Alla inlägg under juli 2012

Av Ann-Louise Ryrvik - 30 juli 2012 11:18


…i teorin.


Jag har allt klart för mig (naturligvis inte!) i teorin. Trodde jag sett ljuset, sett mönstret och förstått… Men sedan ska allt omsättas i praktiken och det är inte helt lätt. Extra svårt antagligen eftersom jag måste omsätta till en annan pedagogik.


Hur lätt är det inte när man ser det ”på håll”. Då ser man precis hur det ska göras, var problemen ligger och vad som bör justeras. Jag har planer på hur detta ska shejpas in eller läras in på andra sätt. Riktigt duktig läktarryttare är jag ;-). När jag sedan står där själv med mina och ska göra det i praktiken är jag inte lika kaxig.


Tack och lov har jag snälla hästar. De verkar inte ta så illa upp om jag klantar mig. Typ ”ja, ja nu hänger hon på utsidan och så undrar hon varför det inte funkar. Suck! Bara att tålmodigt vänta tills hon upptäcker sitt misstag”…. Ibland får jag gapskrattande, hänga över halsen och be om ursäkt. Ge en karamell och allmänt beklaga denna tokiga situation och denna ohjälpliga matte.


Tack och lov tränar jag belöningsbaserat. Hur i hela världen skulle jag kunna träna på något annat sätt? Hur skulle jag kunna ”kräva” att hästen ska gå som jag vill när jag antagligen gör helgalet större delen av tiden. Nu försöker jag ge en signal som jag hittat på en respons på. Händer inte det jag trodde, händer inget. Händer det jag ville skulle hända så kommer det en karamell. Gör jag fel och skickar fel signaler, eller signaler som är omöjliga att utföra i vissa sekvenser så blir det bara färre karameller till hästen. Visst är det en slags straff också och hästen blir avtrubbad för signalerna – men alternativet hade varit värre. Om jag skickat omöjliga signaler att utföra till hästen och krävt lydnad… Nu får jag istället åka med som det bär och försöka på nytt igen.


Jag har haft några ”nackontsdagar” och passat på att se på lite hästfilmer, vilket jag normalt inte har tid med. Oj oj vad jag såg grejer både här och där. Nämen titta där! Där går hästen si… och där går hästen så…

Jag lade planer och hade det hela helt klart för mig, så igår när jag skulle ut och greja med hästarna skulle det minsann gå som en dans. Allt skulle bli perfekt. De har stått över en vecka. Inte en siffra rätt! Ingenting funkade. Inget jag trodde jag lärt dem förut, inget av det nya jag trodde jag skulle lära dem och inte såg jag heller om de gick ”rätt”. Rejält stukad fick jag lomma in igen efteråt och inse mina hrmmmm begränsningar hrmmmm… (Milt uttryckt! Hur totalt värdelös, okunnig och obalanserad jag är! är bättre uttryckt.)


Efter att ha slickat mina sår gick jag ut igen idag, med kanske mer realistiska förväntningar, och blev glad igen. Det gick ganska fint. Det gamla verkade finnas kvar, det nya verkade ta åt rätt håll och ja, jag var heller inte så dålig på ryggen heller med tanke på gårdagen…. Jag har mycket att lära, jag har mycket att träna, men jag ser ljuset. Och vägen till kunskap är kul! Kanske kommer jag aldrig fram (vart jag nu är på väg) men det gör ingenting så länge vi har skoj.



 

Fnasket väntar på sin tur och Loke får lite massage efter att mamma hasat runt på honom.

Undrar om Cazal och Loke har debriefing kring min ridning efter träningspassen :-) ? 





Fnasket testar Lokes sadel. Han är helt tillfreds med den nu.



   

Min iHorse. Ska vara I kameran hela tiden :-).

Bra är att han inte har ont av att sadeln ligger på ryggen när han går heller.


Av Ann-Louise Ryrvik - 17 juli 2012 00:46


Förutom hästar och hundar har jag ytterligare en fablesse - rosor. Här kommer några bilder på några av skönheterna här hemma. Jag går bara och njuter varenda dag. Luktar på dem och tar mängder av bilder.... så fler lär det bli så småning om.




  














 




 




   








 




   









   





 

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 juli 2012 09:14


Fnasket det lilla hjärtat är allt gullig. Och 'lilla' är ingen underdrift. Tur att jag har en liten beridare på tillväxt i familjen, för den hästen lär jag aldrig kunna rida. Han har så lite massa att det snarare är jag som kommer få bära honom ;-). Mest märks det när han ligger ned. När Loke ligger - en jättehög. När Salle ligger - en jättehög och när Fnasket ligger.... ja knappt ens nåt där på marken. En liten, liten "bula" bara.



Ändå tänkte jag introducera sadel härromdagen. Fick bara lite lust. Fnasket är alltid offensiv, men så fort något föremål kommer eller att någonting är fokuserat mot honom går han i beredskap. Undrars om det är hans personlighet, eller hans barndom eller om det finns i tjurfäktaravlen (där kanske man ska vara i handlingsberedskap om någon är på väg mot ens kropp ... ha ha ha). Det är så skumt för på ett sätt är han helt orädd och går inte att skrämma, å andra sidan kan han vara väldigt reaktiv. Det är enorm skillnad på honom och mina andra hästar. De andra bara GÖR man saker med...



Efter lite annat smått och gott så gick vi bort dit Lokes sadel hängde. Det räckte att jag lyfte upp den och vände mig om så såg jag att hans system var "red alert". Hmm tänkte jag. .. här gäller det att tänka innan man gör något som ställer till det för en. Jag vände och gick. Hmmm syntes Fnasket tänka. Och följde efter. Jag stannade och han fick targeta sadeln några gånger och få karamell. Sedan gick vi igen... Det gillade han.


Aha tänkte jag - vi leker. Den lilla lusen älskar att jaga och att fintas. Som tur var hade jag en yster dag med mycket energi själv så vi började leka. Jag sprang som f-n (efter min förmåga he he) tvärvände. Så gjorde ock Fnasket. Han försökte valla mig. Vi stod mot varandra, fintade och drog iväg. Fnasket tyckte det var så skojigt. Speciellt när jag skrikande och skrattande försökte finta honom och "fly".


Sedan ett tack till den nya sadeln som väger INGENTING!  Jag kunde springa med den rakt upp i luften på raka armar. Jag kunde ha den på huvudet och springa. Undrar vad grannarna skulle tro om de såg mig. Här jagas den korpulenta kvinnan med sadel på huvudet av en yster liten hingst.... Nästan så man var rädd att de skulle ringa folket som sätter på en tröjor som knäpps på ryggen ;-).


Efter några vändor fick han stoppa huvudet under sadeln. Sedan stod jag på pallen och höll upp sadeln rakt upp och Fnasket fick karamell under den.


Det var inte utan att det var lite spännande dag två att se vad det hade gett för resultat. Vi gjorde lite som dag ett och sedan gick jag ett varv runt honom med den. När jag går runt är hans uppdrag att hålla position och jag brukar lyfta ben, känna på hans kropp, lyfta på hans svans o.s.v Denna gång lade jag på sadeln. Det var inga som helst problem. Jag kunde lägga på, ta av. Justera fram och tillbaka. Inga som helst problem.


Testade igår igen. Inga problem. Då la jag bara på den direkt. Det var en trött dag och jag orkade inte springa ;-).

Skönt. Ruta ett ikryssad. Tror det var en bra metod på Fnasket. Underlig men bra.



 

Av Ann-Louise Ryrvik - 15 juli 2012 22:02



Nu var det länge sedan IGEN! Fattar inte att det ska vara så svårt. Förut har jag varit en ganska flitig bloggare, men nu är det som förgjort. Att blogga har väl inget egenvärde i sig, men det är kul som en form av dagbok att gå tillbaka och kika i. En dagbok som man heller inte tappar bort eller spiller kaffe på. Dessutom säger jag som min flitige storebrorsa som har tränat styrketräning i långt över 30 år - Jag har hållit på så länge att det är dumt att sluta nu. ;-). 



Dock skyller jag på sommaren att det varit lite tunnt. Det är sanslöst så mycket det är. Främmande var och varannan dag och en massa aktiviteter. Det som gäller bloggen gäller till viss del djurträningen också. Det är dålig styrfart. Visst, vi grejar, men jag vill egentligen lite mer än så.


När vi har folk i huset som kanske bor här flera dagar, släkt och så, ja då skulle man ändå kunna få något gjort emellan varven. Det blir det inget av. Jag blir som handlingsförlamad. Jag gör ingenting! Absolut ingenting av någonting. Skumt. Gubben är tvärt om. Han är så social och är jag borta, ja då brukar han bjuda in någon som ska vara här medans han håller på och röjer, fejar eller grejar med sitt. Ännu skummare!


Jag kan ju skylla på Erik. Han tar ju hur mycket tid som helst. Han är inget barn som man sätter i en vagn eller lägger någonstans med någon leksak medans man gör något. Inte då! En sekund av inte full uppmärksamhet = härdmälta. Men även när Gubben är hemma kan jag ha svårt att få något gjort.  Det vill gärna vara något 'aber' ivägen. Då är jag är trött. Eller så spöregnar det. Eller är för varmt.... Eller det är för sent. Eller för tidigt. Eller... o.s.v. Jag tar det lite senare... i kväll.... och sedan kommer något annat emellan och det blir ingenting.


Såg denna på facebook härromdagen och tänkte att så är det! Den är trivial i sin enkelhet och helt självklar. Plättlätt! Men när jag såg den på pränt gick det ändå upp ett litet liljeholmens. No excuses!


 




En annan tänkvärd är ju denna......


 




Nu har jag varit flitig några dagar, å se det räcker! Vilken skillnad på det mesta. Å vilken skillnad i den egna motivationen. Det är väl som att cykla. De första tramptagen är lite tröga, men har man gjort dem så rullar det sedan   . Få se hur länge det rullar nu vad gäller blogg och träning.....'

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards