Alla inlägg under maj 2012
I går var det äntligen dags. Dags att hämta lille jättekaninen.
Nej, nej, NEJ jag ska inte börja träna kaniner! Not! Aldrig! Absolut inte! Men man vet aldrig... ;-)
Jag har varit fascinerad av belgiska jättekaninger ett tag. De kan bli enorma. Världsrekordet är väl 20 kg tror jag. Skrämmande stora. Kan verkligen se scenariot framför mig hur man sitter ute på altanen med gäster och så helt plötsligt blir det ringar i glasen á la Jurassic park. Alla blir förskräckta - vad är på ingång? Ett monster? En dinosaurie?
- Lugnt! Det är bara STAMPE!!!! Och så dyker han upp - jättekaninen. Ha ha XD.
Bild på belgiskjättekanin som är ärligt snodd på nätet :-)
Nå, så stora blir de inte i Sverige. Man vill inte avla på de allra största eftersom de bara lever några år då. Här är väl vikten runt 8 kg upp mot 10kg. Inte så lite det heller. Vår Stampe blir nog ännu lite mindre, men stor kanin blir det :-).
Här kommer lite bilder från när vi var och kikade på honom för några veckor sedan...
Johan och Stampes mamma.
Mammakanin
Liten plutt....
Flera små niner...
Pappa kanin.
Johan tycker att de är så söta så!
Nawwwwwh
Stampe (antagligen)
Ännu en varm och vacker dag. Så härligt!
När Johan slutat skolan åkte vi ner mot Kungsbacka. Jag skulle hämta en sadel där som jag grunnat lite på. På väg hem svängde vi förbi underbaraste familjen Wannberg i Skara. Det var nämligen som så att Junge fyllde 20 år.
Go´e, snälle, underbare Junge. Det känns så skönt att han har det så bra. Gud ska veta att det var svårt att släppa honom, men tänk så bra det kan bli. Ibland gäller det att tygla sin egoism och se till vad som blir bäst för hästen.
"arkivbild" tagen av Emelie
"arkivbild" tagen av Emelie
Jag var lite orolig för hur det skulle bli att träffa honom igen. Det var med ett sting av oro jag gick med ut till hagen. När jag gick fram till honom, lyfte han bara upp huvudet nosade på mig och fortsatte sedan lugnt att beta vidare som om inget hänt. Blandade känslor. Lite roligt hade det väl varit om han sett ut som "åh där är du!!!!!" å andra sidan så skönt att det inte var så. Hur skulle man då kunna få frid i hjärtat? Nej denna häst är numer 100% Wannbergare och det är jättehärligt! Bättre familj kan han inte få!!!
Junge med några av sina vänner. Han går med två hästar och ett gäng får plus världens goaste bagge!
Junge älskar ju barn och att bli ompysslad. Kan man få det bättre då???
Efteråt blev det fika med fantastisk bakelser och tårta i den Wannbergska sagoträdgården. Det är som att kliva in i en romantisk tavla från sekelskiftet. Erik tyckte att det var jätteskoj med Charlottes barn och var nöjd och snäll hela kvällen.
PÅ väge hem mötte vi Tindra och Junge som lämnat av Tindras kompis på busshållsplatsen. I stället för att bli skjutsade så tar man hästen :-).
Jag tog med kameran och hundarna ut i skogen härromdagen och bara kikade på vad de företog sig....
Okey. Här var matte lite inblandad då... Tack å hej!
I går var en tråååkdag. Idag skiner solen och humöret är på topp. Gubben kommer hem ikväll och då ska jag ut och greja med hästarna.
Här kommer lite blandade bilder utan någon som helst mening, utan bara för att.
Ha en fantastisk dag!!!
Johan-prinsen
Päronblom
Körsbärsblom
Erik Karl Oskar Ryrvik - "Krypet"
Erik och farfar
Denna dag har varit så tråkig att klockorna stannat. En såndär riktigt sur dag som aldrig vill ta slut och som man bara önskar ska ta slut. En meningslös dag. Ett slöseri med liv. Allmänt sugig alltså.
Jag är tröttare än tröttast efter att ha misskött sömnen i ett par veckor och snittat fyra timmar per natt. Det i kombination med en förkylning som ligger och mal in under, gör att det är ännu tråkigare. Och så regnar det också. Och så är gubben borta också och så.... Suck!
Normalt sett så har jag dagliga shower via köksfönstret av ystra fålar, men t.o.m de har tagit en dag off. För att försöka fördriva tiden denna dag, så har jag tagit fram några bilder från i söndags. Dessa är tagna via fönstret och jag hade nog aldrig lagt upp dom om det inte just varit brist på sysselsättning. Ha överseende gott folk.
- Min pappa var en GNU!!!! XD
Hästhög
Loke och Cazal gosar. Milou passerar
SKa vi leka???
Gosa då? Cazal luktar läääänge på Lokes man.
Mina vackra hingstpojkar fick fri lejd till paddocken för att städa lite gräs i kanterna...
Bus
Kommer inte ihåg vem det var som sa; klart att du kan ha hingstar ihop som har kallblod... :-)
Fnasket är fascinerande!
Rumpchock
Hoppas de visar tänderna lika bra när tandläkaren kommer ;-) fast kanske inte på samma sätt...
Fnasket Edipo
Loke har stoort tålamod med unga slynglar
Edipo och Milou gymnastiserar sig...
Det var en fråga som dök upp i en kommentar på facebook. En mycket intressant och relevant fråga. En fråga som gjorde att lilla hjärnkontoret fick skicka signaler till fingrarna, vilket resulterade i ett blogginlägg =D.
Varför vill vi rida på hästar idag när vi har bilar? Varför vill vi att de ska röra sig på ett speciellt sätt för att få en poäng eller hoppa högt hinder på hinder? Varför håller vi hästar och för den delen andra djur som husdjur? Deras tid som ”nyttodjur” på riktigt, d.v.s. för vår överlevnad, är över.
Vad andra människor tycker och tänker vet jag inte, men jag vet varför jag har husdjur och varför mina hästar kan sitta.
Anledningen till att jag har hästar och husdjur är att jag älskar dem som väsen. Det är ju hur flummigt som helst, men så är det. Jag blir glad av att vara i deras närhet, jag blir lycklig när de är lyckliga (vilket jag tror att de är när jag ser att de leker med varandra, kommer i galopp till mig, står och softar jättenära varandra eller ligger i en hög och snarkar). Jag älskar att i timmar beundra deras skönhet. Men annars finns inget syfte. Jag har dem inte för att jag saknar fortskaffningsmedel. Jag har dem inte som köttreserv. Jag har dem inte som landskapsvårdare, utan bara för mitt höga nöjes skull.
För mig är det heller inte viktigt att de ska prestera. Det är inte därför jag har dem. Det är därför jag inte kan begränsa mig till en art och en individ som jag satsar på och försöker göra något stort av. Nä, lite med många är min devis ;-P.
Vi har det ändå ganska bra som vi har det, kan jag tycka. Vi traskar på, gör lite si och lite så, allteftersom andan faller på. Vi tar dagen som den kommer och stressar inte. Dock är det svårt ibland att inte dras in i en känsla av otillräcklighet. Det mesta i vårt samhälle är tävlan och ”är du inte bäst så är du ingen”, ”vinner du inte så är det ingen idé att träna något”. Att bara njuta är inte orsak nog upplever jag.
T.o.m inom icke-tävlingsgenrer så smyger det sig in. Nu kan min häst ditt, nu gör min häst datt. Han/hon är sååååå fantastisk!!! Jag tycker att det är kul när det går framåt för andra, och jag gläds med dem som gör fantastiska saker, så det är inte missunnsamhet från min sida utan det jag ogillar är när det används i ett jämförande syfte. Underförstått ”jag är bra och du är dålig”. (Intressant är också att det ofta saknar täckning. Skrapar man på ytan så är det sällan så fantastiskt som det låter) Att tänka att det mer är fråga om dåligt självförtroende och försök att växa på andras bekostnad än något annat, är det rätta i dessa lägen, och fast man egentligen vet det så kan det ändå kännas ibland. Det är farligt! Det kan leda till frustrationer och uppgivenhet som inte är konstruktiva.
Man ska inte jämföra sig med någon annan. Man ska följa sin egen väg, sätta egna mål och strunta i vad andra tänker. Livet ser olika ut för olika människor, individerna är olika och målen är olika. Det är ojämförbart!
Nå men till frågan om ”varför vill man att hästar ska sitta?”. För mig är det fascination över möjligheten att kommunicera. För egen del räcker det fint med små beteenden som att gäspa, ruska, flema. Det är inte slutresultatet, beteendet som är det viktiga utan hur vi kan samarbeta fram det, jag och hästen. Och just att det är samarbete som är det viktiga. Att jag har hästar som stegrar, ligger, apporterar o.dyl beror aningens på att andra människor imponeras mer av det än om hästen står helt stilla eller gör en sluta. Att man då kan förmedla till andra männsiskor att sådana beteenden kan tas fram helt frivilligt, utan varken lock eller pock. Bara genom att stå där, markera tendenser åt rätt håll och leverera karameller är häftigt.
När jag försöker förmedla ett affirmativt träningsätt till andra, så imponerar det mer om hästarna stegrar eller sitter, än att hästen t.ex flyttar en tyndpunkt aningens eller lyfter en hov, men för mig är det samma sak. Eftersom det är mer spektakulärt med sitt och ligg, så hoppas jag att potentialen att använda det i andra sammanhang som ”vardagslydnad” och träning börjar ses.
Det är inte fråga om trickträning. Det är inlärning av ett kommunikationssystem. Ett verktyg med vilket man sedan kan forma vilka beteenden man vill som ryms inom artens förmåga (ex. svårt att shejpa ett flygande av en häst.)
Jag skulle aldrig lägga mina hästar via traditionella metoder (som att hålla kvar ett framben med t.ex rep och locka med morot, som är det vanligaste.) Just för att själva beteendet är ointressant. Jag har dock full förståelse för de som vill göra det. De kanske har ett annat syfte med sin träning.
Så efter en låååång harang..en sammanfattning.
Det är inte viktigt att lära hästar sitta för mig, men det är kul när de gör det för att de vill ha något vi har att erbjuda. Hade den suttit för att den varit tvungen hade det varit ointressant för mig.
Ps. Att sedan en häst sätter sig när man håller en kurs i affirmativ-träning och sitter kvar där. Tänker resa sig, men ändrar sig och väljer att sitta kvar för det var så trevligt. Det är såååå skoj!! Ds.
Cazal och Milou - arkivbild ;-)
På väg hem ifrån Skärhamn tog vi en sväng förbi två brukshundklubbar och tränade lite. Först Tjörns brukshundklubb.
Johan fick modella med Zack.
Rutan 1. Springer mot...
Rutan 2; Skutt i rutan.
Rutan 3; Platt i rutan.
Hopp över hinder
Jag tyckte att Zack skötte sig jättebra. Det var andra på klubben bl.a någon som lekte med en valp. Kastade boll, kampade o.s.v bredvid oss och han fokuserade på sitt. Duktig vovve.
Sedan kom fler hundar så jag misstänker att det var kurs i antågande, så vi stack iväg till nästa klubb. Stenungsunds brukshundklubb....
Den obligatoriska "was here" bilden.
Det blev lite apportering
och Johan tog bilder.
Ställande
Att gå över balanshindret är skoj tycker Zack och han gör det gärna på eget bevåg...
Johan tycker att agility verkar lite skoj, så han fick leka lite med Zack... Zack tyckte också att det var kul.
Hade lite ärenden ut på Tjörn och passade då på att ta en sväng förbi Skärhamn, där vi förr var ganska ofta men det nu var länge sedan.
Vi halkade in vid hamnen för att käka lite och det gillade Erik. Han flirtade både med servitris och andra gäster...
Oh, jag ser henne. Servitrisen.
Undrar om hon blir imponerad av att jag kan hålla en sked i munnen with no hands...
Oj, jag höll på att glömma damerna vid bordet bredvid. Blink, blink!!!
Mat! Ge mig maaaaat!!!!!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 | 20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 | 27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|