Fnasket det lilla hjärtat är allt gullig. Och 'lilla' är ingen underdrift. Tur att jag har en liten beridare på tillväxt i familjen, för den hästen lär jag aldrig kunna rida. Han har så lite massa att det snarare är jag som kommer få bära honom ;-). Mest märks det när han ligger ned. När Loke ligger - en jättehög. När Salle ligger - en jättehög och när Fnasket ligger.... ja knappt ens nåt där på marken. En liten, liten "bula" bara.

Ändå tänkte jag introducera sadel härromdagen. Fick bara lite lust. Fnasket är alltid offensiv, men så fort något föremål kommer eller att någonting är fokuserat mot honom går han i beredskap. Undrars om det är hans personlighet, eller hans barndom eller om det finns i tjurfäktaravlen (där kanske man ska vara i handlingsberedskap om någon är på väg mot ens kropp ... ha ha ha). Det är så skumt för på ett sätt är han helt orädd och går inte att skrämma, å andra sidan kan han vara väldigt reaktiv. Det är enorm skillnad på honom och mina andra hästar. De andra bara GÖR man saker med...

Efter lite annat smått och gott så gick vi bort dit Lokes sadel hängde. Det räckte att jag lyfte upp den och vände mig om så såg jag att hans system var "red alert". Hmm tänkte jag. .. här gäller det att tänka innan man gör något som ställer till det för en. Jag vände och gick. Hmmm syntes Fnasket tänka. Och följde efter. Jag stannade och han fick targeta sadeln några gånger och få karamell. Sedan gick vi igen... Det gillade han.

Aha tänkte jag - vi leker. Den lilla lusen älskar att jaga och att fintas. Som tur var hade jag en yster dag med mycket energi själv så vi började leka. Jag sprang som f-n (efter min förmåga he he) tvärvände. Så gjorde ock Fnasket. Han försökte valla mig. Vi stod mot varandra, fintade och drog iväg. Fnasket tyckte det var så skojigt. Speciellt när jag skrikande och skrattande försökte finta honom och "fly".

Sedan ett tack till den nya sadeln som väger INGENTING!  Jag kunde springa med den rakt upp i luften på raka armar. Jag kunde ha den på huvudet och springa. Undrar vad grannarna skulle tro om de såg mig. Här jagas den korpulenta kvinnan med sadel på huvudet av en yster liten hingst.... Nästan så man var rädd att de skulle ringa folket som sätter på en tröjor som knäpps på ryggen ;-).

Efter några vändor fick han stoppa huvudet under sadeln. Sedan stod jag på pallen och höll upp sadeln rakt upp och Fnasket fick karamell under den.

Det var inte utan att det var lite spännande dag två att se vad det hade gett för resultat. Vi gjorde lite som dag ett och sedan gick jag ett varv runt honom med den. När jag går runt är hans uppdrag att hålla position och jag brukar lyfta ben, känna på hans kropp, lyfta på hans svans o.s.v Denna gång lade jag på sadeln. Det var inga som helst problem. Jag kunde lägga på, ta av. Justera fram och tillbaka. Inga som helst problem.

Testade igår igen. Inga problem. Då la jag bara på den direkt. Det var en trött dag och jag orkade inte springa ;-).

Skönt. Ruta ett ikryssad. Tror det var en bra metod på Fnasket. Underlig men bra.