Alla inlägg den 1 maj 2012

Av Ann-Louise Ryrvik - 1 maj 2012 20:40


Gubben har varit utomsocknes (Cannes och Monaco. Stackars krake ;-) ) några dagar så jag har varit allena med Johan och Erik. Fredag och lördag hade jag huset fullt med släkt. Svärmor och svärfar flyttar ned till Vänersborg från Linghed och svågern Daniel med dotter var här och hjälpte till. Innan sängar och annat möblemang var ordentligt på plats sov de här. 

På söndag var jag och pojkarna i Göteborg och igår var vi bara hemma.


Hösilaget var nästan slut och hästarna gick och "städade" lite. Jag hade skickat ett sms till min "hösilagebonde" om att jag nog behövde en bal till. I storehagen växer inte så mycket, men på gammelgärdet växer det ganska bra. Hästarna har inte börjat gå över dit än. När Erik somnade fick jag för mig att jag skulle släppa över dem dit. Jag bad Johan hålla koll på Erik och ringa mig om han vaknade av någon anledning. Han hade inte sovit något tidigare under dagen och borde lätt sova tre timmar.


På med stövlar, ladda med lite karameller och kamera gick jag ut. Hästarna följde mig som vovvar och var väldigt glada över utflykten.


 

Milou, den lille karamellen, på väg ned i ravinen.

 

 

 

  

Man får kolla var man sätter fötterna och det är brantare än det ser ut....

 

 

 

   

 

 

 

 

 

Skuttelihopp över lilla bäcken som nu mest var en strimma... Har det regnat kan den vara riktigt bred.

 

 

Detta var så kul tyckte de. De stannade när jag stannade och gick när jag gick. Go´ingarna

Väl uppe blev det ett glatt återseende att se grannens ston. De ser dem i o f s hela dagarna, men det blir liksom en annan vinkel och ännu lite närmre.


   

Milou länger på steget.

 

 

 

 

RUMPCHOCK ;-). Full fart på pojkarna. 

 

 

Var är brudarna ?!?

 

  

  

De gröna elbanden är mina och det vita staketet som är trasigt är grannens.

Han har dock elrep också fast det är i knähöjd. De är ju inte så stora.

 

 

 

 

Där står pojkarna på rad...

 

 

     

och de är som ett skimmelstim...



Pojkarna tog det hela mycket lugnt och jag var väldans nöjd. Efter kanske fem minuter började de beta. Å så skönt. Jag skickade sms till Johan och kollade att allt var lugnt. Jejemän, Erik sov.

Superbra! Jag tog några bilder, klappade lite på dem och mådde fint i solen. Emellanåt gick någon av pojkarna bort och kikade på tjejerna och återvände sedan till betandet.  


Det var DÅ jag fick se det. Fnasket stod och tittade över staketet och jag ser att han stöter i det. Ingen reaktion! Strömmen går inte runt!!!! Men va f-n!!! Tänkte att jag måste sett fel i hastigheten. Då ser jag hur Milou går fram och "känner av" mellantråden med mulen. Det ÄR ingen ström på staketet!!!!

Min godan ro och nöjda tillfredsställan ombyttest i en hast till snudd på panik. Här står jag med tre hingstar, två ston några meter bort, nyhetens behag och ingen ström! De brukar sköta sig med staketen men vem vågar lite på det!?!! De var hur lugna som helst men vem vet? I ett nafs kan det bli helt annorlunda.


Nu var jag i ett moment 22. Jag kunde inte lämna dem för att gå hem och hämta grimma och grimmskaft. Att få dem att följa med lösa över ravinen hem igen och lämna gräs och tjejer nu när de äntligen var där var nog tämligen omöjligt. Vad skulle jag göra? Johan naturligtvis. Jag skulle ringa Johan och be honom cykla hit med en grimma och grimmskaft! Perfekt.

Jag ringer honom och vad hade hänt då? Jo, Erik hade vaknat! Förstås. Jag hade ju lämnat 15 metersradien. Suck! Vad ska jag göra nu då? Jag bad Johan leta reda på grejerna och ringa när han hittade dem. Han skulle antagligen få lägga Erik med en massa leksaker på mattan i köket (där är det ofarligt) och sedan cykla bort. Det skulle ju bara ta några minuter.


Jag väntade och väntade. Efter en stund ringde jag och fick inget svar. Det var lugnt bland hästarna. Jag gick bort till uthuset där borta och hittade ett gammalt grimmskaft utan krok. Den var redan i hopbunden som en ring. Hmmm. Den kan jag kasta om halsen på Milou och leda honom grusvägen hem. Om han skulle vägra var jag chanslös, skulle han toka sig på grusvägen så skulle jag få problem. Asch det går nog.


Bort till hästarna igen, fick lagt repet om Milou och sa, kom så går vi. Och snälle, snälle, go´e Milou. Utan minsta protest lämnar han stona, det fina gräset och sina bästisar. Som ett ljus går han med mig hem. Det är så man nästan vill gråta. Allt det positiva lämnar han - för att gå med mig...


När vi gått en bit hör jag en bekant stämma ropa "Rescue på väg!!" Jag ser Johan skymta mellan träden. Hastigheten stämde inte med cykel. Först fattade jag ingenting. Johan, den kreative hjälten, hade fått batteritorsk på mobilen och därav svarade han inte. Han hade hittat grimmor och grimmskaft, och hade försökt få upp den ihopfällde barnvagnen men inte lyckas. Han hade löst det hela genom att ta rockarden och lägga Erik och grimmor på golvet i den. För att Erik skulle ligga mjukt hade han först lagt i en säck jord som låg utanför sadelkammaren. Johan hade sedan tagit plats som ponny mellan skaklarna och här kom de alltså. Erik var glad som en lärka och Johan lika så!!! Gullungar.


 

Finn fem fel eller i alla fall några detaljer ha ha... Eriks huvd som sticker upp och Johanstackarn med udda skor. Zack har egenheten att ta en, ja EN sko ur varje skopar och lägga den någon annan stans. När man ska iväg så har man bara en sko av varje sort. Så även denna gång. Johan fick ta en egen crock och en av pappas crocs...



Nu i efterhand kan jag tycka att Milou var duktig som inte heller reagerade på detta lite udda ekipage :-). Familjen annorlunda gick hem igen. Väl hemma hörde jag dånet av Cazal och Edipo som kom över ravin och gärden så det skalv i marken. Jag visste att om Milou den kavate kom hem så skulle de andra komma också. Cazal för han vill hålla ihop flocken och Fnasket för att han bara hänger på.  


Milou fick lite morot som jag visste fanns i garaget och fick sedan gå i paddocken en stund. Jag var rädd att de skulle få för sig att sticka över igen annars. De andra fick också morot. Erik fick hamna i en vanlig barnvagn, Johan fick kram och puss och mamma fick sätta upp en extra elrepsförstärkning mot ravinen och gammelhagen ifall att de skulle försöka ta sig över innan jag fått ordning på elen.


Nu har jag fått en bal hösilage och alla hästar är hemma, så nu har lugnet lägrat sig igen :-).

ANNONS

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se