Alla inlägg den 14 maj 2012

Av Ann-Louise Ryrvik - 14 maj 2012 22:33



Det var en fråga som dök upp i en kommentar på facebook. En mycket intressant och relevant fråga. En fråga som gjorde att lilla hjärnkontoret fick skicka signaler till fingrarna, vilket resulterade i ett blogginlägg =D.


Varför vill vi rida på hästar idag när vi har bilar? Varför vill vi att de ska röra sig på ett speciellt sätt för att få en poäng eller hoppa högt hinder på hinder? Varför håller vi hästar och för den delen andra djur som husdjur? Deras tid som ”nyttodjur” på riktigt,  d.v.s. för vår överlevnad, är över.


Vad andra människor tycker och tänker vet jag inte, men jag vet varför jag har husdjur och varför mina hästar kan sitta.


Anledningen till att jag har hästar och husdjur är att jag älskar dem som väsen. Det är ju hur flummigt som helst, men så är det. Jag blir glad av att vara i deras närhet, jag blir lycklig när de är lyckliga (vilket jag tror att de är när jag ser att de leker med varandra, kommer i galopp till mig, står och softar jättenära varandra eller ligger i en hög och snarkar). Jag älskar att i timmar beundra deras skönhet. Men annars finns inget syfte. Jag har dem inte för att jag saknar fortskaffningsmedel. Jag har dem inte som köttreserv. Jag har dem inte som landskapsvårdare, utan bara för mitt höga nöjes skull.


För mig är det heller inte viktigt att de ska prestera. Det är inte därför jag har dem. Det är därför jag inte kan begränsa mig till en art och en individ som jag satsar på och försöker göra något stort av. Nä, lite med många är min devis ;-P.  

Vi har det ändå ganska bra som vi har det, kan jag tycka. Vi traskar på, gör lite si och lite så, allteftersom andan faller på. Vi tar dagen som den kommer och stressar inte. Dock är det svårt ibland att inte dras in i en känsla av otillräcklighet. Det mesta i vårt samhälle är tävlan och ”är du inte bäst så är du ingen”, ”vinner du inte så är det ingen idé att träna något”. Att bara njuta är inte orsak nog upplever jag.


T.o.m inom icke-tävlingsgenrer så smyger det sig in. Nu kan min häst ditt, nu gör min häst datt. Han/hon är sååååå fantastisk!!! Jag tycker att det är kul när det går framåt för andra, och jag gläds med dem som gör fantastiska saker, så det är inte missunnsamhet från min sida utan det jag ogillar är när det används i ett jämförande syfte. Underförstått ”jag är bra och du är dålig”. (Intressant är också att det ofta saknar täckning. Skrapar man på ytan så är det sällan så fantastiskt som det låter) Att tänka att det mer är fråga om dåligt självförtroende och försök att växa på andras bekostnad än något annat, är det rätta i dessa lägen, och fast man egentligen vet det så kan det ändå kännas ibland. Det är farligt! Det kan leda till frustrationer och uppgivenhet som inte är konstruktiva.

Man ska inte jämföra sig med någon annan. Man ska följa sin egen väg, sätta egna mål och strunta i vad andra tänker. Livet ser olika ut för olika människor, individerna är olika och målen är olika. Det är ojämförbart!




Nå men till frågan om ”varför vill man att hästar ska sitta?”. För mig är det fascination över möjligheten att kommunicera. För egen del räcker det fint med små beteenden som att gäspa, ruska, flema. Det är inte slutresultatet, beteendet som är det viktiga utan hur vi kan samarbeta fram det, jag och hästen. Och just att det är samarbete som är det viktiga. Att jag har hästar som stegrar, ligger, apporterar o.dyl beror aningens på att andra människor imponeras mer av det än om hästen står helt stilla eller gör en sluta. Att man då kan förmedla till andra männsiskor att sådana beteenden kan tas fram helt frivilligt, utan varken lock eller pock. Bara genom att stå där, markera tendenser åt rätt håll och leverera karameller är häftigt.

När jag försöker förmedla ett affirmativt träningsätt till andra, så imponerar det mer om hästarna stegrar eller sitter, än att hästen t.ex flyttar en tyndpunkt aningens eller lyfter en hov, men för mig är det samma sak. Eftersom det är mer spektakulärt med sitt och ligg, så hoppas jag att potentialen att använda det i andra sammanhang som ”vardagslydnad” och träning börjar ses.

Det är inte fråga om trickträning. Det är inlärning av ett kommunikationssystem. Ett verktyg med vilket man sedan kan forma vilka beteenden man vill som ryms inom artens förmåga (ex. svårt att shejpa ett flygande av en häst.)


Jag skulle aldrig lägga mina hästar via traditionella metoder (som att hålla kvar ett framben med t.ex rep och locka med morot, som är det vanligaste.) Just för att själva beteendet är ointressant. Jag har dock full förståelse för de som vill göra det. De kanske har ett annat syfte med sin träning.


Så efter en låååång harang..en sammanfattning.

Det är inte viktigt att lära hästar sitta för mig, men det är kul när de gör det för att de vill ha något vi har att erbjuda. Hade den suttit för att den varit tvungen hade det varit ointressant för mig. 


Ps. Att sedan en häst sätter sig när man håller en kurs i affirmativ-träning och sitter kvar där. Tänker resa sig, men ändrar sig och väljer att sitta kvar för det var så trevligt. Det är såååå skoj!! Ds.


 

Cazal och Milou - arkivbild ;-)

 

 


ANNONS

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se