igen. Vi går varannan vecka nu. Lite rapport för de intresserade; Erik är nu 10 veckor eller 2 veckor beroende på hur man ser det. Vikt; 4140 och längd 52,5 cm. M.a.o fullstor. Gott det. Han fick också göra "följa med blicken" - testet. (Det påminner lite om det polisen gör för att kolla alkoholpåverkan i USA. Kan man följa ett rörligt föremål med blicken...) Erik klarade detta och är m.a.o inte alkohol påverkad heller ;-). Fniss, fniss.


Fast ibland kan man undra....

 

Mot oändligheten och vidare.....






  



På eftermiddagen var familjen ute på en riktigt go´svamppromenad i 3 timmar och plockade allt ifrån kantareller till citrongulslemskivling och smörsopp. Gotteligott! Vem ska rensa? Det är det stora problemet. Plocka = kul. Rensa = blä.

Åskan mullrade mest hela tiden, men vi klarade oss torra nästan ända hem. Sista biten kom dock en skur så vi var lite lagom blöta när vi kom hem. Hemma väntade Emelie med en kanelkrans och glatt humör. Det blev fika och tjöta tills klockan var sen.


Några bilder från härromdan när hon och Krille var här...


    

Zack äääääälskar Emelie!!!


Johan kränger på Emelie och Christian ett gäng jultidningar.



                  

Kompis har sitt lyxliv att tacka Emelie. Hon är djurens vän nr. 1 och hade sett kattungarna bland lastpallar o dyl bakom jobbet. Hon fångade in de tre syskonkatterna. En har hon (Amigo), en har jag (Kompis) och en fick flytta till Mellerud.

 

Nu ska fru Ryrvik snart skrutta i säng, trots den tidiga timmen och att det är fredag. Förra natten var i klass med Guantanamo i tortyr. (Ursäkta överdriften..)Han väckte mig ungefär en gång i timmen och gnölade. Inget var bra. Faktum att det är värre att sova och bli väckt gång på gång än att vara vaken helt. I natt tar Gubben natten och jag ska sova. Sen ska han på killfest i morgon kväll så då är det min tur igen.


Go´natt gott folk!

Av Ann-Louise Ryrvik - 1 september 2011 09:05


På onsdagar har Johan kör ett par timmar efter skolan. Jag tog med lite matsäck till honom och plockade upp honom på skolan. Efter att ha käkat styrde vi kosan mot Skräcklan(d). Det heter Skräcklan fast jag tycker att Skräckland är mycket roligare. Nåväl, bron i Vänersborg är under reparation som för övrigt allt annat i regionen. Stallbackabron (Trollhättan) repareras. 45:an byggs ut och för att passa på medans alla ändå är i farten så har man nu stängt av slussarna för reparation så nu ska det som normalt slussas istället fraktas med tusentals lastbilar.... Var då? På 45:an och över Stallbackabron. Tummen upp! Kanske smart, fast det känns inte riktigt så, å andra sidan drabbar det inte mig, värre är de som måste åka den vägen. Dessutom tror jag inte tågen går till Göteborg, eftersom man bygger dubbelspår, utan man måste åka buss. (Ja, på 45:an.) Sedan kommer det förstås att bli väldigt bra sedan.



Som ersättning för bron så har man skaffat en färja. Hörde det på nyheterna och undrat hur det ska gå att färja alla över men den gick från ena änden av kanalen till andra så det var som en flytande bro. Smart.

 


  

Fika är gott!

  

Pöss!


  

Pöss, pöss!


 

Ganska söta är sparvarna fast de ses som ohyra.

  

Passade på att ta en promenad i det vackra vädret.





  



     

Vackert!

 


 

Bonnehunden har fullt upp att "läsa tidningen".

 

Lite miljöträning i form av bro.


 


 


 

På väg tillbaka fick Zack ögonkontakt med sälen. Usch vad konstig den var!

 

Men efter en liten rundgång via vindsidan så...


 

Den var väl ganska fin!?!



 


Det blev väldigt bra träning för Zack Grävlingen. Han skötte sig kanon och allra nöjdast var jag när det kom två hundar som verkligen ville fram. De stod rakt ut i kopplen och stirrade på honom och en skällde. Ändå vände han upp frivilligt. Eget beslut. Naturligtvis blev det kampdutt på det =D. När vi gick vidare tog han ingen notis om dem och jag kunde prata några ord med mattarna. (Att vi tränade att unghunden inte skulle hälsa och bry sig om andra hundar och att deras hundar var såå fina och duktiga.) 


Efter kören åkte vi en sväng upp till klubben också.


  Vackert möte på väg upp till klubben! (Jenny o CO)


 

Invigde de nyuppsatta speglarna. Kanon!


Det gjorde Johan också ha ha ha



 

Bröderna Ryrvik.


Sitter just och ser på nyhetsmorgon och konstaterar att mode är ett j-la skit. Nu helt plötsligt är det modernt med päls och reptilskinn. Om det nu hade varit att vederbörande verkligen gillade detta eller fann det praktiskt, men nu ska tusentals människor bära det FÖR ATT DET ÄR MODERNT. En massa djur måste släppa livet till under tveksamma former till människors kortsiktiga klädsel för att alla andra har det. Nästa år är det ute igen och då slängs grejerna. Tragiskt!!! Morrrrrr....


Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards