Jaha, å så var det då ett nytt år då. 2012. Ska bli spännande att se om det blir lika bra som de förra varit eller kanske t.o.m bättre.

Själva nyårsfirandet var väldigt trevligt. Johan smartingen kom på att vi och gästerna var tvugna att berätta våra nyårslöften på scen med mic och högtalare. Undrar om de blir mer hållbara då. Jag spräckte mitt direkt. Jag lovade att äta ordentliga mål och inte en massa blaj. Det körde ihop sig direkt för mig. Nästan hela dagen har varit ett oreglebundet snaskande förutom en god middag hos familjen Laudama. Fast nyårslöften gäller väl inte egentligen förrän efter tjugondag knut.... :-).

Vid tolvslaget började det smälla förstås. Både i söder, öster och väster. Jag hade tänt upp paddocken så att det inte skulle synas lika bra. Hästarna tog det hela med ro. De stod och tittade på skådespelet. Jag gick ändå ut för att stötta dem lite och prata med dem. Det roliga var att de tamej f-n visste att jag skulle komma med massor av godis. Det är ju tredje året i rad som jag gör så. I vilket fall kom de springande fram till staketet så fort jag gick av altanen och mot dem. De hade gjort kopplingen fyrverkeri = godis.

Kanon.

Sedan började närmsta grannen, tvärs över skjuta. Då blev Loke lite orolig och tog några travsteg typ tre. Så värre var det inte. Hundarna som hörde att det var grejer på gång hade själva öppnat ytterdörren och kom glatt utspringande. Jag säger bara tack och lov mitt i eländet att man  har djur som inte är rädda. Hundarna bekom det verkligen inte, hästarna var mest förundrade trots att det smällde och blixtrade rejält. Man tänker på de stackars djur (och människor) som mår jättedåligt. Vilken ångest! Vilket lidande!

(Sen är det nog ändå en viktig tanke när det gäller avel. Att man avlar på djur som är så trygga och ljudsäkra som möjligt och som klarar även denna typ av belastning.)

Pojkarna kollar på spektaklet...