Ja, nu är verkligen hösten här. Bästa höbonden var här med ett par hösilagebalar och hästarna är glada.

Han ringde i morse och sa att han var på väg. Jajemän, sa jag. På med jacka å stövlar och sedan ut. Ute grabbade jag tag i mitt fina, vita, nya hönät och en kniv. Jag använder en tandad grillkniv till att öppna hösilagebalarna med. Vassa som bara den är de och det går så himla smidigt. Greppar bra och inget gnuggande med moraknivar.

Jag var fylld av förväntan och en viss oro för att introducera detta nätet till hästarna. Hur skulle det gå? Skulle de slita det i stycken? Lite väl dyrt för det...1895 kr plus frakt....

Jag hade min röda arraksjacka på mig, vilket jag inte vanligtvis brukar ha och kände att kniven var lite stor. Får inte tappa den tänkte jag och knödde ned den lite i spänt på högkant i fickan. Nåväl, öppnade för bonden och medan han ställde undan ena balen så började jag förbereda för den andre. Den som skulle ha nätet på och sedan in i höhäcken. Fyra hästar sprang runt  i, på och nästan över traktorn i sin glädje över att få käk. Någon tänkte bryta sig in i den avställda andra balen medans bonden backade undan. Inte bra om det blir hål i den också ifall det blir varmt. Jag jagade bort dem från den och återvände. Lite stressad för att försöka hitta botten på nätet och skynda mig för att bonden skulle slippa vänta. Böjer mig hastigt ned för att rätta till och lyckades på något sätt få kniven att gå igenom jackan, genom ridyxorna och in i mitt lår. Aj, vad det stack till och kändes konstigt. Jäklar - kniven! Den åkte ur benet när jag reste mig.

Sen är människan, eller kanske bara mitt psyke underligt. Man skadar sig och låtsas som inget. Rafsade bara åt mig nätet igen. Det var inte läge att stå och hänga över det och försöka få till det (vilket för övrigt verkar tämligen krångligt nu när jag såg hur formsytt nätet var och när man som jag har en annan människa som väntar och som har annat att göra än att titta på mig när jag håller på med mina "fjållerier"). Jag kikade ned på mitt ben i smyg. Där bubblade det ut ljusrött blod. Oj då! Jag använde nätet som skydd och dolde vackert min belägenhet.

Höbalen blev iställd, bonden blev utsläppt, jag drog nätet över balen där den stod i höhäcken. Drog sedan ett snöre runt i botten. Innan jag gjorde det tog jag först ur en del hö och la ut så de kunde stilla den värsta hungern och nyhetens behag innan de gick i kast med att försöka lära sig detta nya sätt att äta.

När detta var gjort gick jag in, tvättade händerna och sedan kollade jag benet. Det hade slutat blöda och hade dragit ihop sig som när man kör en kniv i en jelly ni vet. Det blir som ett streck, men annars är allt intakt. He he kanske beror på att man är som jelly fniss. Torkade lite pliktskyldigast med en bomulltuss över jacket. Det gick nog fint. Att det blödde puttade nog ut alla bakterier. Frågan kom upp om stelkrampsspruta. Har ingen aning. Borde kanske ta en till.

------------------------------------------------------------------

Nu på kvällen när jag kvällsfodrade så kollade jag till nätet. Än är det helt! Jag har dragit ett spännband i botten också så att det ska sitta kvar runt balen. Får se hur det ser ut i morgon... Om det funkar så tror jag det blir jättebra. Mindre svinn och sen så kanske hästarna håller formen bättre. De är ju lättfödda mina pojkar.

Avslutar med ett par goa bilder på Erik iklädd pyamas som "badar" i den rena tvätten :-)