Direktlänk till inlägg 31 mars 2014

En lovsång till schäferhunden <3

Av Ann-Louise Ryrvik - 31 mars 2014 22:15

I helgen hade vi underbart väder. De första varma dagarna när man kunde springa runt lite mer lättklädd. Lördagen tillbringade vi på i möten på kontoret, men på söndagen grejade vi i trädgården och hade det slappt och skönt. Erik sprang runt och lekte med hundarna. Jag tog några bilder och när jag kikade på dem slogs jag som så många gånger förut över dessa fantastiska schäfrar. Det är något med dem som gör dem till de ultimata hundarna och de ultimata kamraterna. Best Friends Forever.


             (Arkivbild...)

 


Vad är det då som gör dem så speciella? Här kommer en spruta med generalisering utan dess like. Fast jag tycker ändå att det stämmer bra... Det är främst deras flexibilitet och stabilitet som gör dem så alldeles extra. De är flexibla vad gäller mycket aktivitet kontra lite aktivitet. De klarar ofta ljud och miljöer bra. Skott vad är det? De anpassar sig lätt till nya situationer och personer. De är tämligen fysikt robusta och mycket terränggående. De är flexibla vad gäller väder och vind. Regnet tar sig inte inunder pälsen och snön fastnar inte i den. Samtidigt som de är tillräckligt tjockpälsade för att klara kyla så klarar de ändå värme. 

De  behöver inte borstas och badas mer än i enstaka tillfällen. De har funktionella ståndöron och lång nos. De är födda att spåra och har lätt för nosarbete. De älskar att träna oavsett vad man vill träna och timme ut och timme in på lydnadsplanen är bara kanon. De är mycket lätta att belöna och leka med. En gummiboll - tjohooo! En pinne - tjohooo! En avplockad strumpa - tjohoo! Halsbandet till nöds - tjohoo! En planka - tjohoo! En stålbit - tjohoo! Ett finger - tjohoo! ;-)

De är öppna och lättlästa och visar tydligt vad de vill och vad de tycker. De är trogna och väldigt familjeorienterade. De är varma att ha i sängen när man fryser. 


De är positiva och optimistiska. Ska vi gå in - hurra! Ska vi gå ut - hurra! Glömde du något - hurra! Ut igen -hurra! Ångrade du dig - hurra! Med andra ord sorglöst :-). De släpper lätt obehagliga saker och tar bara nya tag. De gör alltid sitt yttersta att förstå och vara tillags.


Finns det då några nackdelar? Nä ;-)! Fast på minuskontot ligger kanske att de hårar mycket. Och det är klart att de kan nog upplevas som brötiga och skälliga av en del. Men det är bara för att de lever fullt ut och all in! 


Jag har flera gånger tänkt att man kanske skulle variera sig och prova en annan ras, men det faller alltid. Det finns många fina och käcka hundar, men de har inte "det där". Jag har insett att jag inte vill ha hund, jag vill ha schäfer ;-).



Här kommer en liten kavalkad av nostalgi....


Min första egna vovve, Bricards Queenie

Så snäll och vänlig, men inte så mycket driv och egna åsikter. Behändig och älskad av alla.




 

Sen kom hunden med stort H - Nemårs Kiro.

Han som jag gjorde allt med. Han som var min andra hälft. Nej förresten han var en del av mig och tomrummet efter honom är fortfarande kvar. Jag är glad att jag fick ha honom i mitt liv i fjorton år.



 

Hunden som hade allt, men en matte som inte riktigt kunde förvalta allt. Jag tror han kunde ha gått hur långt som helst, men var försökskanin i olika träningsmetoder. Vi rörde i alla grenar och alla sammanhang. En energisk, outtröttlig, vänlig och stabil vovve :-).


 

Emelie och Kiro


  


 



     

Här är Kiro gammal, men så försiktig med slyngeln Puppis.




 

Äventyrs Esmeralda "Essie" - min "förvuxna kelpie".

Liten och svart (svart var ovanligt då) och få trodde det var en schäfer.

Runt 22 kg vägde hon. Så cool så hon nästan var stillsam i vissa lägen. Bekväm och omöjlig att hetsa upp. Dock var det som så att ju jobbigare det var, ju bättre gick hon. Djup snö i söket, eller många tomslag - ja då ökade hon. Figge på varje slag eller synretning - då var hon ointresserad.  Perfekta barnhunden var hon också för hon var snäll mot allt och alla både folk och fä. Aldrig arg en enda gång i sitt liv. Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt, 6 år gammal i cancer. 

 


   



Och så innevarande ligan; Jago av Midälvaland "Puppis", Truxelis Zack och Hassemans Berit "Diva" .



   







 
 
Ubitt

Ubitt

7 april 2014 14:57

Underbara fantastiska bilder, som vanligt hos dig! T o m så att jag skulle vilja ha en schäfer - trodde jag aldrig! Härliga fotomodeller!

http://http.skriv-lust.bloggplatsen.se

Ann-Louise Ryrvik

11 april 2014 17:46

Åh tack!!! De är verkligen de bästa vänner man kan ha. Kram på dig!!!!

 
Ingen bild

Margareta

13 april 2014 09:05

Som fd schäferägare håller jag med om nästan allt. Men var hittar du en frisk schäfer..?
Alltså någon utan medfödda ryggmissbildningar, ämnesomsättningsrubbningar, höft-/armbågsfel,mentala brister..?
Många schäfrar som slutat träna/tävla gör det för att dom inte klarar av det!
En hund - och även en schäfer ;)skall vara frisk!

Ann-Louise Ryrvik

9 maj 2014 20:14

Ja, jag vet... Den lille, Truxelis Zack, verkar vara frisk och sund peppar peppar....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2015 16:47


  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 19:45


  Kompis the Cat! <3

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 08:38


     

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards