Direktlänk till inlägg 13 juni 2013

Pinne i hoven eller Upp som en sol och ned som en pannkaka del 2

Av Ann-Louise Ryrvik - 13 juni 2013 09:56


Huja vad det regnar idag. Idag blir det inget ridande (tror jag om jag kan hålla mig ifrån) utan istället ska jag satsa på lite andlig lekamen i form av filmtittande och kanske lite bokläsande. Och tja jag måste ju jobba lite också...

 

I vilket fall. Första kursen hos Christoffer hade jag med mig Cazal. Det var honom som jag tänkt gå kursen med. Han är ju inte så ofta ute på äventyr så det var lite nervöst för lilla matte. Jag såg skräcksenariorn hur han skulle gå bärsärk, slå ned mig med framhovarna och sedan betäcka alla ston på anläggningen. Men det gjorde han inte. Han var hur snäll som helst. Det enda "ofoget" var att han gnäggade och gick runt i boxen. Med tanke på att han inte stått i box sedan han var under året så är det ju otroligt att det går över huvud taget. Vi jobbade i tre grupper och Cazal och ett sto var i samma grupp så vi var i ridhuset tillsammans. Det var inga problem det heller.

De två första dagarna var han förstås lite mer okoncentrerad än hemma, men sen blev han mer och mer som vanligt. Han fick åka med hem varje kväll, för det kändes inte schysst att lämna honom i en box dygnet runt i en vecka då han är van lösdrift . Inte heller kändes det aktuellt att släppa ut honom i någon hage heller - ifall att något skulle hända. Sedan tänkte jag att han säkert vilar bättre om han får komma hem till sina kompisar.

 

Det blev tidiga mornar och senare kvällar men vad gör man inte. En av fördelarna var att han blev ju last- och åkvan. 100 mil på en vecka. Så duktig att gå på, men sista dagen var han allt trött och då stannade han till några sekunder utanför transporten och liksom tänkte "Inte nu igen!!!" 

 

 

 

Batterierna är slut ;-). Nä han slappnar av och rullar sig och är sedan redo för arbete.


 

Till andra kurstillfället hade han dock skadat sig. Han lyckades trycka in en pinne i hoven. En dag skulle jag plocka in honom i paddocken och han var typ som vanligt, men såg inte helt ren ut när han tog något travsteg. Tittade i hovarna och kände på benen. Såg inget. Tänkte att det kanske var någon sträckning på något sätt, men fick ändå onda aningar. Ringde veterinären och lämnade meddelande på telefonsvararen. Ringde sedan hovis som var någon annan stans. Hovböld? Vi skulle höras vart det tog vägen. Veterinären ringde upp och jag pratade med honom om "oren i traven" och "verkar vara höger bak". Vi pratade lite och sedan tyckte jag att han kunde komma för säkerhets skull och dessutom var det var fredag. Jag tänkte nog att jag var lätt hypokondrisk och det tänkte nog veterinären också. Började nästan ångra mig. Jag väntade ju långväga gäster och pengar kan man ha till annat än akuttid fredag på något icke existerande. Men innan veterinären kom hade han blivit haltare och börjat svullna lite.

 

Veterinären kollade benen och hoven. Han grejade och donade. Kollade igen och så plötsligt säger han - Kom och kolla!!!! Det satt någonting inne mellan ballarna. Var samma färg som ballarna och helt i linje, men man såg det som en liten konstig rundhet. Vad var det? Vi letade små tänger för att kunna komma åt och så småning om fick vi fatt i lämpligt redskap. Veterinären började lirka i det millimeterlilla som höjde sig. Då hör man bara hur han förvånat säger att det går rakt igenom och kommer ut i sidostrålfåran. När han vickade i ena änden rörde det sig där! Efter lite vickande så kunde han dra ut en pinne. Tack och lov i ett helt stycke. Det var en redig en. Tjock som ett lillfinger. Han hade alltså fått in pinnen horisontellt in mellan ballarna och ut i sidostrålfåran.


 

Pinnen


 

Vet ringde och rådgjorde med hästkliniken i Skara och i samråd bestämde vi oss för att jag skulle köra in honom. Så snart om möjligt. Han skulle bli kvar där som jag förstod det. Helst avfärd inom en halvtimme för att komma på plats då det var fredag och de stängde kliniken. Alltid allt samtidigt. Någon timme senare skulle mina norska gäster komma. En av gästerna hade jag dessutom inte träffat förut (tillika min nya chef)  och ingen av dem hade varit och hälsat på förut. Gubben var i U.S.A och jobbade så där var ingen hjälp att få.

Johan fick vara hemma och ta emot gäster. Förse dem med något att dricka och äta plus se till att de fick sina rum och blev omhändertagna. Själv tog jag med mig Erik och räknade med att han skulle sova. Han sover ju alltid bra om kvällarna och speciellt i bilen och jag skulle ju bara "lämna in hästen" tänkte jag. 

 

Skönt med hästar som är lätta att lasta. Det var bara att koppla på släpet, stoppa in barn och häst och kasta sig iväg. Hundarna - tre schäfrar - fick också åka med eftersom gästerna skulle ha hund med och jag var rädd att något skulle gå på tok eller att det skulle bli för stimmigt för gästerna ifall de var trötta och ville sova.

 

Väl framme blev det flera hovbad och lite öppning för dränage på Salle. Jag skulle få ta med honom hem igen och komma på återbesök efter ett par dagar. När Cazal var klar, stod på box och pappersexersicen skulle göras, så gick jag ut för att kolla Erik. Då var han vaken! Vaken och grät! Åhh hemska mamma! Att han hade vovvarna i bilen hos sig och en flaska välling hade inte hjälpt. Han blev dock snabbt glad närhan fick komma in. Sen fick jag jaga honom runt på kliniken i en halvtimme eller mer. Sen var det att stoppa ovillig Erik i bilen, hämta häst, lasta på och åka hemöver.

 

Gästerna hade funnit sig väl tillrätta bland ostar och vin som Johan dukat fram. Jag sprang in, med fortfarande vaken Erik och sa hej och välkomna. Sedan fick jag lägga Erik som fortfarande int ville somna. Salle stod kvar i transporten. Till slut somnade Erik. Jag sprang ned till gästerna och sa några artighets ord, för sen var jag tvungen ut och konstruera en box. En ren box av lösdriften. Det löste sig dock fint så efter ytterligare en halvtimme, fyrtio minuter så kunde jag lasta av snälle Salle och ställa in honom där. In till gästerna och vara trevlig en tag. När de sedan kröp till kojs vid tvåtiden på natten, så gick jag ut och fixade med mer vatten, roddade hö, på med ännu mer halm och kollade välbefinnandet. Det var inte utan att man var lite sleten, men ändå nöjd över att ha fått ihop dagen, som jag stupade i säng bortåt halv fyra.

 

Sedan var det boxvila i två veckor, med återbesök till Skara och hembesök av veterinär. Turen hade varit på vår sida för det hade inte gjort någon större skada inne bland senor och grejer utan det var mer fråga om att hålla rent och  läka. Vid komplikationer kunde det ha tagit mycket, mycket längre tid. 

Jag var tveksam till hur denna boxvila skulle gå, med tanke på att han normalt sett är van lösdrift. Det gick dock bra. Han tog det med jämnmod och jag tränade lite trick med honom så han fick använda hjärnan lite när han inte fick använda benen :-).



I Skara på återbesök


 

Johan fick följa med och vara assistent när det var dags för återbesök.



   

En praktisk anledning att lära hästen ligga ned - man kan lägga dem och sedan fixa med bandage... :-) 

 
ANNONS
 
Gudrun & Alfons

Gudrun & Alfons

13 juni 2013 12:34

Vilken tur att ni hittade vad som störde honom! Det hade ju kunnat bli hur hemskt som helst i hoven! Och välkommen tillbaka till bloggen - undrade lite om det hänt något..

http://velourpojken.blogg.se

Ann-Louise Ryrvik

13 juni 2013 12:41

Ja jag tänkte det sedan. Hur lätt hade det inte varit att stunta i att ta ut veterinären. Kanske hade jag inte kikat på hasten förrän dagen efter och då hade det säkert varit riktigt dåligt. Kan ju bli blodförgiftning och annat elände också...

Tackar, tackar! Nä det har bara varit tidsbrist, lustbrist och inspirationstorka. Ska se om det tar fart nu. Det är så kul att kunna gå tillbaka som en dagbok och läsa längre fram....

 
Ingen bild

Ulla

14 juni 2013 22:33

Antar att Cazal och Salle är samma häst:-)? Hur som helst, skönt att det inte blev värre med den pinnen i hoven!
Han är väldigt vacker, Cazal (Salle):-)!

Och vilken bra assistent du har i Johan!

Ann-Louise Ryrvik

15 juni 2013 17:17

Ja Cazal kallas mest för Salle eller till och med Salleballe :-)
Ja han är fiiin och snäll och det är Johan också. Han fixar allt! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2015 16:47


  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 19:45


  Kompis the Cat! <3

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 08:38


     

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se