I går var det en jäkla skitdag om man får säga så rakt ut. Jag har ju som jag sagt förut ett lynne som Tiger i Nalle Puh. Jag hoppar och skuttar, hoppar och skuttar och inga problem finns. Jag klarar allt och jag är bäst i världen. Sedan kommer det en anhopning av skit och då är det mööööörker. Så dysterkvist så det finns inte....

Mycket elände var det. Fast om man tänker efter och har lite perspektiv så är det löjligt! Inget allvarligt alls. Bara tjafs och det säger väl mer om vilken skyddad tillvaro man lever i när man kan få härdsmälta av inget.

Idag var allt bättre. Mycket bättre!

Erik sov hela natten. Från klockan 21 till klockan 07.30 Skönt! Utsövda och pigga studsade vi upp. Efter grötfrukost drog gubben, Erik och Johan på turné och jag kunde göra vad jag ville. Hurra!!! (Låter som att jag är glad att bli av med dem, men det är jag inte….Jo, det är jag visst, eftersom jag får se dem igen senare på dan. Det är underbart att verkligen ha helt egen tid att göra vad man vill med. Ingen att ta hänsyn till, ingen tid att passa, inget ansvar…)

Jag åkte upp till brukshundklubben. Först en promenad på dryga timmen och sedan lite lydnadsträning och upplet med Zack. Uppletet gick kanon. I går strulade jag till det genom att bli irriterad på Zack vilken jag trodde var okoncentrerad och slarvig – dumma, dumma mig!!!!!  Han hade ett föremål som låg där jag absolut inte trodde mig ha något. En miss i kommunikation hade resulterat i ett föremål i baslinjens högerhörn. Vems fel var det då? Mitt förstås som inte förklarar tillräckligt ordentligt. Dumma mig! Idag gjorde jag det mycket enkelt. Tre föremål rakt ut och han gick som en dans. Bra tempo, höll fint och jag var jättenöjd.

Några bilder från igår...

Klar med sitt upplet och bort till barnen och få extra beröm.

Stegen släppte. Ytterligare en sak som bidrog till härdsmältan igår. Jag hade ju kört på en stege som inte blev så lyckad. Själva stegen var ganska halkiga och eftersom han var osäker så blev det ännu halkigare. Trodde att det hade passerat utan att registrerats nämnvärt. När jag igår var på klubben och skulle köra på vår braiga stege så visade det sig att han ändå hade lite med sig. Tror mycket av den frustrationen hos mig var irritation på mig själv och hur jag kunde sätta mig i en sådan situation. Så jäkla dumt. Onödigt. Ja allt…. Redan igår eftermiddag svängde jag upp till klubben igen medans Johan var på hiphop/streetdance. Jag hade tänkt till. Jag låter honom gå agilitybalansbommen och a-hindret för att få honom att känna sig bekväm med att gå upp och höjd igen. Det var väldans roligt att se hans reaktion på balansbommen först. Ett par-tre gånger hoppade han av på väg upp. Verkade osäker, men sedan tog han sig samman och gick över. Det var precis som om han själv förstått att han överkommit en osäkerhet. Han blev jätteglad och upplyft. Ville ta den igen och igen. Samma med a-hindret. Upp och ned och han såg helt lycklig ut. I dag när jag släppte ut honom ur bilen och han gick och strosade var han plötsligt borta. Jag ropade på honom och då kom han inifrån agilitybanan. Han hade smitit in dit J. Jag började med några vändor över balansbommen och a-hindret, för att sedan gå över till lilla stegen. Det funkade! Nu gick han över, första vändan lite tveksamt, men sedan var det full fart. Vilken lättnad. Jag som var rädd att jag skapat bestående men med min dumhet. Där må jag säga att schäfrar är outstanding. Jaha är det så här idag. Ja, ja. Glömmer, släpper och går vidare. DET uppskattar jag. Och Zack är helt otrolig med att vara sansad och balansad. Jag älskar honom!!!

Zack was here - hemmaklubben.

När jag kommit hem blev det lite matlagning. Inga gubbar hemma än. Jag tog en sväng ut till hästarna. Hästarna gick som en dans idag. Longering för de stora och lite annat för Fnasket. Loke var jättemotiverad och var först på plats ovanligt nog. Han var så motiverad att när de andra hästarna kom flyttade han sig inte. Det ÄR MIN TUR nu först! Och det var ingen som protesterade.  I förrgår fick han ett pyttepass och han verkade ha tagit vid sig av det. Han ville in hela tiden då, och det kanske var det som satt kvar idag. Han var het som chilli och föreslog själv ”krumbukt-hopp-bock-slå med framben-leken”. Jag hakade på. Sicka saltomortaler han gjorde! Trodde att han tappat förmågan med sin tilltagande kroppshydda. Men jisses vilken kräm det är i den korpulenta lilla kroppen. Verkligen mammas dunderklump J. På linan var han också fantastiskt duktig, i alla fall i mina mått mätt. Lyhörd, aktiv och energisk.  

Cazal var nästa på tur. Duktig han med. Avslappnad och lugn. Sökte sig framåt och kunde vad jag kan bedöma svinga igenom kroppen på ett fint sätt. Grannarna långt bort var ute och pratade det blev lite störning och det var nyttigt. Han jobbade ändå vidare.

Milou likaså. Denna ponny får mig iderligen att förbluffas. Så lättlärd. Så smidig och så rejäl. I love him. Lite stegringar först och sedan longering. Belönade galoppfattningar lite extra idag.

Fnasket fick komma in sist.  Fick också stegra. Sedan fick han apportera, targeta, hålla position och lite annat småplock. Så mycket lugnare han har blivit. Det är inte längre fara för livet att vara nära honom när han är ”ON”. Gemene man skulle nog tycka det fortfarande, men gemene man har heller inte sett hur han varit =D. Han är helt ljuvlig i sina krumbukter, sidvärtes galopper och tjurfäktarkrumbukter. Snacka om att ha det i generna. Så energisk och så "aggressiv" i sina rörelser fast han bara är just energisk. Han har ett stort hjärta och jag tror att det klappar för mig

Nu på kvällskvisten blev det lite fiskträning. Gustav III har fattat ringen nu! Det kanske var pass nr. fem idag och nu ramlade poletten ned. Hurra! Det öppnar nya möjligheter till träning! Så pass kul. Nu ska jag sluta skriva och köra ett pass till med gullefirren. Danny har ledigt idag och har faktiskt fått foder på ytan. Annars håller han normalt på att explodera av all mat han får när vi tränar, men igår och idag har jag inte gjort något med honom så det fick bli lite ytmat.

Go´natt!

 

agneta

1 april 2012 10:27

kul att allt gick så bra, det är såna dagar man får räkna till livets pluskonto

Ann-Louise Ryrvik

1 april 2012 12:54

Tack. Ja, det väger upp dagen innan.

 

mattemia

2 april 2012 09:51

Sidvärtsgalopp, så då finns det alltså genetiskt hos våra Lusar?
Har kämpat och funderat, varför det varit så svårt att få Quartzo att galoppa mer än 3 steg framåt, innan han slänger ut "rumpen" och tar det sidvärts. Har studerat massor med klipp på You Tube och ser att det är så dom gör. Trodde att det var ett inlärt beteende för att akta hästarnas bakben från tjurhorn. Quartzo har sina bakben fulla av ärr. Förklaringen jag fick till detta var att man sätter kapsyler (av den gamla sorten) på pinnar och slår på benen för att lära hästen att akta sin bak. Ja Huva, hästarna vid medelhavet har det inte lätt.

http://lusitanoqsen.blogspot.com

Ann-Louise Ryrvik

2 april 2012 14:56

Jodu och akta bakben det gör han utan kapsyler. De rör sig fint i sidleds och i krumbukter. Han vallar (mig) något såpass.
Fasen så grymt. Men det är klart att alternativet om man nu ska tjurfäktas (det kan ju diskuteras)med kapsyler kanske är bättre än att i förlängningen få ett horn i benen förstås... Hua!
Vad jag hörde av Manuel Fernandes, så lät man hingstungarna växa upp i hagar tillsammans med tjurar. De lekte då med tjurarna och lärde sig parrera och vara orädda. De lärde sig hur tjurarna reagerade och att de kunde gå nära och retas eftersom de var snabbare än dem.
Så det är säkert en blandning av medföddhet och träning som vanligt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...