Alla inlägg under oktober 2012

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 oktober 2012 16:16


I går fick jag leverans av hästgodis. 60 kg prima hästgodis som Gubben tog med från Götet.

Som ni förstår så går det åt en och annan karamell här och det blir alldeles för dyrt att köpa "småpack" dvs 1 kg påsar ;-). De kostar ofta runt 50 kr och det blir lite saftigt.

Ofta ger jag morötter, äpplen, päron och annat men till "vardagsklick" och lugnare grejer tycker jag torrgodisarna funkar fint. En annan fördel är att torrgodisar alltid är färdigdelade, alltid lagom stora bitar, alltid fräscha och glömmer man dem i någon ficka så luktar det inte urkas efter någon dag.


Pellets är en variant och hade varit väldigt praktiskt att ge. För små godisar har dock nackdelen att vara svåra att portionera, hamnar i vecken mellan fingrarna och drälls på marken. Tror det går bättre om man bara vill ge så där ibland. Men om man vill vara riktigt snabb tycker jag det är svårt att få till det. Från hästryggen tycker jag också att det är lättare att ge något lite större. Det är säkert en smaksak och vana. Nu har jag inga bett, rider i kapson, på mina än som kan ställa till det.



Många av de hästgodisar vi finner i affärerna är väldigt stora och kompakta/tunga. De är stenhårda och omöjliga att dela om man så skulle vilja. En annan sak som kan ställa till det är att hästen tröttnar på smaken eller om smaken blir för skarp efter några karameller. Ett exempel på det är lakrits som mina kan tycka är väldigt gott, men efter några stycken så vill de inte ha fler. Samma med  vissa örtgodisar.

Jag har hittat ett fabrikat som funkar till mina. Det är Eldorados godis som säljs i lösvikt. (Jag köper dem i hela 10 kg lådor.) Fördelen med dem är att de är mer porösa och lätta. Det gör att de får en lätthanterlig storlek men mindre massa.

Bäst föredrar vi jordgubb/vanilj. Hittills har inte hästarna tröttnat på dem varken per pass om de än har fått mycket eller genom åren. Jag har nog använt dem i fem år eller mer..

I början var jag rädd för foderstrupsförstoppning av att ge torrgodisar i ganska högt tempo, men det har aldrig varit några problem med mina. Inte heller att de skulle blitt dåliga på annat sätt.




 Godisleverans 




    

Jordgubb och vaniljgodisarna

  



 

Godisar...  



  

Jordgubb/ vanilj



 




 

Äpple



   

Kokos



 

Såpass lätt att dela i mindre bitar. Tre bitar har blivit sju..




 


Morot/örter - dessa är jag inte lika glad i för de är större men jag har ibland som omväxling. Jag brukar ha dem när jag gör något som inte kräver hög frekvens. 

 



Avslutningsvis vill jag säga att jag har hittat ett godis som verkar ännu lite bättre, återkommer när jag har utvärderat och kollat vad priset blir i storpack. Där är bitarna plattare och också "upplåsta" och dom är ännu lite mindre m.a.o verkar de perfekta.

(Faktum var att denna leverans upplevde jag som lite fastare och mindre porös än den varit förut. )


Ni som har hittat bra godis - kommentera gärna så får vi lite mer tips på vad vi kan ge våra vänner!!!!

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 16 oktober 2012 10:04


Börjar bli lite bekymrad...

Att klickerträna sina hästar har blivit mer och mer populärt, vilket jag naturligtvis tycker är väldigt kul eftersom det är ett trevligt sätt att jobba med sin häst. Man erbjuder sin häst en stor del i sin träning. Man kommunicerar med hjärna och tanke mer än bara med kropp.


Varför bekymrad? En anledning är att jag ibland undrar över om man håller huvudet kallt och kalkylerar över risker och funderar över sannolikheter... Nackdelen och fördelen med klickerträning är ju att man får en individ som aktivt är med i träningen. Traditionell träning har utgått ifrån passiv häst tills kommando/signal/tryck anger att den ska göra något. Klickerträningen som bygger på hästens engagemang och delakighet gör ju att hästarna blir mer vakna, rörligare och utåtriktade. Med det följer naturligtvis en ökande risk "att komma ivägen".


Hästen blir inte "dum" eller "tar över" av klickerträning, bara vaknare och med det följer ju ett krav att man själv är med hela tiden och ser vad som händer. Förutser vad som kan ske och undvika att stå på fel plats vid fel tillfälle. Att analysera sin träning.


Jag har grunnat lite på detta, och kastar här ut lite lösa tankar. Kommentera gärna om hur ni tycker och tänker!

1, Hästen är så otroligt lättlärd. Ett klick/bra + belöning räcker oftast för att ett hästen ska förstå. ETT! Och då kan det vara en yttepyttig muskelrörelse! De kommer ihåg länge och har lättare att generalisera än hundar, som jag upplever det. Detta kan vara både en fördel och en nackdel. Som van tränare så går allt ju mycket fort och smidigt. När spelet är igång så är det hur tydligt som helst och konflikfritt. Medan som lite ovanare tränare kan det ställa till det. Man har på något sätt ingått en deal med hästen om vad som gäller. Hästen som är klok, följer reglerna och eftersom den då också lär sig snabbt så får det konsekvenser. Det är lätt att få något annat (kanske ett otrevligare) beteende än man hade tänkt. Risken är kanske också lite större att man som ovan bryter träningsdealen lite oregelbundet och därigenom får en häst som blir frustrerad. Hästen har sett ett mönster och sedan bryter tränaren detta.


En annan grunning är om det ställer till det att blanda att jobba med korrigeringar och belöningar. Om man vanligtvis jobbar mycket med tryck-ökat tryck tex driver hästen runt, den ska backa för repviftande o.s.v och sedan andra stunder så får den karameller för att vara aktiv och ta initiativ. Jag tror detta skapar en oordning för hästen och en stress. Jag vet dock inte, eftersom jag själv inte jobbar så.


Hur funkar då "traditionell träning" (nu är jag fördomsfull! ursäkta) ? Jag tror den träningen är lite gråsuddig. Tränaren har kanske inte världens kontroll på inlärning utan det blir lite comme ci, comme ça.  Lite inkonsekvent.  Hästen stänger av lite och så småningom hamnar den i en liten avstängd mittfåra av det som blev oftast förstärkt mitt i de grå svängningarna. (Nu kommer jag få smisk för min generalisering, men det var skoj att göra det ändå för jag orkar inte uttrycka mig mer korrekt)


Oj, oj det var mycket luddigt och ovetenskapligt detta, men nu fick det bubbla lite för att hålla liv i bloggandan =D. Förstärk mitt bloggbeteende genom att kommentera, eller släck ut genom att ignorera =D ha ha






Några tips om man är ny; Börja träna på en specifik "lekplats". Där kan hästen bjuda frivilliga beteenden och du kan experimentera med din timing, din kriteriesättning och belöningar. Vill man ha hänglsen och livrem så sätt på dig tex en specifik väst eller hatt som anger att det är dags att erbjuda beteenden. När du känner att du har kontroll på din träning kan du ta ut den i andra miljöer.

Börja med lugna, tydliga beteenden. Var försiktig med viktiga beteenden och undvik beteenden som sker i hög hastighet för är man ovan är det svårt att hinna med.

Ha struktur på din träning, ordning på din kropp.

Kalkylera över risker. Kolla hur hästen ser ut att uppbleva situationen. Vilka är de små signalerna på frustration?







 

  

    Jag har sett på filmer och hört om att många börjat tidigt med stegring. Det har sett mer eller mindre livsfaligt ut. Jag tycker att man absolut ska vara noggrann med att öva på andra beteende först så att man känner att man har kontroll på sin träning. Att man kan träna utan att skapa för stor frustration och att man kan få fram det man vill. Om man sedan vill jobba med just detta beteende så bygg det inte ur stress, spring och spön. Man får då också med en uppjagad känsla hos hästen. Som jag ser det är det tryggast och säkrast att bygga ur lugn, koncentration, ren shejping och tillit. (Sen måste man ändå vara beredd på att olyckor kan hända. Det är djur. Stora djur. Explosiva djur. Och den mest förutsägbara kan göra något oförutsägbart. Var inte rädd - men var uppmärksam!

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 15 oktober 2012 13:11


Jobbar, men det är ju lunch å då passar jag på att kasta in ett litet inlägg :-). 


Ja ni som brukar kika in här på min sida eller känner mig på annat sätt, vet att jag har mina hästar på lösdrift. Att hålla hästar så har blivit mer och mer vanligt. När jag skulle bygga eget hemma (haft hästar inackorderade förut) för en sju år sen eller så, då var det inte lika vanligt. Jag avfärdades som en idiot och fick veta att hästar älskar att komma in i sin mysiga box och värma sig om kvällarna och att "vi tycker inte om att man släpper ut hästar vind för våg som man inte bryr sig om". Ja, ja vad säger man... var och en blir salig på sin tro och allt är bra om det sköts, precis som inget är bra om det missköts.



Det jag tycker är en stor fördel, är att hästen själv får välja i lite större grad. Den väljer när den äter, leker, sover, betar, gnager på träd o.s.v Det är kul att se hur hästarna lever sina liv om de just får välja. Mest tankeväckande är deras stall och betesvanor. Nu när det är höst och det regnar och blåser ja då är de borta och betar, trots att de nu har hösilage i höhäcken också. Nu är de sällan hemma. På sommaren däremot då är de inne i stallet hela den ljusa tiden. Hela! Om det inte regnar rejält. På kvällarna kan man se hur de börjar göra försök att gå bort på gärdena men så kommer de hem i hundra knyck igen på ett pärlband. Väntar någon timme och gör nya försök, tills de blir kvar. Jag kan bara tolka det så att det är värre att utstå flugor och ohyra än att stilla sin hunger. Då är ohyran ett stort irritationsmoment med tanke på hur hungriga hästar alltid är.


En annan intressan grej tycker jag är att det verkar inte duga med skugga á la skogsdungar el ravin. Där står de inte och tar skydd utan de går helt hem till stallet. Hade det uppfattats av dem som tillräckligt insektsskydd hade de nog stannat där och plockat grässtrån och tuggat på löv än att gå in i lösdriftstallet...

(Jag upplever att det traditionellt har varit tvärt om - regn och blåsigt då får hästen stå inne för den fryser. Soligt och fint, hästen får gå i hagen. Sommartid släpps hästarna gärna ut i stora hagar utan möjlighet att ta skydd för insekterna. Fast det varierar nog.)


 

Hingstpojkarna är nästan som siamesiska trillingar, medans Loke håller sig närmare stallet. Ibland busas det rejält ute på gärdena och då vill han hinna sätta sig i säkerhet. Han tycker att det är lite jobbigt sedan han blivit kastrerad med hingstlekarna, men i övrigt är alla goda vänner. Så vid stallet och på "hemmaplan" där de inte får upp så hög fart, där är han med dem.





 

Lusefnasket härjar i bakgrunden och Milou och Cazal chillar..





Av Ann-Louise Ryrvik - 13 oktober 2012 00:10


Johan hade en muntlig redovisning i skolan om något valfritt ämne. Det blev om schäferhunden förstås, till mammas stora och stolta glädje =D . Med powerpoint och hela kitet.

Han ramlade då över denna som jag nog sett, men glömt. Vi fick en intressan diskussion om vad människans vridna psyke skapar i elände.  Här är den om någon skulle vilja se...





Jag är av den åsikten att utsällningar skulle vara förbjudet. Ska det få finnas så ska det vara avancerader arbetsprov och mentaltest i kombination. Så fort det bara gås på utseende bär det åt helvete. Tester har ju gjorts där det visar att vi dras till det "extra" och "udda". Premieras då det lilla extra såsom lite kortare nos, brantare rygg, bredare skalle, längre hår... ja då startas det att avla på det. Det som sticker ut premieras ännu mer och så håller det på tills det blir en freakshow. Ett ideal som inte fungerar. bulldoggar som inte kan föda naturligt, schäfrar som är så långt från brukshund man kan tänka och mopsar som inte kan andas.

Kolla bara vad gäller kvinnor och deras läppar. Det har gått så långt att det är näbbar numer. En som inte har varit med i "resan" kan bli helt perplex. Hur fan blev det så? Kan någon tycka att detta är snyggt? Det är sjukt! Är man inne i världen så har det ju blivit ideal, normalt och eftersträvansvärt.

Jag tycker det är allright när det gäller människor. Vi får skylla oss själva - men ge fan i min schäfer ;-)!


(Det finns ju värre också bl.a en dansk med någon "fantastisk valp" som raglar fram i en hundgård. Hittade den inte på youtube. Gör jag det så kommer den kanske...)




Av Ann-Louise Ryrvik - 12 oktober 2012 21:39


En riktig skitdag idag. Jag tar inget ansvar för stötande av känslor idag. Antagligen får jag äta upp detta med bajsskopa sedan, men nu skriver jag ohejdat och rakt ut. Kanske redigerar och behärskar mig lite innan jag trycker på skicka ;-)


I morse gick jag igång efter att ha sett (till slut) filmen på hunden i Brunnsparken. Jag har inte orkat eller riktigt vågat se den. Med tanke på alla kommentarer och rubriken där det varnas för starka bilder så tänkte jag att detta vill jag inte ville se. När jag sen hörde på nyheterna att det inte blivit några skador förutom skrapsår (och i media är det verkligen YTLIGA för kan de skriva avbitna ben och blodslamsor så gör de det för att få sälja mer) blev jag skeptisk till det hela. En såpass stor hund som biter ett barn på riktigt åsamkar ju rejäla skador. Nu tog jag mig i alla fall mig i kragen och tittade. Jag blev helt perplex! Va!???! Fattade inget. På filmen syns en rottis som kampar i kläderna på ett barn och en massa människor som drar åt varsitt håll. Rottisen är inte det minsta arg. Vill tillbaka och "leka".


Naturligtvis får det inte hända! Barnet blir förstås skräckslaget och kanske skrämd för hundar för all framtid, så också människor som finns runt omkring och som inte förstår vad som händer. Det är naturligtvis ägarens skyldighet att undvika situationer där sån kan hända. Har ens hund lätt att gå i kamp och lätt att reagera på häftiga rörelser som spring, hopp, någon som vänder sig om snabbt eller snubblingar måste man hålla avstånd. Att hundvakten lämnade platsen efteråt kan man misstänka och hoppas berodde på chock och kanske skam. Mycket olämpligt dock. Det som dock gör mig MEST upprörd och förvånad är all hundmänniskor som är chockade och tycker att detta var något konstigt. Människor som själva har hund och umgås i hundkretsar verkar tycka att hunden är aggressiv, galen och beter sig underligt... Har man inte träffat en HUND utan bara lobotomerade utställningspälsar?



 

En hund är en hund är en hund. Hur go´a, gulliga och mentalt stabila de än är så måste man som ägare vara med och försöka förutse och se till att inget händer. De är djur! Och med det vill jag eg. säga att de är så mycket bättre än människor, men de är inte människor. 



Jag tycker synd om hunden - undrar hur det gick för den sen....



Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se