Alla inlägg under december 2012

Av Ann-Louise Ryrvik - 30 december 2012 22:19


I morgon är det det nyårsafton. Härligt, spännande och för en del skrämmande.


Att vintersolståndet har varit och att vi är på väg mot ljusare tider börjar märkas. Hästarna börjar fälla vinterpälsen. Främst är det Fnasket som har börjat. Loke brukar också vara tidig, men på honom har jag inte märkt något än.


Jag ser fram emot 2013. Det kommer att hända många spännande saker. Tempot på saker och ting kommer garanterat att öka och det är dags att strukturera upp livet.

Nyårslöften? Nä, eg. inga med tanke på att de ändå alltid bryts. Jo, en sak. Jag ska försöka att lägga tillbaka saker på sin plats så jag slipper att hålla på och plocka, och plocka.... La jag alltid tillbaka sakerna där de ska vara så vore det ju hyfsat städat jämt. Lättare att komma åt med snabeldrakar och trasor också. Fy vad det lät tråkigt då! Ett annat, roligare löfte??  Hmmmm... nä jag kommer inte på något. Så tråkig är jag.


Med nyår är det dags för smällare igen. Tack och lov är ingen av mina hundar skottberörda. Hästarna är också tämligen coola. Loke kan vara lite spattig, rycka till och jogga några steg när han ser fyrverkerierna, men eftersom de andra mest är fundersamma så lugnar det honom också. Jag brukar gå ut när det smäller som mest och göra det till en ganska mysig happening ändå. Massor med morötter och äpplen. Visserligen bor jag på landet, men det är nog nästan lika illa. I fjol small det som om vi var mitt i ett krig. Det bara dundrade kring oss och himmlen var helt upplyst. Det är ganska öppet och platt så vi såg fyrverkerierna i Vänersborg och Trollhättan. I vilket fall är det ganska handikappande, för om vi är bortbjudna får jag åka hem så jag är i tid till  tolvslaget och sedan får jag åka tillbaka efter att det värsta gett sig. Man vill ju inte att djuren ska vara ensamma hemma. Oftast har vi dock folk här för enkelhetens skull.


Just i år är det ännu mer tursamt att hästarna är sansade (peppar, peppar)  då det är väldigt halkigt i stora delar av hagen. (Den hårdgjorda delen.) Börjar de springa eller kasta sig där det är isigt, kan det ta en ände med förskräckelse. Hoppas att regnet tar bort den sista isen i morgon. Det har gått hårt åt den idag i alla fall.


Förresten. Hur fasen kan det vara tillåtet att sälja och smälla raketer? Det finns så många aspekter på det tycker jag.

Djuren förstås. Både tama och vilda. Så mycket ångest för att vi ska titta på när det lyser och smäller...

Alla människor som också är rädda för smällar och höga ljud. Kanske man har erfarenheter av krig eller andra explosioner.

Miljön. Kan aldrig vara bra för miljön.

Brandrisken.

Och så skaderisken för människorna. Varje år skjuter ju barn, ungdomar och vuxna av sig fingrar och ben...

Här kommer en liten länk ang skador smällare orsakar människor. Vill varna för att det finns bild bl.a. på sönderskjutet ben, så ingen tvingas se något man inte vill.  http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19038




Här kommer några bilder på ett par av mina sömntutor. Jag tar det som en komplimang att de kan ligga kvar när jag kommer servar dem. Att de kan sova vidare...



   





  






   





 





    





   






   




  

 


ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 28 december 2012 23:35


Idag har jag varit upp till Värmland för att fira en av mina storebröder som fyllde jämnt. Normalt sett är ju det hur mysigt som helst, men nu har man en liten en. En liten Erik som är som ett kvicksilver. Han är överallt, går knappt att få fatt på honom och så fort man fått fatt på honom, ja då slinker han iväg igen, snabb som en iller. Allt i turbofart och med enorma ljudeffekter om det är något som hindrar. Detta i kombination med att min svägerska har värsta fina ordningen&redan och massa prydnadssaker från golv till tak speciellt nu på jul var förstås inte helt lyckat. Julgran, tomtar, ljusstakar ja allt. Så himla fint och i ordning. Stackars Erik löpte ju amok! Här hemma har han bara sett två tomtar i tyg som står på bänken i köket. Vet inte ens om han har sett dem. Inte undra på att det var mycket att utforska.


Nä, nu är jag lite taskig. Erik är enormt charmig, glad och gullig, men det är ju inte så att man får sitta stilla något, man är bara en statist. Man är där, men gör ingen direkt insats. Att föra en konversation är i stort sett ogörligt eftersom man inte är på samma plats mer än i några sekunder. I matsalen, i köket, upp i trappen, i matsalen igen, i tv rummet, i köket, i trappen, i matsalen, i trappen.... allt till ackompanjemang av "Erik! Erik!! ERIK!!!!" . Inte den! Akta granen! Försiktigt med vasen! Hela tiden hack i häl, redo att fånga tappade saker och rädda vältande föremål. Förutom att inget ska gå sönder och inga skåp och lådor ska gås igenom, så ska det vara hyfsat lugnt så att resten av gästerna kan ägna sig åt varandra och ha trevligt. Min svägerska har en underbar liten hund också. En hund som Erik naturligtvis vill klappa, men hunden är väl måttligt road. Då gäller det att som förälder se till att hunden inte blir klappad, jagad eller trängd.  


För mig är det otroligt viktigt att man har koll på sina barn. Jag uppskattar själv inte när föräldrar släpper sina barn vind för våg och de är överallt, knackar, repar, tappar, slår, kletar och jagar djuren (eller ännu värre saker som hänt t.ex sparkar). Men det är klart det är väl så olika från person till person och familj till familj hur man tycker och hur man vill ha det. Det är inte så kul att passa och jaga hela tiden. Det hade varit mycket roligare att sitta ned och prata, men nu är det som det är och det är bara att gilla läget. När Gubben är med annars, så brukar vi köra skift. En jagar och en är social och sedan byter vi. Det funkar fint.


När klockan blev eftermiddag beslöt jag mig därför att dra hem över igen. Jag skippade att sova kvar även om det hade varit hur mysigt som helst, men det blir ingen ro. In med tre schäfrar i huset också varav en strax är i löp.... Nej tack! Lite glädjande var att jag körde från gissningsvis -15 grader till betydligt varmare temperaturer. Det var en fröjd att se hur temperaturen successivt steg tills den kom på 0 här hemma. Jag är inte gjord för kyla. Jag mår fysiskt illa av köld. Så fort det drar på noll och varmare så blir jag som en ny. Gladare, får kraft och energi. Skumt!



Väl hemma igen så la jag mig för att Erik skulle somna. Åh så skönt det var. Sängen var extra varm och skön. (I går kväll var några kompisar här. Det blev sent och när de åkt tog de vanliga sysslorna vid med hästarna. Somnade väl bortåt tre och sedan vaknar Erik halv fem...) Gissa om det var MOTIGT med STOOORA bokstäver, att gå upp, sätta på sig kläder och gå ut till hästarna !??!? Bära 100l vatten, mocka efter fyra "bajsmaskiner", fylla på med ny saltsten och sedan förstås kel. Det lustiga är att det inte låter så muntert, men det häftiga är att kommer man bara ut till vännerna så hamnar man i harmoni. Man blir glad, avslappnad och tiden saknar betydelse. Det är som om det är ett eget universum ute hos dem. Det är som att bara vara i deras energifält tankar över energi och välbefinnande i kroppen. Nu när jag kom in är jag dock hur pigg som helst. I o f s kanske det är mindre lyckat. Jag borde gå och lägga mig och inte sitta här och blogga. Nåväl. Snart så..




Några bilder från igår...



     




ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 23 december 2012 19:32


Så då var man inne igen. Nu har alla djuren fått sitt. Hundarna har fått sitt käk, katten har fått sitt. Danny II och hans gäng har fått sitt och cikliderna har fått lite rödspätta.

Hästarna har fått extra mycket halm, nytt vatten och har faktiskt två balar att tugga på. En bal i höhäcken med nät över och en som står på marken bara att glufsa av. Det är med tanke på snöstorm och kyla.

Jag tror att alla mina pojkar kommer att ha en ganska skön kväll.


När jag höll på och halmade som  mest skuttade en liten mus upp ur storbalen där jag stod. Den satte sig på toppen av balen, 4o cm från min näsa. Där satte den sig och putsade sig. Jag blev helt perplex. Stod och tittade på den. Den var så fin. Alldeles vit under magen, guldbrun på ryggen, små pepparkornsögon och små, små söta öron. Hen tittade på mig och jag tittade på hen. Det var nästan magiskt. Tänkte att detta är ju ett jultecken om något. Vet den om julefriden och att den eg inte inträder förrän i morgon... Tänkte förstås ganska snart på att den hade varit skoj att få på bild. Öppnade jackans dragkedja för att plocka fram telefonen ur innefickan. Musen satt kvar. Jag fick fram telefonen. Knappade in koden för att låsa upp. Lyfter den för att fota - och då skuttelitskutt... den hoppade till andra änden av balen. Stannade och tittade på mig igen och sedan drog den ned bakom den och var borta. M.a.o ingen bild :-(. 

Jag tror nog inte att den visste om julefriden, utan den var nog van vid att hästpojkarna brötar runt ganska rejält därinne och fattade nog först inte att jag inte var någon häst :-). Nå söt var den i alla fall.


När telefonen ändå var uppe tog jag några bilder på en snöig Loke.



 





   

    






    

Det är inte mycket värme som strålar ut från pälsen!!! Snön ligger kvar som ett lock.




 

God Jul önskar vi er! Och ett GOTT SLUT när vi ändå håller på ;-)!


Av Ann-Louise Ryrvik - 19 december 2012 10:02


En liten smällkaramell så här till jul.

Lätt att få julstämning :-)



Av Ann-Louise Ryrvik - 19 december 2012 09:19


och myste lite. Lite mockande, lite vattnande av fålar och lite puss och kel.

Tog några bilder med mobilen lite sådär. Slänger in dem här ändå. Det är lite skoj för mig själv om något år. Kul att gå tillbaka och kolla på dem hur de ändrat sig och att dra sig till minnes.... Då är ju inte bildkvalitén det viktigaste utan kanske t.o.m tvärt om. Då är det roligare med "vanliga kaosbilder" :-)




 

Ja så här ser det ut mest hela tiden och sedan gos med en eller flera åt gången... Just nu Milou..



 

Så sär ser det också ut titt som tätt. Det är Salle på Milou, Milou på Salle, Fnasket på Loke.. ja så håller det på.

 Loke bryr sig föga. Äter han så fortsätter han äta, står han och slappar fortsätter han med det.



 

Fnasket håller i som om han kramade en nalle. När Loke tröttnar så bara går han och sen är det klart.



 





 

Hingsttåget....





 

Också så lite bus....





 





Loke vänder missilerna till. Hot om dubbelsidig represalie... men Fnasket busar vidare





 

Loke surnar till.. Pressar på


 


Fnasket får backa men försöker med små offensiver... 



 


   


  








      

Fnasket surnade också till och gjorde några framryckningar men har ingen kraft i det.






  




Det var några sekunder där det hettade till lite, sen var det lek igen som vanligt. Intressant. Det är som med hundarna. Mitt i lek, hör man några mörkare toner om någon tagit i på fel sätt, och sedan på någon sekund är de tillbaka till sin lek och allt är bara kul. 



Av Ann-Louise Ryrvik - 18 december 2012 23:51




Det drar ihop sig till jul! Jag är ingen fan av varken jul eller andra traditioner. Ofta tycker jag att det verkar vara en himla stress och upphåsande innan och när det väl blir jul så ja... det äts skinka, det tittas på någon gran, på Kalle Anka och något paket... men det är ändå en vanlig dag. Det var nog skillnad när man var liten för då var julen en hel världsrymd. Julen var evig, julen var magisk. Nu är det mer pumpa, pumpa, pumpa i jakten på barndomens jul och så slutar allt med ett stort, besviket "jaha..."

Ja, jag ÄR negativ och tråkig. Jag är så tråkig så jag t.o.m tycker att det är skönt att det tinar ute och snön töar bort. Jag tycker att allt blir så mycket lättare när det är plusgrader. Visst drar hundarna in mer skit, men i övrigt...


Å andra sidan, nu när jag inte behöver julpynta eller greja, så känns det helt plötsligt ganska okey. Jag trevar mig lite fram pö om pö. ( I ärlighetens namn är jag nog t.o.m. lite juligare nu än vad jag vanligtvis är.)

Idag har det städats, druckits glögg, lyssnat på julmusik, käkats pepparkakor, stuckits nejlikor i apelsiner m.m Nästan så det är lite otäckt ;-).


 

.

.

.










Här kommer en liten bildserie på Kompis som käkar majskrokar. Den katten äter allt!


       


.

.

.







Och så några bilder på Erik och Diva. Erik har verkligen börjat uppskatta hundarna. Förr tyckte han nog mest att de var ointressanta och lite jobbiga, eftersom de puttade omkull honom iderligen. De är ju lite brötiga och Erik var lite instabil.

Nu är han stabilare och han har insett vilka goda vänner det är. Han klappar dem ofta och pratar med en speciell röst till dem typ gullipullisnuttignuttiplutti.... Att vara nära dem är också härligt. Här passar han på att lägga sig på Diva medans han äter digestivekex.

  

       

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 december 2012 20:00


Jag gillar inte när det är vinter, men jag måste onekligen hålla med om att det är vackert.... Nu har det varit tö ett tag, men här kommer några bilder från någon dag sedan.




 





 





   




    





     




     




   




     







Av Ann-Louise Ryrvik - 13 december 2012 21:37


Först ned till Landvetter och lämnade Gubben och Johan. Det är inte utan att man kände sig lite avis.... Det är något speciellt med flygplatser tycker jag. Den där förväntan och lättjan... Men ja ja. Jag får väl åka någonstans sedan kanske.

Väl hemma igen så stod valet mellan att sätta sig och jobba eller att gå en promenad med hundarna. Det blev en promenad med hundarna först :-). Jobbet fick vänta. Vädret var så strålande så det vore ju straffbart att inte prioritera i den ordningen.




 

Tjohoo här bär det av!








  

Bus och lek






 

 Zack ligger i kurvorna





    






  





   





 

 Vackraste, godaste, underbaraste Puppis














 





   






 





 





   





 



  




 



Och så lite lek





   

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12 13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se