Alla inlägg under juni 2012

Av Ann-Louise Ryrvik - 28 juni 2012 22:56



Juni, denna underbara månad, börjar lida mot sitt slut. Tyvärr. Den är vacker både på det ena och det andra sättet ;-). Man får väl spara och ta fram även längre fram.


 


Nu har det äntligen blivit sommar "på riktigt" då. Gott. Det har tagit fart i växtligheten och det börjar blomma både här och där.  Jag brukar ju gilla insekter som humlor, fjärilar och sånt. Denna gång är det nog mest bara på blommor. En sketen liten fluga har tagit sig med på en kant...
















 










 






 






    



Och så en liten Zack-bild som avslutning. Tycker att han är så pampig där han ligger och spanar i ett hörn i trädgården.


 

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 26 juni 2012 22:34


Några bilder från ett par veckor tillbaka när hästarna fick börja springa över ravinen.... Helt huller om buller. En del har varit på facebook och andra inte.









 




 






 












 






 





 





 






 














 



   









    

En fluga i örat?





 






 






 






 






 







 






   






 












    








ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 25 juni 2012 22:44


Måste lägga in lite bilder från förrgårs träning med Zack, för jag är så stolt över honom.

Vi åkte till Ursand. Min plan var ett grusspår, men först lite upplet. Både för att få lite liggtid och för att han mer ska vara i lagom energinivå för grusspår. Han är ju inte så erfaren än.




 








  






Uppletet gick okey. Jag hade gjort lite knasigheter själv, men vad gäller Zacks insats var den oklanderlig. Efter uppletet skulle vi gå spåret.



 

Zack spårar på......




 

Jag hör att det kommer människor och en hund och sätter Zack.  De går precis vid spåret. Trots att jag ropade hej och bytte någon fras med dem så satt han lika coolt men uppmärksamt kvar.






 

Trodde nog ändå att det skulle vara kört beträffande själva spåret nu.

Jag tittade på Zack som tittar på mig. Äh, vi fortsätter och ser vad som händer....




 

Och tur var väl det! Döm om min förvåning när han bara doppar nosen i marken och fortsätter

spåra som om inget hänt.







 

När vi kommer ut till vägen så är de bara 15 m från oss åt vänster. Han gör en snabb titt och fortsätter sedan, tar svängen åt höger....


 

och med en jäkla röta så ligger pinnen  strax efter där (syns på bilden strax framför Zacks nos).






 

Vilken tur. Snabb utdelning på rätt beteende!!!




 

Gappayboll - det är livet det!!!





Så glad och stolt jag var över min vovve! Precis den egenskap som jag gillar hos en hund. Att analysera situationen - vad är läge att reagera eller agera mot - och jobba vidare. Helcool. Precis på samma sätt skulle gamle släktingen Kiro agerat. Och jag älskar det!!!! En hjärna som sorterar i energin....

Blev så inspirerad att jag bara var tvungen att ta ett till. Det gick ännu bättre vad gäller själva spåret. Kändes väldigt stadig, stabil och poletten har verkligen trillat ner.



    

Av Ann-Louise Ryrvik - 25 juni 2012 10:07

Sadlar, sadlar, sadlar... Vilket gissel detta är. En så viktig detalj och samtidigt en så svår detalj. Den ene säger si och den andre säger så. Mina gamla hästar har varit "begagnade" och har haft sadel med på köpet. Med mina småttingar har det varit mycket funderingar. Hade man haft egen sedeltillverkning kunde man ha måttbeställt åt dem alla för att beställa nya när de ändrar sig i kroppen. Nu har man ingen sådan resurs, så man får fundera lite på hur man ska göra och vad man ska välja.

Numer har jag förstått hur viktigt det är med en passande sadel. Förr hade man inte kunskapen. På de första hästarna man red hos folk var det sadlar som lades på vilken häst som och t.o.m på senare tid när man red lektion så var man i en "duktig" grupp där en del hade egna sadlar med sig som man lade på den häst man fick. Är inte det fantastiskt? Va!?

Efter mycket velande hit och dit, bollande med Jeanette på Stall Rustorp och testande av olika sadlar beslöt jag mig för att köpa en Chezz Iberico. Den har ingen superkvalité men det är inget fel på funktionen, man hamnar i en lodsits i den och den är billig. Det får bli en (antagligen) temporär sadel tills jag hunnit rida mer, hästarna ändrat sig och jag verkligen vet vad jag vill ha. Jag har tex varit inne på en Schleesesadel. Funderar också lite på att skicka ned min älskade Deubersadel och få dem att sätta justerbar bom i den. Jag har nog inget att förlora på det. Den passar inte Loke och den passar inte Salle. 

I vilket fall fick jag fatt i en Cezz Iberico. Visserligen naturfärgad mocka (eller kanske det kallas råläder) men ändå. Den fanns nära (15 mils radie) så jag kunde hämta den själv och jag kunde lämna tillbaka den om jag ångrade mig. Den var köpt till Salle egentligen, men i förrgår beslöt jag mig för att prova den och då på Loke. Jag sadlade. Den låg fint på. Jag gick till min uppsittningsplats. Loke dockade in. Jag skulle glida över och  - tjoff - jag satt fast! Nja, jag satt väl inte fast egentligen men det kändes så. Faktum är att jag aldrig suttit i en sadel med natur/mocka eller vad det nu är. Vilken friktion! Då hade jag ändå bara ett par tunna, glidiga ex finbyxor (mina svala goa favoriter som jag har sex par av och som numer är väl snart 100 år ;-). Typiskt mig.) Fick ändå mig hasa rätt. När jag kom på plats såg jag har Loke hajade till och vände sig förvånat om. Något var uppenbart helt annorlunda än det brukade. Jag har nog aldrig sett någon häst se så förvånad ut! Det i kombination att jag själv kände mig limmad på trekvart var inte så skoj. Loke kan ju bli rädd sådär katapultartat. Men nä, det var lugnt. Förvåningen var nog åt det positiva hållet ;-).

Jag hade bara flyttat över stiglädren från den andra sadeln, men hur det var så var de alldeles för korta. Krafs, krafs, has, has. Jag hängde på tre kvart, pillade och grejade. Skrattade som en tok, hängande över hans hals, åt oss två amatörer. Fick inte till det. Tack och lov för Loke som tålmodigt stod och väntade medans jag försökte gräva åt mig stigbyglarna i hans mage. Han verkade tänka att "Kärringen på bryggan verkat ha tappat det helt. Bäst att vara försiktig med henne tills de kommer med en tröja som knäpps på ryggen". 


Jag fick hoppa av, justera lädren och göra om och göra rätt. Upp igen. Denna gång kändes uppsittningen lite bättre, men fortfarande när jag red kände jag mig låst. I övrigt satt jag ganska bra i den. Det blev en kort stund i paddocken bara.

I går var det så dags igen. Kunde knappt bärga mig på morgonen för få slänga mig ut och testa. Och denna gång kändes det MYCKET bättre. Antagligen hade jag blivit vanare vid friktionen eller också hade den varit fuktigare dagen innan ( det hade kommit några regndroppar på den) och det hade gjorde det värre. Nu kändes det finemang. Loke frustade lääääänge och nöjt, han följde min sits jättefint åt bägge håll och jag kände mig bekväm i den. Äntligen! Nu tror jag att jag har en sadel som funkar den första tiden i i alla fall :-).

   




Vi skojade lite om Lokes "rondör" på facebook. En vecka bakom plogen eller en vecka med mig på ryggen borde göra susen  =D ha ha. Tyckte det var lite roligt att då be Loke lägga sig på sidan lite utmattad för att illustrera hur mycket vi motionerade nu han och jag ;-) . Ha ha ha. Den godisråttan ställer upp på allt ;-).


Uj va trött man blir av allt ridande hit och dit... ;-)


 


 

Är han inte söt så säg!??! 


Kring läderbommar tviste de lärde. Tankar och synpunkter kring detta och kring mockasitsar, ställbara bommar och sadlar i allmänhet mottages gärna av I lärde!

Av Ann-Louise Ryrvik - 24 juni 2012 19:14


Många är det som frågar efter Loke. Loke det lilla <3.


Jodå, allt är bara bra med Loke. Lite för bra. Trind som en köttbulle och under benämningen Dunderklumpen :-). Han kan se så lugn ut i det yttre, men mycket energi och känslighet finns det inunder.


Han går som vanligt tillsammans med skimmelpojkarna. De gosar och kliar tillsammans. Hänger tillsammans och allt rullar fint. Det enda han inte vill är att vara längst ute på stora gärdet med dem. Tror han vet att om det blir spring blir han fuckt. När de drar igång och hingstar sig så blir han lite nervös. Orkar liksom inte med deras tempo och de är mycket mer PÅ än vad han är. 

Av den anledningen, och kanske i kombination med lättja, går att han inte över ravinen. Han stannar på denna sida av ravinen och betar. När han hör dem komma så lubbar han hem. Tror han känner sig tryggare där han kan få fler sidor fria. Blir han pressad så vänder han missilerna åt hingstpojkarna och då springer de för livet :-).


Dessutom är han ganska enstörig i grunden. Det var han även som hingst. Gick sin egna väg.


 



















































 

  









Av Ann-Louise Ryrvik - 18 juni 2012 10:45

(Uppdatering)


En morgon härromveckan fick jag en rejält uppvaknande :-).


Släppte ut hundarna på framsidan och klockan var runt sju på morgonen. Precis i öppningsögonblicket hör jag ett hingstpip.  Iiiiiii... Ett enda, sedan var det helt tyst.  Inget konstigt med det, det händer då och då när mina konverserar, men direkt kände jag att det var något som var fel. Vet inte om det var för att det var fel tid, fel nyans eller vad det var. Alla alarmklockor i kroppen sa - skynda dig!!


Jag sprang in, ropade till gubbarna att jag trodde något var galet borta i hagen. Någon är nog ute, skadad eller... ja något fel är det. Slängde på mig kläder, för jag fick känslan att detta inte var något lättfixat och slet med mig telefonen för att kunna ringa på assistans. (Något lär man sig de gånger man står i dilemma och inte kan lämna platsen och heller inte kommunicera ochh be om hjälp ;-P) Även en grimma och grimmskaft åkte med.


Jag springer bort och över krönet. Det är alldeles tyst och jag tänkte att jag kanske överreagerat. När jag kommer över krönet blir jag rejält överraskad. Där står en annan häst vid grinden. Mina pojkar är på¨insidan och den andra hästen står på utsidan. De nedre tråden och bandet var nedvevade med framben och bara det översta bandet satt kvar. Milou och grannhästen kunde ha gått raklånga igenom, men tack och lov stod de fint på varsin sida. 


Först tänkte jag att det var ett av grannens ston, men sen såg jag att det var en hingst. Grannen brukar ha honom hos stona för fribetäckning över sommaren. Härligt om alla kom ut. Då hade det varit ett gäng på fyra hingstar springande runt på bygden. Huaaa... Tänkte på grannens fina halvblods hopphästar. Fint med en Salle på någon av dem... NOT uppskattat skulle jag gissa.


Jag drev den lille hingsten lite försiktigt från grinden för att få dem dit staketet var helt. Tänkte sedan hänga grimman som var full över honom på något sätt och gå hem med honom. Det gick inte. Han ville inte låta få någon grimma på sig.


Ringde Johan som i kallingarna fick springa och passa grinden ifall att mina hästar var så sluga att de skulle springa tillbaka dit och ta sig ut. Sedan föste jag honom hemöver längstvägen. Lungt och vackert gick vi hemöver hans håll. Såg att ingen var hemma. Shit. Ringde gubben och bad honom få fatt på grannen.

Jag fick honom på andra sidan bäcken, så jag stod på bron som brovakt. Han ville tillbaka till pojkarna, men nu hade jag en smalare passage att passa på. Vid något tillfälle försökte han ändå bryta sig igenom, men tanten stod där. Han kom fram och lät sig klappas och klia, jag smög grimmskaftet runt halsen på honom, men det märktes att han kunde detta. På en femöring svängde han runt och drog. Det var ingen ide att ens försöka hålla kvar. Så där stod vi och kikade på varandra.


Efter ett tag tröttnade han, vände på klacken och drog lite längre bort för att hitta nya äventyr. Strax efter kom grannen hem. Gubben hade fått fatt på honom så han vände och åkte hem. Sen blev det projekt, få fast/hem hingst. Inte heller nu var han sugen på att bli fångad. Däremot blev han hemdriven och hamnade tillbaka i hagen.

Två timmar senare var jag hemma igen och kunde köra Johan till skolan en timme efter skolstart och sedan fortsätta med den halvätna frukosten. Fortfarande med lite adrenalin rykande ur öronen.



 

(Gammal arkivbild)

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 juni 2012 10:00

Uppdatering:


Så äntligen har jag haft tid och möjlighet att gå över hagen på andra sidan ravinen. Det har varit avstängt ett tag. Jag plockade över hästarna för ett tag sedan utan att ha kollat elen (aja baja mig!) och fick få hem dem fort som bara den och sedan stänga av igen.

Det var allt en del att åtgärda. Någon gren hade ramlat ned över tråden i ravinen, någon isolator hade gått sönder och repet var slitet på något ställe. Efter att ha inhandlat nytt material och gått över hela linjen, så var det äntligen dags att släppa på hästarna. Inte för att de var magra så att de var tvugna av den anledningen men det började tryta på "hemsidan" plus att om det blir det för övervuxet på andra sidan så trampar de bara ned gräset och det blir inget kvar.

Efter grannhingstens besök hemma hos oss var jag jäkligt orolig att mina skulle besöka honom också. De ser ju varandra hela tiden, men de kommer extra nära varandra på andra sidan. Bara några meter isär. För att vara lite säkrare tog jag distanser och satte dem rakt upp på stolparna och satte elrep på dem också. Staketet blev då ca 1.65- 1.70  högt emellan dem.


Gissa om pojkarna var glada när jag hade öppnat slussen och ropade på dem!!!  Det roliga var att de bara sprang en lov fram till grannens hästar och sedan gick de och betade. När jag gick iväg genom hagen så följde de med mig och sket i de andra hästarna :-). De bjöd beteenden och tiggde godis.  Gud vad jag älskar dem!!!!








 






 







 







 






 












Av Ann-Louise Ryrvik - 15 juni 2012 00:33


  




  




  




  




  








 




Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12 13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se