Först var Erik skral i en vecka och jag var hemma med honom. Eftersom Gubben var bortrest och storepojken hade en massa läxor och prov under veckan så blev det inget hästeri alls. Sedan när det blev helg och jag äntligen skulle få leka lite, ja då blev jag jätteförkyld. En hel vecka satt det i för mig också. Först matt och hängig, sedan snorig, sedan helt igentäppt i hela huvudet, sedan ögoninfektion, sedan hosta och med hostan kom naturligtvis nackont som gör att jag blir illamående. Härligt :-( !

I tisdags skulle jag ha varit på SLU på föreläsningar, men det blev förstås inget. Sen i torsdags så var det dags för ERFA-träff, och jag försökte baxa mig dit, men den blev ändå inställd pga att några andra i gruppen hade fått förhinder. När jag hade vänt bilen och var på väg hemåt igen, väcktes tanke att jag kanske skulle ta och..... RIDA!!!! Yahaaaa....

Men sen insåg jag ganska snabbt att jag inte var i skick till det, trött, snuvig och hostig som jag var. 

Men eftersom jag var på benen och hade duschat ;-9 ha ha åkte jag till Torp och vrålshoppade. Jag avskyr att shoppa, men eftersom jag inget bärbart har i min garderob  för mer seriösa sammanhang, så fick jag ett ryck att "offra" denna dag i Mammons tempel, Torp köpcentrum. Det är inte så att min garderob på något sätt är tom, tvärtom. Den är överfull så det väller ut när jag öppnar dörrarna. Om ni sett IKEAreklamen så vet ni på ett ungefär hur. Allt möjligt konstigt finns där. Och väldigt mycket av samma slag. Jag har t.ex hittat en sorts jodphurridbyxor på Hööks som jag bara älskar. Oskodda, elastiska, mjuka. Sitter inte åt någonstans. Därför har jag på några år hamstrat en ansenlig mängd. Gissningsvis har jag tio par svarta (om det stoppar) fyra par gröna och två par bruna. Så är det med allt. Det jag tycker om skaffar jag flera ex av. Samma gäller för t-shirts, tröjor och t o m jackor. Jag har flera av samma.

Nu är det mesta jag har hästkläder, hundkläder, för smått eller urtvättat. Eftersom jag numer också jobbar och verkar i lite "finare" (läs renare) kretsar så var det läge för en uppdatering. Den inställda träffen resulterade sålunda i en utshoppad och många, många tusen kronor fattigare tant. Hem kom jag sent också så inget annat nyttigt blev gjort, men det var det värt för det lär dröja ett tag innan jag ger mig ut och shoppar kläder. Puh!

Idag var det så änligen dags. Äntligen dags att leka lite med hästarna. Efter några timmars jobbande på förmiddagen, en stund i solen med hundarna och "Jakten på Kapten Klänning", så var det dags för hästarna. Laddad till tänderna med moröter, äpplen och karameller gav jag mig ut. Det gick väl sådär. Hästara var glada och arbetssugna, men jag, ja jag var bara usel. 

Jag kan inte fatta vad det är som är fel. Jag har ridit så många hästar av alla de slag. Jag har suttit på den ena galnare än den andre. Jag har hoppat högt både på bana och terräng och jag har ridit fort. Jag har tagit mig över banor med 150 hinder och jag har ridit unghästar som burnat så att farttårar och tanter på vägen har sprutat åt alla håll. Och nu. Nu bara oj så fort det går och oj vad han skuttar typ 1 dm ovan jord!!!! Nu måste vi ta det lugnt. Fattar inte vad det är som händer 8-( . Ibland, stundtals, ser jag lite ljusstrimmor och jag tänker. Se på fan, va duktig jag är. Nu är jag snart tillbaka i gemet. Jag känner mig värdsbäst några sekunder till hästen tar ett litet steg åtsidan och så är det rosa molnet bortblåst och ersatt av ett grått.

Idag var en sån dag. Jag satt där och tänkte att jag kommer ALDRIG att lära mig. Jag kastar in handduken. Hur smart är det att dra på sig en massa käcka hästar som jag inte kan rida och aldrig heller kommer att lära mig rida. Blääääää.... Verkligen världssämst!

Och de jag tog från marken. Ja då insåg jag att jag kan inget där heller. Är ställningen verkligen helt korrekt genom kroppen. Är det inte en liten, liten tendens i ganaschen... Är detta en bra sluta. Sätter han verkligen ned ytter bak på ett bra sätt.... och sådär håller jag på. Är inte underkäken ändå inte....  Detaljpetar och är detaljtveksam... I teorin är jag så jäkla klok och jag kan förstå det mesta, men sedan i praktiken då är det många kroppsdelar både på häst och människa att observera och ta hänsyn till. Det är en massa tyglar och grejer.... Christofer var är du!!!?????!?!

Men nu som jag sitter här och får perspektiv vill jag bara klippa till mig själv. Ingen idé att sitta och gny och oja sig. Enda medicinen är att öva. Perfekt övning ger en mästare. Men även dålig övning är någon form av övning och i alla fall bättre än ingen övning alls :-P

Och det finns förklaringar till det mesta. Förr när jag kravlade mig över höga hinder och galopperade som en furie i alla de riktningar och dimensioner, när jag satt på hästar som oftast bockade och stegrade än gick lungt framåt ja då klängde jag mig också fast som en älglus i hoppsadlar med korta läder och med knästöd .

och helskodda ridbrallor som klistrade fast i sadeln. Nu sitter jag här och finåker med långa stigläder, på stödlösa läderbomsadlar, vilka är som en smörklickar på varma oljefat, i mina oskodda ridbyxor på oskolade hästar. Ja då är det kanske finåkning som är grejen. Min oro för yvigheter kanske är berättigad. Det är liksom inte läge för något annat kanske i den kombinationen. Sen att ålder och ändrad tyngdpunkt har satt in gör ju inte saken bättre kanske.

Om inte annat så har det i alla fall generellt sett blivit lite, lite bättre successivt. Och efter 10 000 timmar sägs det att man blir ganska hyfsad på vad man än ger sig in på även om man inte har någon begåvning, så jag får väl se det som att jag i alla fall är några timmar närmre även om jag känner mig som världens sämsta och trögaste  :-) .