Världen är allt en förunderlig plats. Ta t.ex detta med att rida eller inte rida på sina hästar. När mina hästar var små, runt 3 år började det frågas. Har du börjat rida? Rider du något? När ska du börja rida då? Gång på gång och hela tiden. "Ja, ja, du kan ju alltid starta cirkus" fnös en del lite föraktfullt när jag gjorde andra saker med hästarna. När jag sedan började rida och svarade ja på frågan om jag rider, ja då var det slut på frågandet. Inga frågor om hur. Inga frågor om vad och på vilket sätt. Ganska lustigt faktiskt. Det borde ju vara tvärt om. OM man rider på sina hästar är det väl mer på sin plats att fråga HUR? PÅ VILKET SÄTT?
Jag tänker på vad Bent Branderup sagt vid något tillfälle. Man kan ha hästar och klappa och titta på för att man tycker om hästar, men om man ska sätta sig på dem och rida... ja då har man ett enormt ansvar att göra så liten skada som möjligt. Helt i min mening.
Jag tycker det är mer imponerand att människor vill ha hästar för att de älskar hästar som väsen och djurart utan att rida än där ridandet är huvudmålet och att det sker på bekostnad av hästens psykiska och fysiska välmående.
Sen kommer nästa fråga. Vad är att rida? Vad är att kunna rida? Jag vet inte. Är det att sitta på en häst i tre (eller fler) gångarter? Att sitta på en häst som samtidigt tar sig över ett hinder? Att svänga åt vänster och åt höger? Att stanna, i alla fall någon gång ;-) ? Är det att rida? Ja, då kan jag rida. Fast min definition av rida är nog större än så och jag vet inte riktigt hur den lyder. Jag tror att det är "när två själar vill göra vad två kroppar kan" återigen ett citat. När det inte finns något motstånd och när ridningen är skonsam och uppbyggande istället för förslitande. Ouppnåeligt för en vanligt dödlig. Ja, kanske det. I alla fall för mig. Men ett strävansmål. Definitionen är säkert olika för varenda människa.
Kanske är det fel ord? Rida. Rida är något man gör. PÅ en häst. Hästen rids på. På engelska spelar det inte roll om det är en häst eller en cykel... Var kommer hästens intelligens och engagemang med i bilden. Ingenstans. Om man vill sitta på ryggen på en häst som är delaktig och engagerad undrar vad man ska kalla de då?
Okidoki. Nu hasar jag runt på två av mina hästar; Loke och Cazal. Milou är B-ponny och skulle gå ned i spagat om jag satte mig på honom. Edipo är 4 år, men det är ändå för tidigt enligt mitt förmenande. Oftast lägger jag inte ut några bilder för det är inget att visa. För är det något som får "hajarna" på nätet att börja cirkla är när det börjar dofta blod och blottat hals. Ibland känner jag att jag inte vill bjuda på det för jag vet att det (ännu) inte är speciellt fint och absolut inte perfekt. Främsta anledningen tror jag nog dock är att jag inte gör hästarna rättvisa. Det är en sak när de styr och sköter sin egna kropp och jag är på marken. Sitter jag på stör jag, försämrar deras balans och takt som den operfekta människa jag är. Det känns orättvist.
Dock outade jag någon bild i veckan på när jag hasar mig runt på hästryggen och än lever jag ;-).
Två kortbenta tjockisar i rullning :-9
Oftast blir det sådana här bilder.... Bilder som säger allt och inget.
Den väl tilltagna stegen är till Cazal, som är typ dubbelt så hög som Loke) så jag mjukt kan glida på av respekt för honom och hans kropp. Klart att jag kan vräka mig upp och t.o.m kasta mig ned från en gren, men varför inte göra det så smidigt och skonsamt som möjligt? (Sen hör det till historien också att det är betydligt bökigare att ta sig upp med stigande ålder och när man har hästar som oljefat iförda läderbomssadlar....)
En annan intressan sak detta med nätet. Det finns mer än hajar därute. Det finns den mer beräknande, sluga typen. Den som använder selektivt "gilla" och skämtsamma kommentarer som vapen. De som inte skriver en kommentar eller ger ett "gilla" om det är bra och det inte finns något att ta på. Finns det däremot något som man kan hugga på och skämta om med en underton, då är de snabbt där. Skojigt med detta spel tycker jag. Fast jag hade föredragit rak kritik för den kan man bemöta och ev. lära sig något av. Ibland känner jag mig lockad att ge igen på samma nivå, för att visa att jag förstår och ser mönstret, men behärskar mig. Vad blir bättre av det? Tycker nog att kan man inte skriva något snällt kan man lika gärna låta bli. Då försöker jag säga till mig själv att "du är större än så".
Och ja, jag rider! Jag rider hellre än bra och jag kommer fortsätta att hasa runt i enskildhet i egen takt för att inte pressa och stressa. Jag kommer att fortsätta göra andra saker med hästarna också för att jag tycker att det är roligt. Det ena är inte mer värt än det andra. I alla fall inte för mig.
Cikrus Ryrvik ;-P .
Jenny med västen. ;)
27 mars 2014 15:58
Du är min förebild! Amen till ditt inlägg, du skall veta att du är inte ensam.
Ann-Louise Ryrvik
27 mars 2014 18:46
Tack kära du!!!! Har du löst ut den än !?! ;-). Min har klarat sig. Fast det var en dag jag höll på att glömma att koppla loss mig…. Kom på i sista minuten :-)
ubitt
27 mars 2014 16:03
Du är som vanligt helt UNDERBAR Ann-Louise! Jag känner så igen mig i det du skriver, i vad omvärlden tycker och tror om hästar och ridning, som om hästarna fanns här enbart för oss att rida och slita på.. men om man är rädd om dem och gärna har deras sällskap utan att "jobba", då ses man som något suspekt... Fortsätt att tro på det du gör, be för guds skull inte om ursäkt!!!! Du är grym!
http://skriv-lust.bloggplatsen.se
Ann-Louise Ryrvik
27 mars 2014 18:45
Åh tack gulle, gulle dig!!! Tack å kram!!!! Detsamma!
Viveca
27 mars 2014 16:20
Det gör du rätt i. Hasa runt och umgås med hästarna. Det gör jag med och det där med att man måste rida till varje pris är också för mig väldigt konstigt. Jag trivs lika bra med att bara" leka" med hästarna men när man får till det en millisekund där två kroppar liksom blir en då är det helt fantastiskt. Jag har mycket lättare att använda mitt kroppsspråk när jag står på marken och där är det lättare att se om det blev rätt. Men med den centrerade ridningen hoppas jag att vi skall kunna kommunicera även när jag sitter på.
http://perasperaadastra.bloggplatsen.se
Ann-Louise Ryrvik
27 mars 2014 18:43
Ja visst är det fantastiskt när man får millisekunder där man "rider med tanken". Totalt samspel. Inte ofta, men det händer. Ja, centrerad ridning är säkert suveränt.
Maria Y
27 mars 2014 16:28
Men jag är verkligen jättenyfiken på HUR du rider! Inte för att "bedöma", utan för att lära mig och inspireras. Det känns ofta lite ensamt att just rida i PF- världen. Du är så blygsam fast du är så duktig. Inte heller behöver det vara så perfekt för att vara en förebild.
Ann-Louise Ryrvik
27 mars 2014 18:40
Jag ska se om jag kan plita ned lite någon dag. Annars är det nog så att jag trevar mig fram och testar. Vet heller inte om det räcker hela vägen… Sant, sant. Du har ändå mer förspänt i din landsända tror jag...
Päivi från Finland
27 mars 2014 16:32
Det är tråkigt att du blivit drabbad av "hajar" på nätet, sånt verkar förekomma på en massa olika spalter, oavsett vad det är för tema och tidning/blogg. Hoppas du och ni får vara i fred! När det gäller den yngsta ryttaren i din familj, Erik, har han fortsatt att vara förtjust i att rida på Milou? Har du nån gång försökt övertala din man att rida en häst och har du lyckats där? Ha en fin vår, önskar Päivi!
Ann-Louise Ryrvik
27 mars 2014 18:39
Hejsan Päivi! Nja, så farligt är det inte, men de finns. Jag har nog faktiskt varit väldigt förskonad. En kombo att jag inte lägger upp så mycket och att det är ett selektivt urval av människor som läser/ser.
Det har varit så kallt så det har inte varit så mycket ridet, men vi ska väl igång igen snart. Och Gubben … nja det ska vi nog inte utsätta vare sig Gubbe, hästar eller omgivning för ha ha ha =D.
Tack detsamma!!!
Charlotte
27 mars 2014 17:17
Klok, som alltid.Tänk att du lät Mig köpa Junge. Stolt som en tupp😚
Ann-Louise Ryrvik
27 mars 2014 18:36
Jag lät dig köpa Junge för du är den bästa människa som Junge kunde tänka sig! Den bästa människan och den go´aset familjen
10lax
27 mars 2014 18:10
Ha ha !
Vad roligt att du tar upp ämnet just idag som jag tror att jag nått min bottentangering i bitterhet. Har själv blivit utsatt för regelrätta förhör om att jag valt att inte rida (inte nu i allafall sen kanske) Efter att jag berättat för en person om mitt ridstopp frågade hon i samband med detta hur det uppsuttna galopparbetet funkar (är hackspettarna helt utrotade jag såg inget hål i dennas huvud men ändå var det så tomt). Kollade hästnet idag för första gången och det skrämde mig med rubriker som dax för nästa ryttare...Häst som syns????(Imotsats till en frukt som inte finns) Jag är färdig med denna häst??? Projekthäst## Ett projekt har tydliga ramar och avgränsningar: ekonomi-tid-kvalitet, direktiv, definition, ledare, mål, styrgrupp .....DEADLINE:. Det är synd omm människorna som gamle Strindberg sa. Skulle vilja skriva längre men nu ska jag göra sysslor- Får döva sinnena med lite Absinth
Ann-Louise Ryrvik
27 mars 2014 18:34
Ha ha ha Tror jag döööör va du är rolig! Jag ska fasen ta en Absinth jag med!!! =D
Anneli Hinas
27 mars 2014 19:35
Hej! Så bra skrivet, jag själv är en glad amatör men älskar hästar och har en egen tjej sedan hon föddes för snart 6 år sedan ❤️ Jag känner att jag ofta få förklara mig vad mitt " mål" med henne är ... Rida i skogen är mitt svar! Och bara mysa med henne! Vidare har jag 2 tjejer som oxå rider henne på ridbanan och utbildar henne ❤️ Men reaktionen på att jag gillar rida i skog och mark med henne är ju ibland väldigt surigt att höra! Kram
Nina Nordengren
27 mars 2014 20:24
Superbra! Heja dig. Känner precis igen mig
Elin
27 mars 2014 22:20
Tack för ditt inlägg, jag behövde verkligen läsa det. Jag trodde jag var en tomte, men jag är kanske inte det trots allt? Eller en del av en tomtearme? Hursom jag har tagit det väldigt lugnt med mitt unghästköp då hon saknade balans och kroppsuppfattning, hon kunde ramla i galopp på jämn mark och tippa i ett dike och slå huvudet flera gånger i ett träd.Så jag har tagit det väldigt lugnt och jobbat från marken, tränat offroad utan ryttare, cyklat med henne, gått promenader etc. Nu fyller hon strax 7år och jag har precis galopperat ute i skogen på henne för första gången. Så underbart att se fler som tänker på hästen och inte stirrar sig blind på "normen"..
Tack
Ann-Louise Ryrvik
28 mars 2014 11:21
Vi är en armé av tomtar =D!!! I love it!
Jag tror att vi har väldigt gott av att ta det lugnt. Tänker bl.a på detta när t.e.x skelettet är färdigt på en häst. I längden tror (och hoppas) jag att det ger många extraår i form av ökad friskhet och livslängd.
Tack själv!
rosita
27 mars 2014 22:54
Om du tycker att du mår bra av din träning mellan dig och hästarna,, så ska man göra det man tycker är roligt,, jag själv är mycket tävlings människa,,, så jag tänker annorlunda, ,, huvudsaken man gör det man mår bra av
Ann-Louise Ryrvik
28 mars 2014 11:17
Tack för din kommentar Rosita. Jag är också en tävlingsmänniska fast då med hund. Fast i o f s det var mer förr. Nu finns inte suget kvar. Sant!
Jenny
28 mars 2014 06:37
Jag brukar säga att det spelar ingen roll hur man rider så länge hästen mår bra. Så länge du o din häst mår bra har du inget att skämmas för o folk kommer alltid ha åsikter så skit i dom.
Jag är själv dressyrryttare o satsar på att bli så bra som möjligt men tittar verkligen inte snett på dom som "bara" är skogsryttare eller gör ngt annat med sin häst. Så länge hästen mår bra är mitt ledord.
Fint skrivet av dig o fortsätt göra din grej o strunta i hajarna😀
Ann-Louise Ryrvik
28 mars 2014 11:15
Tack så jättemycket Jenny! Lycka till med dressyren! =D
Charlotte
28 mars 2014 08:36
Ännu stoltare =D
Britta
7 april 2014 12:40
Tack för ditt inlägg! Jag har varit sårad/stött/sur ett tag för att jag har känt mig påhoppad för att jag inte vill rida pga protester från mina hästar. Ett led i övertalningen av de som "hackade" på mig var att säga att det är "normalt att de protesterar i början". Det visste jag inte ens var jag skulle börja bemöta... Om jag inte kan be om/lära in saker på ett sätt som känns okej för individen då kanske det är jag som ska jobba med hur jag ber om saker och inte kräva av den ambitiösa individen jag försöker lära att bita ihop och trycka ner sina känslor? Hmmm, så kanske jag skulle sagt?!? :P
Tack igen för ditt inlägg - skönt att slippa känna mig ensam :)
Ann-Louise Ryrvik
11 april 2014 17:48
Jag tror på dig! Så klokt!!!! Tycker det var väldigt välformulerat och insiktsfullt!!! Nu har du det redo till nästa gång ;-).
Tack detsamma kära du!!! Kram!
