Söndag, härliga söndag!

Idag har det varit en riktigt underbar dag på alla sätt och vis. Sovit i enskild kupé i natt och fått sova hela natten i ett sträck - jajemän. Sånt gör sus för orken!

Det blev till att städa akvarier på förmiddagen. Vattenbyten och algskrapning. Nu när rutorna var rena passade jag på att ta lite bilder på mina småttingar och det blev också lite tränat. Jag har fått skaffa större ring åt Gustav för han växer så det knakar. Riktigt vuxen börjar han se ut.

Efter lite pysslande med olika nödvändigheter á la disk, tvätt och käk så gick jag och Johan ut och tränade lite raggarlydnad med Zack. Johan var gullig och tog några bilder... Alltid lite kul att se hur det ser ut från en annan vinkel.

   Startade  med lite skutt.

Det tycker han är så fruktansvärt roligt.

så till den grad att han hoppar för att ta godisarna, fast de flyger på en lägre höjd.

Tokmört. Det är nästan farligt, så jag får normalt sett vara väldigt noga hur jag kastar. Riktigt åt sidan, så han inte skadar sig. Nu fick det bli några - bara för konstens (fotots) skull :-)

Inkallning.... (Han startar rejält i alla fall.)

med ställande.

Johan ville testa spengrejs-leksakerna vi köpte igår.

De var populära.

Inte lätt att få dimensionerat så man får med hela hunden på bild:-)

Bara två kan leka så....

På kvällskvisten hade jag tänkt greja med hästarna, men höll på att hamna i paltkoma. Dessutom har hästarna stått och tryckt (som vanligt varma dagar) i lösdriftsstallet, och skulle just iväg och börja käka.... Det hela hängde på en skör tråd. Hade varit lite skönt att slappa... lite...

Kom att tänka på "det finns inga ursäkter" och så skuttade jag upp ur mitt träsk. Hopplock av grejor och sedan iväg till paddocken, lastade av grejerna där och sedan genom dungen bort mot sommarhagen. Där stod alla pojkarna och käkade. Loke halvvägs bort i änden, men ändå närmst som vanligt och de andra ganska långt bort.

Fick så dåligt samvete. Stackars hästar! Inte käkat på hela dagen, och när de äntligen får ro att äta för alla flugor och elände, ja, då kommer jag! Nä, jag skiter i det tänkte jag. De får äta.

Men så tänkte jag på "det finns inga ursäkter" igen, och beslöt för att i alla fall kolla om Loke var intresserad. Jag ropade lite lågt på honom, så att bara han skulle höra. Han ryckte till, kastade upp huvudet, satte direkt ur stillastående full galopp så det dånade i marken,  rakt mot mig och bockade som en tok. Jag höll på att börja grina. Det var länge sedan jag fått en sådan komplimang! Visst brukar de komma i galopp när jag ropar annars också, men det var "trycket" i galoppen, bocksprången plus att jag visste att han var hungrig och gärna ville beta.

Det värmer en mattes hjärta <3!

   "Arkivbild från facebook"