....fast bara som publik.

För många år sedan sa jag, efter många SM som åskådare, att nu åker jag inte till ett SM till utan att delta själv. Ha ha! Så har det gått med det.

Nåväl. Nu gick SM i Skara och det är ju nästgårds, så i morse plockade jag bilen full i ungar och gav mig av. Eftersom Gubben har annat för sig denna helg så fick de nämligen lov att följa med om jag behagade åka någon stans. Helst hade jag velat åka i morgon, eftersom det är mer att se, men då ska det bli oväder och då är det ännu värre att ha med barn.

Målet för dagens besök var mest att kolla på nya prylar och leksaker. Det gick väl sådär. Erik var väl inte på sitt mest samarbetsvilliga humör, även om Johan-hjärtat gjorde sitt bästa att showa, busa och leka travhäst på banan. Min hjärna funkar inte om jag har barn med på något sätt. Den blir liksom seeeg och ofokuserad och tom, detta så till den grad att jag idag inte ens kunde fokusera på att köpa prylar. Det ni! Det vill inte säga lite det.

Tog ett visitkort för internetshopping under lugnare förhållanden och lyckades handla spengrej-leksaker hos Jami. Inte illa det. En fördel med detta icke-fokus är att det blir betydligt billigare, och det är ju inte dumt.

Spengrejs-leksaker.... Nuclearbelöning!

Jag försökte muta barnen med korv och Erik fick en MER. Resultatet blev bara att Erik blev Axvallas bästa getingfälla då han drog ur sugröret hela tiden och skakade MERen så att han blev helt nedduschad. Jaha, då fick man det och vara orolig för. Att han skulle bli getingstucken. Den enda av oss som dock blev stucken, ja det blev jag då förstås och tack och lov för det! Jag får mindre reaktion av det än när jag bränner mig på en brännässla.

DAGENS PLUS: Förutom att Johan och Erik ändå skötte sig kanon (trots att jag gnyr lite), var att få träffa så många trevliga vänner och bekanta. Så himla skoj! Träningskompisar från stenåldern, gamla tävlingskollegor, fd. kursare från när och fjärran.... Ja massor... Så roligt!

DAGENS MINUS: På 15 meters promenad hörde jag mer öronomvridningar, koppelryck och åthutningar än vad jag normalt sett gör på ett år. Tycker det är lite tråkigt. På ett SM. Nu är det inte de tävlande kan jag tro, utan publik som har hundar med, men det ser lite tråkigt ut. Jag förstår om man någon gång får säga ifrån, vid en situation, men här var det mer som om hundarna var otränade på att gå lugnt och ordentligt i en sådan här miljö, och blev därigenom bestraffade för något den inte kan. Något den inte blivit lärd. (Och om den blivit lärd, hade det ju inte behövts).

Önskar nu alla tävlande lycka till - både de jag känner och de jag inte känner. Det är bra jobbat att ta sig dit. Mycket timmar av träning och funderande, mycket fokus och hyfsat friska hundar. En stor eloge till alla!!