I går eftermiddag släpade jag mig änligen ut. Det var över en vecka sedan jag grejat med hästarna. Först var jag ensam hemma med Erik och det funkar inte. Han har radar om jag kliver över tröskeln även om det så är mitt i natten, då vaknar han och börjar gråta. Det var ingen ide att ens försök. Sen kom gubbe, Johan och släktingar hem i fredags, men då har jag åkt på en förkyldning eller ev. halsfluss för det har andra i släkten haft och fått penicillin för. Strunt samma. Jag tänkte dock trotsa sjukdom, värme och blinningar och ge mig ut. Det gick sådär. Dessutom hade jag lite publik på håll och det är ju alltid lite stressande.

Först Loke. Inget funkade. Fick inte till det alls. Han lyssnade inte och jag vet inte vad jag försökte förmedla. Jag fick inte fram vänster höft. Jag hängde och slängde. Kände mig som världens otvivelaktigt sämsta ryttare och dåligaste människa. Lite bättre blev det dock på slutet, men inte var det bra inte. Sen tog jag de andra och det var inte så illa men heller inte så himla bra. Vad det berodde på är svårt att sia om. Det var i alla fall så varmt att salle var löddrig på pungen :-P Stackarn.

• länge sedan vi tränade?
• värmen?
• hunger (de står och hänger i stallet under dagarna och stoppar bara i sig lite halm)?
• blinningar och bromsar
• sjuk matte
• publik
• fel tid på dygnet

Svårt att sia, spelar ingen roll heller. Man ser liksom lägstanivå. Eller i alla fall bortåt. Och ser man det så blev jag lite mer positiv.

Afterwork

Gulleplutt..

Så sött man kan tigga då...

VänsterställdIdag gick jag upp på morgonen som jag brukar. Aningens piggare. Och idag blev det skillnad. Loke hamnade i lyssnamodus kanske för att jag själv var mentalt med och hade bättre inställning. Det finns hopp, men det är så mycket, så himla mycket jag måste lära mig. Fast det är väl inte illa att inse att man har att träna på :-).

De andra hästarna var störtcoola idag och det gick fint med dem alla. Klockan åtta var jag inne igen och det är så gott!

By the way passade jag på att kolla in rävskiten. Vi har en räv som springer i paddocken och städar efter mig när jag dräller godis. Han har varit där i natt och städat sedan i går kväll. Det var inte rävhögar i alla fall som jag såg i skogen. Färg och innehåll liknade varandra men de här var inte ens en tiondel i storlek mot de jag såg i skogen..

 

Maria T

29 juli 2013 09:17

Men du, ibland bara är det så där!
Å eftersom vi nuförtiden inte blir sura på våra fyrfota vänner o korrigerar o läxar upp, så har det inte särskilt stor inverkan på det stora hela. Mer än på våra egna egon s a s. Vilket kan ställa till det ändå. Så strongt gjort att hitta den positiva känslan igen!
En fundran kring kapsonerna. Har dina tyckt de varit ok från början? Boogie blir liksom aldrig riktigt nöjd med sin. Mitt intryck är att hon ogillar att det dinglar saker fram på nosen? Sidepull gillar hon däremot. Slät på nosen o tyglarna fästs längre bak.
Men är den tillräckligt "snäll"?

http://mobil.cowgirlup.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

29 juli 2013 09:47

Jovisst är det så. Det är upp och ned, men som du sager konsekvenserna blir inte så stora numer...

Mina (sex hästar totalt) har inte haft några problem med kapsonerna och dingelskramlet frampå alls. Däremot har jag hört andra som haft problem. Kanske en tjejgrej, för det har varit ston då också ;-) ha ha.

En sidepull är nog lika "snäll", problemet är kanske vilken effekt den får. Kapsonens ringar sitter ju mer upp på nosryggen och får en påverkan så att nosryggen ställs innåt. Med sidepull kanske man får att underkäke förs innåt och att ställningen blir tokig.
Det finns kapsoner som inte har lösa ringar utan fasta D-ringar. Det i kombination med tyglar utan karbinhakar kanske vore lättare för henne att stå ut med?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...