När Kiro började bli gammal och Essie ärvts av Johan så kom en liten valp till familjen. Det var Jago av Midälvaland eller som han kallas "Puppis". Han kommer som sagt från Midälvaland och goaste Lena & Lena.  Sötaste lille valpen. Till skillnad mot Essie som var som en vuxen hund vid 8 v. smidig, snabb och med ståndöron så  var Puppis klumpig och klampig och kunde nog inte springa något förrän han var ett halvår. Innan dess snubblade han bara på sina stora tassar. Puppis hör heller inte till de smartaste hundarna, men nog till de snabbaste. En av landets kändaste tränare sa att "det var den första schäfern som jag sett kan springa". Fruktansvärt snabb är han. Långbent och långryggad. Dessutom tränade Essie upp honom bra när han var valp och unghund. Hon älskade att leka hare. Sprang och bjöd in till jakt och sedan for hon som ett svart streck över stock och sten, hur smidig som helst. Puppis blev snabb, men inte lika smidig som henne. Svårt med den stora kroppen kanske.

Dessutom har Johan tränat honom bra också med sina busiga cykellekar:-).

Puppis och Essie (och knip i mattes hjärta).

Bigfoot

När jag fick hem min lilla valp var jag gött sugen att komma igång med träning och tävling, med tanke på att jag nu hade lite mer träningskunskap, visste vad jag ville och att Essie hade varit sjuk så mycket. Nu skulle jag äntligen få komma igång igen!!!

Jag fick lugna mig. För det första var han ju klumpig bra länge och jag ville inte att han skulle få fel association till vissa moment pga fysisk oförmåga, för det andra så var han omogen. Men sakta, sakta kunde vi träna mer och mer och det verkade riktigt lovande. En ursnabb schäfer som är helt tyst trots det. Inget pip och gnäll. Grunderna var fina och jag såg framför mig hur kul det skulle bli... Jag anmälde mig till några tävlingar och  hade siktat in mig både på appellsök och lägresökt tidsmässigt och hade också gjort en liten kik på även högre och elit i tid som den glada optimist jag är.

Det blev inget med det. När jag börja träna hårdare så blev Puppis dålig. Började efter några veckors träning med sök tre gånger i veckan. Reagerade direkt när han gnydde till när han skulle gå uppför trappen. När det sedan hände en gång till, åkte jag in till Blå Stjärnan. Veterinären kollade ryggen, tryckte och klämde, men han visade inget. Han höfter röntgades om och de skyllde på hans C-höft. Nope, tänkte jag. Detta är något med ryggen. Säkert inte lätt för dem att hitta, men ändå känner man själv som matte vad problemet sitter.

Det gick ett tag till. En dag pep han igen. Jag ringde Blå Stjärnan igen. NU har han verkligen ont. Ska jag komma in för nu visar han nog något om ni kollar ryggen. Du kan få en tid om typ tre veckor. Suck! Då kommer han att vara "bra" igen. Jag ringde "min" veterinär, Jörgen i Karlstad. Han var inte där men Stig var där och jag fick komma direkt. Stig kollade igenom hunden led för led, tå för tå nerifrån och upp. Jag fick gå ut och gör böjprov. Sedan gick vi vidare till ryggen. Han kände och.... JAPP det är ryggen. In och röntga och då visade det sig att det var förändringar i ryggen. Jag fick remiss till Strömsholm där han sedan blev opererad. (Trots att han bara hade visat smärta genom 4-6 enstaka pip vid två, tre tillfällen var det ett rejält diskbråk.) Det blev rehabilitering, träningsprogram och promenader i "trasken".  Tyvärr så har han inte blivit bra. Han funkar till vardags, men kommer inte hålla för träning. Han är heller ingen hund som gör något på halvfart. Då får han istället vara med på promenader, leka lite och spåra... Lydnaden är inlärd med fullt ös medvetslös och att få honom att ta i mindre känns både omöjligt och onödigt.

Det mest fantastiska med Puppis är hur stabil han ändå är. Trots att hans hjärna är klen ;-) och tempot på topp så kan han varva mellan hög aktivitet och låg. Där de flesta skulle börja tugga i Johan och hans kompisar så bromsar han bara in bredvid och sedan tycks han fråga - Kul. Vad ska vi göra nu?

Ord som sammanfattar honom är JÄTTESNABB, JÄTTESNYGG OCH JÄTTESNÄLL! Onekligen den snyggaste vovven jag haft.

Här jagar han efter Johan som springer runt huset....

Puppis har varit lite muppig mot andra hundar, jag tror att det har haft med smärtan i ryggen att göra. Som unghund visade han inget och han har blivit mindre muppig efter operation och när han verkar må bättre. Det går lite upp och ned. Annars är han gudasnäll! En stor och god jätte. En riktig älskling!!!

 

agneta

9 januari 2012 10:22

varför tror du han fick problem med ryggen, är det medfött? kan det ha koppling till hans "klumpighet"? det är så synd att ha en arbetsvillig hund som inte klarar av träning, men det är nog så att det är vi som tycker det är sorgligt, hundar lever ju i nuet...

Ann-Louise Ryrvik

9 januari 2012 10:32

Kan inte säga säkert. Olika säger olika. Ärftligt eller förvärvat. Jag tror på en kombination, fast vet inte. Kanske en svaghet i ryggen i kombination med ett trauma. Han blåste nämligen i grindposten å det värsta när han var ca 4 månader. Essie först som jakthare, smidíg som bara den. Hon gjorde en tvärsväng ut genom grinden. Det fixade inte han utan drog i precis vid höften å det värsta. (Den som är C) Han stod och skrek, benet hängde men började linka efter fem minuter och sedan var han som vanligt. Undrar om det var det som utlöste det... På Strömsholm menade man på arv... Att koppelrastas skulle inte vara något liv för en ung arbetsvillig hund, men så länge han kan vara med på promenader och springa lite. Han kan gå något spår och upplet så tror jag han har det bra.

 

agneta

10 januari 2012 11:11

jag överbelastade min cockervalp när hon var 4 månader, efter det var hon halt på höger fram när hon blev trött. undrar om man kunde ha gjort nåt åt det...behandlar nu min collie med laser och hon har blivit som ny!

Ann-Louise Ryrvik

10 januari 2012 15:23

Aldrig gott att veta... Tråkigt när de blir dåliga.
Laser kanske vore något..

 

Angelica - En Partilletjej

13 januari 2012 16:54

Hej,
Jag har funderat lite på hur man kan stötta vissa föreningar som håller på med djuradoptioner utomlands. Som DinasArk som jobbar i Rumänien med adoptioner av hundar till Sverige o andra EU-länder och även steriliserar och vaccinerar hundarna för att de inte ska bli dödade av befolkningen.
DinasArk består av bland annat en tjej vid namn Ester som utbildar sig till vetrinär nere i Cluj på hänget de flesta hundarna kommer ifrån innan de flyttar till hundhotellet. Jag har förstått att de får en hel del penga-donationer av privatpersoner, men min tanke är att kunna samla ihop leksaker, gosedjur mm som hundarna kan få nere i Cluj.
Så vet du med dig att du har hund, eller haft, eller helt enkelt bara håller på med hundartiklar och är villig att donera. Det kan vara t ex en bädd du inte längre använder, koppel, halsband, leksaker, hundben, reflexer mm.. Donera ! Antingen kontaktar du mig, eller DinasArk direkt via: donationer@dinasark.se . Som sagt, " INGEN kan göra allt, men ALLA kan göra något "

//Vänligen, Angelica

http://angelicakjellen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...