Åh så ljuvligt det är ute nu! Man märker att ljuset är på väg tillbaka och igår var det nästan som vår i luften. I LOVE!!!!!! Wiiiiiiiiiiiiiiiiii....!!!!

Jag passade på att ta några bilder. Det är otroligt att det är mitten på januari och det är grönt ute.

Zack och Puppis. (Diva ligger någonstans och käkar ben.)

Zackemannen

Vår? Nä mitten av januari. <3

Är lite orolig för nävan som börjat växa. Även liljor. Och en ros har knopp....

Och så var vi inne på Zack då.

Jag hade inge som helst planer på att skaffa en hund till. Jag hade Diva och Puppis och var nöjd med det. Världens goaste vovvar, även om det ingen tävling skulle bli. Jag har ju ändå lite annat och pyssla med med tanke på alla hästar.

Men så blev det inte....

Hörde föreläsning i Falköping av Jan Gyllensten om mentalitet. Han pratade bl.a i förbifarten om hans sambos slit vad gäller mentalitet och avel. Det lät bra och en dag när jag inte hade så mycket att göra så kollade jag in hans hemsida. Fick så se att det var många gamla bekanta namnn på kennelsidorna... Jag blev genast nyfiken. Medans jag kollade runt såg jag att en klubbkompis hade valp från dem. När jag kollade lite extra i stamtavlan där hittades Dittegårdens Oskov. Kiros pappa! Många av hundarna påminde om Kiro också och jag fick lite hjärtknip... Men nope. Jag ska ingen ha någon valp förrän om många år.

Några månader senare var jag med tre andra instruktörer i Skåne och hade lydnadsläger. Vi satt och tjötade på kvällarna och jag sa vid något tillfälle att "ny valp för mig blir det inte förrän om bortåt tio år!" -Så du ska inte ha någon ny att tävla med??!?? undrade någon. -Nehej då. Det ska jag INTE! Jag har fullt upp med två hundar och fyra hästar. Nope!

Men någonstans hade dock ett litet, litet frö såtts. Att prata om det hade vattnat grödan. Strax efter råkade jag googla runt lite. Hamnade hos Truxelis... och SEDÄR! Där hade det fötts en kull valpar med "perfekta" släktingar!!! Det pirrade i magen som om jag var kär. Ska jag? Kan jag? Inte nu, men kanske sen? Kan ju kolla om fler kullar är planerade längre fram med samma linjer. Jag ringde Bettan och ... ja, så var det då kört förstås =D.

Hur skulle jag lägga fram detta till stackars Gubben? Tre hundar igen? Jag hade själv tyckt det var för mycket. Ingen bra situation. Men som vanligt, så bejakar han alla mina stolletag med total självklarhet. -Klart du ska ha en valp ur den kullen! sa han. -Ett sådant tillfälle kan du ju inte missa!

Är han inte världens goaste?!?

Bilder fanns på små valpar, som så småningom blev större. Den ena var sötare än den andre, tills jag fick syn på någon helt udda. Det var den fulaste valp jag sett. Ha ha ha. Jag ropade på Johan. Kom ska du få se!! Vilken stackare ska få den då, skämtade jag. Det var den fulaste valp jag sett!!! Kolla de stirriga ögonen och de stora, upprättstående öronen!!!. Johan blev nästan arg på mig.  -Du får inte säga så!!! Tänkt om han hörde dig och blev ledsen. ALLA hundar är fina!

Tja, vad tycker ni? (Bilden snodd på Truxelis sida.)

Efter bara några veckor var det dags att åka upp till Umeå för att hämta Zack. Johan följde med mig upp för att kolla. Valparna var helt bedårande. De var trinda, rundögda med fina vippöron. Bland dessa små rultiga valparna fanns förstås också den med stirrig blick och upprättstående öron. Kolla där är han!! sa jag till Johan. Ha ha ha...

Vi tittade, och försökte välja men den som ideligen fångade vår blick var just denne. Han gjorde alla roliga saker. Han studerade oss hela tiden med fast och rättfram blick. Så fort något fräckt hände och man tittade till så var det denne. Så fort vi tittade på honom mötte han våra ögon med vaken, öppen och vass blick. 

Nähä, detta går inte! Johan, undrade jag. Ska vi ta den där stirriga valpen?!?? Han var direkt med på tåget. Så fick det bli och jag ångrar inte en sekund =D.

Zack var precis den hund jag letade efter och han påminner mycket om min gamle Kiro i sättet. Smart, hoppig och biter mig alltid så det blöder när vi tränar. Fingrarna liksom bara råkar komma i kläm. Precis så var Kiro också. Har bra näsa, fast Kiro var nog ännu mer skickad. (Kommer ihåg när Kiro spårade mig på asfalt när han var 8v. Gubben sålde flygplan och hundarna sprang runt medans vi gick in i en hangar. Genom dörrarna kunde jag sedan se Kiro på långt håll börja leta efter oss och spårade jättefint med näsan i asfalten. Följde varje sväng och kom sedan fram till oss.)

Zack, precis som Kiro (och ingen annan schäfer heller gissar jag), är långt ifrån så snabb som Puppis men betydligt smartare. Jag tror det kan vara bra ändå. Zack tänker till och analyserar lite innan han agerar. Det gjorde Kiro också. Det är väldigt praktiskt.

Eftersom det nu var länge sedan man tävlade, så är jag tämligen sugen. Med Essie och Puppis, har jag tränat mycket och varit extremt noggrann. Perfekt var det enda rätta och inget var gott nog. När det började bli så bra att det gick att börja tävla så kom sjukdomar i vägen. Nu tänkte jag nog göra lite annorlunda. Jag ska nog nöja mig med lite mer slak lina och komma ut och tävla. Även om det inte är färdigtränat (blir det aldrig) och även om det inte är "tillräckligt bra". Kanske det blir en lydnadsetta frampå vårkanten och en appell likaså... Vi får se vad vi hinner.

Ps. Måste bara tillägga att idag tycker jag att Zack är världens vackraste vovve :-) !!)