Alla inlägg under oktober 2011

Av Ann-Louise Ryrvik - 10 oktober 2011 08:15


Usch i förrgår hade jag riktigt höstdepp. Det hade varit varmt och skönt och sedan vid lunchtid - PANG - då kom hösten! Luften blev verkligen iskall och då var det definitivt hösten har kommit och vintern är på väg... SURT! Jag avskyr den kalla årstiden och jag bor antagligen i fel ände av världen. Jag är av den devisen att skulle vi människor bo där det är kallare än 15 plus hade vi haft PÄLS! Nu är vi som nakenråttor och behöver m.a.o värme och sol.

Varje vinter går jag i ide och får inget särskilt gjort, men de två sista vintrarna har varit så rejäla och långdragna att det inte funkar. Jag måste ändra inställning. Kanske köpa skoteroverall/överlevnadsutrustning och sedan försöka få saker och ting att rulla någotsånär. Slipper man bara snön, så skulle det nog kunna gå.


I vilket fall var jag lite nere. Jag satt inne med mössa och halsduk och mådde pyton. Jag har ju en mentalitet lite som Tiger i Nalle Puh. Full fart, happy, happy, happy och sedan en eftermiddag/en dag är det såååååååå dystert. Såååååå eländigt och såååååå fruktansvärt (för att sedan dagen efter sudsa och skratta som vanligt.) Nu inträffade dyster-dagen. Jag satt med min mössa och halsduk i skinnsoffan och tittade tomt framför mig. Kroppen kunde inte röra sig och det var nattsvart. Gubben hade försökt pigga upp mig men det gör mig ännu mer irriterad och sur.


Vem kom inte då? Zack. Han hoppade upp och satte sig bredvid mig i soffan. Tittade lite stillsamt och konstigt på mig (han brukar bita en rakt av annars :-) ). Han satte försiktigt nosen mot min kind, det som stack ut mellan mössa och halsduk. Han nosade försiktigt och sedan slickade han mig sakta i ansiktet. Då la jag händerna om honom och han borrade in sin nos i halsduken och satt helt stilla. Jag började klia honom och han kliade tillbaka. Nopprade i halsduken och nopprade i tröjan. Nopprandet är dock så smärtsamt, och han gjorde det med sådan inlevelse att jag började skratta - och sedan vände det. Älskade vovve såg att matte var låg och lyckades muntra upp henne bara sådär som hundar kan


 


Finns det något bättre än fyrfota vänner?!?

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 8 oktober 2011 22:06


Det blev ett bryskt uppvaknande efter en underbart skön natt. Gubben hade haft hand om Erik hela natten och jag hade sovit nästan åtta timmar. Rekord. Inte sedan i början av juni har jag sovit så länge. Riktigt skönt var det. Men kort är den lycka som varar.

I arla morgonstund kom grannen förbi. Han hade varit ute och gått i skogen med sin tax och där hade han träffat på Milou. Milou beslöt att göra sällskap och traskade med dem. Nu stod de på gårdsplanen eftersom grannen var orolig att Milou skulle följa med honom hem och därmed både ut på grusväg och asfaltsväg.

Gubben väckte mig och jag fick yrvaket lokalisera lite kläder och skutta ut. Underbara jäkla Milou. När han fick syn på mig så knödde han sig mellan de parkerade bilarna och kom för att möta mig <3.

I såna situationer tror jag det underlättar att man belöningsbaserar sin träning. Både att han slogföje med granne och att han glatt följde med hem. Svansade efter som en hund :-) och att han följde med mig in i hagen igen utan varken grimma eller grimskaft.


Denna händelse fick som följd att jag fick ägna dagen åt staket. Gubben var tvungen iväg. Då kom gulliga Annika förbi och hjälpte mig med Erik så jag kunde staketa i lugn och ro. Hittade inte mätaren att kolla strömmen i staketet, men satte upp lite ny tråd/elband och grejade lite. Nu får vi se om den lilla rymmar-rumpan är hemma i morgon när jag vaknar. Undrar om jag kan sova.


Här är några bilder tagna med ful-kameran i skymningen. Inte så bra bilder men ändå....


Rymmarrumpan Milou!


  

Där står pojkarna på rad. Milou är inne men funderar på annat....


  

Ganska fredlig stämning i hagen eller hur. Varför stå en bit från varandra när man kan knô???

 

 

  

Å lite mat ska det vara. Här är det Milou och Loke som gottar sig.



 

Lite gos efter maten. Cazal och Edipo hjälper varandra att klia svansarna.


  

Iberiska hästar; P.R.E och lusitano.




   

Snygg profil tycker jag som är lite svag för det konvexa.




De hungrigare hästarna städar efter de andra. 


 

Erik <3 Edipo = Forever!


    

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 4 oktober 2011 18:47




Mammas minste pojke - Oscar II. Snart ska träningen börja. Måste bara få i gång det större akvariet bara, så jag kan avdela så jag inte får all tre i träningen på samma gång :-).

Längtar...  




 


   



 


Av Ann-Louise Ryrvik - 3 oktober 2011 22:32


Tja, månaden har i alla fall börjat bra. Gott väder - sommartemperaturen - och fortfarande sitter vi och häckar på altanen på kvällarna. En liten brasa och sedan är det inga problem. Skönt. Bäst att passa på innan snöeländet anländer.


Mycket svampplockande blir det. Eller mycket och mycket. En del. Jag orkar ofta inte rensa (i-lands problem Charlotte! ;-)). Plocka däremot är kul. I alla fall de gula som kräver lite letande - i alla fall ibland. Annars har det varit gott om sådana också i år. Jag gillar trattisar och det är det så gott om så jag orkar inte ens plocka ibland.


 PÅ väg. Barnvagnen är fådd. Tack och lov för det. En ny kostar bortåt 10 000 och eftersom vi oftast kör off-road så vore ju det vansinne.... Över stock och sten, bäckar och krondiken =D .



     Så vackert det är nu....

 

 


Här kommer en panorering över trattkantarellbestånd. Jag plockade dem inte. De ska få växa till sig några dagar till innan jag plockar. Men gott om trattisar är det.


Ett...  



Två...

 

Tre...  



Älskade hundar! De tycker svamppromenader är skoj. De gillar också att gå off-road. Diva löper, Zack växer och Puppis är snäll och go.  Zack är en riktig pärla. Han är jättelik Kiro i sättet med sina jämfotaskutt och hans bitande i mina fingrar. Nä, han biter väl inte, men jag kommer ändå alltid ikläm när jag tränar. Precis så var det alltid med Kiro också. I stort sett varje träning hade jag blodvite någonstans.



 

Hösthundar. De är vackra i kvällssolen.


  

Ett litet upplet....

 

 

 

Så sakterliga börjar hundträningen tugga igång och planer att smidas. Så även ridningen efter kejsarsnittet. Loke - min snälle hjälte - får hasa runt med mig i krumelurer och verkar tycka att det är okey.

Han får lite karameller och krävs det inte mer än så för att han ska ställa upp så är det nog inte så plågsamt, som man ibland tror. Ibland känner man sig så klumpig, otimad och allmänt dålig, men som sagt han ruskar väl av mig om han inte vill ha mig kvar på ryggen :-).Vad som är extra hjärtknipande är att han går och ställer sig vid ingången till paddocken vid ungefär den tid jag brukar komma. Pussgurkan. Det är plågsamt de dagar jag hoppar över. Då brukar jag gå ut och ge honom ett äpple i alla fall


En annan liten intressant sak är att han är "häst" igen. Efter kastreringen blev han ju lite låg och osäker, fast nu är han med i gemet igen. Nu hänger han med grabbarna utan några somhelst oro. De står i hög och sover tillsammans =D. Förut har ju Loke varit några meter vid sidan av, så det är roligt nu. 

   

Av Ann-Louise Ryrvik - 3 oktober 2011 10:06


Fick se denna på Facebook. Cesar Millan besöker Southpark. Ni som inte orkar - titta nu trots dåligt ljud o bild.



Kommentarer?

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26 27 28 29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se